Portersteken

Hummertacos och asian style crab cakes

Om två veckor börjar Vassa Eggens hummervecka då det är skaldjur för hela slanten på en tillfällig meny. Det fina i kråksången är att de också har lite passande öl (och några särskilt framtagna cocktails), så även ölälskaren kan komma in på lite gott hummerkrubb utan att behöva göra avkall på sin dryckespreferens. Jag var förbi idag på en smygtitt på några av rätterna som dyker upp under hummerveckan som pågår 13-17 oktober.

Hur låter det med en lagomt köttig hummertacosmed friska och kryddiga tillbehör, med en touch koriander som är pricken över i? Eller kanske lite stekt kamchatkakrabba med aioli och grillad levain? Det är två av rätterna på Lobster Shack, det vill säga hummerveckan på Vassa Eggen.

Kamchatkakrabba med vitlök och timjan, aioli, citron samt grillad levain

-De flesta har nog en traditionell bild av hummer som dyr mat, som serveras tillsammans med champagne. När vi tänker på maträtter som innehåller havets läckerheter, som hummer och andra skaldjur, vill vi ändra på den traditionella bilden. Det blir något helt annat än skumpa och skaldjursplatå. På Vassa Eggen betyder Lobster Shack fest, och vi kommer att servera skaldjuren tillsammans med amerikansk öl till schysta priser, säger Vassa Eggens krögare Christian Olsson.

Just under den här smygtitten på menyn blev det inte amerikansk öl utan en dansk belgare till maten. To Öl Cloud 9 Wit visade sig inte helt oväntat fungera riktigt bra till skaldjuren, särskilt till de asiatiska crab cakes som serverades i ett blad isbergssallad. Med både krisp och tuggmotstånd var det passande med en kraftigare wit till.

Hummerspaghetti med tomat, schalottenlök och dragon

Till den rätt kryddiga hummerpastan hade det däremot kanske behövts något lite kraftigare från ölmenyn, men det kommer det också att finnas. Eller så kanske man vill köra lite amerikanskt och ta någon av de cocktails som tagits fram för Lobster Shack, bland annat lite spännande varianter på Old Fashioned och Jack & Cola. På tal om USA så är också hummern därifrån, närmare bestämt från Maine i New England som är välkänt för sina skaldjur. Humrarna kommer till Sverige och Vassa Eggen levande och tillagas på plats i restaurangen. Att valet föll just på dessa snarare än svenska humrar handlar om att hålla ner priset till kund.

Så är du sugen på lite skaldjur med bra öl till under vecka 42 är det bara att leta sig till Vassa Eggen och sätta klorna i något gott.

Som en av världens största dryckesfestivaler och Sveriges klart viktigaste öl- och whiskyfestival drar Stockholm Beer & Whisky Festival till sig en hel del utländska digniteter. Möjligheterna att springa in i spännande internationella besökare/deltagare blir en egen lockelse med festivalen. Under första helgen av årets festival hann jag få pratstunder med såväl bryggerifolk som skribenter och exportörer. Här är ett litet urval av några sådana personer jag träffat. En av de största anledningarna till att jag ser framemot att gå alla dagar på festivalen även den kommande helgen.

Det måste vara åtminstone fjärde gången jag springer in i Alex från Thornbridge på SBWF. Jag gjorde det i alla fall 2012, vilket ledde till att jag besökte dem under 2013, och jag har träffat honom på festivalen varje år sedan dess. I år pratade vi inte lika mycket som vanligt men vanan trogen tipsade jag honom om lite öl att prova. Den här gången tipsade jag dock inte om något svenskt, utan något norskt, då 7 Fjell från Bergen imponerat med särskilt sin Red IPA.

Ron Pattinson

Ron Pattinson är en annan britt, men en utflyttad sådan. Han flyttade till USA för många år sen och som för nästan lika många år sen flyttade vidare till Amsterdam där han fortfarande bor. Förutom bloggen Shut up about Barclay Perkins har han skrivit flera böcker om historisk öl och får anses som en av de mer kända ölhistorikerna. I år var han en av de internationella öldomarna på festivalen och medan mitt eget domaruppdrag inte utfördes samma dagar som honom så sprang jag in i honom på själva festivalen istället. Efter att ha klarat av de nödvändiga trevligheterna om hur han upplevde svenska ölfestivaler och så vidare kom vi in på lite intressantare ämnen, nämligen historisk öl som Ron minst sagt är en expert på. Av någon anledning började vi prata om Courage Russian Imperial Stout, som enligt Ron buteljerades med brettanomyces (avsiktligt alltså) förr i tiden (dock inte i den remake som dök upp för några år sedan) vilket också skulle vara anledningen till deras otroligt långa hållbarhet och komplexa smak vid hög ålder. Alltid lär man sig något nytt.

Inte riktigt lika slumpartat var mötet med Wolfgang Schäss. Han stod nämligen i CASK:s monter och presenterade två av ölen från sitt Klosterbrauerei Andechs. Deras Weissbier Hell och Doppelbock Dunkel, som ligger sexa respektive tvåa i sina stilar på Ratebeer, var visserligen anledning nog att göra det till ett kul möte, men det blev så mycket roligare när vi började prata bayersk och frankisk ölkultur, traditionen med Zoigl i Oberpfalz och hur han gärna kom med massor av tips om man skulle få för sig den briljanta idén att åka på ölresa i regionen (vilket står på min önskelista sedan länge). Fantastiskt trevligt med människor som har en så genuin kärlek till sin ölkultur.

På samma plats hittade jag också Mark Carpenter, som visade mig runt bryggeriet när jag besökte Anchor Brewing i San Francisco tidigare år för en del av ett resereportage till c/o Hops. Den mannen har jobbat på Anchor sedan 1979, det vill säga längre än vad i stort sett alla moderna hantverksbryggerier i såväl Sverige som USA har funnits. 36 år i branschen är ruggigt respektingivande och karln är dessutom otroligt ödmjuk. Artikeln i c/o Hops tyckte han verkade spännande men han ville helst inte se den eftersom han inte tyckte om att se sig själv på bild, och texten kunde han ju inte läsa ändå.

Jeremy Rudolf

Och så Jeremy Rudolf, en urtypiskt utåtgående amerikansk karaktär som nog saknar motstycke i Sverige. Det är omöjligt att inte låta sig svepas med i hans entusiasm och klacksparksinställning till, ja, allt möjligt. En av många i raden av sköna möten man skapar på en världsfestival som Stockholm Beer & Whisky Festival.

Torsdagens släpp i lokalsortimentet bjuder på över trettio öl men det är glest mellan topparna. Förvisso många öl som kommer nära toppklass eller vars provflaskor bara blivit för gamla för att kunna visa om de var riktigt bra som färska eller inte, men bara en given topp i form av Amagers vinter-IPA. Att bara ungefär var fjärde flaska var något som man inte alls vill dricka får väl ses som ett fall framåt i den lägre änden av skalan. Här är snabbrecensionerna på alla ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.

Skeppsgossen Pilimausan
30666, Karlskrona, 33 cl, 20,90 kr, 4,9 %
Lättare orenheter men inte så pass att det blir odrickbart. I övrigt en rätt enkel pilsner med brödiga toner och mycket lätt humleton.
Bäst före: 2016 05 01

Värmdö Bryggeri KnoparBir Premium Lager
30674, Värmdö, 33 cl, 24 kr, 5,2 %
Även här någon lätt liten orenhet men med tydligare spannmålston och mindre bröd samt en mer påtagligt örtig och höig humledos.
Bäst före: 2 17

Halmstad Brygghus Vallgatans Ljusa
30650, Halmstad, 33 cl, 21,90 kr, 5,5 %
Ljust fruktig humledoft med en tydlig ton av passionsfrukt. Smaken är något lite dovare än den pigga doften och inte lika fruktig, men än dock rätt så trevlig. Härlig premiär för bryggeriet!

Skeppsgossen Klaura
30665, Karlskrona, 33 cl, 23,90 kr, 5,1 %
Lätt karamellig ton men i stort en rätt vattnig öl, dock utan några tydliga fel eller orenheter. Drickbart men inte särskilt berikande smak.
Bäst före: 2016 05 01

Tyska Eken Weisse
30652, Kungsbacka, 50 cl, 32,10 kr, 5,2 %
Möjligen något lite väl försiktig i nejliketonerna men annars sitter de tyska hefeweissesmakerna där. Det den däremot inte lyckas riktigt med är att få till rätt fyllighet, med resultat att den känns något tunn mot slutet.
Bäst före: 30/09/2015

Södra Passion
30669, Haninge, 33 cl, 24,90 kr, 4,8 %
Halva flaskan skummade bort när flaskan öppnades. Smaken är lite sådär skitigt humlig med fruktiga toner men inte någon jättetydlig passionsfruktssmak.

