Portersteken

Imorgon släpps förutom oktoberfestöl och påfyllning i fasta sortiment även ett gäng öl i TSLS. Även om det som vanligt finns ett gäng öl som smakar buteljerad dypöl så är det ett riktigt intressant släpp då det dyker upp ovanligt många riktigt bra öl. En sur duo från Tempel och en humlig dito från Amager, en ljus trio från Dugges, en mörk goding från Eskilstuna och så ett polispar från Stigberget och All In gör att det finns hela tio öl i släppet man bör prova. Här är snabbrecensionerna på släppet.

Eftersom det känns ganska ointressant att berätta och läsa om exakt hur odrickbara bottennappen är så kommer jag från och med det här inlägget inte att beskriva de öl som jag finner alltför defekta, utan bara samla dessa längst ner i inlägget.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]

Nils Oscar Oktoberfest
30602, Nyköping, 50 cl, 25,90 kr, 5,5 %
Vegetabilisk doft som jag inte riktigt kan placera, men det blir inte särskilt väldoftande. Det finns även i smaken men inte lika starkt. Istället kommer rostat bröd och örter fram. Drickbart åtminstone.

1413 Bryggkultur Borstahusen Lager
30618, Landskrona, 33 cl, 28,60 kr, 4,6 %
Nyanserat brödig men blir något fadd i avslutningen.

Tempel Ordained
30616, Uppsala, 33 cl, 32,90 kr, 4,5 %
Härligt syrlig med sköna toner av grönt te som stramar upp ölen på ett snyggt sätt. Riktigt bra!

Tempel Isotonic
30617, Uppsala, 33 cl, 32,90 kr, 4,5 %
Härlig syra med tydliga mineraltoner och lätt kryddighet. Smarrigt!

Stigbergets Wheat Seems To Be The Officer Problem
30605, Göteborg, 33 cl, 37,90 kr, 6 %
Ordentlig, fruktig humledoft och -smak. Massor av pigg fruktighet med en mild kropp bakom. Väldigt bra!

All in Brewing Wheat Seems To Be The Officer Problem
30606, Göteborg, 33 cl, 37,90 kr, 6 %
Lite dovare humlefruktighet än i Stigbergets variant, och med det tappar den spetsen som Stigbergets har. I övrigt väldigt lika.

Helsingborg Session IPA
30637, Helsingborg, 33 cl, 22,70 kr, 4,5 %
Behagligt humlig och med fyllig kropp för alkoholhalten. Kanske inte riktigt så humligt som man önskar av en session-IPA men å andra sidan slår den inte över åt andra hållet som så många andra försök på stilen gör.

Dugges Father Yod
30612, Härryda, 33 cl, 27,90 kr, 8,5 %
Härligt esterfruktig med tryck i smaken utan att estrarna drar iväg åt alla håll och kanter. Dessutom bjuds det på bröd och lätt kryddighet. Balanserat och snyggt!

Waxholm India Pale Ale
30635, Vaxholm, 33 cl, 29,90 kr, 5,4 %
Definitivt inte vad jag skulle kvalificera för en IPA och dessutom med lätta orenheter, men det går i alla fall att dricka.

Dugges High Five India Pale Ale
30611, Härryda, 33 cl, 24,90 kr, 6,5 %
Mycket humlefruktig och härlig doft. Sockerkakstoner bakom som backar upp. Rent och snyggt!

Västra Ämterviks Fryken Havre IPA
30626, Sunne, 33 cl, 32,80 kr, 6,5 %
Oljiga och barriga humletoner med en något rivig beska. Kaktoner från malten men havren märker man inte så mycket av.

Bryggeriet Stenhammaren Kacklan IPA
30629, Sundsvall, 33 cl, 25,50 kr, 5,8 %
Återigen inget som jag någonsin skulle kalla för IPA. Något kvalmig och söt med lätta smörkolatoner men utan större orenheter.

Tjers Hå:mLe IPA
30609, Överkalix, 33 cl, 32,90 kr, 6 %
Ganska mycket humle men också en del klorofyll. Kan bli en hygglig IPA om klorofyllen lägger sig.

Dugges Orange Haze India Pale Ale
30610, Härryda, 33 cl, 24,90 kr, 6,4 %
Fräsch doft med lätta apelsindrag och mycket citrushumletoner. Mycket trevlig öl!

Amager Modern IPA
30613, Danmark, 50 cl, 39,80 kr, 6 %
Det här känner nog många igen sedan det fanns i fasta sortimentet och det är fortfarande bra med härlig humlighet.

Amager/Oppigårds Building Bridges India Pale Ale
30614, Danmark, 50 cl, 46,90 kr, 7 %
Bridge IPA bryggd hos Amager. Mycket bra med generös humlefruktighet, väl avrundad beska och snygga bakgrundssmaker. Bara att beställa!

Walhöll Balder Patersbier
30601, Smedjebacken, 33 cl, 26,80 kr, 6,8 %
Esterfruktig men kanske något för mycket av det goda då det närmast river till i halsen. I övrigt en hyfsat trevlig skapelse.

Bryggeriet Stenhammaren Schwartzman Stout
30628, Sundsvall, 33 cl, 25,60 kr, 5,2 %
Medelkraftiga rostade toner och knäckebröd. Enkla smaker som inte riktigt lyfter men utan fel så den är fullt drickbar.

Eskilstuna Imperial Porter
30636, Eskilstuna, 33 cl, 33,30 kr, 8 %
Mjuka chokladtoner med lätta drag av soja och kaffe. En liten kryddighet tittar också fram. Välgjort!

Nordic Kiwi Brewers Chili Stout
30627, Ekerö, 33 cl, 31,70 kr, 6 %

Väääldigt försiktiga chilitoner, visste jag inte om dem hade jag nog inte ens gissat att det var chili i. Däremot är ölen i sig trevlig med mysiga toner av choklad, fudge, knäckebröd och lite kola.

