Den senaste tiden har det dykt upp en del vintager av Chimay Blå på Systembolaget. Dess två systeröl Röd och Vit, eller Première och Cinq Cents som de också kallas, har jag själv lagrat i några år och nu smakat av för att se om de lagras lika bra som deras blå syskon.

Den enkla, snabba sanningen är att nej, de lagras inte lika bra som Chimay Blå. I alla fall inte på fem år, vilket är åldern på dessa två flaskor.

Den röda får fram lagringstoner som passar fint i dess grundsmaker men dess egen smak hamnar i skymundan. Karaktären av Chimay Röd försvinner och kvar finns smaken av lagrad dubbel. Det är förvisso gott och slinker ner lätt, men blir tämligen intetsägande i slutändan.

Chimay Vit har en överraskande välslipad beska kvar och smakar förvånansvärt piggt fortfarande. Att det är en tripel känns fortfarande tydligt. Lagringstonerna passar däremot inte in riktigt och skapar mer krock än harmoni.

I båda fallen skulle jag föredra en färsk flaska över den lagrade, utan att tveka. Samtidigt får jag väl erkänna att fem år i källaren var lite längre än vad som egentligen var planerat för dessa. Den röda klagar nog inte på 1-2 års lagring, men fem var för mycket.

Ett par goda vänner har bryggt en imperial stout på sitt hembryggeri som sedan fått ligga på whiskyfat från Mackmyra ett litet tag. Jag fick en liten flaska av denna godbit som en tidig julklapp och efter att ha spenderat tio minuter på att bryta mig igenom vaxet blev mödan belönad med en riktigt härlig öl.

Jag var nära att båda hugga mig själv i fingret och krossa flaskan men till slut var vaxet borta. Ett litet äventyr i sig som, på sitt sätt, gjorde det extra kul att få dricka ölen efteråt. Jag har inte varit något vidare förtjust i de få Mackmyror jag har provat, men de ungefär lika få öl som lagrats på Mackmyrafat som jag haft förmånen att prova har däremot varit riktigt goda. Det här var inget undantag.

Doften har en mycket tydlig whiskyton. Inte av bourbon vilket är lite vanligare i ölsammanhang, utan maltwhisky. Däremot är det inte alkoholstint. Smaken har också tydliga övertoner av whisky tillsammans med en rejäl kropp som bjuder på riktigt mörk choklad, rostade toner och lite lakrits. Den lätta kolsyrningen är alldeles lagom för ölet.

En riktigt bra öl som förgyllde min kväll.

Tack Mattias och Johan, och God Jul till er med!

Det hajpade Oklahomabryggeriet Prairie nådde Sverige genom samarbetsbryggningar med bland annat Amager, Evil Twin och Mikkeller. Nu har även deras egna öl börjat dyka upp på krogarna efter att Galatea börjat ta in deras öl. En av dessa är Pirate Bomb, en romfatlagrad variant av deras kryddade imperial stout.

På hela 15 % värmer den här bomben duktigt i vinterkylan. Alkoholen är däremot farligt gömd och märks inte alls i smaken. Istället är det fullt av kakao, vanilj, chili, karamell och lätt rostade smaker. Det hela avslutas med en mild chilihetta.

Rom då? Nja, fatlagringen är faktiskt inte särskilt tydlig och hade någon sagt att det var vanliga Bomb jag hade i glaset hade jag nog inte protesterat, även om man kanske känt skillnad om de provades mot varandra.

Kroppen är fyllig och söt utan att bli löjligt sliskig, och en för stilen rätt så lätt beska väger upp det hela lite mot slutet tillsammans med kryddhettan. Sötman passar fint in med smakerna och stör i alla fall inte mig det minsta.

Det sägs för övrigt att den här godbiten och den vanliga Bomb är på väg in till ett tillfälligt släpp på Systembolaget under våren.

En av de viktigaste delarna vid all form av fotografering är förstås ljuset. Ordet foto kommer just av grekiskans ord för ljus och det är ju själva ljuset som registreras av kamerans sensor (eller film, för de som kör analogt). Att lära sig hantera ljuset till fullo och få en blick för bra ljus gör man knappast i en handvändning, men ett bra ställe att börja är att titta närmare på lite sätt att hantera brist på ljus när man ska fota öl.

Som jag skrev om i förra delen av ölfotoskolan är olika kameror olika ljuskänsliga, men givet en och samma kamera finns det egentligen bara tre inställningar som påverkar ljusintaget. Kamerans bländaröppning och slutartiden reglerar hur mycket ljus man ska släppa in till sensorn vid en exponering. Därtill kan man förstärka signalen med ISO-inställningen. Alla tre parametrar påverkar också bilden på andra sätt. Bländaröppningen styr även skärpedjupet, slutartiden påverkar hur mycket av både motivets och kamerans egna rörelser som hinner fångas upp och signalförstärkningen kommer förstås också att förstärka brus. Därför är det inte alltid lämpligt att hantera dåligt ljus genom att använda större bländare, längre slutartid och/eller högre ISO. Istället kan man tillföra mer ljus.

