En Öl & Whisky Mässa har gått från katastrofstart till en av Sveriges största och bästa ölmässor på bara två år. Väl genomfört och med en intressant utställarlista som bjöd på såväl intressanta möten som goda öl. En toppenmässa helt enkelt och om du fortfarande tvekar efter första årets debakel är det bara att glömma det, för av sådant finns inga spår kvar.

Sett till totala besökare är Stockholm Beer & Whisky Festival fortfarande störst men på en punkt slår faktiskt En Öl & Whisky Mässa högre. På lördagen hade de nämligen fler besökare sett över hela dagen än vad SBWF har haft som mest och det säger en del om storleken på mässan.

Ändå verkar det mesta ha gått smärtfritt för både utställare och besökare. Insläppet såg att fungera mycket smidigt och de utställare jag pratade med var otroligt nöjda med service och administrationen. Trots de rymliga lokalerna blev det dock väldigt varmt och stimmigt under de mest hektiska timmarna på lördagkvällen, men det är också svårt att komma undan med så många människor under samma tak.

Ölmässigt fanns det gott om spännande saker att prova igenom. Spike och Bearded Rabbit gjorde stort avtryck på mig med sina öl, som bryggts på Dugges den här gången men som snart kommer göras på det nya Open House Brewing som de öppnar tillsammans med Electric Nurse framåt hösten.

India Pale Lager, det vill säga öl som humlats som IPA men jästs med lagerjäst (och med diverse varianter på hur man sköter allt däremellan), fanns i nästan var och varannan monter. En av de bästa fanns hos Nääs som tillsammans med All In har bryggt den riktigt mumsiga Ka-Blammo.

På folkölssidan imponerade Oppigårds med sin nya Session Pale Ale som hade fin fyllighet och lagom mycket humle. I mässhallarnas andra ände hade Brewski ett helt gäng berliner weisse i folkölsstyrka som också imponerade stort. Allra godast var varianten med passionsfrukt som var härligt glassig, tätt följt av en med physalis och kumquats med en tydlig smak av physalisen tillsammans med en aromatisk apelsinskalston. Imponerande grejer där fruktanvändningen verkligen gett något till ölen. Någonstans mittemellan dessa utställare hade Beerbliotek sin lilla monter med en fantastisk kaffestout i folkölsstyrka.

Som en liten efterrätt passade Avery Uncle Jacob's som handen i handsken och hittades i Great Brands monter. Tungt, elegant och utsökt.

Ja just ja. Mohawks Anything Gose som kommer i fasta sortimentet på Systembolaget i juni var också riktigt fin, även om small-batch-varianten som också fanns att smaka var ännu bättre. Precis samma recept men syrningen hade gått ett steg längre vilket i min smak höjde den ett litet snäpp.

Sammantaget en riktigt väl genomförd festival. Två tummar upp till både arrangörer och utställare!

Imorgon kommer även lite bilder från festivalen i ett eget inlägg.

Efter en tillfällig kvalitetsmässig ljusglimt i aprilsläppet cementerar det kommande majsläppet TSLS på dess vanliga låga nivå. Att prova igenom de 29 ölen bjöd på en svåröverträffad kavalkad av felsmaker och i slutändan var det bara sex av dessa öl som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa i deras nuvarande form. Här är snabbrecensionerna som kan hjälpa dig att plocka russinen ur minfältet till kaka.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om provflaskan hade någon synlig)]

Ängö Vita Nätters Ängöl
30349, Kalmar, 50 cl, 31,90 kr, 5,2 %
Lätt syrlig med mild citrus och örtiga toner. Lite vetedeg. Lättdrucken och fräsch.

Charlis LS Lasse Stefanz
30287, Kristianstad, 50 cl, 30,70 kr, 5 %
Luktar gödsel, smakar surt. Nej nej nej.

Brygghus 19 Trossöl
30337, Karlshamn, 33 cl, 22,90 kr, 5 %
Luktar gröna äpplen men smaken funkar okej. Inte dålig, men inte heller bra.