Följande öl kommer också i släppet men bedömdes på skribentprovningen vara alltför defekta eller på annat vis otjänliga för att beskriva närmare.
South Plains Oktoberfest Malmö
30604, Malmö, 33 cl, 19,90 kr, 4,7 %

Klackabacken Pilsner
30619, Kristianstad, 33 cl, 19,90 kr, 4,2 %

Roslags Näsby Ensta Mörk Lager
30625, Täby, 33 cl, 26,50 kr, 5,2 %

South Plains Jus Zombie Saison du Mort
30596, Malmö, 33 cl, 26,80 kr, 7,5 %

Marbäcks Greve Spens Röd IPA
30620, Ulricehamn, 33 cl, 25,80 kr, 5,8 %

Roslags Näsby Ytterby India Pale Ale
30624, Täby, 33 cl, 29,20 kr, 6,3 %

Qvänum Claes Hembrygd
30615, Vara, 33 cl, 42,20 kr, 8 %

Någonting har hänt i ölsverige. Smaktillsatser har gått från att vara något vi fnyser åt till att vara något vi välkomnar, åtminstone om det får ölet att smaka gott. Sötsliskig läskliknande fruktöl må fortfarande vara hur ocoolt som helst, men när de mindre bryggarna och fantombryggarna gör öl med tillsatser hyllas de till skyarna. Har öl med aromer i ingredienslistan blivit det nya svarta?

Jag är uppväxt med den gamla Spendrupsreklamen där man efter att ha sett Robert Gustafsson filtrera fulöl genom en strumpa får höra hur Spendrups minsann bara är bryggt på malt, humle, jäst och vatten. "Inga tillsatser. Bara öl." Ungefär samtidigt som den reklamfilmen började sändas tog den moderna svenska mikrobryggarkulturen sina första stapplande steg och de var minst lika stolta över att brygga utan tillsatser. De hade bara inte Spendrups reklambudget för att berätta det för hela svenska folket.

För några år sedan, när mikrobrygd öl på allvar fick luft under vingarna i Sverige, kändes det som om mentaliteten fortfarande var densamma. Sedan dess har det hänt något med den mentaliteten. Då och då dyker det nämligen upp öl med smaktillsatser. Inte nog med det, många av dem hyllas också.

Jag pratar alltså inte om att tillsätta salter för att modifiera bryggvattnet eller att justera mäskens pH med mjölksyra, som jag räknar som mer bryggtekniska åtgärder. Här gäller det rena smaktillsatser, det vill säga att tillsätta aromer. Ta till exempel Omnipollos stout Yellow Belly som innehåller jordnöts- och biscuitarom för att få fram sin speciella smak. Ingrediensvalet är inget som jag upplever att de försöker dölja, ändå flög den av hyllan när den släpptes på Systembolaget häromveckan. Och det är inte den enda svenska ölen med tillsatser som hyllas.

Både producenter och konsumenter verkar alltså ha fått en betydligt högre acceptans för att använda annat än bara naturliga råvaror. Det är inte nödvändigtvis något fel med det, men det är intressant att se hur attityden har förändrats. Den naturliga följdfrågan är förstås, vad är det som har drivit förändringen?

Är det jakten på nya smaker? Mikrobryggarkulturens ständiga jakt på att trycka ut gränserna ännu längre?

Tycker man istället att det här med smaktillsatser är helt fel får man fråga sig själv var man drar gränsen. Att modifiera vattnets innehåll av joner eller mäskens pH är som sagt inget ovanligt. Inte heller att använda humleextrakt. Laktos må vara naturligt förekommande i mjölk men att separera ut det till en ren produkt att använda i exempelvis en milk stout kräver visst processande. Frukt i öl kan tillsättas som färsk eller fryst, hel eller som puré eller för den delen som koncentrat.

Om man inte vill acceptera allt blir det inte helt enkelt att dra någon gräns. Har man väl dragit en gräns blir nästa hinder att få reda på vilka ingredienser som faktiskt har använts, något som är allt annat än lätt eftersom öletiketter inte behöver ha någon fullständig ingrediensförteckning.

Så kanske är det inget särskilt som har drivit attitydsförändringen, utan bara det faktum att det inte funnits något som stått i vägen. Oavsett varför tycker jag att man kan konstatera att attityden har förändrats. Smaken har blivit det viktiga, inte hur den kom till. Ändamålen helgar medlen.

Och då har vi inte ens talat om hur det ser ut i vinvärlden...

Den kommande tisdagen släpps det förutom oktoberfestöl och TSLS-bira också en hög nykomlingar i fasta sortimentet. Bland höjdpunkterna finns klassikern och stilikonen (nej, inte den typen av stilikon) Ayinger Celebrator och så Poppels DIPA som kvalat in från beställningssortimentet. Dessutom svenska smaker från Eskilstuna och en belgoklassiker från De Koninck. Här är snabbrecensionerna på alla ölen i släppet.

Sixpoint The Crisp
11522, USA, 35,5 cl (burk), 18,90 kr*, 5,4 %
Frisk och fräsch med toner av nybakt bröd och örter. Väl sammansatt smak som precis som namnet antyder blir krispig, samt avslutar med en väl avstämd beska.
Bäst före: 14JUL2016

Praga
1521, Tjeckien, 33 cl, 12,60 kr, 3,8 %
Brödigt med lite smörkola och fruktighet. Lätt smak överlag med få humletoner.
Bäst före: 16.07.16

Åbro Bryggmästarens Bästa Ekologiska
1592, Sverige, 50 cl (burk), 12,90 kr*, 5 %
Sött bröd med lätt grönsakston och humlebrist. Lite trist.
Bäst före: 15 AUG 2016

Rådanäs California Common
1470, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 5,3 %
Lite småmurrig med toner av grovt bröd och lite karamell. Något söt men följs upp med en ihärdig beska.
Bäst före: Augusti 2016