Stigbergets Lilla Berlin Pale Ale
30657, Göteborg, 33 cl, 28,90 kr, 5 %
Härlig fruktig humlighet på en lätt kropp men där de sista delarna i smaken inte riktigt håller ihop. Om det inte vore för det hade den varit riktigt bra, nu blir det ändå gott.

Värmdö Bryggeri Grinda Golden Ale
30672, Värmdö, 33 cl, 21,80 kr, 5,2 %
En till öl som hade lite bråttom ur flaskan. Något skitig smak med karamelltoner och lättare fruktighet med småsyrlig avslutning. Hade varit trevlig om den kändes bättre städad.

STHLM Brewing Cuvée Alexandria
30632, Stockholm, 37,5 cl, 89 kr, 8 %
Fruktiga druvtoner, en väldigt okomplicerad syrlighet, toner av krusbär samt lättare brettiga toner. Ganska simpla smaker som inte integreras med varandra.
Bäst före: 2025-05-04

STHLM Brewing Oud Bruin
30633, Stockholm, 37,5 cl, 89,40 kr, 6 %
Sötsyrlig med vinägerdrag som nyper till lite lätt i kinderna. Något lätt och okomplicerad för stilen men de grundläggande smakerna sitter där.
Bäst före: 2025-05-04

Stigbergets Saison
30658, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 6 %
Lättare fruktig humlighet som gifter sig fint med de typiska saisontonerna som det också bjuds på. Något för kraftig beska för att hitta rätt balans men i övrigt riktigt bra.

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Song
30662, Kristianstad, 37,5 cl, 45 kr, 5,9 %
Lättare estrar på brödiga bakgrundstoner med lätt örtig beska i avslutning. Enkelt men väl sammanhållet.
Bäst före: 2016-07-01

Heavy MetAle Sweet Lovin Single Hop Ale
30659, Vallentuna, 33 cl, 25,70 kr, 4,6 %
Duglig pale ale som har för lite humlearomer för att nå de högre klasserna, och en lätt orenhet hjälper inte heller.
Bäst före: 23-Jan-16

South Plains Hoptimus Erectus
30668, Malmö, 33 cl, 25,30 kr, 5 %
För en gång skull ett öl från South Plains som inte är tokinfekterat. Visserligen lite lätt orenheter, men också med en trevlig humleton och lätta kolatoner. Dugligt.
Bäst före: 16 07

Halmstad Brygghus Brogatans Ale
30640, Halmstad, 33 cl, 23,40 kr, 5,8 %
Maltig, mjuk smak med mycket knäck och lite rostat bröd samt en ännu lättare fruktighet. Lättdrucket och enkelt, och rätt så gott.

Amager Winter In Bangalore
30654, Danmark, 50 cl, 44,90 kr, 6 %
Friskt fruktig med ljus fruktighet och apelsintoner. Lätt kropp som låter humlen komma fram utan att kännas tunn. Gott!
Bäst före: 01 2016

Beer Studio Spin Back IPA
30644, Umeå, 33 cl, 28,50 kr, 7,3 %
Något trött humle som visar spår av något som nog varit mycket trevligare. Även en liten lätt orenhet i en annars maltig kropp. Har druckit denna förut då den varit betydligt piggare och mer städad. Bryggeriet har bekräftat att det är en betydligt färskare batch som kom kommer till hyllorna.
Bäst före: 2016-02-04

Nils Oscar Hop Yard DIPA
30670, Nyköping, 33 cl, 25,50 kr, 7,3 %
Trött humle som ändå visar upp en okej fruktighet tillsammans med oljiga toner. Skulle ändå säga att det är förvånansvärt piggt med tanke på datumet. Mycket fin, lagom kraftig maltighet bakom som är mjuk och nyanserad.
Bäst före: 22/10/2015

Dugges Red Raven Cherry Bock
30648, Härryda, 33 cl, 29,80 kr, 6,5 %
Ganska udda kreation med en konstig syrlighet, lätta körsbärsdrag och rostat bröd. Det hela går inte alls ihop för mig faktiskt (utan att på något vis vara defekt).

Beer Studio One 2015
30645, Umeå, 33 cl, 39,50 kr, 10,2 %
Provade denna för någon månad sen då den var mer DIPA-lik. Nu har den börjat vandra över mot en humlig barley wine med sin tunga maltkropp och en stor humleton som tappat sin inledande fräschör.
Bäst före: 2020-06-15

Följande öl kommer också i släppet men bedömdes på skribentprovningen vara alltför defekta eller på annat vis otjänliga för att beskriva närmare.

Roslags Näsby Kråkudden Ljus Lager
30638, Täby, 33 cl, 26,50 kr, 5 %

Tjers Lios Pale Ale
30607, Överkalix, 33 cl, 33 kr, 5 %

Skäggalösa Pale Ale
30621, Alvesta, 33 cl, 29,90 kr, 5,3 %

Beer Studio Red Riff Ale
30646, Umeå, 33 cl, 26,50 kr, 5,2 %
Bäst före: 2016-07-26 (bryggeriet har bekräftat att det är en annan batch som kommer till hyllorna)

Fjäderholmarnas Bryggeri Monkey Business APA
30655, Stockholm, 33 cl, 27,30 kr, 5,2 %
Bäst före: 07-07-2016

Fjäderholmarnas Bryggeri Libertas IPA
30656, Stockholm, 33 cl, 28,70 kr, 6 %
Bäst före: 22-01-2016

Skelderwikens Brygghus This Ale Is India Pale
30647, Ängelholm, 33 cl, 27,50 kr, 5,8 %
Bäst före: 2016-01-20

U&Me Umeå Twin IPA
30634, Umeå, 33 cl, 32,80 kr, 6,6 %

Tjers kå:L swåRtt Stout
30608, Överkalix, 33 cl, 34,40 kr, 5,8 %
Bäst före: 2016-03-30

South Plains Burning Witches Brew
30667, Malmö, 33 cl, 26,90 kr, 7,1 %

Bäst före: 16 01

South Plains South Mash Hysteria Stout
30651, Malmö, 33 cl, 38,90 kr, 10,5 %
Bäst före: 250413

Efter en första dag på Stockholm Beer & Whisky Festival är det dags att dela med sig av lite öltips för er som ska dit i dagarna. Här är mina favoriter från gårdagens provande.

Nynäshamns monter ligger nära till om man kommer in på mässan via huvudingången och de har också en riktigt bra öl att starta besöket med, i form av sitt samarbetsöl med Magic Rock. Viksten Vienna är en lättare men ändå smakrik och riktigt välbalanserad lager med bara tyska ingredienser. 4,2 % och lysande bra start på festligheterna.

Mittemot ligger som vanligt Brills monter och som vanligt är den fylld av godsaker. Mycket här är nog redan känt av dig som läser, men jag kan särskilt tipsa om att testa lite svenska surisar från Tempel Brygghus och så Brill-Marcs bröllopsöl som gjorts av Omnipollo. En söt imperial stout med bland annat kanel och kokos som har alldeles lagom mycket kryddiga smaker. Smarrigt var ordet!

Hos CASK är det ett helt gäng skapelser från Garage Project som sticker ut och riktigt gott är det också. Fråga vad som finns och välj det du tycker låter spännande. Allt är bra, och de humledrivna ölen är förvånansvärt pigga med tanke på att de åkt hit från Nya Zeeland. En riktigt, riktigt pigg IPA hittar man annars hos S:t Eriks som har fått med sig sin nya Capital IPA. Mycket mer humle än i deras vanliga IPA. Grymt gott!

Sugen på mer surt? Brooklyn har en kettle sour som egentligen inte ska släppas utan bara är grundölet till en bärsuris som ska släppas under 2016, men som är klart rolig. STHLM Brewing å sin sida har en gose brygd med kantareller och sjögräs, men som (tur är?) inte smakar så mycket av de extra ingredienserna utan bjuder på fin sälta och härlig syra.

Greatbrands, som i år har sin monter bredvid den stora OT/BA-montern (och en ren Oskar Blues-monter på sin vanliga plats), har fått in en trio öl från brittiska Atom. Det som är riktigt kul där är deras kamomillöl som klart kan rekommenderas om man vill ha något lite annorlunda. Lite annorlunda är också Coppersmiths nya wit som är kryddad med lime och limeolja. Jag var lite skeptisk då jag provat några öl med limeolja som inte smakat av något annat än just limeolja då det har en tendens att ta över, men här är det precis rätt mängd. Mycket snygg öl!

Och till sist slår jag ett slag för Bevogs nya Rudeen Black IPA, som man hittar hos AST Wines. Med det avslutar jag det här och ger mig ut mot en till dag på mässan.