Grästorps Pelles Pils
30294, Grästorp, 33 cl, 29,90 kr, 4,8 %
Sur med vitkål. Pizzasallad?

Fulltofta Gårdsbryggeri Blond 101
30293, Hörby, 50 cl, 29,90 kr, 5,9 %
Massor av stickig plast. Lite estrar där bakom men de gills liksom inte.
Bäst före: 28 augusti 2015

Nakd #Selfie IPL
30297, Helsingborg, 33 cl, 29,90 kr, 5 %
Massiv humlighet men också något grön/klorofyllig. I övrigt välbalanserad och trevlig.
Bäst före: 2016-11-12

Beerbliotek Raspberry Wheat Pale Ale
30347, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 5,5 %
Ordentlig gusher, dock inget fel på ölet i övrigt. Mild men tydlig hallonsmak. Frisk och lättdrucken.
Bäst före: 25JAN2016

Tempel Gehenna Sour Ale
30346, Uppsala, 33 cl, 32,90 kr, 5,2 %
Riktigt skön syrlighet med lätta toner av fruktköttet av en gurka tillsammans med en lätta sälta och mineraler.
Bäst före: 2015-12

Centralbryggeriet Tappar Finas Pale Ale
30342, Linköping, 33 cl, 23,90 kr, 4,8 %
Milda humletoner och kakiga maltsmaker men något oren. Något vattnig eftersmak utan efterbeska.

Nils Oscar Pale Ale
30286, Nyköping, 33 cl, 21,90 kr, 6,7 %
Milda, örtiga humledrag, lätt fruktig kropp och med sockerkakstoner. Något intetsägande men annars god.

Ottsjö Brygghus Midaftonsbäcken Ekologisk Ljus Ale
30291, Åre, 33 cl, 39 kr, 5 %
Lätta orenheter och lätt syrlighet. Därtill kakor och ljust bröd.
Bäst före: 2015-07-10

Värmdö Hamnkaptenens Sommar Ale
88788, Värmdö, 33 cl, 24 kr, 4,8 %
Plastigt och plastigt. Nej.
Bäst före: 1 2015

Eskilstuna Sommarale
30354, Eskilstuna, 33 cl, 25,20 kr, 5,4 %
Något oren och med rejält stickig beska. Så att man väser till när man spottat ut det.

U&Me Umeå Summer Ale
30336, Umeå, 33 cl, 30,10 kr, 5 %
Plastigt och något syrligt. Nej.

Charlis Trippelsummer (mixpack)
30288, Kristianstad, 150 cl, 99,80 kr, 5,4 %
Bris
Kladdiga kola och humletoner, med något stickig beska.

Vete
Plast och vetedeg i en udda och rätt otrevlig kombination.

Älvdans
Fullt av grönsaker. Om man vill dricka sallad så.

O/O Bohemia
30266, Göteborg, 33 cl, 33 kr, 5 %
Frisk, brödig smak med höiga humleinslag med lagom beska. Rätt sjyst pilsner-saison-hybrid.
Bäst före: 2015 09 24

Remmarlöv The Fenton Session IPA
30338, Eslöv, 33 cl, 22,80 kr, 4,5 %
Kraftig stickig beska som tar över hela ölen. Inga andra smaker släpps fram.
Bäst före: 8 2015

Värmlands Wermlands IPA
30299, Kristinehamn, 33 cl, 22,10 kr, 6 %
Lätta karamelltoner, knappt någon humlesmak och överdriven beska.

All In The Purpose of IPA
30351, Helsingborg, 33 cl, 34,90 kr, 7 %
Rejält humlefruktig doft, men något klorofyllig smak. Fått höra att torrhumling skulle dras ner på till nästa batch vilket bör lösa klorofyllproblemet.
Bäst före: 12.03.2016

Ottsjö Bryggeri Lunndörren Ekologisk Kopparröd Ale
30292, Åre, 33 cl, 39 kr, 4,9 %
Karamell och rostat bröd. Enkel smak men rätt trevlig ändå.
Bäst före: 2015-07-18

Centralbryggeriet Malt & Humle Brown Ale
30344, Linköping, 33 cl, 26,90 kr, 5,8 %
Lätt rostad med toner av nötter, hårt rostat bröd och nougat, men med en lätt syra som stör något.