Bernard Mixpack
1402, Tjeckien, 200 cl, 90 kr
Bohemian Lager, 4,5 %
Frisk doft med brödiga nyanser och lätta smörkolatoner. Finstämda humletoner. Smaken är något för söt först för att sedan avsluta med en fin beska. Hade varit riktigt bra om sötman hölls i schack.
Bäst före: 11.03.16

Celebration Lager, 5 %
Brödig, något söt smak med lätta smörkolatoner. Ganska svaga men annars fina humletoner. Funkar men några inga höjder.
Bäst före: 14.03.16

Amber Lager, 4,7 %
Ganska anonym smak med lättare karamelltoner och lite rostat bröd. Lever upp lite mot slutet.
Bäst före: 04.03.16

Dark Lager, 5,1 %
Lätt rostade toner med en försiktig chokladsmak, karamell och viss sötma. Väldigt försiktig beska.
Bäst före: 04.03.16

Störtebeker Schwarzbier
1309, Tyskland, 33 cl, 14,90 kr, 5 %
Massor av mörkt knäckebröd i både doft och smak, med undertoner av choklad och nötter. De rostade tonerna balanseras av en lätt sötma följt av en mild efterbeska. Snygg och lättdrucken.
Bäst före: 22.07.16

De Koninck Antwerp Pale Ale
1655, Belgien, 33 cl, 19,80 kr, 5,2 %
Belgofruktig doft och smak som visserligen bjuder på lätta humledrag men det är estrarna som spelar huvudrollen här utan att gå överstyr. Balanserat och snyggt!
Bäst före: 05 2016

Eskilstuna Spruce Ale
1372, Sverige, 33 cl, 23,50 kr, 5,6 %
Kryddigt fenolisk doft, medan smaken är lätt estrig med citrusaktiga och kryddiga toner från granskotten. Spännande, och rätt så gott också.
Bäst före: 05-04-2016

Leffe Brune
1336, Belgien, 75 cl, 49,90 kr, 6,5 %
Mjuk sötma med chokladiga och fruktiga toner. Ganska enkelspårigt utan något större djup men med goda smaker.
Bäst före: 06.11.2016

Ayinger Celebrator Doppelbock
1589, Tyskland, 33 cl, 22,90 kr, 6,7 %
Fyllig, djup doft med torkad frukt, nötter, choklad och grovt bröd. Smaken är mycket maltig med en lätt rostad ton följt av mer grovt bröd, nötter, choklad och ett uns torkad frukt. En lätt sötma gör sig bra i ölet. Riktigt bra!
Bäst före: 07.16

Crazy Mountain Snow Cat Coffee Stout
1590, USA, 35,5 cl (burk), 23,90 kr*, 5,9 %
Tydliga rostade toner med vissa kaffeinslag. Kaffet blir lite oslipat. Rejält med smak, men det blir lite för råbarkat, utan elegans.

Följande öl har kvalat in till fasta sortimentet genom god försäljning i beställningssortimentet.

Stödbensöl
89572, Sverige, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 5,2 %
Söt och kvalmig smak med toner av kokta grönsaker och söt majs. Inga spår av humle. Riktig tråkig, för att inte säga smått motbjudande.

Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier
30111, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 5,9 %
Något grön i doften, men med en bra smak med brödiga nyanser och lätta humletoner.

Zeunerts Höga Kusten
89712, Sverige, 44 cl (burk), 14,90 kr*, 5,3 %
Något söt och utan någon större karaktär, utan att för den delen bli vattnig. Trist ändå.

Waxholm Pale Ale
89578, Sverige, 33 cl, 27,50 kr, 5,2 %
Lätt humlig doft och en smak som har en tydlig och opassande syrlighet. Här har nog något gått galet.

Nya Carnegiebryggeriet Amber Ale
30110, Sverige, 33 cl, 18,90 kr, 4,8 %
Knäckig med lätt fruktiga inslag. Något vattnig avslutning.

Poppels Dubbel IPA
88888, Sverige, 33 cl, 30,40 kr, 8 %
Mycket humlig doft med fruktiga toner och vissa oljiga inslag. Något söt med lätta karamelliga toner, följt av en medelstor beska. En av Sveriges bättre öl när den är riktigt färsk, vilket den provade flaskan nog inte var.

*Exkl. pant

I veckan som kommer är det inte mindre än tre släpp på Systembolaget (plus ett släpp i deras lokala sortiment). Två av de tre är på tisdag och ett av de två är årets oktoberfestöl, som i vanlig ordning är en blandning av tyska storsäljare, svenska varianter, rököl och en utländsk joker. Här är snabbrecensionerna på årets oktoberfestöl.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.

Paulaner Hefe Weissbier
1993, Tyskland, 50 cl, 13,90 kr, 0,5 %
Något unken ton i doften och med en grötig maltsmak i både doft och smak. Weissbierkaraktären finns där men har svårt att lysa igenom gröten. Nja...

Karmeliten Festbier
11285, Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 5,5 %
Frisk, fräsch doft med örter och surdegsbröd. Smaken är som ett flytande örtbröd, med en lätt känning av alkoholen. Trevligt!
Bäst före: 20.07.16

Löwenbräu Oktoberfestbier
11210, Tyskland, 50 cl, 20,90 kr, 6,1 %
Något sötaktig och ganska enkel doft och smak. Smakar okej men lyfter aldrig riktigt.
Bäst före: 06.2016

Hofbräu München Oktoberfest
11298, Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 6,3 %
Lätt kropp där alkoholen skiner igenom lite för mycket. De typiska örtiga tonerna finns där men malten kommer inte fram särskilt mycket.
Bäst före: 21.07.2016

Paulaner Oktoberfest Bier
11250, Tyskland, 50 cl, 22,50 kr, 6 %
Luktar mycket rå malt medan smaken är mer brödig. Enkel men någorlunda välsmakande.
Bäst före: 07/2016