De flesta kameror, oavsett om det är en mobilkamera, kompaktkamera eller systemkamera, som säljs idag har en inbyggd blixt. Dessa är dock ofta att betrakta som en nödlösning. Starkt ljus rakt framifrån ger väldigt lätt skarpa och onaturliga skuggor samt starka och fula reflektioner (särskilt i ölglas och -flaskor), för att bara nämna två nackdelar med direkt blixt. Detta tar lätt udden av en annars välkomponerad bild. Tar man en bild på en vätska med lösta partiklar, så som många ölsorter men även vid t ex undervattensfoto, kommer partiklarna reflektera tillbaka det starka blixtljuset och vätskans utseende kan bli helt förvrängt. Har man tagit några ölbilder med mobilkamera och inbyggd blixt har man säkert råkat ut för det här någon gång. Direkt blixtljus är alltså inte heller någon särskilt bra lösning, även om det ibland kan vara att föredra framför de brusiga eller oskarpa bilder som fås om man drar upp ISO eller slutartiden.

En vinklingsbar blixt är ofta en bra lösning. Genom att vinkla blixten så att den reflekteras mot en yta, t ex ett tak eller en vägg, kommer ljuset falla på motivet ur en annan vinkel och dessutom hinna bli mer diffust på vägen, vilket oftast ger en mycket behagligare belysning av motivet. Man får dock passa sig så att ytan man slår blixten mot är någorlunda vit, annars kommer man få färgstick i bilden.

Externa, vinklingsbara blixtar kostar dock några kronor och oftast behövs lite mer avancerade kameror för att kunna använda dem. Rent ekonomiskt är det kanske inte en lösning som är aktuell alltså. Kan man då inte bara använda en ficklampa? Nja, riktigt så enkelt är det tyvärr inte. Ficklampor har dels ett väldigt riktat ljus som gör det svårt att belysa hela motivet och dels har de ett ljusspektrum som är ganska olikt solens vilket gör att färgåtergivningen lätt blir väldigt onaturlig. Och nog skulle du känna dig lite konstig om du satt i baren och lyste på din öl med en ficklampa medan du fotade den?

Vad ska man göra då? För det första kan man försöka planera sitt fotograferande så att det sker medan det finns dagsljus tillgängligt. Så här mitt i vintern kan det förstås vara lite klurigt och eftersom man generellt dricker sin öl på kvällstid är ljuset vid ölfototidpunkten ofta bristande även under våren och hösten. För att inte tala om hur ljuset kan vara inne i dunkla publokaler.

Om man har ett stillastående motiv, så som en öl, kan man använda en längre slutartid. Förutsatt att man kan hålla kameran still förstås. Med stöd kan man klara lite längre slutartider med kameran i handen men det bästa är förstås om man man monterar kameran på stativ eller helt enkelt ställer den på en platt yta. Om kameran står i helautomatiskt läge fattar den inte själv att slutartiden ska dras upp lite extra, så det får man ställa in själv. Detta görs i manuellt läge eller i det semiautomatiska läge som brukar kallas för slutarprioritet (märks S på Nikonkameror och Tv på Canonkameror) där man väljer slutartid själv medan kameror väljer alla andra inställningar automatiskt.

Så länge både kamera och motiv är helt still är det inga problem att dra på med långa slutartider. Problemet är just att hålla kameran helt still. Även på ett stativ eller ståendes på ett bord eller annan yta kommer kameran vibrera av att du trycker ner och släpper upp avtryckaren. Det kan lösas med en fjärravtryckare, men för att slippa extra utrustning kan man också sätta på självutlösaren så att kameran tar bilden några sekunder efter att du tryckt av. Då hinner vibrationerna från avtryckningen ebba ut. Vill man finlira kan man även se till att spegeln inne i kameran fälls upp innan bilden tas, så att inte vibrationerna från den rörelsen stör, men det börjar kanske bli lite överkurs.

Det finns förstås mycket mer att säga om hur man kontrar dåliga ljusförhållanden, men någonstans här har du nog redan blivit trött i ögonen så här sätter vi punkt för den här gången. Och ja, jag hoppas det inte dröjer tre månader till innan nästa avsnitt i den här serien kommer.

Till sist några snabba exempelbilder för att illustrera lite av det som sägs ovan. Alla är fotade handhållet utan stöd med automatiska inställningar och tagna direkt ur kameran. Utöver blixtanvändningen är det samma ljusförhållanden (inomhusbelysning) i alla tre bilder.

Mobilfoto med inbyggd blixt

Tagen med systemkamera utan blixt

Tagen med systemkamera med blixt slagen mot taket

I januari sker inget nationellt nyhetssläpp men det dyker upp en del kul i det lokala sortimentet. Allra roligast är att det kommer ett tungt IPA-lass från Brewski och All In, samt en återkomst för Eskilstunas härliga Barley Wine. Snabbrecensioner på alla lokala januarinyheter hittar ni här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung*, Pris, Volym, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra. Särskilt i detta släpp kan man nog anta att de flesta öl som kommer på hyllan är nya batcher, då provningen skedde i slutet av november.