Oktobers första småpartisläpp är just smått. Det är faktiskt inte mer än tio öl som släpps, men det är å andra sidan några riktiga godingar bland dem, särskilt om man gillar att spendera mycket pengar på spontanjäst öl. Här är snabbrecensionerna på ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.

Poppels Projekt 006 SMÖF
11480, Sverige, 33 cl, 23,50 kr, 5,2 % - 18000 st
Passionsfrukten är relativt tydlig i doften tillsammans med fruktig humle, medan smaken snarare blir skalbeska ihopmuddlade smaker utan någon större fruktton. Mycket synd att smaken inte kan leva upp till doften. I avslutningen lever den dock upp något och levererar en viss fruktighet, framförallt en humlig sådan.

Brewski Warpdrive Farmhouse Ale
11401, Sverige, 33 cl, 35,90 kr, 6 % - 18144 st
Lätt jästiga toner med blandade frukter och kryddighet, samt en passionsfruktston som sticker ut. Friskt, lättdrucket och gott. Möjligen att beskan skulle ha varit något lättare för en ännu bättre balans.
Bäst före: 10-07-2016

Dugges Choose Cherry
11591, Sverige, 33 cl, 34,70 kr, 6 % - 13000 st
Som flytande surt körsbärsgodis. Precis så är nämligen körsbärssmaken, som kommer från både körsbärsjuice och extrakt från körsbär. Syrligheten är ganska stor och tar över i slutet och lämnar tungan lätt krullad.
Bäst före: 2014-07-11

Fuller's Vintage Ale
11655, Storbritannien, 50 cl, 59 kr, 8,5 % - 15000 st
Mjuk fruktighet i både doft och smak som känns betydligt mer påtaglig än i tidigare årgångar. Dessutom lite karamell och knäck. och en kropp som växer till sig med några klunkar. Bättre än flera av de senaste årgångarna var färska, men fortfarande inte tillräckligt kraftig för att den ska kännas som ett säkert kort för lagring.

Evil Twin Yin & Yang
11505, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 10 % - 6000 st
Efter en första humleviff tas doften över helt av toner av nyslungad honung. Smaken upplevs som något kluven, med vissa toner som drar åt imperial stout och vissa som drar åt DIPA, utan att det riktigt gifter sig till något bra mellanting.

Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2015
11530, Belgien, 75 cl, 114 kr, 11 % - 5040 st
Lika kraftig och söt som vanligt med massor av torkad frukt och karamell. Stor öl på alla sätt. I nuläget kan ett större glas än ett provglas kanske bli lite väl sött även för en gottegris, men ställ undan den något år (eller köp den två år gamla i samma släpp) så lär den lugna sig något på den fronten.
Bäst före: 23/03/2025

I T7 släpps även följande öl som ej var med på skribentprovningen:
Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend 2015, 11303, Belgien, 37,5 cl, 149 kr, 7,5 % - 1080 st
Drie Fonteinen Oude Kriek, 11309, Belgien, 75 cl, 168 kr, 6 % - 630 st
Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2013, 11940, Belgien, 75 cl, 129 kr, 11 % - 816 st
Great Divide 21th Anniversary Sour, 11612, USA, 75 cl, 177,40 kr, 6,2 % - 600 st

De två ölen från Drie Fonteinen är fantastiskt bra och gillar man den typen av öl har man antagligen redan koll på dem och man tycker priserna är berättigade eller inte. Cuvée van de Keizer vinner absolut på lagring och 15 kronor extra för två års lagring känns väldigt värt. Great Divides suris har jag inte haft tillfälle att prova tidigare.

Har ni någonsin undrat hur det går till när Stockholm Beer & Whisky Festival utser vilka öl som ska få de hett eftertraktade medaljerna i domartävlingen? Efter att ha varit som en av årets öldomare på festivalen kan jag nu berätta hur det egentligen går till bakom kulisserna på en av världens största ölfestivaler.

I år är allting lite nytt, så det är lite annorlunda mot tidigare år. Den nya huvuddomaren Peter Högström har strukturerat om lite i hur bedömningen går till. För mig som inte varit med och dömt på just Stockholm Beer förut är det bara att dyka rakt in medan de gamla erfarna domarna har fått vänja om sig till dessa nymodigheter.

Det är också nytt för i år att tävlingen för fatöl är reducerad till att man bara får tävla med sådana fatöl som inte finns på flaska på festivalen. Med andra ord får inte öl som finns på både fat och flaska dubbla chanser till medalj längre, och det stora antalet öl som ska betas igenom minskar något. De olika flaskölen bedöms under veckan som leder upp till festivalen medan fatölen bedöms under festivalens första dag.

Under varje pass är det totalt 15 domare (varav en alltid är huvuddomaren Peter Högström) som delas in i tre grupper. Jämfört med tidigare år är det också en större andel (SHBF-)utbildade domare, med en och annan dryckesskribent och så kallade elitkonsumenter insprängda bland alla domare. Under mina två domarpass har det varit 3-4 stycken per pass som inte varit SHBF-utbildade. Flaskölen är inlämnade utefter vilken stil de angetts som på Ratebeer och dessa stilar har sedan buntats ihop i ett gäng mer omfattande kategorier. Exempelvis är en sådan kategori "Vardagsale i tysk, brittisk och irländsk stil", som omfattar de alkoholsvaga till medelstarka stilarna med ursprung ur nämnda länder, så som bitter, brown ale, irish ale, scottish ale och kölsch. De olika ölen delas upp på de tre grupperna som under tystnad provar ölen i flighter om 2-6 öl, beroende på hur många öl som är inlämnade i de olika klasserna.

Ölen poängsätts på en sexgradig skala, där man dömer efter stil (dock inte strikt efter några typdefinitioner). Vilka öl man provar vet man inte, utan det enda man får reda på om ölen är stil, alkoholhalt och eventuella särskilda tillsatser eller behandlingar, såsom fatlagring eller kryddningar. Det här kan dock i ett fåtal fall göra att man kanske kan räkna ut vilken öl det rör sig om ändå, men då får man vara professionell och försöka förbise den vetskapen. När alla grupper provat igenom sin tredjedel av kategorin går de tre bästa ölen från varje grupp vidare till en final, som alltså består av nio öl.

Dessa finalöl provas av alla 15 domare, där man istället för att sätta poängbetyg rangordnar de nio ölen. Av logistikskäl ges bara ett glas av varje öl till varje grupp, som man får dela på solidariskt. Inte helt optimalt, men det enda som är praktiskt genomförbart. Rangordningarna räknas sedan samman för att utse tre medaljörer i kategorin. De som dömer får aldrig veta vilka av de öl som provats som vunnit.

Precis som vanligt delas nomineringsflaggorna ut till de som tagit någon medalj till andra torsdagen, men till skillnad från tidigare år kommer inte medaljerna delas ut på stora scen. Istället kommer de att delas ut under en egen ceremoni innan mässan öppnar den andra fredagen.

Och så går det till när festivalens bästa öl utses!

Runtomkring Stockholm Beer & Whisky Festival arrangeras många andra event som man kan passa på att gå på. Här är en lista över alla sådana event som jag har fått nys om. Känner ni till något mer? Kommentera så lägger jag in det i listan.

Onsdag 23/9
Smygläsning av c/o Hops #11 (med bl a en stor artikel om lambic) på Kåken. Alla besökare bjuds på öl och en tidning. Föranmälan krävs, maila till osa@cohops.se senast 22/9.

Beer Makers Dinner med Fourpure och Crate Brewing på Nytorget 6
Sju rätter och lika många öl från Fourpure och Crate. Bryggarna från respektive bryggeri är på plats under middagen.
Platser bokas på info@nytorget6.com och kostar 495 kr. Start kl 18.30.

