Systembolagets skrämselsiffror synas i sömmarna

Ni har väl hört Systembolagets skrämselpropaganda om hur många dödsfall, rattfyllor, våldsbrott och sjukdagar som det svenska samhället besparas genom att ha ett detaljhandelsmonopol istället för fri handel? Kollar man bakom skynket ser man att dessa siffror är tagna från en enda rapport, där forskarna själva framhåller att det är projiceringar med stor osäkerhet. Att några av forskarna bakom rapporten i andra undersökningar baserade på faktiska data kommer fram till att ökningar i tillgänglighet inte gett några ökningar i skadeverkningar väljer Systembolaget väldigt bekvämt att bortse ifrån. Låt oss syna siffrorna i sömmarna.

På såväl varforsystembolaget.se, en sida som Systembolaget skapat där man lägger fram argument för varför vi ska ha ett detaljhandelsmonopol på alkohol i Sverige, som i några av deras reklamkampanjer lyfter Systembolaget fram siffror på hur många dödsfall, våldsbrott, rattfyllor och sjukdagar som undviks genom att Systembolaget har monopol på försäljningen. Problemet med dessa siffror är bara att de kommer från en enda rapport (Potential consequences of replacing a retail alcohol monopoly with a private licence system av Norström et al [PDF]) som prognostiserar vad som händer med alkoholkonsumtionen om man slopar monopolet. En. Enda. Rapport.

Samtidigt finns det rapporter, från samma författare dessutom, där man undersökt hur faktiska händelser som ökat tillgängligheten har påverkat konsumtionen och skadeverkningarna. Dels vid inträdet i EU som gjorde att det blev möjligt att lagligt ta hem mycket större mängder alkohol vid privata utlandsresor inom EU och dels då lördagsöppet infördes på Systembolaget. Den enda skadeeffekten där man noterade en ökning efter EU-inträdet var akut alkoholförgiftning, särskilt hos män som var 50-69 år. I undersökningen av lördagsöppet, som Norström också var huvudförfattare till, kom man fram till att konsumtionen visserligen ökade, men att skadeverkningarna inte gjorde det.

Förutom att Systembolaget missar (eller väljer) att inte nämna dessa resultat, presenterar man  i flera fall resultaten som fakta snarare än prognoser. Detta trots att författarna själva skriver "the projections are to be seen as what may plausibly happen, rather than as exact predictions" i artikelns diskussionsavsnitt. Man pratar också om forskare på ett sätt som ger intrycket att det är en bred forskarbas bakom dessa siffror, när det i själva verket bara är en rapport.

Norström och hans medförfattare gör samma misstag i den rapport som Systembolaget lutar sig mot. Där refererar de till Norströms undersökning om lördagsöppets påverkan för att styrka ett antagande om hur ökade öppettider påverkar konsumtion, men förbiser att ta upp hur man i samma rapport kommer fram till ett resultat kring skadeverkningarna som helt talar emot deras egna resultat.

Hur har de då kommit fram till sina resultat i den rapporten som Systembolaget tar sina siffror från? De har satt upp två scenarion, ett med försäljning i enbart särskilt licensierade butiker och ett med försäljning i livsmedelsbutiker. De har sedan uppskattat hur antalet butiker, öppettider, priser och mängden marknadsföring skulle förändras och vilken effekt det får på den totala konsumtionen, med korrigering för att ökade köp inom landet skulle minska den privata införseln något. De framhåller att deras uppskattade värden är återhållsamma, men gör också ett stort antagande som driver upp siffrorna, nämligen att de olika effekterna är multiplikativa helt utan någon dämpning.

Det vill säga, de antar att fler butiker ger en viss ökning, att utökade öppettider ger en viss ökning, och så vidare, som sedan multipliceras med varandra för att nå en total ökning. Med det här resonemanget skulle man, om det fanns tillräckligt många ökningsfaktorer, kunna beräkna en oändligt stor konsumtionsökning. Här borde man rimligtvis ha räknat in någon form av elasticitet, vilket de gjort i beräkningen av de enskilda faktorerna, men alltså inte i deras sammanslagning. Det här räknesättet leder till att de kommer fram till en ökning på 37 % i svenskens alkoholintag i scenariot med alkohol i matbutikerna.

Den beräknade konsumtionsökningen används sedan tillsammans med alkoholskadefaktorer för olika indikatorer, såsom våldsbrott och självmord, för att beräkna en ökning i skadeverkan. Dessa alkoholskadefaktorer är beräknade på data från 1950-95, som visserligen är en lång tidsperiod men som också innebär att datan var 15-60 år gammal när artikeln skrevs och ytterligare 5 år gammal idag. Medan man utgår från att det finns kulturella/nationella skillnader i konsumtion och skadeverkningar förbiser man att det kan finnas generationsskillnader.

Man utgår också från totalkonsumtionsmodellen, där bara den totala konsumtionen är viktig och man förbiser konsumtionsmönster. Denna modell är kritiserad och, återigen, huvudförfattaren har vid analys av modern data kommit fram till resultat som inte passar in i totalkonsumtionsmodellen. Istället för att diskutera att de resultaten, som ju faktiskt finns i en rapport de använder som referens och som huvudförfattaren känner till väl eftersom han själv har varit med och fått fram dem, skiljer sig från hur de prognostiserar vårt beteende kommenteras de inte alls.

Det är inte nödvändigtvis så att de här prognoserna är helt fel, men det finns som ni ser goda anledningar att ifrågasätta dem.

Folkhälsoargumentet är egentligen det enda politiska argumentet till att ha ett Systembolaget med monopol. Vi konsumenter pratar ibland om utbud, priser, service och så vidare, men politiskt är det bara folkhälsan som gäller. Spricker det argumentet skulle såväl folkets som politikernas stöd för monopolet dala. Då är det kanske inte så konstigt att Systembolaget väljer att inte ge en helhetsbild av forskningsläget, utan väljer ut de rapporter, nej ursäkta, den enda rapport som passar deras syfte bäst. Nämligen att övertyga folk om deras existensberättigande.

Läs gärna också Per Gudmundsons ledare i SvD som tar upp samma problematik.