*Ursprung är inom den kommun som anges och följer Systembolagets information

Southside American Ace Lager
30175, Skellefteå, 17 kr, 33 cl, 4,7 %
Lätt, brödig, något fruktig och med ett lätt inslag av kartong.
Bäst före: APR 2015

Charlis kristiansta
30177, Kristianstad, 26,30 kr, 50 cl, 5,4 %
Stor mousse! Lätt plastighet och en liten fruktighet men den kraftiga kolsyran gör det svårt att känna så mycket smaker.

Remmarlöv The Holley Blonde Ale
30170, Eslöv, 20 kr, 33 cl, 4,8 %, Varudepå
Lätt i smakerna med mycket lite humlesmak. Något fruktig. Lätt syrlig och rätt tunn avslutning.

Southside Eight Red Ale
30174, Skellefteå, 25 kr, 33 cl, 5,6 %
Snyggt karamellig doft och smak med en del trevliga nyanser men annars rätt enkel.
Bäst före: JAN 2015

Remmarlöv The Crimson Red Ale
30172, Eslöv, 23,30 kr, 33 cl, 5,6 %, Varudepå
Kolasmaker blandas med en lätt rostad ton samt en lätt kryddig humleton. Mycket lätt syrlighet i avslutningen.

Sälens Fjällbryggeri Vargavinter
30167, Malung-Sälen, 30,40 kr, 33 cl, 6,1 %
Lätt rostad smak med inslag av svartvinbärsgodis, viol och nougat med fylliga toner av rostat bröd. Torr avslutning med en lätt humleton.
Bäst före: 2015-04-22

Kackelbryggeriet Ale
30168, Borgholm, 24,50 kr, 33 cl, 5,5 %
Vörtbröd och kola med lätta fruktiga toner och en avslutande mild syrlighet samt en lätt rostad beska.
Bäst före: MARS 2015

All In Lorem Ipsum White IPA
30107, Helsingborg, 34,90 kr, 33 cl, 5,5 %, Varudepå
Mycket humlig doft med fruktfokus. Smaken får lite inslag av blomstjälkar i sin beska, tillsammans med en hel del frukt och mycket lätt maltsmak.
Bäst före: 181115

Charlis GAPA
30169, Kristianstad, 30,20 kr, 50 cl, 5,2 %
Mycket plastig doft och smak. Nej.
Bäst före: 20150516

Remmarlöv The Jeenius IPA
30171, Eslöv, 27,20 kr, 33 cl, 6,8 %, Varudepå
Lätt fruktig med viss sötma. Drar lite åt fruktgodis. Ganska försiktig för en IPA men väldigt drickbar.

All In Lorem Ipsum IPA
30106, Helsingborg, 28,90 kr, 33 cl, 4,6 %, Varudepå
Mycket fruktig och något barrig doft. Smaken är lätt och något söt med stora fruktiga inslag. Avslutar torrt, beskt och friskt på ett vis som påminner om en Gin & Tonic. Mycket bra som session-IPA.
Bäst före: 181115

Nakd Tonight
30105, Helsingborg, 29,90 kr, 33 cl, 5,5 %, Varudepå
Fruktiga humlesmaker samsas med lätta smaker av sockerkaka. Mycket humle! Lång efterbeska.
Bäst före: 181115

Brewski Herr Hemlig IPA
30108, Helsingborg, 29,90 kr, 33 cl, 5,5 %, Varudepå
Mycket humlig med massor av fruktighet. Ganska lätt kropp utan att bli för tunn. Lätt liten sötma spelar fint med humlefruktigheten och byts av med en lång men mild efterbeska.
Bäst före: 181115

Southside Western Pacific IPA
30173, Skellefteå, 29 kr, 33 cl, 7 %
Ganska söt och karamellig med försiktiga humleinslag som lyfter fram en lätt fruktighet. Lite mild för en IPA möjligen men en väldigt trevlig öl, då kolatonerna i botten funkar mycket bra.
Bäst före: JAN 2015

Brewski Mango Feber DIPA
30109, Helsingborg, 39,90 kr, 33 cl, 8 %, Varudepå
Tungt humlig som börjar lite barrigt för att sedan gå över mot den exotiska frukten i en rejäl slagsida. Balanseras nätt och jämnt upp av en lättare kropp med toner av kakor. Lång efterbeska.

Eskilstuna Barley Wine 2014
88913, Eskilstuna, 45,70 kr, 33 cl, 10 %, Varudepå
Härlig maltighet med karamell, kola och fudge samt ett mindre inslag av frukt. Sjyst djup i smakerna. Lång avslutning med fudgesmaker.
Bäst före: 2014-10-16

Brygghus 19 My Balalaika
30166, Karlshamn, 40,60 kr, 33 cl, 10,3 %
Lyxigt chokladig och lite eldig smak med toner av knäckebröd och nougat. Drar lite åt mandelmassa i avslutningen. Lätt rostad beska.

