På BMD med Van Steenberge/St Stefanus

Igår hölls en spännande beer makers dinner på Pressklubben där maestro Jens Skrubbe och Van Steenberges ägare Jef Versele höll hov tillsammans. På menyn stod tre specialkomponerade rätter tillsammans med par av Verseles öl, i form av märket St Stefanus. En härlig kväll som efter maten avrundades med en bonusminiprovning av ytterligare fem öl som Van Steenberge står bakom.

Van Steenberge brygger en lång rad märken varav det mest kända tveklöst är Gulden Draak. Tre varianter av denna serverades efter maten, medan det var det lite nyare märket St Stefanus som stod i fokus som matsällskap. St Stefanus är en öl som beställdes av SAB-Miller för ungefär fyra år sedan för att bredda deras portfölj på, än så länge bara en handfull, utvalda marknader.

Förrätt

Förutom att St Stefanus serverades till vardera rätt var också maten lagad med ölen på ett eller annat sätt. Det märktes redan vid förrätten att kockarna hade tagit uppgiften med att ta fram en särskild meny för kvällen på stort allvar. Ölgravad lax serverad med ölpicklade grönsaker och rökt majonnäs satt på tallriken och det smakade magnifikt. En St Stefanus Blonde från fat till det, och saken var biff. Eller fisk kanske. St Stefanus Blonde får efterjäsa på fatet, en metod som de och Chimay är ensamma om i Belgien, enligt Jef Versele.

Till varmrätten, ölbräserade oxrullader med ölsauterad savoykål och potatismos, fick vi in samma öl fast på flaska och skillnaden var mycket påtaglig. Visserligen var också flaskölen något varmare, men fatölen var överlägsen i smak med en riktigt fin friskhet. Den något stabbigare flaskölen var dock ett något bättre val till maten, som i jämförelse med den eleganta förrätten snarare får beskrivas som rustik, men inte desto mindre god. Särskilt mumsig var den ölsauterade savoykålen och de möra rulladerna gick inte heller av för hackor. Det verkade råda lite delade meningar om den här rätten, men det visar ju bara att maten berör.

Avslutningsvis serverades vit chokladkräm med mandarin, ölsyltad ingefära, rostade hasselnötter och karamellknäck samt en St Stefanus Grand Cru. Frukten var förvisso trevlig för sig men kändes en aning malplacerad i rätten. Chokladkrämen tillsammans med nötter och karamellknäck var dock riktigt gott och passade riktigt bra med den tripelliknande Grand Crun som erbjöd en fruktig motvikt till chokladkrämen. Lättätet, lättdrucket och vips så var glaset tomt och tallriken barskrapad.

Jef Versele förklarar hur det ligger till för Lars-Göran Dahlgren från c/o Hops

Kvällens gäst höll ordentligt med låda, från högt till lågt och tillbaka upp igen. Så pass att den gode Skrubbe till slut försökte förmå Jef att ta en paus i pratet som ackompanjerade varmrätten och äta upp sin varmrätt innan den kallnade helt och hållet. När han väl satte sig igen hade vi andra redan fått våra tallrikar avdukade. Det gamla mottot "too small to be big and too big to be small" upprepades ett par gånger tillsammans med historian kring Van Steenberge och Verseles många förfäder som drivit bryggeriet innan honom. En intressant kväll och välsmakande kväll, med andra ord.