Klackabacken Brown Ale
30298, Kristianstad, 33 cl, 24,50 kr, 5,4 %
Gröna äpplen, lätta plasttoner och lite syra får mer plats än de rostade tonerna.

Monk's Café Maria Hoppy Bruin
30290, Stockholm, 33 cl, 34 kr, 6,9 %
Något humlig med toner av torkad frukt och lite kola. Inte så värst avancerad men smakar bra.

South Plains Hoptimus Delirium
30343, Malmö, 33 cl, 29,80 kr, 6,5 %
Luktar jävelskap, smakar jävelskap. Undvik till varje pris.

Ahlafors Disponent Fredings Starkporter
30339, Ale, 33 cl, 32,90 kr, 6,6 %
Mycket knäckebröd i doften medan smaken bjuder på mer choklad och nougat samt en lätt sojaton. Mjuk och lättdrucken. Mycket bra!

Borås Imperial Stout 2012
30296, Borås, 33 cl, 38,50 kr, 8,3 %
Choklad, rostad malt och soja. Mycket simpel imperial stout men utan fel.

Poppels Russian Imperial Stout
30285, Härryda, 33 cl, 34,90 kr, 9,5 %
Sur och jävlig, vilket den inte var när den provades på fat två dagar tidigare.

Tempel Perdition Sour Raspberry Stout
30345, Uppsala, 33 cl, 39,90 kr, 8,3 %
Full av färska hallon i både doft och smak med trevlig bärsyra och fint stöttande chokladtoner. Underbar surstout!
Bäst före: 2016-05

Strömsholms Biskop Kol Oak Matured
30284, Köping, 50 cl, 37,20 kr*, 6,2 %
Orenheterna lyckas slå igenom den ganska kraftiga smaken av rostad malt. Funkar inte.
Bäst före: 12 2016

*Exkl. pant

Carlsbergs projekt Backyard Brew släppte i dagarna sina två första folköl. Det blir en amber lager och en session-IPA, men den ena är lite mer lyckad än den andra. Framtoningen i etikettdesign och marknadsföring riktar sig väldigt tydligt mot en publik som uppskattar mer smak i ölet, ändå är det bara en av dem som står ut från den stora mängden folköl.

Intresset för smakrik öl med låg alkoholhalt har drivits uppåt länge och med session-IPA i spetsen börjar dessa typer av öl få ordentligt fäste på marknaden. Det märks inte minst när de största bryggerierna börjar ge sig på egna försök. När nu Carlsbergs experimentbryggeri Backyard Brewery, vars öl bryggs i Falkenberg, lanseras på folkölshyllorna känns det därför som ett tydligt tecken på trendens styrka.

Dels släpps en lager vid namn Leaky Bucket som läggs fram som en modern tolkning av för-förbudstidslager, vilket tillsammans med vem som står bakom för tankarna lite till Brooklyn Lager. Alla sådana liknelser försvinner direkt när man smakar på ölet, som faktiskt inte smakar särskilt mycket alls. Istället för den utlovade smakrikedomen får man något som skulle kunna vara vilken folkölslager som helst, förpackad i en finare flaska och till premiumpris.

Samtidigt lanseras en session-IPA som håller ett något högre mått. Queen of Hops har humlats med Cascade för en något citrusdriven ton och den har en lite småtrevlig smak sådär. I humlemängd ligger den ändå väldigt långt ifrån en öl som Brewdog Dead Pony Club som har 0,3 % mer alkohol och kostar nån krona extra. Den lilla alkoholskillnaden gör ju dock en viktig skillnad i det att Queen of Hops då kan säljas i matbutikerna och i det sortimentet bjuds inte på lika stark konkurrens. Åtminstone inte när man kikar på öl med lite bredare distribution.