All In RLGK 10517 Celebration Stout
30164, Göteborg, 39,90 kr, 33 cl, 12 %, Varudepå
Riktigt tung doft med massor av kaffe samt inslag av kakao och vanilj. Smaken är bastant med tung kaffesmak och som nyanseras av choklad, vanilj och rostade toner. Riktigt fylligt, på gränsen till för koncentrerad smak.
Bäst före: 2019-07-03

Häromdagen meddelade folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) tillsammans med IOGT-NTO:s ordförande Anna Carlstedt att gårdsförsäljning blir en icke-fråga för den nya regeringen och att debatten kan läggas ner. Den förra regeringens landsbygdsminister, Eskil Erlandsson (C), svarar idag med en replik i Aftonbladet. Precis som jag resonerade i min artikel häromdagen menar Erlandsson att det är ett slag i ansiktet på de lokala producenterna.

Utan att blanda in partipolitik i det här kan jag bara hålla med Erlandsson. Svenska mikrobryggerier och vingårdar behöver enklare regler. De skapar både jobb och bidrar i många fall till landsbygdsutveckling. Gårdsförsäljning är förstås bara en av många saker man göra för att underlätta för dessa kämpande småföretagare. Att höja alkoholskatten igen, något som alla partier var överens om, är inte ett sådant steg.

I allt snack om folkhälsan kan man ju fundera på vad effekten blir av en höjd alkoholskatt. Jo, att mindre volymer handlas på Systembolaget och att större volymer förs in från utlandet. Systembolaget och detaljhandelsmonopolet finns framförallt till för att begränsa tillgången. Ju större incitament man ger till en ökad gränshandel, ju mindre kontroll får man över tillgången. För storbryggerierna gör det ingen skillnad om deras öl säljs på Systembolaget eller i Tyskland. De små producenterna riskerar däremot att drabbas.

Nog om alkoholskatten för den här gången. Folkhälsan är det eviga argumentet i alla debatter som rör alkohol i Sverige. Under premissen att det som EU-land går att ha ett detaljhandelsmonopol på alkohol samtidigt som gårdsförsäljning tillåts, något som aldrig testats av EU-domstolen och därför fortfarande är högst oklart, utgör gårdsförsäljning absolut inget hot mot folkhälsan. Jag vill upprepa det jag sa i min förra artikel, nämligen att utbildning ger större effekt än förbud. Gårdsförsäljning bidrar just till en ökad utbildning.

Erlandsson försökte, utan att lyckas, att införa gårdsförsäljning under sin tid som landsbygdsminister. Bland annat ville han införa det på prov i tre utvalda län, något som hade varit mycket intressant att se utfallet av. Med ett sådant test bör man kunna utvärdera effekterna för såväl producenterna som försäljningen i stort samt att det borde vara en bra grund för att få fallet testat i EU-domstol utan att hela detaljhandelsmonopolet skulle riskeras. Dömer domstolen emot bör det rimligtvis bara vara att avsluta testperioden.

Igångeldad av ett stort konsumentintresse är branschen för hantverksöl mycket expansiv och inne i en stor tillväxtfas. Svensk hantverksöl börjar nu även synas allt mer internationellt och är en exportvara vi kan vara stolta över. Sveriges toppbryggerier håller nämligen god internationell klass. Tyvärr hålls de tillbaka av byråkrati, regler och skatter som alltjämt verkar bli jobbigare och aldrig lättare. Folkhälsa och restriktiv alkoholpolitik i all ära, men någonstans måste man också inse att nog är nog och att det finns fler intressen att ta till vara på. Medan chansen fortfarande finns. Fler politiker än Eskil Erlandsson behöver inse det.

I ett debattinlägg i Aftonbladet häromdagen meddelar folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt att den förra regeringens delbetänkande kring gårdsförsäljning läggs till handlingarna utan ytterligare åtgärder. Som främsta skäl anges, som vanligt folkhälsan.

Att bibehålla detaljhandelsmonopolet på alkohol är i stort sett alla politiker överens om. Ett problem med att införa gårdsförsäljning är att det är något oklart om det i EU:s ögon skulle vara förenligt med ett bibehållet monopol i övrigt. Det här nämns också i debattartikeln, men bara i förbifarten. Det nämns också som en självklarhet att gårdsförsäljning skulle sänka monopolet medan det i verkligheten verkar betydligt mer oklart om det kan vara förenligt eller inte. Exempelvis har Finland tillåtit gårdsförsäljning (för varor upp till 13 %) ända sedan EU-inträdet för snart 20 år sen. Den stöds inte av EU men har heller aldrig prövats rättsligt eftersom volymerna är så små och har alltså tillåtits. Däremot har ansökningar om att få höja alkoholgränsen för gårdsförsäljningen fått avslag.

