Bermondsey Beer Mile har växt till ett fenomen, med ett koppel bryggerier på kort avstånd från varandra längs med järnvägen som går igenom Londonstadsdelen. Ett av dem är Brew by Numbers som vi börjat se allt mer av i Sverige trots att deras (brist på) storlek knappt tillåter någon export. Senast jag var i London hade de precis startat och hade inte börjat ta emot besökare än. När jag nu besökte dem knappt två år senare håller de redan på att växa ur sina lokaler. Följ med på ett besök!
Går man förbi en vanlig dag skulle man inte ens notera att det ligger ett bryggeri i järnvägsvalvet. I grannvalven huserar bilmekaniker som syns och hörs, och på andra sidan gatan står bostadshusen uppställda på rad. Det är först om man tittar närmare och ser de kasserade engångsfaten i soptunnan som man kan börja gissa att det skulle ligga ett bryggeri innanför valvets omärkta portar.
Om man inte går förbi på en lördag förstås, då är det precis som hos de andra bryggerierna längs Bermondsey Beer Mile uppdukat för de hundratals besökare som kommer varje helg för att smaka på bryggeriets öl direkt vid källan. Som svensk kan man ju lätt ledas att tro att deras öl är lätt att få tag på i London eftersom de även exporterar till Sverige men så är inte riktigt fallet.
Just nu brygger de 100 000 liter om året, i ett öltokigt London med fler invånare än hela Sverige. De har, med rätta, fått ett gott rykte för sina öl som går från humligt via belgiskt till mörkt och ölen tar slut fort. Bryggutrustningen är i stort sett helt manuell och har anpassats för att kunna klämma in så mycket som möjligt i det lilla valvet, där det är med plats på höjden än på bredden och längden.
Ändå räds det blott tvååriga bryggeriet inte några stilar. Såväl session-IPA som vitvinsfatlagrad tripel har gjorts med bravur. En av hemligheterna ligger i vattnet. Bryggvattnet justeras nämligen för att efterlikna klassiska vattenprofiler beroende på vilken typ av öl som ska bryggas. Bland annat sätter de Bryssels vattenprofil på sina saisons och burtoniserar sitt vatten för de humledrivna stilarna. En välavvägd kolsyrejäsning på flaska (och fat) är en annan metod som gör att de kommer undan med primitiv, men platseffektiv, tappningsutrustning.
-Utrustningen må vara arbetsintensiv men vi ser det bara som att vi får möjlighet att erbjuda fler jobbtillfällen i bryggeriet. Vi vill stötta närområdet med vår verksamhet och ser alltid till att köpa varor från lokala producenter till våra luncher, som vi bjuder de anställda på, berättar Tom som är en av bryggeriets två grundare.
Med den stora efterfrågan tittar de nu på att expandera, något som kräver en flytt till nya lokaler. De räknar med att på sikt växa upp till 500 000 liters årsproduktion. Där går dels en gräns för hur ölen beskattas och dels anser de själva att det är en lagom storlek att bedriva sin verksamhet på. Sina siffror har de självklart stenkoll på, det heter ju trots allt Brew by Numbers.
Intressant det där med vattenbehandlingen. Jag besökte dem midsommarhelgen 2014 och noterade att samtliga deras öl var ganska "mineraliska", något jag också har känt hos många moderna bryggare, såväl kommersiella som hemmapulare.
SvaraRaderaSmaken är förstås som baken, men jag tycker det kan bli lite för mycket av det goda. Och ibland undrar jag om man har tänkt på att exempelvis belgiska bryggare ofta själva vattenbehandlar för att kompensera för sitt hårda/karbonatrika vatten. Vad gäller Burton-vattnet så var det vatten som användes när det begav sig inte alls så sulfatrikt som det ibland görs gällande.