Jag hade hoppas på mer, men till slut får det här väl ändå betyget att det var som förväntat. Det ska mer till än snygga etiketter och lite amerikansk humle för att göra bra öl. Ska man dessutom göra bra och smakrik folköl av det krävs ännu lite mer. Backyard Brewery har inte riktigt levererat på den punkten, samtidigt har åtminstone Queen of Hops breddat utbudet något.

24 april kommer ett lite mindre släpp där det är svenskarna som står ut men i slutändan toppas av en amerikansk farmhouse ale. Med två öl under trettio kronor kommer man inte billigt undan den här gången heller. Här är snabbrecensioner på ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.


Hanssens Oudbeitje
11259, Belgien, 37,5 cl, 79,90 kr, 6 %, T6 - 3600 st
Helt kolsyrelös. Plastig i både doft och smak men också toner av smultron och en del typisk lambicfunk. Mycket sur. Att den är platt går att leva med men plastigheten stör en del. Frågan är om hela batchen är så här.
Buteljerad: J2015

Põhjala Uus Maailm
11336, Estland, 33 cl, 32,30 kr, 4,9 %, T5 - 10000 st
Fruktigt humlig doft som drar åt ljusare exotiska frukter. Smaken är lätt med mycket humle och lättare kaktoner bakom. En för ölen lite väl stor beska som ligger kvar länge.
Bäst före: 29 06 15

Prairie Standard
11391, USA, 35,5 cl, 39 kr, 5,6 %, T5 - 7920 st
Friskt fruktigt humlig och dito jäsningstoner. Lätt smak men med en hel del nyanser ändå. Mycket piggt och lättdrucket, klockren våröl.

Engelszell Benno
11617, Österrike, 33 cl, 54,90 kr, 6,9 %, T6 - 3200 st
Honungssöt doft med lätta fruktiga inslag. Smaken är betydligt tyngre i fruktigheten och något kvalmig. Avslutar dock torrt och beskt. Blir inte riktigt klok på ölen.

Eskilstuna Ölkultur Tripel
11544, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 9 %, T7 - 1100 st
Lite Piggelin-känsla i doften med en härlig, ren fruktighet som drar åt päronhållet. Smaken är lite fruktsöt och med mild beska. Mycket bra gjort! Lite för söt för att vara stilren, om man nu bryr sig om sånt.

Smuttynose Rhye IPA
11652, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 %, T5 - 12000 st
Karamellig och fruktig med lite kryddiga toner. Rättfram råg-IPA som bjuder på det man förväntar sig.
Bäst före: 17/Nov/15

Green Flash West Coast India Pale Ale
11430, USA/Belgien, 33 cl, 34,90 kr, 8,1 %, T5 - 15000 st
Kryddigt och gräsigt humlig, inte så mycket fruktighet. Något tunn smak som visserligen tar sig mot slutet, men en västkust-IPA på åtta procent ska smaka mer.
Bäst före: 20/06/2016

Nils Oscar/FrEQuency Muddy Water
11440, Sverige, 33 cl, 26,80 kr, 7,7 %, T5 - 10000 st
Rostad och chokladig doft men också med tydliga inslag av nya-världen-humle. Samma sak går igen i smaken och det är lika mycket svart-IPA som brown ale i smaken. Bra balans mellan smakerna. Välgjort!

Jopen Koyt
11493, Nederländerna, 33 cl, 34,90 kr, 8,5 %, T6 - 2400 st
Kladdigt kryddig och jolmig. En öl som för mig visar med all önskvärd tydlighet varför man ska krydda öl med humle och inte gammeldags kryddblandningar. Gillar man porsöl och annat liknande är det säkert gott, för mig funkar det inte alls.
Bäst före: 16 FEB 2017

S:t Eriks #50 Barley Wine
11467, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 9,6 %, T5 - 7500 st
Torkad frukt, karamell, ljus sirap och chokladpraliner. Intensiv men välbalanserad smak med en liten värmande ton. Riktigt bra.
Bäst före: 12-03-2017

I T7 släpps även följande öl som inte fanns med på skribentprovningen:
Founder's Blushing Monk, 11468, USA, 75 cl, 149,90 kr, 9,2 % - 840 st
Siren Maiden, 11395, Storbritannien, 37,5 cl, 99 kr, 11,1 %

