Ölpionjärerna: Marianne Wallberg

En talande bild på Marianne: Sitter aldrig helt stilla, datorn är full av mail och telefonen ringer ständigt

I fortsättningen på intervjuserien med svenska ölpionjärer är det grundaren av Stockholm Beer & Whisky Festival, Marianne Wallberg, som berättar om hur det var att starta Sveriges första ölfestival under början av 90-talet. Som en äkta ölpionjär har hon brutit massor av ny mark för svensk ölkultur med ett engagemang som ligger till grund för den uppsjö av ölfestivaler vi har idag.

Hur började egentligen din ölbana och hur kom det sig att du startade SBWF? Vilka hinder fanns för att starta en ölfestival då som inte finns idag?

Min ölbana började samtidigt som fröet för SBWF såddes: med att jag inte visste någonting om öl och inte tyckte om öl. Men en händelse gjorde mig nyfiken.  Det här var i början av 90-talet och jag satt då som konsult och var inhyrd för att få fart på mässlokalerna i Nacka Strand. Jag satt på en sen lunch en fredag med arbetskollegorna och vi hade ingen avsikt att jobba mer den dagen, så grabbarna i sällskapet beställde in öl. De tyckte att jag skulle ta en med, men jag tyckte ju inte om så jag avböjde och de undrade naturligtvis varför. Då frågade jag vad de drack egentligen och fick "stor stark" som svar. Vad var det för sorts svar? De satt ju inte och åt en stor mat, utan nån åt fisk och nån åt kött som de hade beställt som just fisk respektive kött. Jag såg att de hade fyra olika öl på fat, men varken personal eller sällskapet kunde berätta vad det var för skillnad på ölen. Så jag tänkte att det var något man kunde göra något åt och något jag ville lära mig själv mer om samtidigt. När jag vill lära mig så vill jag verkligen lära mig. 

En kompis hade en poster med massa öletiketter och då insåg man ju att det verkligen fanns en massa sorter. Jag började ringa runt till de som var i ölsvängen på den tiden och frågade om de ville vara med på en ölmässa. Ja, svarade alla, men vad skulle den gå ut på undrade de. Kunskap! Sen fick jag tag på ölskribenten Michael Jackson som blev lite av en mentor och som såg till att jag fick tag på böcker för att lära mig lite. 

Sen kom det första stora hindret, nämligen alkohollagen. Så jag började gräva ner mig i den och lösningen fanns i att ha en gemensam serveringsyta med tillfälliga serveringstillstånd för utställarna. Jag gick och presenterade min idé för en handläggare på länsstyrelsen och fick svaret att det enda egentliga problemet var att det inte fanns någon blankett för det. Ja men gör en sådan blankett då sa jag, och det gjorde han faktiskt. Så kom festivalen igång och gick det bra i några år när det låg hos länsstyrelsen. Sen började diverse bekymmer med strängare tolkningar hos andra instanser. Det var många turer fram och tillbaka, både i Stockholm och när vi försökte köra i Göteborg och Sundsvall vid olika senare tillfällen. Till slut insåg jag att den enklaste lösningen skulle bli att lagen, så jag kämpade för en lagändring från 1997 till att den trädde i kraft 2011. Efter det har det blivit mycket enklare att ordna en dryckesmässa i Sverige.

Hur är det att arrangera festivalen idag jämfört med under de första åren?

Det är fortfarande en massa jobb med olika tillstånd kring brandskydd och dylikt som man måste ordna på nytt varje år. I år har vi åkt på mycket strul med fyra olika brandhandläggare som alla säger olika saker. Det här ligger ju utanför Stockholm stad (i Nacka kommun) och jag tror vi blir mycket hårdare kontrollerade för det och det är något vi levt med i alla tider. 

Våra tävlingar och provningar är jättestora apparater som visserligen har funnits med från de första åren, men det är otroligt mycket större nuförtiden. Vi lägger jättemycket jobb på de bitarna, vilket är en stor skillnad mot de tidiga åren med festivalen. Vi har fått ett bra rykte som vi måste jobba hårt för att hålla uppe, och vi vill inte ta några genvägar. 

Vad driver dig och ditt team att fortsätta ordna festivalen år efter år?

För oss handlar det mycket om att sprida kunskap. Folk undrar varför vi har livemusik, champagnebarer etc som kanske inte har så mycket med öl att göra. Det handlar ju om att locka hit en bredare målgrupp som kan komma hit och lära sig om öl. Det är ingen idé att frälsa de redan frälsta, vi måste locka hit folk som annars inte skulle komma. Det är även därför vi har våra företagspaket, för att dra hit folk som inte kan så mycket innan men som går härifrån med lite nyfunnen ölkunskap. 

Kunskap motverkar också missbruk och leder till en mer ansvarsfull alkoholkonsumtion. Det syns ju tydligt nu på försäljningssiffror att folk köper mindre men dyrare alkoholdrycker, vilket ju betyder att folk är mer intresserade men handlar mindre mängder. Det är det jag brinner för, att sprida dryckeskunskap och att hjälpa bryggeribranschen. Vi vill vara ett verktyg för utställare och besökare att möta varandra.