Brew By Numbers Tap Take Over på Brewdog Bar Södermalm
Jeremy Cruz från bryggeriet finns på plats och följande öl kommer finnas på fat
Saison Mouteka & Lime
Golden Ale Pacifica & Wai-iti
Porter Bramling Cross
IPA Citra & Mosaic
Witbier Saaz
Sesssion IPA Simcoe
Session IPA Amarillo
Grisette Mittelfruh
White IPA Citra & Mosaic

Garage Project Tap Take Over på Brewdog Bar Kungsholmen
Jos Ruffell, en av bryggeriets tre grundare, finns på plats och följande öl kommer finnas på fat
Dirty Boots (American strong pale)
Sauvin Noveau
Death from above
Hops on pointe
Cabbages & Kings (Imperial oyster & Horopito Stout)

Premiär för Chin Chin Tjinook på Akkurat
Samarbetsbrygd mellan Nynäshamn och Brasserie de la Senne. Tjockhult Tjinook har replikerats hos de la Senne, med skillnaden att man använt deras husjäst istället för en lagerjäst. Ölen kopplas på kl 19.00. Dessutom kommer följande roligt finnas samma kväll
Tilquin Gueuze Draft Version Special Blend
3 Fonteinen Kriekenlambic
Fatpremiär på krog för Sundbybergs Köksbryggeri (Vit).
Brooklyn Black Chocolate Stout 2011
Blå Chimay på fat samt specialpriser på lite olika årgångar av Chimay Blå på flaska

Premiär för Nynäshamn/Magic Rock Viksten Vienna på Oliver Twist
Kopplas på kl 18

Torsdag 24/9
Meet & Greet med Oskar Blues på Bishops Arms Gamla Stan

Alvinne Tap Take Over på Pressklubben
Följande elva öl från Alvinne kommer kopplas på under kvällen
Beer Geek Wedding IV Sofie & David
Undressed
Mano Negra
Cuvée Sofie
Chain Reaction Wild Ale
Ich bin ein Berliner Ryesse
Phi
Sigma
Mad Tom
Melchior
Cuvée de Mortagne

Fredag 25/9
Lervig Tap Take Over på Kommendören tillsammans med bryggare från Lervig
Följande fyra fat kopplas på (krogen har inte fler kranar så det är total tap take over)
White IPA
Rye IPA
Lucky Jack APA
Pop That Cherry (collab med Mikkeller och Lindheims)
Den sistnämnda har simultan premiär på Kommendören, Bishops Arms Vasagatan, Stockholm Beer & Whisky Festival, Mikkeller Bar i Köpenhamn och Lervigs bar i Stavanger.
På Kommendören finns dessutom Kentucky Farmhouse IPA på flaska för kvällen.

Lördag 26/9
Party on the Island
Greatbrands och Fjäderholmarnas Bryggeri ordnar fest i två omgångar på Fjäderholmarna med färja från Nackastrand. Avgång för första session är 17.45 och är tillbaka vid Nackastrand till kl 20.45. Avgång för andra session är 21.00 och returen går då till Slussen där den beräknas vara vid midnatt. Medverkan är gratis men måste förbokas per mail till pelle@fjaderholmarnasbryggeri.se.

Onsdag 30/9
Beer Makers Dinner med Founder’s på Bishops Arms Folkungagatan.
Femrättersmiddag med öl, representanter från bryggeriet på plats.
680 kr. Bokning krävs, bishops.folkungagatan@bishopsarms.com eller 08-641 88 90

Lilla Berlins ölfest på Katarina Ölcafé
Stigbergets bryggeri och tecknarna bakom seriestripen Lilla Berlin har tagit fram en pale ale tillsammans. Denna kväll presenteras den på Katarina Ölcafé och samtidigt kan man köpa med sig en signerad Lilla Berlin-bok.

Fredag 2/10
Meet The Brewer: Brasserie St Feuillien på Pressklubben
Huvudbryggaren Dominique Friart finns på plats kl 20 och berättar om bryggeriet och sina öl, med e en provning med fyra öl och lättare tilltugg. Gratis, men föranmälan krävs och görs på denna länk.

Söndag 4/10
Stillwater Tap Take Over på Omnipollos Hatt
Fantombryggaren Brian Strumke finns på plats och följande öl kommer finnas på fat
Yacht
Classique
Existent
As follows
Of love and regret
Stateside Saison
Why can’t IBU?

Måndag 5/10
Beavertown Tap Take Over på Brewdog Bar Kungsholmen
Bryggare på palts och följande öl kommer finnas på fat
Dry Hopped Mosaic Phantom
St Clements Phantom
Fruit Cup (Collab with Camden & Garage Project NZ)
Barrel Aged Papa Pils
Smog Rocket

Idag släpptes Tropic Thunder, Dugges samarbetsöl med Stillwater, och för bara två veckor sen kom Brewski Tropic Sneeze. Två svenska berliner weisse fulla med fruktsmaker, det bara ber ju om att få provas mot varandra. Det hela sporras lite extra av att den ena är brygd med endast riktig frukt utöver de vanliga ingredienserna, medan den andra tagit till aromextrakt utöver fruktjuicen.

Redan när jag provade dessa efter varandra under Systembolagets skribentprovningar, där man provar båda släppens öl tillsammans, tänkte jag att dessa behövde en chans att mötas igen under bättre omständigheter. Idag när Tropic Thunder dök upp var det bara att sätta den planen i verket.

Jag köpte ett gäng Tropic Sneeze när den släpptes för två veckor sen och har druckit den lite då och då. För varje gång har jag märkt hur det varit lite mindre intensitet kvar i de passionsfruktssmaker som från början var så överväldigande. Det är sådant som händer med frukt, antar jag. Det är fortfarande mycket passionsfrukt kvar, men inte sådär så att man misstar ölets doft för en faktisk passionsfrukt som det var i början.

Tropic Thunder har också använt passionsfrukt, men i juiceform snarare än Tropic Sneezes pressade frukter. Vad skillnaden blir i praktiken är jag inte kvalificerad att uttala mig om, men medan Tropic Sneeze definieras just av passionsfrukten så är den snarare en kompgitarrist i Tropic Thunder. Förutom passionsfruktsjuice innehåller den också mangojuice, men den tydligaste smaken är persika. Inte riktigt som en färsk persika utan mer som Haribos Persikor. Gelegodiset med persikosmak alltså. Förklaringen ligger kanske i att det är aromextrakt från persika snarare än persikor eller persikojuice i ölen.

Passionsfrukten och mangon hamnar långt bak och bildar snarare en sorts diffus exotisk fruktighet, lite på samma sätt som ananaspurén som använts i Tropic Sneeze har gjort där. Även om man inte läser innehållsförteckningen så är det inte helt svårt att lista ut från smaken att det är någon form av arom i Tropic Thunder. Inte för att det är en tydligt artificiell smak som i S:t Eriks Peach IPL, som närmast smakade persikoparfymerat shampoo, utan för att man på något sätt vet (eller har en fördom om) att det inte går att få till en så tydlig smak i en öl med riktiga persikor. Åtminstone inte utan att det blir snordyrt.

Kanske är det vetskapen om extraktet tillsammans med någon sorts romantisk bild om att öl helst bara ska innehålla "riktiga" råvaror som fäller avgörandet. Jag håller nämligen dessa två öl väldigt jämnt men jag föredrar Sneeze när kniven sätts mot strupen och jag tvingas välja. Hantverksölskulturen har visserligen en inbyggd drift att pressa gränserna, vilket båda dessa öl gör, men den bygger från början också på att man använder råvaror av hög kvalitet snarare än att gå till billigare substitut. Å andra sidan, en god öl är en god öl är en god öl.

Så jag försöker slå sådana tankar åt sidan, men jag kommer ändå tillbaka till att Sneeze vinner med en knapp marginal.

Årets festivalölglas

Nästa vecka är det dags igen, då drar nämligen årets Stockholm Beer & Whisky Festival igång igen. Denna mastodont bland ölfestivaler blir återigen ölsveriges epicentrum under två helger när bryggare, importörer, krogfolk och konsumenter samlas under ett enda stort tak (eller två tak, om man ska vara noga). Jag har tagit en titt på vad som är nytt för i år bland utställare och master classes och plockat ut några presumtiva nyhetsrussin ur festivalkakan.

Till att börja med finns det en trio nya master classes som ingår i entrén och som alla ser riktigt spännande ut. Dels kommer jag själv hålla en föreläsning om IPA, med tyngdpunkten på dess historia och moderna återuppväckelse, dels kommer Timo Huttunen och Raimo Koljonen från mälteriet Viking och pratar om maltens roll i öl och dels kommer Claus Christensen från Munkebo att hålla en föreläsning om jäst. Som sagt, alla dessa är kostnadsfria så det lär bli lägligt att anmäla sig i förhand så man är säker på att få en plats.

I vanlig ordning kommer också ett gäng bryggerier hålla provningar och berätta om sina öl. Här finns några trevliga återseenden och bland de mest anmärkningsvärda nyheterna finns Oskar Blues, Founder's, svenska surölsbryggaren Tempel Brygghus och så Anchor Brewing, som leds av Mark Carpenter som jobbat på bryggeriet sedan 70-talet. Även på provningsfronten har jag nästlat in ett finger i spelet och håller en Ölskola III om IPA (och i vanlig ordning håller förstås även Janko i Ölskola III, en om brittisk och en om centraleuropeisk öl). Alla Master Classes hittar ni på denna länk där man även kan anmäla sig.