Blushing Monk är riktigt härlig om man gillar hallonöl medan lambicpurister kan uppleva den lite för söt. Tidigare årens Maiden har varit riktigt bra, så det ligger nära till hands att gissa att den här också är bra

Omnipollo öppnade sin egen bar Omnipollos Hatt med buller och bång i helgen som gick. Ett stenkast bort från Slussens T-bana, Akkurat och Oliver Twist är läget minst sagt bra. Utbudet känns kompletterande snarare än konkurrerande i området, sett både till öl och mat. Själv missade jag öppningshelgen men fick chansen att besöka stället i lugn och ro några dagar senare när dammet lagt sig.

När jag strosar in på Hatten vid tretiden på onsdagseftermiddagen sitter Henok Fentie i ett hörn med en laptop och knappar. Öppningen har tydligen varit grymt lyckad och det skiner av stolthet om hela Henok, så som det bör när man just öppnat sitt eget ställe. Han berättar hur han knappt kan slita sig från stället och att hans kvällsjoggingrunda numera går över Hökens Gata så han får en skymt av stället även utanför sin egen arbetstid.

Jag startar mitt besök med den helt nyinkomna Astral #4, en session-IPA med humlesorten Polaris. Mitt lilla glas tar slut snabbare än vad en italienare kan bokstavera mozzarella. För nästan alla tio fatöl kan man välja mellan 20 och 30 cl servering, så det är lätt att hinna med flera glas. På matsidan är det vedugnsbakad pizza med diverse lyxiga toppingar som gäller.

Medan jag väntar in en pizza med enrisrökt bacon och Gruyere hinner jag med ett glas av gosen Bianca som ska efterlikna en mango lassi. Trodde jag i alla fall, pizzan blev klar så snabbt att jag inte alls hade druckit upp. När man ätit en bit på pizzan påminns man om alla detaljer som de jobbat med på Hatten, för då ser man nämligen den specialdesignade tallriken. Korkbelagda bord och bardisk, ett golv som förutom att det också är snyggt målat är gjort i ett ljudsväljande material och så vanliga, hederliga ljuddämpande takplattor gör att ljudnivån hålls nere samtidigt som det är på estetisk toppnivå.

Lagom till att pizzan är uppäten dyker andra bekanta ansikten upp så jag flyttar mig till baren med en Life is a Peach i näven. Det är ingen lång förflyttning, det finns inte mer än ett 20-tal bordsplatser utöver platserna i baren och det ger en intim känsla samtidigt som takhöjden håller det luftigt. IPAn i glaset är sannerligen fruktig och av fyra utmärkta öl som provades är det den jag allra varmast kan rekommendera.

Ska man ändå ha någon invändning är det väl möjligen att priserna gör att det kan svida lite väl i plånboken att sitta här en längre stund. Å andra sidan vore det fel att säga att priserna är oskäliga för vad man får.

Försäkran mot den stora törsten. Skulle man ens kunna kalla en bar det i Sverige? Oklart, men i Belgien går det fint, fast då heter det förstås In de Verzekering tegen de Grote Dorst. Det är inte vilket ställe som helst heller, det här är en dedikerad lambicbar i den lilla byn Eizeringen strax utanför Bryssel och anses vara en av världens bästa krogar.

Att hitta ett charmigare ställe är inte helt lätt. Det ligger pittoreskt till på andra sidan torget från Eizeringens kyrka och är bara öppet i några timmar efter söndagsmorgonens gudstjänst. Resten av veckan håller det stängt. När det väl är öppet är det mest lokalbor som kikar förbi eller några genompasserande cyklister som pausar söndagsturen för en stärkande lambic.

Är man inte cykelburen kan man ta sig hit med buss. Från Bryssel kostar det bara några euro. Använder man taxiappen Uber går en resa från Bryssel loss på 15-20 euro och tar omkring 20 minuter. Just på en söndagsmorgon kan det vara värt de extra slantarna så man får sova lite längre. Det gäller nämligen att vara där i lagom tid till öppningen vid 10. Dels för att det stänger igen redan vid halv två, dels för att det snabbt fylls upp med folk.

