Ölrecension: Oppigårds Dalalager

Med pågående bryggeriutbyggnad har Oppigårds också börjat jobba allt mer på att bredda ölportföljen med nya stilar. Bryggeriet har blivit kraftigt associerade med välhumlade ales så som Amarillo, Indian Tribute och Thurbo DIPA, men nu har man alltså gett sig på att kontinuerligt brygga en lager. Kanske har de lärt sig några tips och tricks under samarbetsbryggningarna med Gänstaller för Dalalager Ekologisk blev inte alls tokig.

Nu är det ju förstås inte första gången som Oppigårds brygger en lager men det var ett tag sedan sist. Framförallt var det längesen de gjorde det på någon sorts regelbunden basis. Det är väl inte riktigt vad man kan kalla en wienerlager, men de har satt lite färg på den. Med hjälp av münchnermalt och kristallmalt tillsammans med basen av pilsnermalt nås en djupt gyllene färg, kanske till och med ljust bärnstensfärgad, som ger en mycket vacker öl att titta på.

Smakmässigt bjuder Dalalager på friska, distinkta brödiga smaker med lätt inslag av rostat bröd och utan några söta toner. Rättfram men samtidigt elegant, vilket är något jag uppskattar i den här typen av öl.

Humlen bjuder på lätt örtkryddiga och höiga inslag med en mycket lätt citruston, för att slå över i en distinkt men ändå mjuk och behaglig beska. Igen, rättfram men elegant.

Vad jag saknar i första hand är lite mer kolsyra, mitt glas hann bli avslaget innan jag druckit klart. Eller ska man bara dricka lite snabbare?

För närvarande finns den i beställningssortimentet i kolli om 20 flaskor samt genom lokal efterfrågan på ett gäng butiker runt om i Dalarna (ej TSLS). Om allt går som det brukar lär den kvala in till fasta sortimentet på sikt.