På mässgolvet finns en hel del nya utställare. Jag är lite osäker på om något norskt bryggeri har kört med egen monter tidigare, men i år kommer det två stycken, 7 Fjell och Amundsen. Den förstnämnda kom på tionde plats på Ratebeers lista över Best New Brewers in the World 2014 och bör med andra ord spanas in. En hel hög nya svenska bryggerier kommer också dyka upp. Några i nybryggarmontern, några hos den nya leverantören Independent Spirits som specialiserat sig på just små svenska bryggerier och några ser ut att köra med egen monter. Det är alldeles för många för att nämna alla, vilket i sig är anmärkningsvärt. Kul!

Original Brands ställer också ut för första gången och kommer med ett stort gäng spännande bryggerier från Italien, Frankrike, Spanien, Mexiko och Estland. Några av dessa öl har redan dykt upp på Systembolaget men det mesta är, åtminstone för mig, mer eller mindre nytt och mycket av det ser riktigt spännande ut.

Eskilstuna Ölkultur är förvisso inte nya som utställare, men de är nya som importörer. Förutom sina egna öl kommer de också ha med sig lite blandade belgare, där Troubadour är en av guldklimparna, samt några öl från deras nya spanska samarbeten. De har också gjort två samarbetsbrygder med La Quince som kommer finnas i montern, tillsammans med bryggarna från just La Quince. Dessutom har de just gett ut en bok om föreningen som också kommer att finnas i montern.

Till sist slår jag ett litet slag för Riktig Cider som har med sig en hel massa smaskig, ni gissar rätt, cider. Passa på att bryta av med en god fransos och få en ciderlektion från Anna och Ola. Lovar det är värt det.

Och till allra sist: Vi ses väl där?

För ett tag sedan hade jag den mycket trevliga möjligheten att bevittna en skördedag på humlefälten i tjeckiska Žatec, som för ölälskaren kanske är mer känt under sitt tyska namn Saaz. Efter att ha provat att plocka kottarna för hand kan jag väl bara säga att det är tur att skörden numera sker någorlunda automatiserat. Doften i rummet där all nyskördad humle hamnade är däremot helt oslagbar. Här är en återberättelse av en härlig dag på humlefälten.

Efter att vi inmundigat en stärkande hotellfrukost klev vi på bussen som rullade ut ur Plzeň och ringlade sig norrut igenom den tjeckiska landsbygden. Molnen hängde gråa över himlen men verkade hålla tätt för stunden. Efter en dryg timme började de första humlefälten dyka upp längs vägen och man såg något längtande i blicken hos alla i bussen.

Väl framme i Žatec hade molnen inte bara hållit tätt utan också spruckit upp och släppte igenom lite sporadiskt solsken. Efter välkomstformaliteter och välkomstöl vankades det skobyte och stövlar åkte på. Trots att morgonen varit torr var det nämligen en aning lerigt ute på fälten efter tidigare dagars regnstänk. Medan traktorer åkte runt och skördade de fem-sex meter höga rankorna genom att helt enkelt slita ner dem på flaket fick vi en varsin korg och gav oss ut på fälten.

Metoden för att skörda humle för hand låter enkel. Plantorna är fästa i toppen och kan rivas ner med ett stadigt ryck. Sedan slår man sig ner på en pall i leran, plockar bort de värsta bladen så att man enklare kommer åt själva kottarna, och så är det bara att plocka i så mycket man bara kan i sin korg. Här var det också någon form av tävling om vem som kunde plocka mest, men jag var alldeles för inne i att gå lös med kameran bland alla härliga humlerankor att jag helt missade startskottet.

När jag till slut kom igång visade det sig vara en aning svårare än jag trott. Humlerankan landade i huvudet på mig när jag slet ner den och man fick vara lite försiktig för att inte skada de ömtåliga små kottarna. Efter en stund fick man ändå upp ett bra tempo och för en stund försvann omvärldens bekymmer medan man satt i en slags tankelös koncentration. En terapeutisk upplevelse på många vis! Efter att ha sänkt ett antal tokfärska Pilsner Urquell dagen innan, en öl som bryggs med humle från just dessa fält och visar upp den i all sin prakt, infann sig också en känsla av att ha kommit öl ett steg närmare.

Någon humleplockarmedalj blev det inte, men jag skyller naturligtvis på att jag var upptagen med kameran. Vad gör man inte för konsten! De som vann hade ändå inte mycket att sätta emot humleplockarmaskinerna som används nuförtiden. De plantor som traktorerna slitit ner krokades fast i en sorts kedja som gick upp i taket och in över en maskin så att de långa plantorna kunde hänga fritt. Väl inne i maskinen löpte massor av band med metallöglor på som rev av kottarna, som samlades upp och genom olika mekanismer separerades vidare från löv och annat bös. Till slut hamnade allt i ett stort kar där det väntade på uppsamlingen för vidare transport till torkningen.

Utanför de stora portarna festade svalorna på alla insekter som slogs loss från humlerankorna, men för oss var den stora festen innanför portarna. Lukten därinne, av så mycket nyskördad humle samlad under ett och samma tak, var utom denna värld. Helt magiskt! Bara synen av alla färska humlekottar var en fröjd för sinnet och man blev verkligen sugen på att dyka ner i dem. Men det hade nog inte uppskattats av de som drev stället.

Någonstans där tog det roliga slutet och vi vandrade tillbaka, sköljde bort leran från stövlarna och fick oss en riktigt läcker lunchbuffé. Till den serverades, såklart, färsk Pilsner Urquell som vi såklart slängde i några färska humlekottar i för att toppa humlearomen. En värdig avslutning på besöket, varpå vi klev på bussen och sov hela vägen tillbaka till Plzeň. Och i alla fall jag hade väldigt vackra, gröna drömmar.

Mer bilder från dagen finns här.

Ni som följt Portersteken på Facebook under dagen har redan sett att Alvinne har varit på besök hos Jackdaw i Ströby utanför Uppsala för att brygga en öl ihop. Det hela kom sig av en lycklig slump som bland annat innehöll kusiner och en kör. Själva ölet blir en saison med Chinook, Saaz och Hallertauer Blanc som släpps om någon månad. Bara att hålla utkik efter några av de ca 800 liter som har bryggts.

Upprinningen till den här samarbetsbryggningen är kanske inte riktigt som det brukar. Det var så att en av bryggarna på Jackdaw har en kusin som sjunger i en liten kör. På en middag under en turné träffade denna kusin en annan person som också kände någon som bryggde, närmare bestämt på något belgiskt bryggeri. Så kusinen kom hem och berättade detta och att det väl vore kul att ordna någon form av samarbetsbryggning. Det tyckte ju grabbarna på Jackdaw lät kul och det var först senare det kom fram att det var Alvinne som var det belgiska bryggeriet i fråga (varpå Jackdaw-grabbarna fick lov att nypa sig i armen lite).

Som en liten jubileumsöl för den ovan nämnda kören har nu Jackdaw och Alvinne bryggt en saison, som under den sista halvtimmen av koket humlats var femte minut med Hallertauer Blanc, Chinook och Saaz. Kongero, som kören heter, var även på plats för att sjunga för vörtkoket, och oss övriga besökare, för att ge den det lilla extra.

Under dagen har bloggare, bryggare och andra lokala ölförmågor varit på plats för att bevittna bryggningen och delta i den härliga gemenskapen kring en samarbetsbrygd. Bland annat var Jens Skrubbe på plats och lurade genast till sig ett fat eller tre till Pressklubben tillsammans med ett litet uppträdande av Kongero.

Förutom samarbetsbryggningen har Jackdaw och Alvinne också utbytt lite öl. Med andra ord, en mindre mängd av Alvinnes öl har nu hittat till Sverige igen och lite av Jackdaws öl går att hitta i Belgien.

-Att få exportera vår öl till Belgien var ett av mina stora mål för 2015, så jag är väldigt nöjd, avslöjar Jackdaws bryggare Fredrik Bjarman.

Nu ska vi ut och fira den lyckade bryggningen med en liten middag med Jackdaw och Alvinne på O'Connors.

De spanska hantverksölen fortsätter poppa upp här och var i Sverige och det är framförallt nya importverksamheter som vänt blicken mot den iberiska halvön. Bland annat har Eskilstuna Ölkultur avslöjat att de kommer att börja arbeta med fantombryggeriet La Quince och en av de som står bakom Uppsala Beer & Whisky Festival och krogen Churchill Arms har nu börjat importera öl från Cervezas Yria. Jag har en tagit en närmare smak på de sistnämnda.

Vad sägs om en The Nuclear Mutant Beast Vs The Giant Reptilian From Hell Black Rye Smoked Imperial IPA Cedar Amaretto Aged? Det är en av Yrias kreationer och som tur är har de också några öl som går snabbare att uttala och som inte är en mix av precis allt man kan komma. Just den här ölen var ett typexempel på att desto fler kockar, desto sämre soppa även gäller i ölvärlden. En soppa är väl just vad man kan kalla det, där resultatet av alla smaker som man försökt slå ihop bara blir en stor smak av hostmedicin. De 14 proenten var i alla fall väl dolda.

