Uppsala har äntligen fått en egen ölfestival! Nåja, vi har förstås haft hembryggarmässan Belgoträffen i många år men i helgen anordnades också en festival för kommersiell öl för första gången på länge. En något försiktig utställarlista lyckades ändå locka till över 3000 förköp och därtill folk som kom för att lösa biljett i dörren. Ett lyckat förstagångsarrangemang som ser ut att få en fortsättning nästa år.
Det knorrades, med viss rätt, lite här och var över höga priser på festivalen. 200 respektive 250 kr för vardera mässdag eller 400 kr för en tvådagarsbiljett (och därtill studentrabatter) låter förstås inte så anmärkningsvärt. Men när det tillkommer att man behöver köpa provglas (eller ta med eget) och att garderoben inte heller ingår i priset, ja då får man ändå se att det finns ett befogat utrymme för klagomål.
Den luftiga lokalen gjorde att det aldrig var tal om någon direkt trängsel för att ta sig runt, men det relativt låga antalet utställare gjorde istället att det blev en hel del folk som hängde i montrarna med en del köande som följd. Det kan man förstås se från två sidor, för utställarna är det förstås trevligt att få mycket uppmärksamhet.
Brasstacks-gänget |
Uppsalarestaurangen Tilltugg fokuserar på spansk mat och tapas. Medan restaurangen har funnits i flera år är det alldeles nyligen som de börjat med egen import av spansk hantverksöl, närmare bestämt från Naparbier som sällar sig till Spaniens bästa bryggerier. Kanske till och med det allra bästa just nu. Eftersom ingen av importfirmorna de varit i kontakt med kunde hjälpa dem att fixa bra spansk öl tog de helt enkelt saken i egna händer och nu har de åtta Naparbier-flaskor på menyn, med allt från pilsner till barley wine. Genomgående kvalitet på ölen som annars inte finns att hitta i Sverige vad jag vet, vilket gör restaurangen värd att besöka bara för den sakens skull.
Tempel-Arvid |
I den andra halvan av montern dukade Jackdaw upp en trio öl med samma bas som sedan kryddats med en varsin frukt och en varsin krydda, där Orange & Coriander blev min favorit med en påtaglig ton av korianderfrö. Visst kunde koriandersmaken bli något mer balanserad, men samtidigt funkade det mycket bra i ölet. Allra bäst var dock en bourbonfatlagrad variant av deras redan fantastiska Zwarte Draak. Bäst avnjuten i små mängder med tanke på styrkan i både alkohol och smak, men ack vilken smak. Choklad, vanilj, bourbon och milda kokosdrag. Mycket snygg! Det var inte sista gången det skulle arbetas med fatlagringar lovade Jackdaw.
Två tredjedelar av Jackdaw |
Några saker finns det förstås att slipa på till nästa år och framförallt hoppas jag att det här första året kan göra att fler utställare lockas att delta nästa år. Det är Uppsalas ölpublik värd.
Det var en trevlig mässan även om jag est var där för whiskyn. Men blir spännande att se hur den kommer att utvecklas.
SvaraRadera