När Franken kom till Stockholm

I veckorna två har det varit Bamberg- och Frankenfestival på Akkurat i Stockholm. En mängd specialimporterade frankiska öl har serverats på fat, och en stor del av dem har varit självrunna. Ikväll har det varit någon form av final på Frankenveckorna och efter att ha varit på resande fot nästan hela tiden blev det mitt första tillfälle att besöka det hela. Det är jag väldigt glad för att jag hann göra, för det var några utsökta öl som fanns att bälga i sig.

Sippandes på en självrunnen Heckel Vollbier fick en av Sveriges ölgurus frågan om det var lika bra som på plats i Franken.
 -Ja, så här års finns ingen anledning att åka ner dit, svarade han och tog en djup klunk ur sin sejdel. Efter att ha inmundigat några sejdlar på egen hand skulle mitt akuta sug att åka till Franken också dämpas något, åtminstone så pass att jag kanske kan hålla mig fram till sommaren.

Jag började med samma öl och det var ingen dålig idé. Lättdrucket som få, med en smak som påminner instinktivt om nybakt bröd och delikat kryddig humle. Varje liten smak glider över i en ny nyans nästan innan man hunnit uppfatta den första. Full av harmoni och tack vare den självrunna servering mindre full av kolsyra. Om du någon gång har kläckt ur dig "jag gillar inte lager" bör du prova den här. Först efter det kan jag tro på ett sådant uttalande. Kanske.

När chefen bjöd på semlor igår slog det mig att fastan börjar idag, och att jag alltså inte hade missat Aecht Schlenkerla Fastenbier som traditionellt har premiär idag. Jag har haft ynnesten att dricka den här ölen vid några tidigare tillfällen, men aldrig självrunnen vilket den erbjöds som ikväll. Med tanke på att jag, och uppenbarligen många andra med mig, håller det som världens bästa rököl var det ett givet val. I ärlighetens namn var det huvudanledningen till att jag tagit mig till Akkurat denna välsignade kväll.

Det här måste vara Bambergs finast skinande pärla och en sipp med stängda ögon tar mitt sinne till bakgator med stenmurar och medeltidsfasader, över en bro med en porlande kanal under och in till en bryggerikrog med den varmaste atmosfär man kan tänka sig. Så inbillar jag mig i alla fall att det är i Bamberg, jag har nämligen aldrig varit där. Förutom genom mitt sinne, med lite hjälp av Aecht Schlenkerla (och Spezial, vid något annat tillfälle). Än, alltså.

Ölet är fylligt med en försiktig, smäktande sötma som pålar ner en grund för bacon, rökt korv, karamell och milda chokladvibbar. Innan man smakar Fastenbier är det svårt att föreställa sig att rökighet kan ta sig sådana runda smakformer. Efteråt är det nästan svårt att förstå vad man just upplevt. Det blir i vart fall uppenbart att öl, i sällsynta fall, kan vara konst.

Jag bröt av med en Lou Pepe Kriek från Cantillon som kvällen till ära fanns på fat, men till och med en sådan öl som normalt skulle höra till en av kvällens höjdpunkter, fick svårt att mäta sig i afton. Däremellan klämde jag in en Oppigårds/Gänstaller Fatboy Braunbier som led lite av samma åkomma. Det får nog bli ett nytt test av den någon annan gång, den förtjänar att få en chans utan att behöva tampas direkt med kvällens sällskap.