Det finns bättre exempel i deras utbud. Honey I'm Home är en honungssaison där man kommer undan den något sliskiga honungssmak som vissa honungsöl får samtidigt som den har en väldigt spännande kryddig smakprofil som ligger en bit ifrån Dupont-typen men som samtidigt är omisskännligt en saison.

Som flera andra spanska bryggerier blandar och ger de ganska mycket. Deras Gose är trots tillsatt mjölksyra inte särskilt syrlig och varken sälta/mineraler eller kryddor är särskilt tydliga. Hela ölen faller lite platt med det. Samtidigt är deras cederlagrade DIPA Beerbol riktigt bra. Den är visserligen inte särskilt humlig, men en värmande, kraftig ale med härliga cedertoner.

Och sådär fortsätter det lite, fram och tillbaka. Och just det, det där långa ölnamnet är inte någon engångshändelse. De har också en Disciples of the Beer Ninja Clan Vs Zombie Viking Army Dark Rye Braggot Rum and Vanilla Oak Aged. Otroligt nog täcker inte ölnamnet hela etiketten utan de får också plats med några rätt sköna illustrationer.

Sverige älskar Brewdog och Brewdog älskar Sverige. Kanske är det därför vi nu får se Hello My Name is Holy Moose i Sverige. Vad är nu detta? Jo, en öl där Brewdog använder samma bär som i de öl som använts för de svenska, finska, norska och danska anrättningarna av Hello My Name Is. Var Island tog vägen förtäljer inte sagan. Till skillnad från de tidigare varianterna som varit bärade DIPA är detta snarare en APA/IPA på 5,5 % som innehåller alla fyra olika bär som använts, det vill säga hjortron, blåbär, lingon och havtorn. Den släpps på Systembolaget senare i höst men jag har redan nu fått chansen att smaka på den.

Att Brewdog emellanåt gör öl som är mer gimmick än något annat är inget nytt och när man hörde om Hello My Name Is Holy Moose kom också lite sådana vibbar. Fyra olika bär i en och samma öl ser på papperet ut att bli ett eller tre bär för mycket. På relativt blygsamma 5,5 % fanns inte heller jättemycket öl för bärsmakerna att utveckla sig i.

Ikväll var det så ett premiärevent där Holy Moose, som den lär kallas för alla som inte orkar uttala hela namnet, serverades på fat och dessutom fick jag möjlighet att strax innan prova samma öl från flaska. Till att börja med kan man enkelt fastslå att den gör sig bättre från fat, då smakerna kommer fram betydligt mer än i flaskan där de blir något återhållna.

Den röda färgen med lila stick är läcker men saknar trots allt det där lilla extra. Kanske är det skummets fel, för det lägger sig väldigt snabbt och visar inga tecken på att vilja visa upp sig. I doften är det bär som träder fram men snarare än tydliga bärsmaker av olika slag är det en samlad men diffus bärton som letar sig upp i näsborrarna.

Särskilt mycket humle är det inte heller tal om, utan det är den där diffusa bärtonen som sätter en stämpel för hela ölets karaktär. Ska man försöka plocka ut några bär kan man hitta blåbär och lingon, medan det är en aning svårt att hitta hjortron och riktigt klurigt att hitta några spår av havtorn. Å andra sidan utgjorde de sistnämnda bara 5 % av den totala bärmängden så det är kanske inte så konstigt även om havtorn är potenta.

Smaken är lätt syrlig med en medelstor bärighet och milda smaker av sockerkaka. Humlen är svår att hitta och liksom i doften är de enskilda bären svåra att plocka ut. Det är ändå hyfsat gott men det lyfter aldrig till några högre höjder. De skotska bryggarna har klämt ur sig både bättre och sämre bira. Den här placerar sig lite lättsamt någonstans i mittenskiktet helt enkelt.

Nån som är sugen på en ny IPA från Oppigårds? Eller fatlagrad stout från Omnipollo? Vad sägs om svart-IPA från Buxton eller samarbetsöl mellan Amager och Malmö Brewing? Allt detta får vi i septembers andra släpp av exklusiva ölnyheter, tillsammans med ett gäng andra goda öl. Här är snabbrecensionerna på hela högen.

Oppigårds Lavish IPA
11313, Sverige, 33 cl, 26,90 kr, 6,8 %, T5 - 23100 st
Humlefruktig doft med något barriga toner. Smaken bjuder på sockerkaka och förstås mycket humle. Kanske lite väl stark beska vid provningstillfället men den bör hinna lägga sig till släppet. I sådana fall blir det en öl i toppklass.
Bäst före: MAR 16

Garage Project Sauvin Noveau Grape
11626, Nya Zeeland, 65 cl, 87,90 kr, 8,5 %, T6 - 3000 st
Tydliga vitvinstoner i doften tillsammans med brödiga toner. Smaken bjuder också på friskt vitt vin, kakor och meloner. Fint giftermål mellan vitt vin och öl.
Bäst före: 16 FEB 2015

Midtfyns Double IPA
11244, Danmark, 33 cl, 35,90 kr, 9,2 %, T5 - 10008 st
Humlefruktig och lite kryddig med kraftig maltsmak. Här erbjuds malten och humlen lika delar av utrymmet.
Bäst före: 13-04-2017

De La Senne Stouterik
11897, Belgien, 33 cl, 29 kr, 4,5 %, T5 - 2880 st
Lätt utan att bli tunn, med fina rostade toner. Mycket drickbar och njutbar stout som bjuder på många små nyanser bland det rostade och chokladiga.
Buteljerad: 01/07/15

Buxton Battle Horse
11287, Storbritannien, 33 cl, 39,90 kr, 10,5 %, T6 - 3456 st
Lätt rostade toner och tunga malttoner med karamell och choklad möter humletoner som bjuder på citrus och frukt. Det blir ett bekvämt möte som man gärna är med på.
Buteljerad: 04/8/15

Amager/Malmö Brewing The Amazing Gotland Campfire Beer
11630, Danmark/Sverige, 50 cl, 59,90 kr, 7 %, T5 - 6000 st
Ganska kraftig rökighet och som namnet föreslår drar det mycket åt röken från en brasa. Bakom finns toner av grov bröd, enbär och fudge.
Bäst före: 06/2018

Avery Hog Heaven
11778, USA, 65 cl, 99,90 kr, 9,2 %, T6 - 2100 st
Tung smak med mycket av det mesta. Mycket humle som framförallt drar åt det fruktiga hållet medan malten bjuder på nyanserad av karamell, sockarkaka och fudge. Samtidigt håller allt ihop i en samlad och fin smak. Riktigt bra!
Bäst före: Utgången av 2018

Omnipollo Agamemnon Bourbon
11704, USA/Sverige, 37,5 cl, 97 kr, 13,2 %, T6 - 2796 st
Bourbon, kokos, jordnötter och vanilj från fatlagringen dyker upp vid en första sniff. Sedan hittar man även chokladfudge och soja. Medeltung smak med tryck i smakerna, där man hittar samma delar som i doften.

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med på skribentprovningen:
Great Divide 21th Anniversary Sour, 11612, USA, 75 cl, 177,40 kr, 6,2 % - 600 st - flyttad till 2/10

*Exkl. pant

Den finska ölappen Pint Please har nu introducerats i Sverige. Liksom det populära Untappd är det en ölinriktad social app där man kan betygsätta och "checka in" de öl man dricker och dela det med sina kompisar. Huruvida det har en chans att utmana Untappd återstår att se men det är med bättre och snyggare användargränssnitt och bättre funktioner för att få lokala pubrekommendationer man försöker locka över användarna.

Vid en första titt är funktionerna lika de som finns i Untappd. Man checkar in och betygsätter öl på en enkel skala, får olika typer av achievements och delar info om vad man dricker just nu. Men åtminstone för mig som sällan använder den här typen av appar känns det som Pint Please lyckats bättre med användargränssnittet och med designen överlag.

Dessutom finns en bra funktion för att hitta pubar i närheten av där man är, även om urvalet kanske är lite väl inkluderande för den som letar efter bra öl. Åtminstone om man ser till vilka pubar som är inlagda här i Uppsala.

Öldatabasen är inte heller fullt utvecklad än, men det är å andra sidan enkelt att lägga in nya öl och därmed lär väl också databasen växa i takt med användarskaran. Vill man importera sina ratings från andra sidor eller appar är det åtminstone för stunden möjligt att göra det om man har dem i CSV-format, Excellista eller något annat vanligt format för den typen av data. Dock går det inte att göra själv i appen, utan man får skicka filen till appens grundare så fixar de det åt en.