Upp till fyra oblandade lambic serveras på glas och därtill en imponerande meny av diverse geuze och fruktlambics på flaska. Även om det kanske är utbudet av dessa godsaker som lockar dit en svensk ölturist är det inte därför man blir lite kär i stället, utan för den mysiga atmosfären som nästan känns som ett vardagsrum, för den härliga inramningen runt omkring, för bristen på skräniga turister (kontrasten mot Delirium Café en lördagkväll är minst sagt slående trots att den är väntad) och för den vänliga servicen. Att de varken har mat eller betalkortsterminal förlåter man lätt. För att inte säga att det bygger på charmen.

Utbudet av icke-lambic är begränsat till några väl valda trappister och en handfull av de större belgiska märkena, så ett litet intresse för suröl ska man kanske ha trots alla andra pluspoäng stället snabbt prickar in. Oavsett om man tar på sig spenderarbyxorna för att köpa rar öl från 80-talet eller bara kommer ut för att dricka godsaker från de senaste åren kommer de 3,5 timmarna man har på sig att flyta förbi väldigt fort om man har det där intresset. Och man har antagligen träffat några nya vänner under tiden.

Däremot undrar jag hur tusan de förvarar sina flaskor. Trots att de bara var några år gamla kunde etiketterna vara rejält slitna.

Uppsalarestaurangen Tilltugg satsar rejält på sin spanska profil och det sträcker sig även till ölutbudet. Med den egna importen av öl från spanska stjärnbryggeriet Naparbier har de ett fint utbud av olika ölstilar som passar fint till deras tapasorienterade mat. Nu är tanken att ölen ska börja få spridning till fler restauranger och snart gå att köpa via beställning på Systembolaget.

Spanien spekuleras på många håll bli nästa minitrend på den svenska ölmarknaden, lite som det nya Italien. Uppsalakrogen Tilltugg hoppade på det tåget redan förra sommaren då de började pratade med Naparbier och har sedan dess fixat egen import av deras öl. I november kom första pallen till Uppsala och nu är den fjärde på väg, vilket får ses som en mer än hyfsad omsättning. På Uppsala Beer & Whisky Festival, där Tilltugg ställde ut med ölen från Naparbier, såldes 40 lådor genom smakprover vilket nog tog dem på sängen lite.

Naparbier har en bred portfolio med öl som sträcker sig från lager via humleladdade öl till belgare och barley wines. Lägstanivån är mycket hög dessutom och listan på bryggerier de gjort samarbetsöl med (bl a Mikkeller, Beavertown, To Öl och Alvinne) säger en del om vad de går för. Det är kanske inte så konstigt att det passar bra till Tilltuggs meny med diverse tapasvarianter i form av oliver, nötter, korvar, musslor, ostar och annat mumsigt.

Jag kom i kontakt med detta härliga initiativ på ovannämnda festival och har nu även varit förbi själva restaurangen för att prova öl och mat ihop. Det kunde snabbt konstateras vara värt det. Jag må vara lite lokalpatriotisk i frågan, men Uppsala blir mer och mer en ölstad att räkna med och ofta går det att kombinera med rätt sjyst mat också.

Att ett spanskt bryggeris öl går bra ihop med tapas och spanskt inspirerade smårätter är kanske ingen överraskning heller. Det förtar inte att det var trevligt. Här skulle man väl kunna börja rabbla öl och rätter, men faktum var att alla deras öl håller bra kvalitet och det gjorde även maten. Ett tips är däremot att gå dit på måndagar då det dels är lugnt och då du dels kan vara säker på att Johan jobbar som är duktig på att ledsaga dig genom mat och dryck.

Helt klart värt ett besök när du är i Uppsala, oavsett om du är sugen på en hel middag eller bara lite tilltugg.