Som huvudargument i debattartikeln nämns som alltid folkhälsoskäl och det pratas om hur alkohol ökar riskerna för flera sjukdomar även vid låg och måttlig konsumtion. Förvisso sant, men om det är en anledning till att ha monopol bör man kanske införa liknande på tobak, produkter med högt sockerinnehåll etc. Däremot finns förstås sådana argument som att alkohol kan öka riskerna för ickebrukare genom t ex alkoholrelaterat våld och trafikolyckor.

Att gårdsförsäljning skulle innebära en märkbart alkoholkonsumtion är i mitt tycke ytterst långsökt. Det rör sig om varor till premiumpris och produktionsställen som sällan ligger i närheten av shoppingstråken (vilket däremot Systembolagets butiker alltid gör). Däremot skulle det göra livet lite enklare för en del småföretagare. Att sälja upplevelsen med att besöka ett bryggeri eller en vingård stärks om det också finns en möjlighet att köpa med sig dryckerna på en gång. Följdeffekter av fler besökare hos producenterna bör rimligen innebära större spridning av kunskap. Mer kunskap skulle rimligen sänka den totala konsumtionen och kan bidra till att ändra konsumtionsmönster från färre tillfällen med stora mängder mot att sprida ut konsumtionen på fler tillfällen med mindre mängder. Utbildning är effektivare än förbud.

Nåväl, det riktigt tråkiga här är att en lobbyorganisation som IOGT-NTO får ha så starkt inflytande på svensk alkoholpolitik. Tyvärr blir det nog inte sista gången heller. SSU:s ordförande Ellinor Eriksson är själv medlem i IOGT-NTO och i en intervju i nykterhetstidningen Accent tidigare i höst kunde man läsa följande.

Kan IOGT-NTO ha nytta av dig som SSU-ordförande?
– Absolut! Det finns helt klart potential för ett samarbete, där vi kan dra nytta av varandra. SSU är skickliga på påverkan och om vi tar ställning för något så lyckas vi oftast driva igenom det. Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.

Jag har inget emot en något restriktiv alkoholpolitik, men den bör hållas rimlig även sett till producenterna och helst också vara utan direkt påverkan från intresseorganisationer på makthavare. Om gårdsförsäljning kan införas utan att riskera detaljhandelsmonopolet på alkohol bör så också ske. Så red ut den saken ordentligt först, kära politiker.

Ja, just det, ölskatten höjs med 16 öre per volymprocent och liter vid nyår också. Räknar man in momsen på höjningen blir det 20 öre per volymprocent och liter, alltså blir 50 cl öl på 5 % en halv krona dyrare. Inte lätt att vara litet bryggeri i Sverige just nu.

Cuvée des Jacobins Rouge från belgiska Bockor har skänkt mycket njutning till svenska surölsälskare sedan den dök upp i fasta sortimentet i september. I fjol kom det också en laddning av samma öl i ett tillfälligt släpp och en sådan flaska råkade bli kvar. Nu blev det tillfälle att knäcka detta par och se vad som hänt på 1,5 år.

Händer det så mycket med ett suröl på 1,5 år? Ja, det gör det faktiskt. Mycket är kanske att ta i, men märkbar skillnad, det är det. Utseendet är det dock ingen större skillnad på, utöver att det är lite fastare skum på den äldre äldre. I och med att skummet inte blir kvar särskilt länge är den skillnaden ändå kortlivad.

Båda ölen har samma grunddoft med vinäger, körsbär, lätta ektoner och en mild karamelltouch. Skillnaden ligger i att den yngre är spritsigare och lite spretigare medan den äldre har ett mer samlat intryck och ger mer plats till fruktigheten samtidigt som vinägertonerna är mer tillbakadragna.

De här dragen går inte helt oväntat igen i smaken. Försiktiga madeiratoner börjar anas hos den äldre vilket ger djup och en extra fyllighet till smaken. Vinägertonerna är mer återhållna även om syran biter till i halsen på vägen ner. Smaken känns mer samlad kan man säga. Den unga har då istället en mer rättfram syra med lite mindre smakdjup i jämförelse. När den fått lufta ett tag hittar den sig själv lite bättre och börjar likna den äldre något mer.

En bra öl som ung men det är med två år på nacken som det börjar hända grejer. Om du liksom jag gillar grundölen som färsk kan det vara värt att försöka glömma bort några flaskor ett tag.

Amerikanska bryggarföreningen Brewer's Association har just gett ut sin The Year of Beer, en tillbakablick på det amerikanska ölåret. Eftersom Sverige tenderar att följa de amerikanska öltrenderna samt förstås att vi importerar en hel del amerikansk öl till vårt avlånga land är det intresse också för oss vad som händer på andra sidan Atlanten, så låt oss titta på vad BA säger om året som gått.

Medan vi i Sverige har sett en tillväxt på drygt tre bryggerier per månad kan USA stoltsera med 1,5 nytt bryggeri per dag. Fast räknat per capita är Sverige faktiskt ännu snabbare än USA på att öppna nya bryggerier. Antalet bryggerier i USA överstiger nu 3200 stycken medan bryggerilicenserna överstiger 4500. Åtminstone 2000 bryggerier ligger i planeringsstadiet.