Spaten Oktoberfestbier
11281, Tyskland, 50 cl, 20,90 kr, 5,9 %
Brödig smak med lite tryck i utan att alkoholen märks. Hö och örter smyger sig in i slutet. Inte så dumt trots åldern på provflaskan.
Bäst före: 04.08.2015

Weltenburger Festbier
11247, Tyskland, 50 cl, 20,20 kr, 5,3 %
Rostat bröd och lätt fruktiga toner. Går mot en friskare avslutning med höiga toner följt av en eftersmak där det rostade brödet ligger kvar länge.
Bäst före: 05.05.2016

Gusswerk Oktoberguss
11279, Österrike, 50 cl, 29,90 kr, 5,7 %
Lite klorofyllig med grönt humlig doft och smak. Rund kropp under med toner av rostat bröd.
Bäst före: 17.05.2016

S:t Eriks Oktoberfest Helles Organic
11233, Sverige, 33 cl, 20,90 kr, 5,6 %
Även här är det klorofylligt, så att det blir lite som att tugga på ett löv. Fin, nyanserad brödig maltsmak bakom det och däremellan finns även toner av nyslaget gräs. Om det "gröna" lägger sig med tiden kan den nog bli trevlig.
Bäst före: 17-04-2016

Göteborgs Nya Bryggeri Oktoberfest 1810
11277, Sverige, 50 cl, 27,90 kr, 5,9 %
Rökig och karamellig doft och smak som funkar riktigt bra. Röken balanseras upp väl av en lätt sötma och spelar väl tillsammans med karamelligheten. Snyggt!

Grebbestad Oktoberfest
11278, Sverige, 50 cl, 24,90 kr*, 5,7 %
Här hittas fina, nyanserade brödiga smaker med uppbackning av örter och hö. Däremot känns den lite oslipad i kanterna.
Bäst före: 8 16

Samuel Adams Octoberfest
11261, USA, 35,5 cl, 18,90 kr, 5,5 %
Enkelspårig smak med rostat bröd och karamell. Humlen håller sig i bakgrunden och efter en stund kan det lätt bli lite kvalmigt.
Bäst före: JUL 16

Thornbridge Oktoberfest Doppelweizen
11293, Storbritannien, 50 cl, 30 kr, 8 %
Stor doft med skumbananer som flyger ut ur glaset. Lätta tuggummi- och nejlikearomer bakom. I smaken blir tuggummitonerna tydligare medan bananerna inte är lika påflugna som i doften, vilket leder till en mer balanserad smak. Sötman funkar med smakerna.
Bäst före: 13.08.16

*Exkl. pant

De senaste dagarna har jag haft ynnesten att få vara på plats under skörden av Saazhumle i Tjeckien. Att gå runt bland humlerankorna som hänger tungt med kottar, testa att plocka dem, se hur de skördas och processas var en upplevelse för alla sinnen. Med några bilder här försöker jag här dela med mig av den upplevelsen.

När jag började lagra öl ville jag bygga vertikaler av några öl. Tanken var att börja då, samma år som jag började plugga, och avsluta dem fem år senare när jag pluggat klart. Det vill säga i år. En av de öl som jag byggt vertikaler av är Brooklyn Black Chocolate Stout som släpps i limiterad utgåva varje år. Så nu sitter jag här och har provat mig igenom sex olika årgångar av denna imperial stout.

Min ursprungliga tanke var att prova en vertikal varje år för att verkligen följa utvecklingen ordentligt och dessutom kunna avbryta om det börjat gå för mycket utför. Sen skulle jag ha en vertikal kvar att bygga vidare på till något godtyckligt år. Någonstans på vägen glömde jag visst prova av vertikalen under ett år så nu står jag istället här med två vertikaler kvar efter att ha provat av en. Håhåjaja... Det är väl bara att bygga vidare. Problemet med stora vertikaler med öl på 10 % är ju såklart att de blir ganska tunga att prova sig igenom.

Jag har alltid framhållit att Black Chocolate Stout blir bättre av ett till två års lagring och att det därefter blir väldigt beroende på lagringsförhållanden, batchvariationer och personlig smak. Jag har provat tre år gamla flaskor som känts överoxiderade och äldre flaskor än så som varit bra. Den här sextetten har hursomhelst lagrats i vad jag anser vara optimala förhållanden, i ett mörkt utrymme med en stabil, sval temperatur.

Kanske är det därför jag upplevde alla som vällagrade med en konstant positiv utveckling. Det blir mer fruktigt och vinöst med åldern medan de rostade smakerna avtar. Chokladtonerna växer första åren för att toppa vid två års ålder och sedan hålla sig mer eller mindre konstant.

Däremot är det helt klart så att lagringseffekten är avtagande. Det händer mycket det första året, sedan blir skillnaderna mindre och mindre. Därför är det väl tveksamt om det är värt att lagra denna öl längre än två år. Visst, det blir bättre, men om vi tänker oss att ens lagringsutrymme är begränsat är det betydligt mer värt att använda det till annat än att låta de här flaskorna bli gamla.

Med pågående bryggeriutbyggnad har Oppigårds också börjat jobba allt mer på att bredda ölportföljen med nya stilar. Bryggeriet har blivit kraftigt associerade med välhumlade ales så som Amarillo, Indian Tribute och Thurbo DIPA, men nu har man alltså gett sig på att kontinuerligt brygga en lager. Kanske har de lärt sig några tips och tricks under samarbetsbryggningarna med Gänstaller för Dalalager Ekologisk blev inte alls tokig.

Nu är det ju förstås inte första gången som Oppigårds brygger en lager men det var ett tag sedan sist. Framförallt var det längesen de gjorde det på någon sorts regelbunden basis. Det är väl inte riktigt vad man kan kalla en wienerlager, men de har satt lite färg på den. Med hjälp av münchnermalt och kristallmalt tillsammans med basen av pilsnermalt nås en djupt gyllene färg, kanske till och med ljust bärnstensfärgad, som ger en mycket vacker öl att titta på.