Det här är en form av social media och precis som all annan social media bygger det mycket på dess användare. Ju fler som använder det, desto bättre, i och med att en stor del av användarupplevelsen bygger på att interagera med andra användare samt deras bidrag till databasen. Där ligger Pint Please fortfarande långt efter Untappd och det är där som Akilleshälen ligger. Som app sett är den nog bättre, men användarbasen är inte lika bra. Än så länge. Börjar de få in fler användare kan det däremot bli en seriös utmanare.

(Pint Please finns till både Android och iOS.)

Festivalglas, krogstängning, öljobb och norska lagändringar är några av smånyheterna som sammanställts den här gången. Och så smög det sig in lite chipsförsäljningssiffror också, som nästan har med öl att göra.

Glasen till årets Stockholm Beer & Whisky Festival har anlänt. Hur de kommer se ut ser ni på bilden ovan.

Den uppskattade ölkrogen Pipes of Scotland i Uppsala stänger. Sista dagen blir söndagen den 27:e september.

De norska reglerna för alkoholreglerna har varit mycket tuffa. Så pass att bryggerier inte har kunnat lägga ut information om vilka öl de har på sin hemsida och ölfestivaler har inte fått presentera vilka bryggerier som ska delta. Nu är en lagändring som luckrar upp lagen något äntligen klubbad och förändringarna träder i kraft den 1 november.

Är man sugen på ett jobb i ölbranschen och har erfarenhet av mikrobiologiskt labbarbete kan man söka jobb hos S:t Eriks som just nu är på jakt efter en ny laboratorieassistent.

Chipstillverkaren Estrella rapporterar att deras försäljningstoppar sammanfaller med svenska fotbollslandslagets matchdagar. Den dagen de sålde allra mest chips de senaste åren var den dagen då landslaget spelade playoff mot Portugal i senaste VM-kvalet. Det har inte så mycket med öl att göra kanske, men det får en ju att undra om man skulle kunna se liknande toppar i ölförsäljningen om man fick tillgång till försäljningsstatistik på dygnsnivå från Systembolaget.

Eskilstuna Ölkultur har gjort en ordentlig satsning på sin medlemspub över sommaren. När de nästa fredag (11/9) öppnar igen efter sommaruppehållet presenterar de ny inredning, nytt kök, ny webb och givetvis nya öl. Dessutom är det premiär för Anna Jerdéns nya bok om Eskilstuna Ölkultur.

Jackdaw och Alvinne kommer att brygga en öl tillsammans hos Jackdaw i Ströby utanför Uppsala. Bryggdagen blir lördag nästa vecka (12/9). I samband med samarbetet har Jackdaw också importerat lite av Alvinnes öl och har även fått möjlighet att exportera sina öl till Belgien.

Den kassa sommaren var bra för hjortronen och nu är en ny batch av Cantillons hjortronlambic Soleil de Minuit, som görs särskilt för Akkurat, på gång. Bären blandades med lambic för några veckor sedan och beräknas behöva omkring ett halvår. Premiär för den nya batchen lär med andra ord bli någon gång under våren 2016.

En talande bild på Marianne: Sitter aldrig helt stilla, datorn är full av mail och telefonen ringer ständigt

I fortsättningen på intervjuserien med svenska ölpionjärer är det grundaren av Stockholm Beer & Whisky Festival, Marianne Wallberg, som berättar om hur det var att starta Sveriges första ölfestival under början av 90-talet. Som en äkta ölpionjär har hon brutit massor av ny mark för svensk ölkultur med ett engagemang som ligger till grund för den uppsjö av ölfestivaler vi har idag.

Hur började egentligen din ölbana och hur kom det sig att du startade SBWF? Vilka hinder fanns för att starta en ölfestival då som inte finns idag?

Min ölbana började samtidigt som fröet för SBWF såddes: med att jag inte visste någonting om öl och inte tyckte om öl. Men en händelse gjorde mig nyfiken. Det här var i början av 90-talet och jag satt då som konsult och var inhyrd för att få fart på mässlokalerna i Nacka Strand. Jag satt på en sen lunch en fredag med arbetskollegorna och vi hade ingen avsikt att jobba mer den dagen, så grabbarna i sällskapet beställde in öl. De tyckte att jag skulle ta en med, men jag tyckte ju inte om så jag avböjde och de undrade naturligtvis varför. Då frågade jag vad de drack egentligen och fick "stor stark" som svar. Vad var det för sorts svar? De satt ju inte och åt en stor mat, utan nån åt fisk och nån åt kött som de hade beställt som just fisk respektive kött. Jag såg att de hade fyra olika öl på fat, men varken personal eller sällskapet kunde berätta vad det var för skillnad på ölen. Så jag tänkte att det var något man kunde göra något åt och något jag ville lära mig själv mer om samtidigt. När jag vill lära mig så vill jag verkligen lära mig.

En kompis hade en poster med massa öletiketter och då insåg man ju att det verkligen fanns en massa sorter. Jag började ringa runt till de som var i ölsvängen på den tiden och frågade om de ville vara med på en ölmässa. Ja, svarade alla, men vad skulle den gå ut på undrade de. Kunskap! Sen fick jag tag på ölskribenten Michael Jackson som blev lite av en mentor och som såg till att jag fick tag på böcker för att lära mig lite.

Sen kom det första stora hindret, nämligen alkohollagen. Så jag började gräva ner mig i den och lösningen fanns i att ha en gemensam serveringsyta med tillfälliga serveringstillstånd för utställarna. Jag gick och presenterade min idé för en handläggare på länsstyrelsen och fick svaret att det enda egentliga problemet var att det inte fanns någon blankett för det. Ja men gör en sådan blankett då sa jag, och det gjorde han faktiskt. Så kom festivalen igång och gick det bra i några år när det låg hos länsstyrelsen. Sen började diverse bekymmer med strängare tolkningar hos andra instanser. Det var många turer fram och tillbaka, både i Stockholm och när vi försökte köra i Göteborg och Sundsvall vid olika senare tillfällen. Till slut insåg jag att den enklaste lösningen skulle bli att lagen, så jag kämpade för en lagändring från 1997 till att den trädde i kraft 2011. Efter det har det blivit mycket enklare att ordna en dryckesmässa i Sverige.

Hur är det att arrangera festivalen idag jämfört med under de första åren?

Det är fortfarande en massa jobb med olika tillstånd kring brandskydd och dylikt som man måste ordna på nytt varje år. I år har vi åkt på mycket strul med fyra olika brandhandläggare som alla säger olika saker. Det här ligger ju utanför Stockholm stad (i Nacka kommun) och jag tror vi blir mycket hårdare kontrollerade för det och det är något vi levt med i alla tider.

Våra tävlingar och provningar är jättestora apparater som visserligen har funnits med från de första åren, men det är otroligt mycket större nuförtiden. Vi lägger jättemycket jobb på de bitarna, vilket är en stor skillnad mot de tidiga åren med festivalen. Vi har fått ett bra rykte som vi måste jobba hårt för att hålla uppe, och vi vill inte ta några genvägar.

Vad driver dig och ditt team att fortsätta ordna festivalen år efter år?

För oss handlar det mycket om att sprida kunskap. Folk undrar varför vi har livemusik, champagnebarer etc som kanske inte har så mycket med öl att göra. Det handlar ju om att locka hit en bredare målgrupp som kan komma hit och lära sig om öl. Det är ingen idé att frälsa de redan frälsta, vi måste locka hit folk som annars inte skulle komma. Det är även därför vi har våra företagspaket, för att dra hit folk som inte kan så mycket innan men som går härifrån med lite nyfunnen ölkunskap.

Kunskap motverkar också missbruk och leder till en mer ansvarsfull alkoholkonsumtion. Det syns ju tydligt nu på försäljningssiffror att folk köper mindre men dyrare alkoholdrycker, vilket ju betyder att folk är mer intresserade men handlar mindre mängder. Det är det jag brinner för, att sprida dryckeskunskap och att hjälpa bryggeribranschen. Vi vill vara ett verktyg för utställare och besökare att möta varandra.

Hur skiljer sig själva mässan nu och då?

1992 var det helt otroligt mycket folk för att vara första gången, 18 000 om jag inte minns fel, och fullt av press. Faktiskt var det nog mer skriverier då än nu, i alla fall i dagspressen. Det var ju helt nytt med en ölmässa i Sverige då och såväl folk som press kom från alla håll för att besöka. Kolla ”Gert Fylking på ölmässa” på Youtube för ett kanske lite mindre lyckat pressinslag från första året. Då var det 153 öl, nu är det några tusen, och med 36 000 besökare. Nu är det vad jag kallar för mässa på torsdagarna och fredagarna och i början av lördagarna, sedan är det mer festival av det på lördagkvällar och även lite på fredagkvällar. Men det är så vi lockar nytt folk att söka ölkunskap. Vi märker också tydligt hur besökarna i genomsnitt kan mycket mer nu än förut.