-År efter år ser vi en kraft tillväxt för craft beer och under 2014 har det växt in i vardagen och blivit mainstream. Konsumenter gör väldigt medvetna val kring att köpa och prova öl från lokala och självständiga bryggerier, säger Brewer's Associations chefsekonom Bart Watson.

IPA har växt med 50 % i USA och står för över en femtedel av all såld craft beer. Humlevågen har alltså knappast gått över i USA och lär nog inte göra det i Sverige heller. En annan stark trend i USA är mixpack som också haft hög tillväxt och tänker man efter har ju faktiskt Systembolaget börjat satsa en hel del på mixpack, något som var smått otänkbart för bara några år sedan.

Kundkretsen har också blivit mer diversifierad och bilden om att det är vita män som dricker craft beer är på väg att dö ut, åtminstone i USA. Fler och fler hushåll konsumerar craft beer och kvinnor står för en tredjedel av den konsumerade volymen. Även bland personer med latinamerikanskt ursprung ökar konsumtionen craft beer, något som troligen är sammankopplat med att gruppen generellt får bättre levnadsstandard.

Lite blandade smånyheter såhär på måndagsaftonen då. Närke söker bryggare, BMD på gång i Stockholm, ICA släpper ölglas i samarbete med Orrefors Kosta Boda och så har det delats ut stipendium. Smånyheterna i sin helhet hittar ni nedan.

Kultförklarade Örebrobryggeriet Närke Kulturbryggeri söker en ny bryggare.

En av våra bryggare har slutat sin anställning hos oss. Därför söker vi en bryggare på heltid med tillträde snarast. Arbetet förutsätter intresse och ansvarstagande och kräver praktiskt och tekniskt handlag. Sänd intresseanmälan till info@kulturbryggeri.se

---

Bishops Arms Folkungagatan ordnar Beer Makers Dinner med Stockholm Brewing. 5 rätter, 5 öl, 679 kr. Börjar torsdag kl 19, sista anmälningsdag imorgon (tisdag). Anmälan sker via mail, telefon eller direkt i baren.

---

Årets Franz Heiss-stipendium har annonserats. Vinnare av det Stora Stipendiet blir Joakim Gustafsson på Carlsberg Sverige, för en del också känd som mannen bakom ölbloggen Good Morning Beer Lovers och hembryggeriet Seatown Brewing. Det Lilla Stipendiet går till Christian Valdt som är transportchef på Bibab som sköter Spendrups transporter. Franz Heiss var bryggare på S:t Eriks Bryggeri på Kungsholmen på 1860-talet och även delägare i Hamburgerbryggeriet. 

---

ICA och Orrefors Kosta Boda lanserar en ny glasserie, O:N, som startar med två vinglas och ett ölglas (en kupa). Fler glas i serien ska komma senare men det är oklart om det blir några fler ölglas.

---

Oskar Blue's har under lång tid haft lite kul med datumstämpeln i botten på burkarna som skickas till Sverige, med klassiker som "Bork bork bork". Nu senast blev det lite extra uppmärksammat då texten "knullrufs" dök upp på undersidan av burken. Enligt uppgift ska det vara en automatisk översättning av "bad hair day", som visst slog lite snett.

---

Sahtipaja är på en liten taptakeoverturné och efter en sväng till Hamnmästaren i Malmö i lördags kommer turen till Brewer's Beer Bar i Göteborg imorgon tisdag. 5 Sahtipajaöl på fat och bryggaren Timo finns på plats från kl 18.00.

---

Samarbetsölet mellan Cigar City, Brewski och All In, en dubbel-IPA med mango och havtorn, är på gång att släppas. Namnet blir Culebra, som betyder orm på spanska men som också är en speciell typ av cigarr som kan beskrivas som tre ihoptvinnade cigarrer som gör att den ser ut lite som en ormhög.

Beavertowns bryggare Logan Plant

Bland alla släpp som kommer så här års är det lätt att glömma bort att det också kommer nya öl i beställningssortimentet. Här har det också dykt upp en hel del spännande, bland annat en hel hög med storflaskor som går att beställa styckvis, företrädelsevis belgiska sådana. Kanske allra mest intressant är att det dykt upp en trio härliga sexpack med Beavertownöl på burk.

Här nedan finner ni en lista över nyheterna i beställningssortimentet i december. Utan att ha provat alla har jag sett ut några att tipsa lite extra om. För det första en trio härlig humleöl från brittiska Beavertown som är ett av de hetaste bryggerierna i London just nu. Alla tre kommer på burk och dessutom i sexpack istället för helt flak.

Sen är det ett gäng härliga belgare som kommer på storflaska. Lite kul är att Duvel kommer på magnumflaska dessutom. En aning dyrt sett till literpriset förstås, men magnumflaskor är alltid fräckt att kunna dra fram. Kanske något till nyår? Även ölen från Chouffe som kommer på storflaska är härliga och som om det inte vore nog med att deras Double IPA Tripel, kanske en av de mest kända ölen inom stilen belgo-IPA så kommer också Urthel Hop It (dock på småflaskor i hel låda) som är stilens urmoder.