Smakmässigt bjuder Dalalager på friska, distinkta brödiga smaker med lätt inslag av rostat bröd och utan några söta toner. Rättfram men samtidigt elegant, vilket är något jag uppskattar i den här typen av öl.

Humlen bjuder på lätt örtkryddiga och höiga inslag med en mycket lätt citruston, för att slå över i en distinkt men ändå mjuk och behaglig beska. Igen, rättfram men elegant.

Vad jag saknar i första hand är lite mer kolsyra, mitt glas hann bli avslaget innan jag druckit klart. Eller ska man bara dricka lite snabbare?

För närvarande finns den i beställningssortimentet i kolli om 20 flaskor samt genom lokal efterfrågan på ett gäng butiker runt om i Dalarna (ej TSLS). Om allt går som det brukar lär den kvala in till fasta sortimentet på sikt.

Smoked Porter från Alaskan Brewing är en av USA:s stora ölklassiker. Den har vunnit massor av medaljer på Great American Beer Festival och inspirerat mängder av efterföljare, bl a Stones rökporter. Det är också en öl som är välkänd för att lämpa sig för lagring, så när den släpptes på Systembolaget för några år sedan var jag inte sen på att lägga undan några flaskor. Med några porterälskande vänner på besök kom det perfekta tillfället att se var den hamnat efter tre år.

Om man inte vill läsa längre än så här kan jag säga på en gång att den bara blivit bättre av lagringen. Orkar man läsa lite längre så ska jag berätta om hur härligt balanserad rökigheten och de typiska portersmakerna har blivit.

Röksmaken är riktigt tydlig, både när den var färsk och efter tre års lagring. Rökningen över alved ger subtila skillnader i rökigheten jämfört med de tyska rauchbieren som oftast görs på bokvedsrökt malt. Med åren har den rökigheten bara vävt sig in i de andra smakerna mer och mer för att nu tränga igenom hela ölets smakstruktur.

Samtidigt har ölets smaker rundats av, utan att förlora kraft eller intensitet, vilket ger en kraftfull men också behaglig och lättsmält smakupplevelse. Att höja glaset för nästa sipp går väldigt lätt. Smakbalansen och rondören är helt enkelt enastående och rökigheten är som en stor klick grädde på moset.

Om du har lagrade flaskor är du lyckligt lottad, för det är 65 centiliter upplevelse i var och en av dem.

Utifrån Systembolagets försäljningsstatistik har jag plockat fram några svenska bryggeriers totala sålda volym på Systembolaget under 2014. Det rör sig inte om någon topplista rakt igenom, utan det är mer eller mindre godtyckligt valt för att ge något slags tvärsnitt, men åtminstone de 5-6 översta på listan utgör nog en liten topplista i sig.

Kom ihåg att det här endast är försäljningen på Systembolaget. Bryggeriernas totala produktion under 2014 är alltså större och ett bryggeri som sålt mer än ett annat på Systembolaget kan vara mindre än det andra sett till total produktion.

Bryggeri	Volym	Förändring från 2013
Oppigårds	1 269 180	+275 385
Gotlands Bryggeri	1 079 451	+423 751
Sigtuna+S:t Eriks	979 546	+117 245
-varav S:t Eriks	623 308	+111 249
-varav Sigtuna	356 238	+5 996
Nils Oscar	643 802	-5 696
Jämtlands	478 676	-63 540
Nynäshamn	382 691	-10 875
Grebbestad	197 644	+32 138
Omnipollo	158 605	+120 945
Södra Maltfabriken	147 036	+111 557
Electric Nurse	146 528	+18 996
Dugges	124 599	+11 762
Slottskällan	120 347	+7 796
Poppels	85 365	+49 257
Oceanbryggeriet	79 772	-134
Ängö	53 687	+5 322
Helsingborg	43 827	-6 259
Kallholmen	39 237	+7 683
Rådanäs	33 219	+32 524
Ahlafors	27 856	-1 335
Train Station	26 422	+19 028
Eskilstuna Ölkultur	22 257	-7 969
Brygghus 19	21 610	+9 452
Strömsholms	19 232	-5 828
Qvänum	18 602	+4 745

Ikväll passerade Portersteken en miljon sidvisningar. Statistik är kul och det här är en milstolpe som heter duga för en liten ölblogg. Tack till alla som har följt, följer och fortsätter följa!

I höstas skrev jag om Uppsalas bästa ställen att vända sig till för en bra hamburgare tillsammans med en bra öl. Då testade jag de tre ställen med bäst ölutbud men det finns givetvis fler ställen som aspirerar på att göra bra burgare och som har ett hyggligt ölutbud. Därför blev det två svängar på stan för att testa två andra ställen, dels det helt nya Linné Burgers och dels det halvnya Sherlock's.

Undersökningen inleddes med ett besök på Linné Burgers som öppnade nyligen på Svartbäcksgatan. Som man förstår av namnet är det ett ställe som satsar helt och fullt på burgare och deras tillbehör. De verkar dessutom relativt glada i bacon, vilket bland annat märks på deras härliga bacon whiskey sour, gjord på baconinfuserad bourbon och serverad med en skiva stekt bacon i glaset. Mumsigt!

Ölutbudet består av framförallt Carlsbergs krogsortiment som ju numera håller en hyfsad bredd med öl från bland annat Brooklyn, Dugges, Coppersmith och Nya Carnegiebryggeriet. På matmenyn står ett gäng burgare och trevligt nog kan man också välja själv om man vill ha den med eller utan tillbehör. Att kunna anpassa matmängden (och priset) på det viset är inte alls dumt.

Jag gick på en burgare med bacon, ost och BBQ-sås och tack vare de garnityren blev också burgaren väldigt god. Inte minst tack vare en väldigt god sås. Däremot lämnade själva burgarköttet en aning att önska, med ett helt genomstekt och inte särskilt smakrikt kött. Det ger anledning att misstänka att de burgare som inte bärs upp av sina pålägg blir något trista. Och i ärlighetens namn handlar väl en bra burgare i första hand om en god bit köttfärs mellan två bitar gott bröd. Nåja, någon katastrof var det inte heller. Helt okej, men varken burgare eller ölutbud räcker för att utmana om Uppsalas bästa.