En hel del öl som skulle kommit tidigare men blivit uppskjutna av en eller annan anledning har hamnat i den här fredagens släpp, som därför blivit rätt stort. Det är inte mindre än 24 öl som kommer och det bjuds på en hel del godsaker. En del återkommande öl men också många nya bekantskaper och det är också bland dem jag hittade några av mina favoriter. Här är snabbrecensioner på ölen som släpps på fredag.

Alldeles nyligen var det premiär för Falu Brygghus på utvalda krogar i stan. Därmed har Falun fått sitt tredje bryggeri, efter Ryentorps och Villovägen. I ett Sverige där det öppnas nästan ett bryggeri i veckan vore det kanske inte så anmärkningsvärt om det inte vore för att det ger lilla Falun en imponerande bryggeritäthet.

Det finns en del andra städer som också är bryggeritäta, t ex Kristianstad som är ännu mindre än Falun och som huserar både Klackabacken och Kristianstads Bryggeri. Fascinerande ändå att se så många småbryggerier poppa fram i ens hemstad. Tre bryggerier på 60 000 invånare är inte så illa kämpat tycker jag.

Första ölet heter Guldale. Namnet syftar nog mest på att det är en golden ale men med det nyss avklarade skid-VM som hölls i Falun förs ju tankarna till de ädla medaljerna också.

Det är en rättfram, enkel ale som är lättdrucken och smakar helt okej. Inget som tar emot på vägen ner men inte heller något som utmanar. Typiska lätt fruktiga toner och mild beska. Stabil början.

Brewdogs Abstrakt-serie har i mina ögon pendlat mellan toppen och botten. Två av de bättre när de kom var AB:09 och AB:12, som jag av en händelse kom över en flaska vardera av nyligen. Eftersom de redan lagrats i 3 respektive 2,5 år kändes det inte som något att hålla på så länge till utan det blev till att plocka fram ett tekuglas och dricka båda två. Kolsyra fick jag däremot klara mig utan.

Det är ju inte helt lätt att hålla reda på vad alla nummer i Abstraktserien egentligen var för påhitt så låt mig börja med att fräscha upp minnet. AB:09 är en imperial stout på 17,1 % som med inspiration från den skotska desserten cranachan är gjord med havre, hallon och ljunghonung samt lagrades på whiskyfat i ett halvår. AB:12 å sin sida är en imperial black belgien ale på 11,2 % som lagrades på whiskyfat tillsammans med hallon, björnbär och en korsning mellan dessa två bär som på engelska kallas tayberry.

Den lite svagare tolvan minns som jag riktigt härlig när den kom med en bärighet som var väldigt trevligt integrerad i mörkare belgiska toner. 2,5 år visade sig dock vara mer än vad den klarade. Kolsyran är helt borta, de fräscha bärtonerna är bortblåsta och i mångt och mycket smakar har lagringstonerna tagit över medan det som gjorde ölet unikt har glidit ner i glömska. Bristen på kolsyra tjänar den inte alls på heller.

Nian minns jag också med glädje, men även den har tappat en hel del av sin karaktär. Och kolsyra. Är de där svarta gummikorkarna verkligen så dåliga att de inte klarar att hålla någorlunda tätt i några få år? Själva ölen funkar lite bättre än tolvan och har fortfarande en märkbar whiskyton åtminstone, men bären är bortblåsta. För en öl på 17 % är den också förvånansvärt simpel i smaken. Nä, inte heller den här har tjänat något på att lagras i tre år.

Synd på två öl som var bra när de kom. Det visar väl bara hur osäkert det här med lagring kan vara, och att det är säkrast att göra det med beprövade öl om man inte vill begrava alltför mycket pengar i källaren.

Systembolagets vara eller icke vara diskuteras ofta i ölsverige. Det finns många bra argument både för och emot och i slutändan kokar det ofta ner till hur viktigt man tycker det är med en fri(are) alkoholmarknad. Från politiskt håll handlar det snarare om en idé att bevara folkhälsan genom att begränsa drickandet. Jag har funderat lite kring just den aspekten och hur EU kommer in i bilden.

