Det är ju inte helt lätt att hålla reda på vad alla nummer i Abstraktserien egentligen var för påhitt så låt mig börja med att fräscha upp minnet. AB:09 är en imperial stout på 17,1 % som med inspiration från den skotska desserten cranachan är gjord med havre, hallon och ljunghonung samt lagrades på whiskyfat i ett halvår. AB:12 å sin sida är en imperial black belgien ale på 11,2 % som lagrades på whiskyfat tillsammans med hallon, björnbär och en korsning mellan dessa två bär som på engelska kallas tayberry.
Den lite svagare tolvan minns som jag riktigt härlig när den kom med en bärighet som var väldigt trevligt integrerad i mörkare belgiska toner. 2,5 år visade sig dock vara mer än vad den klarade. Kolsyran är helt borta, de fräscha bärtonerna är bortblåsta och i mångt och mycket smakar har lagringstonerna tagit över medan det som gjorde ölet unikt har glidit ner i glömska. Bristen på kolsyra tjänar den inte alls på heller.
Nian minns jag också med glädje, men även den har tappat en hel del av sin karaktär. Och kolsyra. Är de där svarta gummikorkarna verkligen så dåliga att de inte klarar att hålla någorlunda tätt i några få år? Själva ölen funkar lite bättre än tolvan och har fortfarande en märkbar whiskyton åtminstone, men bären är bortblåsta. För en öl på 17 % är den också förvånansvärt simpel i smaken. Nä, inte heller den här har tjänat något på att lagras i tre år.
Synd på två öl som var bra när de kom. Det visar väl bara hur osäkert det här med lagring kan vara, och att det är säkrast att göra det med beprövade öl om man inte vill begrava alltför mycket pengar i källaren.
Skönt på ett sätt, då behöver man inte ångra man drack dem direkt när de kom :)
SvaraRaderaKommer inte ihåg siffran, men den lila etiketten med whiskeyfats-lagrad stout som fått vänslas med jordgubbar och chili är den jag minns som allra godast,