Sherlock's drog igång sin verksamhet under våren 2014 och verkar mest ha förlitat sig på marknadsföring genom nöjda kunder. Vilket de också för, för de bjuder på både bra service och god mat. Deras hamburgare görs på kött från Ejmunds Gård på Gotland, där den så kallade Simgus-kon (en blandning av Simmental och Angus) föds upp med bland annat massage likt japansk Wagyu.

Vilken burgare det är sedan! Smakrik, saftig och alldeles, alldeles underbar. Ska man peta i detaljer skulle jag hellre se bacon än lufttorkad skinka som topping och hellre något annat än coleslaw tillsammans med de goda pommes man får. Men som sagt, det är att peta i detaljer kanske. Ölutbudet är inte mäkta imponerande men bjuder på tillräckligt mycket för att man ska kunna plocka något gott till sin burgare. Det som sticker ut är deras egna pale ale från Skebo Bruksbryggeri som finns på fat och är en riktigt fin kompanjon till burgaren.

Några detaljer kan man definitivt klaga på, t ex att "chokladtårtan" snarare var en kladdkaka som fått stå någon minut för länge i ugnen. Visserligen gott, men knappast vad man förväntar sig när det står chokladtårta i menyn. Det har å andra sidan varken med öl eller burgare att göra så det kanske inte hör hit.

Jag vill nog påstå att Sherlock's burgare är snäppet vassare än Churhill Arms som utsågs till bäst i den ursprungliga trion som testades. Däremot är ölutbudet några snäpp sämre och prisklassen något steg högre med 189 kr för burgaren. Vart man ska vända sig för sina burgare och öl beror alltså fortfarande på hur man prioriterar burgarkvalitet, ölutbud och pris mot varandra.

Särskilt i USA har det blivit populärt att börja ett ölnamn med "Old" när ölet i fråga är en barley wine. Old Foghorn, Old Guardian, Old Ruffian, och så vidare. High Water gjorde en ordvits av det och döpte sitt barley wine till Old & In The Way. Det ligger dock närmare den brittiska typen av barley wine än den amerikanska och bjuder på en riktigt djup smak. Något att plocka fram när man känner sig gammal och i vägen kanske?

Det här är, som bilden avslöjar, ett ovanligt mörkt barley wine i sin vackert djupa rödbruna skrud. Smaken fyller också munhålan med de smaker man förväntar sig från ett barley wine med den färgen, det vill säga djupa, robusta toner av toffee, råsocker, mörk sirap och ett uns av torkad frukt. Lite rostat bröd och karamellisering hittar man också.

Extremt mycket maltsmaker alltså, men det är anmärkningsvärt hur mycket associationer man drar till söta saker utan att ölet är särskilt sött. Viss sötma har det visserligen, men inte ens den mest sockerfientliga surmulen skulle kunna kalla det för sliskigt. Därtill balanseras den sötma som ändå finns upp med en ren beska som sätter punkt för smakresan. Tills det börjar om igen vid nästa sipp förstås.

Det finns också några, i sammanhanget lätta, toner av kåda som glider förbi. Inte så pass mycket att det blir något som man kan diskutera om det är en DIPA eller barley wine. Inte ens så mycket att man utan tvekan skulle kalla det för en barley wine i typisk amerikansk stil. Jag vill fortfarande kalla det för ett barley wine där man använt amerikanska humlesorter i ett i övrigt rätt så brittiskt utförande.

Som sig bör är det ett riktigt sipparöl som räcker riiiiktigt länge om man ger sig på det själv. Däremot är det så pass bra och balanserat att man inte hinner tröttna på det under kvällen även om är själv. Däremot blir man förstås lite salongsberusad om man klämmer i sig 65 centiliter elvaprocentig öl på egen hand.

High Water Old & In The Way går att få tag på via (styckvis) privatimport från Galatea/craftbeer.se. Den kostar några kronor mer per liter än de barley wines som dyker upp på bolaget, men är å andra sidan av en typ som vi sällan ser. På så sätt är den ett fint komplement till utbudet.

Att förklara skillnaden mellan en ölprovning med bara kvinnor och en med majoriteten män är självklart svårt. Den största skillnaden som jag har märkt är att frågor ställs och en nyfikenhet visas i en helt annan utsträckning på provningar med endast kvinnor. Varför det är så har jag inget definitivt svar på. Jag har däremot en teori att vid en provning med mestadels män så uppfattar kvinnor att det finns så många kunniga män så man vågar inte ställa några ”dumma” frågor. Vilket antagligen är sant med tanke på att ölvärlden domineras av män.

Mina egna erfarenheter stärker teorin. På de första ölprovningarna jag var på så upplevde jag precis detta, alla andra verkade ha så mycket mer kunskap än jag själv så jag vågade inte ställa några frågor. När deltagarna på en provning diskutera det som dricks kan det även kännas som att vissa tävlar om vem som vet mest och ska bräcka varandra med kunskaper som t ex vilken humlesort det är i ölen man dricker eller huruvida det är några felsmaker i ölet. Det är förstås jättebra att diskutera de här sakerna men det kan ibland kännas som att det går lite väl mycket prestige i detta. De vill inte höra någon annans åsikt utan bara hävda sig genom att berätta hur mycket de själva vet och kan. Självklart kände jag att det var svårt att flika in något när de här personerna verkade veta i princip allt om just den här ölen.

”- Mötet med likasinnade nyfikna kvinnor/tjejer och att det inte är någon prestige i att kunna allt, inget besserwissrande”

Camilla Ernvid vid frågan vad de bästa med en provning med FemAle är.