I debatterna kring TSLS i somras såg man ofta argument som "om Systembolaget bryr sig så mycket om folkhälsan borde de väl inte sälja så mycket boxvin och billig burköl". Det är faktiskt så att Systembolaget har försökt att vägra sälja t ex boxviner och alkoläsk med hänvisning till folkhälsan. Alkoholsortimentsnämnden beslutade dock att dessa typer av produkter ska få säljas i Sverige och Systembolaget är därför tvungna att ta in dem. Denna nämnd infördes för att leverantörer skulle kunna överklaga beslut och är en av flera åtgärder som krävdes för att detaljhandelsmonopolet på alkohol skulle få finnas kvar när vi trädde in i EU.

Vi kommer med andra ord inte undan billighetsprodukterna varken med eller utan alkoholmonopol, åtminstone inte så länge vi är med i EU. Måste det finnas så många sorter på hyllorna då? Ja, dels ska ju kunder kunna köpa det de vill och framförallt måste produkterna konkurrensutsättas så att det åtminstone på vissa plan blir som en fri marknad. Om man bara hade en öl på femtiocentilitersburk under 12 kr skulle ju den sälja enormt mycket. Genom att ha flera produkter i det segmentet fördelas försäljningen på flera olika produkter, precis som det skulle bli på en fri marknad. Tanken är också, såvitt jag förstått, att Systembolagets utbud så gott det går ska efterlikna det samlade utbudet som skulle finnas om vi hade en fri marknad.

Folkhälsoargumentet handlar snarare om att begränsa tillgängligheten genom att ha begränsade öppettider och kanske framförallt genom att ha alkoholen i en separat butik. På detta sätt tänker man sig att bland annat impulsköpen av alkohol begränsas. En möjlig motsatt effekt är den så kallade bunkereffekten, det vill säga att man som konsument ser till att ha ett lager hemma för att inte vara beroende av när och var man kan handla. Har man alkohol hemma är det förstås lättare hänt att man tar sig ett glas än om man skulle behöva gå ner till kvarterskiosken för att köpa sig en pava.

Denna bunkereffekt diskuteras sällan i samband med alkoholmonopolet. Däremot har den varit ett aktuellt ämne i Danmark där folk i ännu högre grad än i Sverige åker över till Tyskland för att köpa bland annat alkohol. Även det leder till en bunkring, fast av ekonomiska skäl snarare än tillgänglighet. Därför har det debatterats om man ska införa skattelättnader på en del varor som danskarna ofta åker över gränsen för att handla. Förutom att det skulle leda till en ökad handel inom landet och mindre införsel har man tagit upp ett motverkande av bunkereffekten som en positiv aspekt med detta. Danmark införde också skattelättnader på bland annat öl och läsk häromåret.

Det här verkar svenska politiker glömma bort när de gång på gång höjer alkoholskatten.  Samtidigt kan man se hur storsäljaren Sofiero rasade enormt i försäljningen på Systembolaget under 2014. Frågan är om det faktiskt säljs mindre, eller om försäljningen bara flyttats från Systembolagets pallar till tyska gränshandelns pallar.

Vad har nu alkoholskatten med Systembolaget att göra? Jo, medan politiker å ena sidan berättigar Systembolagets existens och nödvändighet med ett folkhälsoargument som bygger på att begränsa tillgängligheten spär man på importen genom att höja alkoholskatten. Förutom bunkereffekten bidrar det till att en massa (billig) öl hamnar i svart försäljning helt bortom ålderskontroll och begränsade öppettider. Att vi har en mer eller mindre öppen införsel av alkohol från exempelvis Danmark och Tyskland hänger i sin tur också ihop med att vi alla är med i EU.

Och samtidigt säger man att vi inte kan införa gårdsförsäljning i Sverige för att det skulle underminera Systembolagets detaljhandelsmonopol på alkohol (återigen något som kommer av att vi är med i EU). Frågan är vad som underminerar mest av att ha gårdsförsäljning från ett gäng små producenter eller att höja alkoholskatten så att en okontrollerad gränshandel ökar med flera miljoner liter. Det är tydligen inte alltid så lätt det här med alkoholpolitik.