Hur skiljer sig själva mässan nu och då?

1992 var det helt otroligt mycket folk för att vara första gången, 18 000 om jag inte minns fel, och fullt av press. Faktiskt var det nog mer skriverier då än nu, i alla fall i dagspressen. Det var ju helt nytt med en ölmässa i Sverige då och såväl folk som press kom från alla håll för att besöka. Kolla ”Gert Fylking på ölmässa” på Youtube för ett kanske lite mindre lyckat pressinslag från första året. Då var det 153 öl, nu är det några tusen, och med 36 000 besökare. Nu är det vad jag kallar för mässa på torsdagarna och fredagarna och i början av lördagarna, sedan är det mer festival av det på lördagkvällar och även lite på fredagkvällar. Men det är så vi lockar nytt folk att söka ölkunskap. Vi märker också tydligt hur besökarna i genomsnitt kan mycket mer nu än förut.

Minns du någon särskild händelse från de tidiga åren?

Jag var med i radio en gång under ett av festivalens första år. I programmet drack de vanligtvis champagne medan gästerna diskuterade ämnet för dagen, men jag ställde bara upp på villkor att vi skulle dricka öl. Så då drack vi Liefmans Framboise med pepparkaka och Roquefort-ost medan vi pratade. När vi kom tillbaka ut till mässan var det lång kö efter den ölen, då hade folk lyssnat på det där inslaget och ville ha samma sak. Det var häftigt att se.

I år arrangeras minst 15 ölfestivaler (hembryggarfestivaler ej inräknat) i Sverige. Hur hade det sett ut om du inte hade startat SBWF 1992?

Jag tror inte det hade funnits en sådan ruljans som det är. Lagen hade inte ändrats och så vidare. Det hade såklart kommit så småningom men vi hade inte varit där vi är idag, inte en chans.

Hur har den svenska ölbranschen ändrats under dina dryga två decennier i den?

Vi har gått från 8 bryggerier till 192. Det finns otroligt många fler arbetstillfällen inom branschen och många fler som är engagerade på oliak vis. Det är en helt annan storlek på allt nu. Det här är inget som har kommit gratis, det har varit otroligt mycket slit och släp från oss och andra, och jag tror det har varit jätteviktigt för branschen att SBWF har funnits. Det har spridit inspiration, kunskap och faktiskt också mod att prata om alkohol på ett annat sätt. 1992 hade vi några tappra entusiaster som importerade öl, idag har vi en hel ölkultur. 

Folk har ju fått en arena här där de kan visa upp vad de gör. Sen tror jag att Sveriges ölkultur har inspirerat många andra länder också, vi har växt till ett föregångsland på ölsidan även om vi själva inte alltid tycker det. Vi på festivalen fick t ex pris av USA:s bryggarförening för jobbet vi har gjort för amerikansk ölkultur, det priset blir en spegling av hela Sveriges ölkultur. Lite frustrerande är det att exportsatsningen vi gjorde för några år sen, när vi försökte skapa en exportplattform för svenska dryckesproducenter, inte gick att få igenom på grund av för många hinder i Sverige. Det hade varit en jättechans då, men nu börjar andra länder komma ikapp.

Vad dricker du för öl när du är hemma eller går på krogen? Eller blir det vin då?

Det beror på tillfället, så svaret är att det beror på. Jag gillar balanserade öl. Extremt är kul ibland, men det välbalanserade är det jag vänder mig till oftast. Och det börjar komma tillbaka, och för många som hållit på med öl ett tag går man tillbaka till de välgjorda ljus lager som man glömmer bort lite när man utforskar allt annat. Sen dricker jag vin vid tillfälle också. Ska det vara öl ska det vara öl, ska det vara vin så ska det vara vin. Som sagt, det beror på. När jag bjuder in till middag så vill jag inte bestämma exakt vad mina gäster ska dricka, så jag köper hem lite olika öl och vin som passar till så får man välja själv vad man gillar och tror passar till maten. Det är mycket roligare när man får välja lite själv, och så startar det diskussioner som tusan.

Finns det någon typ av öl du inte gillar?

Jag glömmer aldrig när Janko bjöd mig på en geuze på Akkurat en gång i tiden. Jag spottade och fräste då och Janko bara skrattade och sa att vänta du bara, snart älskar du det här. Och visst hade han rätt, mindre än ett år senare gillade jag det. Så nu gillar jag det också.

Du fick just utmärkelsen Guldnubben från Spritakademin för ditt arbete och har tidigare blivit utsedd till Årets Ölperson. Vad betyder sådana utmärkelser?

Det visar att vi vet vi sysslar på och någonting som ger mig och oss respekt från andra håll, och då hjälper det till att göra öl fint. Öl ska finnas både i finrum och i vardagsrum. Öl får aldrig bli ”vinfint”!

Några avslutande ord?

Summan av kardemumman är att det är kul att man får sprida så mycket kunskap genom mässan, och det gör vi för att vi har så mycket kunnigt folk som arbetar med oss på olika sätt. Det är en förmån att få jobba med så mycket kunnigt folk.