Om man då ser till en provning med FemAle, där alla är kvinnor så känns det som att det är mer genuint, trots att kunskapsnivåerna mellan alla som är där är skiljer sig lika mycket som på en vanlig provning. Någon kanske jobbar på ett bryggeri och hanterar drycken dagligen och någon annan kanske ingår i kategorin ”jag gillar inte öl, men jag skulle gärna vilja lära mig”. Det är sällan någon som försöker överbevisa för den andra hur duktig man är och hur mycket man kan. Det är många som vågar fråga utan att känna att det är en dum fråga, för inga frågor är för dumma när det gäller att lära sig saker. Jag tror vi skapar en miljö där det känns tryggt för alla att fråga om det man undrar över.

Foto: Elin Carlsson

Man diskuterar öppet om vad man tycker om ölen och de flesta vågar säga att de tycker att ölen var äcklig, även om det är en raritet som många ölnördar hade köat för att få prova. Det spelar ingen roll hur mycket kunskap man har innan man kommer till en provning, när man lämnar provningen så har de flesta lärt sig något nytt som man kan ha nytta av nästa gång man ska dricka en öl, brygga en öl eller köpa en öl till en vän.

”- Jag tycker att det bästa med en FemAle provning är att det känns som att fler kvinnor vågar ge sig in i diskussionerna kring de olika ölen samt att man vågar fråga mer. Sen ska man inte heller glömma bort att det är grymt roligt att träffa likasinnade kvinnor och att vi har det roligt tillsammans.”

Emma Henriksson vid frågan vad de bästa med en provning med FemAle är.

Mitt främsta mål är och kommer alltid att vara att lära ut så mycket om öl som möjligt, och självklart göra så att fler kvinnor går på andra ölprovningar där de inte ska känna sig rädda för att de ”vet för lite”. Jag hoppas att framtidens allmänna ölprovningar kommer bestå av i genomsnitt 50/50 av män och kvinnor.

Foto: Elin Carlsson

Utöver att det endast är kvinnor på FemAles provningar så är de som vilken annan provning som helst. Det är samma upplägg och samma öl som provas. Det väljs alltså inte ut speciella öl bara för att det är kvinnor som ska prova dem. Här borde jag också flika in att en provning självklart ser helt annorlunda ut beroende på vem som håller i provningen. Precis som vanligt alltså.

Att hålla en FemAle provning på olika barer, festivaler och bryggerier har tagits emot väldigt bra. Många tycker att det är ett roligt initiativ och det är ju solklart med tanke på att de också har ett mål med att få fler kvinnor att besöka deras barer och festivaler eller bli (mer) intresserade av bryggeriets öl. Responsen har endast varit positiv och jag har stöttats av både bryggare och krögare att fortsätta med det jag gör.

Det kommer jag också att göra. Vi kvinnor gillar öl lika mycket som män, det är bara att inte lika många har upptäckt det än.

/Elin Carlsson - grundare av FemAle Social Beer Drinking

Det här är en uppföljning på Elins första artikel som berättade om FemAle Social Beer Drinking.

Pleinvent är en schweizisk ost som är lik Gruyére på flera vis, med en fruktig och nötig smak, men också med några skillnader. Tillverkningsmässigt görs den i mindre hjul som inte tvättas under lagringen. Som så många andra av de schweiziska ostarna är den härlig tillsammans med lite öl och jag tog för mig att testa igenom en hel kvintett olika öl för att hitta var den hittade bäst kompisar. Det blev också första gången jag testade alkoholfritt öl till ost, med överraskande bra resultat.

Gruyére och välhumlad öl, särskilt pale ale och IPA, är en klassisk och väl beprövad kombination. I alla fall i min värld. Så med vad man kanske skulle kunna kalla för en lillebror till Gruyére gick tankarna i liknande men något lättare spår när jag skulle välja öl att prova till min bit Pleinvent Alpage.

Det första valet föll på Mikkeller Drink'in the Sun. Alkoholfri öl till ost? Ja, någon gång lär man väl prova och med en ost som gör sig bra med humlad öl var Mikkellern ett lätt val. Det är i mitt tycke en av de bästa alkoholfria ölen som finns lättillgänglig men som så många andra alkoholfria öl klarar den inte riktigt att fylla ut hela smakregistret och man lämnas med en känsla att något saknas. En bit ost blåste effektivt bort mycket av den känslan, då ölet upplevdes betydligt rundare och fylligare. Det blev, nästan, som en öl med alkohol i. Förutom att ölet lyftes ordentligt bjöd kombination också på fina harmonier mellan ostens och ölets fruktighet.

Ljus lager pratas det sällan om i ostsammanhang. Nu när vi har haft en variant i världsklass i form av Gänstaller/Oppigårds Slåtteröl på bolaget var det läge att försöka utmana den normen. Särskilt stort utmanande blev det dock inte. Osten och ölet hittade ingenstans att bygga upp något extra. Sötman höjdes lite i osten men det var snarare till dess nackdel. Nä, inte en lyckad kombination.

Vidare till den svenska klassikern Bedarö Bitter. Nynäshamnsgrabbarnas svensk-anglo-amerikanska hybridbitter plockade upp ostens lätta nötighet men kom sedan inte så mycket längre. En svagt positiv sammanstrålning men hittills inget som klådde det alkoholfria.

Det blev det ändring på när Orval äntrade bilden. Denna brettade belgoale hade spenderat närmare ett år i sin flaska och utvecklat en tydlig funkighet medan torrhumlingen knappt var kännbar. Jag var lite rädd att dess torrhet skulle stjälpa det hela men ölet stod pall. Osten dämpade istället de mer jordiga brettonerna och lyfte fruktigheten i ölet. Smarrigt och bäst så långt.

Självklart behövde jag också testa med en IPA, det var liksom självskrivet. Jag råkade ha en flaska av den helt underbara Modern Times Protocosmos (finns på privatimport) hemma och slängde helt enkelt in den i mixen. En något flummig förklaring är att jag tyckte den bidrog med lika starka smakförhöjningar som Orval, men att smakförhöjningarna i sig föll mig bättre i smaken här. Humlen kopplade till ostens mjuka fruktighet och allt var bara fröjdefullt!

