Spännande internationella möten på ölfestival

Som en av världens största dryckesfestivaler och Sveriges klart viktigaste öl- och whiskyfestival drar Stockholm Beer & Whisky Festival till sig en hel del utländska digniteter. Möjligheterna att springa in i spännande internationella besökare/deltagare blir en egen lockelse med festivalen. Under första helgen av årets festival hann jag få pratstunder med såväl bryggerifolk som skribenter och exportörer. Här är ett litet urval av några sådana personer jag träffat. En av de största anledningarna till att jag ser framemot att gå alla dagar på festivalen även den kommande helgen.

Det måste vara åtminstone fjärde gången jag springer in i Alex från Thornbridge på SBWF. Jag gjorde det i alla fall 2012, vilket ledde till att jag besökte dem under 2013, och jag har träffat honom på festivalen varje år sedan dess. I år pratade vi inte lika mycket som vanligt men vanan trogen tipsade jag honom om lite öl att prova. Den här gången tipsade jag dock inte om något svenskt, utan något norskt, då 7 Fjell från Bergen imponerat med särskilt sin Red IPA.

Ron Pattinson

Ron Pattinson är en annan britt, men en utflyttad sådan. Han flyttade till USA för många år sen och som för nästan lika många år sen flyttade vidare till Amsterdam där han fortfarande bor. Förutom bloggen Shut up about Barclay Perkins har han skrivit flera böcker om historisk öl och får anses som en av de mer kända ölhistorikerna. I år var han en av de internationella öldomarna på festivalen och medan mitt eget domaruppdrag inte utfördes samma dagar som honom så sprang jag in i honom på själva festivalen istället. Efter att ha klarat av de nödvändiga trevligheterna om hur han upplevde svenska ölfestivaler och så vidare kom vi in på lite intressantare ämnen, nämligen historisk öl som Ron minst sagt är en expert på. Av någon anledning började vi prata om Courage Russian Imperial Stout, som enligt Ron buteljerades med brettanomyces (avsiktligt alltså) förr i tiden (dock inte i den remake som dök upp för några år sedan) vilket också skulle vara anledningen till deras otroligt långa hållbarhet och komplexa smak vid hög ålder. Alltid lär man sig något nytt.

Inte riktigt lika slumpartat var mötet med Wolfgang Schäss. Han stod nämligen i CASK:s monter och presenterade två av ölen från sitt Klosterbrauerei Andechs. Deras Weissbier Hell och Doppelbock Dunkel, som ligger sexa respektive tvåa i sina stilar på Ratebeer, var visserligen anledning nog att göra det till ett kul möte, men det blev så mycket roligare när vi började prata bayersk och frankisk ölkultur, traditionen med Zoigl i Oberpfalz och hur han gärna kom med massor av tips om man skulle få för sig den briljanta idén att åka på ölresa i regionen (vilket står på min önskelista sedan länge). Fantastiskt trevligt med människor som har en så genuin kärlek till sin ölkultur.

På samma plats hittade jag också Mark Carpenter, som visade mig runt bryggeriet när jag besökte Anchor Brewing i San Francisco tidigare år för en del av ett resereportage till c/o Hops. Den mannen har jobbat på Anchor sedan 1979, det vill säga längre än vad i stort sett alla moderna hantverksbryggerier i såväl Sverige som USA har funnits. 36 år i branschen är ruggigt respektingivande och karln är dessutom otroligt ödmjuk. Artikeln i c/o Hops tyckte han verkade spännande men han ville helst inte se den eftersom han inte tyckte om att se sig själv på bild, och texten kunde han ju inte läsa ändå.

Jeremy Rudolf

Och så Jeremy Rudolf, en urtypiskt utåtgående amerikansk karaktär som nog saknar motstycke i Sverige. Det är omöjligt att inte låta sig svepas med i hans entusiasm och klacksparksinställning till, ja, allt möjligt. En av många i raden av sköna möten man skapar på en världsfestival som Stockholm Beer & Whisky Festival.