Ölrecension: Brewdog Hello My Name Is Holy Moose

Sverige älskar Brewdog och Brewdog älskar Sverige. Kanske är det därför vi nu får se Hello My Name is Holy Moose i Sverige. Vad är nu detta? Jo, en öl där Brewdog använder samma bär som i de öl som använts för de svenska, finska, norska och danska anrättningarna av Hello My Name Is. Var Island tog vägen förtäljer inte sagan. Till skillnad från de tidigare varianterna som varit bärade DIPA är detta snarare en APA/IPA på 5,5 % som innehåller alla fyra olika bär som använts, det vill säga hjortron, blåbär, lingon och havtorn. Den släpps på Systembolaget senare i höst men jag har redan nu fått chansen att smaka på den.

Att Brewdog emellanåt gör öl som är mer gimmick än något annat är inget nytt och när man hörde om Hello My Name Is Holy Moose kom också lite sådana vibbar. Fyra olika bär i en och samma öl ser på papperet ut att bli ett eller tre bär för mycket. På relativt blygsamma 5,5 % fanns inte heller jättemycket öl för bärsmakerna att utveckla sig i.

Ikväll var det så ett premiärevent där Holy Moose, som den lär kallas för alla som inte orkar uttala hela namnet, serverades på fat och dessutom fick jag möjlighet att strax innan prova samma öl från flaska. Till att börja med kan man enkelt fastslå att den gör sig bättre från fat, då smakerna kommer fram betydligt mer än i flaskan där de blir något återhållna.

Den röda färgen med lila stick är läcker men saknar trots allt det där lilla extra. Kanske är det skummets fel, för det lägger sig väldigt snabbt och visar inga tecken på att vilja visa upp sig. I doften är det bär som träder fram men snarare än tydliga bärsmaker av olika slag är det en samlad men diffus bärton som letar sig upp i näsborrarna.

Särskilt mycket humle är det inte heller tal om, utan det är den där diffusa bärtonen som sätter en stämpel för hela ölets karaktär. Ska man försöka plocka ut några bär kan man hitta blåbär och lingon, medan det är en aning svårt att hitta hjortron och riktigt klurigt att hitta några spår av havtorn. Å andra sidan utgjorde de sistnämnda bara 5 % av den totala bärmängden så det är kanske inte så konstigt även om havtorn är potenta.

Smaken är lätt syrlig med en medelstor bärighet och milda smaker av sockerkaka. Humlen är svår att hitta och liksom i doften är de enskilda bären svåra att plocka ut. Det är ändå hyfsat gott men det lyfter aldrig till några högre höjder. De skotska bryggarna har klämt ur sig både bättre och sämre bira. Den här placerar sig lite lättsamt någonstans i mittenskiktet helt enkelt.