Till sist tror jag att Ghost Grale, som är brygd hos Nils Oscar, kan vara bra. Ska vara en brown ale med en del amerikansk humle i. Tycka vad man vill om öl som görs för rockband men att Nils Oscar är inblandade borgar för kvalitet.

Beavertown 8 Ball Rye IPA, 89907, Storbritannien, 29,90 kr*, 33 cl (burk), 6,2 %, kolli om 6 st
Beavertown Gamma Ray, 89270, Storbritannien, 29,90 kr*, 33 cl (burk), 5,4 %, kolli om 6 st
Beavertown Neck Oil IPA, 89908, Storbritannien, 28,90 kr*, 33 cl (burk), 4,3 %, kolli om 6 st
Birra Venezia Bianca, 89645, Italien, 27,50 kr, 33 cl, 5 %, kolli om 24 st
Birra Venezia Bionda, 89960, Italien, 27 kr, 33 cl, 4,7 %, kolli om 24 st
Birra Venezia Bionda, 89752, Italien, 28,90 kr, 33 cl, 6,4 %, kolli om 24 st
Corsendonk Agnus Tripel, 89345, Belgien, 31,20 kr, 33 cl, 7,5 %, kolli om 24 st
Courage Russian Imperial Stout, 89334. Storbritannien, 39,90 kr, 27,50 kr, 10 %, kolli om 24 st
Craig Allan Agent Provocateur, 89972, Belgien, 27,50 kr, 33 cl, 6,5 %, kolli om 24 st
d'Achouffe Houblon Chouffe Double IPA Tripel, 89113, Belgien, 79,90 kr, 75 cl, 9 %, styckvis
d'Achouffe La Chouffe, 89007, Belgien, 78,90 kr, 75 cl, 8 %, styckvis
Duvel, 89780, Belgien, 79,90 kr, 75 cl, 8,5 %, styckvis
Duvel, 89780, Belgien, 199,50 kr, 150 cl, 8,5 %, styckvis
Eskilstuna Spruce Ale, 89711, Sverige, 29,50 kr, 33 cl, 5,6 %, kolli om 24 st
Eskilstuna Spruce Brown Ale, 89778, Sverige, 27 kr, 33 cl, 5 %, kolli om 24 st
Ghost Grale, 89963, Sverige, 39 kr, 33 cl, 6,6 %, kolli om 6 st
Gotlands Mors Lilla Bulldog, 89812, Sverige, 29,50 kr, 33 cl, 6,6 %, kolli om 24 st
Gotlands Valkyrians Välkomst, 89053, Sverige, 59 kr, 33 cl, 9,5 %, kolli om 15 st
Gotlands Wisby Barley Blot, 89227, Sverige, 55 kr, 33 cl, 9,5 %, kolli om 15 st
Hernö Winter Ginger IPA, 89839, Sverige, 28,80 kr, 33 cl, 6,1 %, kolli om 25 st, regional
High Nose Snow, 89914, Sverige, 47,60 kr, 50 cl, 5,2 %, kolli om 12 st, regional
La Trappe Blond, 89438, Nederländerna, 76,90 kr, 75 cl, 6,5 %, styckvis
La Trappe Dubbel, 89440, Nederländerna, 77,90 kr, 75 cl, 7 %, styckvis
La Trappe Tripel, 1607, Nederländerna, 78,90 kr, 75 cl, 8 %, styckvis
La Cotta Ambrata, 89486, Italien, 79,30 kr, 75 cl, 6,5 %, kolli om 6 st
La Cotta Marinéra, 89520, Italien, 79,90 kr, 75 cl, 4,8 %, kolli om 6 st
Maredsous Blonde, 89314, Belgien, 75 kr, 75 cl, 6 %, styckvis
Maredsous Brune, 89672, Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 8 %, kolli om 6 st
Maredsous Tripel, 89793, Belgien, 32,90 kr, 33 cl, 10 %, kolli om 6 st
Maredsous Tripel, 89705, Belgien, 79,90 kr, 75 cl, 10 %, styckvis
Mariestads Kanalporter, 89093, Sverige, 169 kr, 75 cl, 6 %, styckvis
N Liten Stark, 89956, Sverige, 11,90 kr, 33 cl, 5 %, kolli om 24 st
Nora Vinterale, 89546, Sverige, 36 kr, 33 cl, 5,8 %, kolli om 20 st, regional
Urthel Hop It, 89441, Belgien, 40,30 kr, 33 cl, 9,5 %, kolli om 24 st
Urthel Saisonnière, 89525, Belgien, 34,80 kr, 33 cl, 6 %, kolli om 24 st
Urthel Samaranth Quadrium, 89758, 41,90 kr, 33 cl, 11,5 %, kolli om 24 st
Val Dieu Grand Cru, 89955, Belgien, 113 kr, 75 cl, 10,5 %, styckvis

*Exkl. pant

Med gårdagens släpp på Systembolaget tillsammans med en del öl som fortfarande finns kvar sedan tidigare släpp finns det just nu en rejäl mängd tillfälliga öl att frossa i. Bland alla godsaker har jag hittat fem skönt vintervärmande öl som man absolut inte bör tappa siktet på nu när temperaturen börjat nå söder om nollan.

