Linköping Beer Expo 2015

Återstoden av kön efter 10 minuters köande

Linköping Beer Expo ordnades i helgen i den fjärde lokalen i festivalens sexåriga historia. Den här gången stod Linköping Konsert & Kongress värd för mässan och i ärlighetens namn blev det väl lite väl mycket trängsel för att vara optimalt. Utöver det får det anses vara en lyckad mässa igen med intressanta utställare och bra läge.

Jag nöjde mig i år med att gå på första passet, med option på en kort stund på andra. Till slut kändes det som att det första passet räckte för att prova de öl jag ville prova och prata med de jag ville prata med. Väl på plats visade det sig att det antagandet stämde och det förstärktes dessutom av att det var relativt mycket trängsel. Ingen större fara (beroende på vilka montrar man ville besöka kanske), men tillräckligt för att känna att ett femtimmarspass var nog. Däremot ett kanonläge med 10 minuters promenad till tågstationen och kortare än så till pubarna i centrum.

Det borde ha varit svårt att bygga upp någon ordentlig kontinuitet i förarbetet med dessa ständiga, påtvingade lokalbyten. Om jag minns rätt är det bara festivalens första två år som mässan ordnats på samma ställe två år i rad. Med det i åtanke ska det ändå riktas en särskild eloge till folket bakom som råddat ihop den här mässan igen.

Bland utställarna kändes en hel del igen sedan ifjol, även om några fallit bort medan andra tillkommit. Roligast var det inne i stora salen där man bland annat kunde gå till Belgoklubben, Brekeriet och Constant Companion utan att behöva röra sig många meter då de tre låg i rad i mitten av salen. Brekeriets Sour & Salt var här en favorit, en härlig tolkning av en gose-som-inte-är-en-gose. Bröderna har också en del spännande utbyggnadsplaner på gång. Även om mycket av det lär gå på export är det inspirerande att se att det går bra för dessa bröder som verkligen gått en helt egen väg på flera plan.

En mer okänd men minst lika spännande kvartett hittades hos lokalförankrade AST Wines som tagit in öl från tyska Camba. Deras standardöl blev visst kvar i Bayern men hit hade det kommit några fatlagrade kreationer. Bäst bland de fyra var dubbelbocken och milk stouten, båda lagrade på bourbonfat.

Elixir Wines hade i vanlig ordning en gigantisk monter, och i ungefär lika vanlig ordning stod Amager för några av de bästa nykomlingarna. Batch 1000 smällde till som en rejäl DIPA men klockade in på i sammanhanget modesta 6,5 %. Om den hade mycket smak för alkoholhalten var Ghost Black Magic Vanilla Sky snarare förrädiskt lättdrucken för sina 11,8 %, med väldigt lena vaniljtoner. Båda två är att rekommendera om du skulle springa på dem.

Alldeles bredvid hängde Beerbliotek med två nya och två "gamla" öl. Simcoe Citra Saison hade den där oetmotståndliga lättdruckna kombinationen av humlig frukt och jästig frukt och gled mycket riktigt ner väldigt lätt. How Now Sour Cow bjöd på lite mer utmaning och det tog verkligen några sippar innan smaklökarna anpassat sig till situationen och meddela en vettig analys av vad man drack. Mjölksyra, mjölksocker, choklad och lite vanilj i en konstig men god kombination.

Till slut kommer man inte undan att nämna Founder's Blushing Monk och lagrade Bolt Cutter som båda smakade fantastiskt. Det må vara att hålla sig till väl beprövade kort men så belönas man smakmässigt också. När det till sist var dags att bli utkörd för att ge utställarna en stunds vila mellan passen och alla arrangörer en chans att ladda om kände jag mig ändå rätt nöjd med att ha tagit mig till Linkan över dagen.