Med andra ord, Orval och bra IPA är vad som kan rekommenderas till en bit Pleinvent, och man behöver inte vara beredd för att ställa upp med alkoholfritt heller.

Augustis första småpartisläpp på Systembolaget bjuder på några godsaker i riktigt hög klass. Lagerentusiaster får klara sig utan, men gillar man humligt, mörkt, surt eller belgojästigt bör man bli glad åt det här släppet. En nybryggd Batch 1000 från Amager, några riktigt tunga stouts, surt både i form av yuzuberliner från All In och en snygg saison från Rådanäs hör till de trevligaste nya bekantskaperna medan Tilquin, Founder's och Sierra Nevada förser oss med favoriter i repris. Här är snabbrecensionerna på ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar på provflaskan)]

All In Your Lips Taste Like Yuzu & Sudachi
11322, Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 4 %, T6 - 4000 st
Mycket tydliga toner av yuzu tillsammans med mer allmänna citrustoner i både doft och smak. Balanserad syra med mycket lätt skalbeska. Mycket välgjort men hänger lite på att man gillar yuzusmaken.

Rådanäs Saison
11542, Sverige, 33 cl, 28,90 kr, 6 %, T5 - 9000 st
Jästigt estrig doft med lätt kryddiga inslag. Smaken går åt samma håll med lätta surdegsdrag och avslutande pepprighet. Snyggt!
Bäst före: maj 2016

Hornbeer Grisk IPA
11602, Danmark, 50 cl, 49,90 kr, 6,4 %, T5 - 3600 st
Höigt och lätt fruktigt humlig med sockerkakssmak bakom. Humletonerna ligger kvar länge och övergår i en medelstark efterbeska. Något trött kanske? Minns den i alla fall som piggare.
Bäst före: 18 01 2017

New Holland Imperial Hatter DIPA
11614, USA, 35,5 cl, 39,80 kr, 10 %, T5 - 6960 st
Kraftig, söt smak med mjukt fruktiga humletoner med inslag av tallbarr. Mot slutet kommer ett lite störande alkoholsting som drar ner den något.
Bäst före: 28 jan 2016

Amager Batch 1000
11676, Danmark, 50 cl, 53,90 kr, 6,5 %, T5 - 8400 st
Massor av humle som bjuder på ljus fruktighet, tallbarr, citrus och en lätt blommighet. En lätt maltighet gör inte mer än att backa humlen, och smakerna mynnar till sist ut i en lång, kittlande efterbeska. Den här flaskan var ungefär fyra månader gammal vid provningen. Jag har fått insiderinfo om att de som släpps på hyllorna nu kommer vara ungefär en månad gamla och därmed ha kvar mycket mer från torrhumlingen.
Bäst före: 03/2016

Sierra Nevada Hoptimum
11639, USA, 35,5 cl, 43,90 kr, 10,4 %, T5 - 13440 st
Brödig och söt smak med blommiga och fruktiga humlesmaker. Alkoholen är väl dold och anas bara genom en lätt, lätt värmande känsla i gommen. Humlen blandas upp med milda estrar som ger en nyanserad och långvarig fruktsmak.
Buteljerad: 042315

Smuttynose Really Old Brown Dog
11527, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 11,1 %, T5 - 6960 st
Kraftig smak som drar åt rostad pumpa och karamell, med vissa kryddiga toner. Stor och tung, något att spara till hösten.
Buteljerad: MAR 2015

Founders Curmedgeon
11004, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 9,8 %, T5 - 12480 st
Djupa toffee- och kolatoner med drag av torkad frukt och lätta ekiga inslag. Eken sätter sig i kinderna och blir allt tydligare efter en stund, och ligger kvar i kinderna mellan klunkarna. Kanske lite väl kraftiga ektoner för min smak.

Beerbliotek Baltic Porter
11546, Sverige, 33 cl, 35 kr, 8,5 %, T6 - 2400 st
Knäckebrödsrostig smak och doft med försiktiga inslag av choklad. Något brända toner och en väldigt torr avslutning. Närmast omärkbar alkohol.
Bäst före: 2017.03.31

Evil Twin/Prairie Bible Belt
11024, USA, 35,5 cl, 89 kr, 13 %, T6 - 2280 st
Mycket tydlig ton av färsk chili i doften, tillsammans med kryddig choklad. Smaken är tung och chokladig med lätta kryddor och en lätt ton av chili, följt av en lätt hetta i avslutningen.

Avery Uncle Jacob's Stout
11034, USA, 35,5 cl, 114,30 kr, 16,9 %, T6 - 1728 st
Mycket tung, bourbonosande doft och ännu tyngre smak med massor av djupa chokladtoner och bourbon i en mycket fin harmoni. Alkoholen hettar till i hela munnen utan att det ger någon spritig smak. Riktigt häftig öl i tungviktarklassen.
Produktionsdatum: Feb 13, 2015

I T7 släpps även följande öl som inte var med på skribentprovningen:
Tilquin Oude Gueuze, 11288, Belgien, 75 cl, 107 kr, 6,4 % - 588 st
Tilquin Oude Quetsche, 11291, Belgien, 37,5 cl, 97 kr, 6,4 % - 1020 st
Trois Dames/Jester King/Crooked Stave Cerveza Sin Frontera, 11289, Schweiz/USA, 75 cl, 139 kr, 5,7 %

Jag har provat tidigare utgåvor av de två ölen från Tilquin och om de som släpps nu är lika bra, vilket man får utgå ifrån, är det väl värda köp för de som gillar lambic. Deras Gueuze utvecklar sig riktigt fint över några år, medan Quetsche troligen bör drickas färsk om man vill få med plommonsmaken.

Bloggarkiv

Om mig

Johan Lenner

Facebook

Fler bloggar

Mest lästa

Sök

Mest lästa