Minns du någon särskild händelse från de tidiga åren?

Jag var med i radio en gång under ett av festivalens första år. I programmet drack de vanligtvis champagne medan gästerna diskuterade ämnet för dagen, men jag ställde bara upp på villkor att vi skulle dricka öl. Så då drack vi Liefmans Framboise med pepparkaka och Roquefort-ost medan vi pratade. När vi kom tillbaka ut till mässan var det lång kö efter den ölen, då hade folk lyssnat på det där inslaget och ville ha samma sak. Det var häftigt att se.

I år arrangeras minst 15 ölfestivaler (hembryggarfestivaler ej inräknat) i Sverige. Hur hade det sett ut om du inte hade startat SBWF 1992?

Jag tror inte det hade funnits en sådan ruljans som det är. Lagen hade inte ändrats och så vidare. Det hade såklart kommit så småningom men vi hade inte varit där vi är idag, inte en chans.

Hur har den svenska ölbranschen ändrats under dina dryga två decennier i den?

Vi har gått från 8 bryggerier till 192. Det finns otroligt många fler arbetstillfällen inom branschen och många fler som är engagerade på oliak vis. Det är en helt annan storlek på allt nu. Det här är inget som har kommit gratis, det har varit otroligt mycket slit och släp från oss och andra, och jag tror det har varit jätteviktigt för branschen att SBWF har funnits. Det har spridit inspiration, kunskap och faktiskt också mod att prata om alkohol på ett annat sätt. 1992 hade vi några tappra entusiaster som importerade öl, idag har vi en hel ölkultur.

Folk har ju fått en arena här där de kan visa upp vad de gör. Sen tror jag att Sveriges ölkultur har inspirerat många andra länder också, vi har växt till ett föregångsland på ölsidan även om vi själva inte alltid tycker det. Vi på festivalen fick t ex pris av USA:s bryggarförening för jobbet vi har gjort för amerikansk ölkultur, det priset blir en spegling av hela Sveriges ölkultur. Lite frustrerande är det att exportsatsningen vi gjorde för några år sen, när vi försökte skapa en exportplattform för svenska dryckesproducenter, inte gick att få igenom på grund av för många hinder i Sverige. Det hade varit en jättechans då, men nu börjar andra länder komma ikapp.

Vad dricker du för öl när du är hemma eller går på krogen? Eller blir det vin då?

Det beror på tillfället, så svaret är att det beror på. Jag gillar balanserade öl. Extremt är kul ibland, men det välbalanserade är det jag vänder mig till oftast. Och det börjar komma tillbaka, och för många som hållit på med öl ett tag går man tillbaka till de välgjorda ljus lager som man glömmer bort lite när man utforskar allt annat. Sen dricker jag vin vid tillfälle också. Ska det vara öl ska det vara öl, ska det vara vin så ska det vara vin. Som sagt, det beror på. När jag bjuder in till middag så vill jag inte bestämma exakt vad mina gäster ska dricka, så jag köper hem lite olika öl och vin som passar till så får man välja själv vad man gillar och tror passar till maten. Det är mycket roligare när man får välja lite själv, och så startar det diskussioner som tusan.

Finns det någon typ av öl du inte gillar?

Jag glömmer aldrig när Janko bjöd mig på en geuze på Akkurat en gång i tiden. Jag spottade och fräste då och Janko bara skrattade och sa att vänta du bara, snart älskar du det här. Och visst hade han rätt, mindre än ett år senare gillade jag det. Så nu gillar jag det också.

Du fick just utmärkelsen Guldnubben från Spritakademin för ditt arbete och har tidigare blivit utsedd till Årets Ölperson. Vad betyder sådana utmärkelser?

Det visar att vi vet vi sysslar på och någonting som ger mig och oss respekt från andra håll, och då hjälper det till att göra öl fint. Öl ska finnas både i finrum och i vardagsrum. Öl får aldrig bli ”vinfint”!

Några avslutande ord?

Summan av kardemumman är att det är kul att man får sprida så mycket kunskap genom mässan, och det gör vi för att vi har så mycket kunnigt folk som arbetar med oss på olika sätt. Det är en förmån att få jobba med så mycket kunnigt folk.

Släppveckan är inte slut bara för att vi klarat oss förbi gårdagens tre släpp. På fredag är det nämligen dags för veckans fjärde släpp när de första exklusiva nyheterna för september dyker upp. Flera tippade toppkandidater levererar men det är något av en underdog från skotska Traquair som är släppets allra bästa öl. Här är snabbrecensionerna på den och de andra ölen i släppet.

Tuatara APA
11668, Nya Zeeland, 33 cl, 29,90 kr, 5,8 %, T5 - 14000 st
Lite trött humle med barrtoner och med kaksmaker bakom. Nja, når inte riktigt hela vägen och avslutar dessutom med en lite för stark beska.
Bäst före: 25/02/2016

Marble Earl Grey IPA
11448, Storbritannien, 50 cl, 47,90 kr, 6,8 %, T6 - 4200 st
Mycket tydliga toner av Earl Grey i både doft och smak, vilket smälter väl in med humletonerna. Helheten blir en IPA som drar åt fräsch citrus och finstämda kryddor. Snyggt!

Anchorage Mosaic Saison
11779, USA, 75 cl, 159,20 kr, 6,5 %, T6 - 1000 st
Brettigt funkig doft med undertoner av melon. Även i smaken är det de funkiga brettsmakerna som dominerar, medan fruktigheten är mer av en bakgrundssmak. Torrt med låg beska.
Buteljerad: April 16

Eskilstuna Södvik Säsong
11645, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 7,5 %, T7 - 984 st
Fruktig och mycket lätt kryddig öl som varken gör bort sig eller sticker ut.
Bäst före: 2016-06-01

Hornbeer Hophorn Black IPA
11601, Danmark, 50 cl, 57,90 kr, 9,3 %, T6 - 2400 st
Humlig och karamellig öl utan rostade toner. Istället drar malten åt mjuka chokladtoner och grovt bröd, medan humlen bjuder på citrustoner och viss fruktighet. Snyggt och gott!
Bäst före: 19 01 2017

Coppersmith's Intermezzo Imperial Oatmeal Coffee Stout
11705, Sverige, 33 cl, 39,50 kr, 8,2 %, T6 - 3000 st
Mild och mjuk men ändå kraftig med fina kaffetoner som bygger ovanpå choklad, knäckebröd och rostade toner. Blir något tunn i slutet men annars väldigt bra.

Partizan FES Stout
11519, Storbritannien, 33 cl, 37,90 kr, 8,4 %, T6 - 3000 st
Mjuk och krämig med fina chokladtoner och lite råare rostade toner. Börjar elegant och lägger sedan i en högre växel för att slå över mot kraft.
Buteljerad: 05/12/2014

Austmann Sjokolade & Kirsebærporter
11649, Norge, 33 cl, 34,90 kr, 7,5 %, T5 - 5880 st
Körsbärstoner i doften tillsammans med rostade inslag. Smak är lätt syrlig med chokladtoner och viss sötma. Härlig öl!

Traquair 50
11539, Storbritannien, 33 cl, 49 kr, 9 %, T6 - 2832 st
Mycket djup maltig doft som är full av fudge och fina toner av torkad frukt. Smaken följer i samma spår och bjuder på djupa och samtidigt riktigt eleganta och finslipade smaker. Otroligt len! Riktigt, riktigt bra!
Bäst före: 28 APR 2025

Brooklyn Quintacerahops
11011, USA, 75 cl, 148,70 kr, 10,9 %, T7 - 1000 st
Tung romdoft utan att det blir spritigt. Smaken är också totalt dominerad av mjuk och söt mörk rom, men här slår också alkoholen igenom. Blir lite för romdominerat helt enkelt.

Följande öl släpps också men fanns inte på skribentprovningen:
Rodenbach Caracter Rouge, 11710, Belgien, 75 cl, 119,90 kr, 7 %, T6 - 3000 st
Boulevard Imperial Stout, 11283, USA, 75 cl, 159 kr, 11 %, T7 - 578 st

Båda dessa har jag provat vid flera tidigare tillfällen. Caracter Rouge har varierat lite mellan batcherna, mellan att ha haft för mycket ättiksyra till att ha varit en riktigt fin bärsuring. Boulevards Imperial Stout har alltid imponerat, med lättare toner från fatlagringen (det är en blandning av fatlagrad och olagrad stout) och en mjuk, fin chokladsmak. Sen gäller väl för båda att de inte hör till skaran med de mest prisvärda ölen.

Bloggarkiv

Om mig

Johan Lenner

Facebook

Fler bloggar

Mest lästa

Sök

Mest lästa