Amager/Surly Todd The Axe-Man
Yxan på originaletiketten var tydligen inte okej för Systembolaget och fick tas bort. Lite mer komiskt är det att Amager också fick lov att be Todd Haug, bryggare på Surly, att skicka ett brev där han godkänner att hans namn används på en etikett. Todd lirar nämligen också gura i Powermad och räknas som kändis, och kändisars namn får man inte använda på etiketter utan deras godkännande. (De andra kändisarna, så som Nicholas Cage, har inte skickat något godkännandebrev och är strukna på den svenska etiketten.) Fast anledningen till att man inte ska missa denna härliga IPA beror inte på dessa lustiga eller möjligen tragikomiska historier utan snarare att den har en arom fullpackad av Mosaic och Citra samt en riktigt härlig kexig maltkropp som byggs upp av brittisk Golden Promise-malt. Så här i vintertid duggar det inte lika tätt med IPA men så länge det finns några flaskor av denna kvar gör det inte så mycket.

Dupont Avec Les Bons Voeux
Det verkar aldrig bli någon konsensus kring vilken stil den här ölen bäst kategoriseras inom. Saison? Tripel? Belgisk strong ale? Å andra sidan kan man fråga sig vilken roll det spelar och låta den fortsätta vägra hitta en rofylld plats i godtyckliga kategoriseringar. Eller strunta i det helt och njuta av en god öl istället. En öl för vinterns festligheter som ogenerat kan ta skumpans plats på nyår om man så vill. En alldeles, alldeles fantastisk öl.

Mikkeller Nelson Sauvignon
Det finns öl som utmanar gränsen mellan öl och vin, och så finns Mikkeller Nelson Sauvignon. Komplexare än en diffekvation med skön syrlighet, funk och frukt. En stor öl på många vis men också en brygd som är så långt ifrån det man vanligtvis ser på hyllorna på Systembolaget att man trots det saftiga priset (den är värd det) bör köpa en flaska och prova som ren utbildning. Långtråkigt lär du inte få i alla fall.

Schloss-Eggenberg Samichlaus
En klassiker som förtjänar stor respekt, inte bara för den generösa alkoholhalten. Det här är lyx som går att hälla upp på glas. Med karaktär av karamelliserade nötter och den finaste toffee är den en vinnare både till och som efterrätt. Kanske den allra godaste öl som någonsin innehaft titeln "Världens Starkaste Öl". Har du en vän som borde prova några nya öl men som vägrar dricka annat än lager? Dela en Samichlaus med denne. Det är trots allt en lager. Och vet du vad det bästa är? Om du lyckas låta några flaskor vara ifred i några år blir de bara ännu bättre.

Founder's Dark Penance Imperial Black IPA
Att Founder's har biffat upp sin närvaro i Sverige behöver man knappast gråta över. Centennial på burk i fasta sortimentet och några sällsynta chanser att dricka KBS på fat under hösten är bara några av många trevligheter som Michiganbryggeriet bjudit på och nu toppas året med Dark Penance. Kraftfull maltbas och lika uppstudsig humlighet lägger den i det tunga kavalleriet, en öl att ta fram när vintermörkret biter som hårdast.

Britttiska Siren har en del internationella rötter med en amerikansk bryggare som jobbat i Danmark. Deras Rainbow Project, som går ut på att para ihop 14 bryggerier för att brygga sju öl började som en brittisk historia för att ifjol bli europeisk. Till nästa år kommer det så bli än mer internationellt när samarbetena korsar Atlanten när sju brittiska bryggerier paras ihop med sju amerikanska, och det är inte vilka bryggerier som helst.

Ett av de mest kända ölen från årets Rainbow Project, åtminstone här i Sverige, var ju Omnipollos och Buxtons Yellow Belly som blivit rejält haussad även om det bland alla hyllningar inte alltid nämns som en del av Rainbow Project. Till nästa års Rainbow Project kan det nog bli en del nya hajpöl, för bryggerierna som är inblandade är inga dunungar.

Eller vad sägs om Cigar City, Surly, Prairie, Arizona Wilderness, Crooked Stave, Dogfish Head och Firestone Walker? De paras ihop med, i tur och ordning, Magic Rock, Siren, Partizan, Buxton, Hawkshead, Beavertown och Wild Beer. Traditionen trogen får vart och ett av de sju paren en av regnbågens färger som de ska tolka i en öl.

Utöver de tilldelade färgerna finns inte riktigt några instruktioner. Det är inte heller klart när eller var de ska lanseras. Förhoppningsvis kommer de komma till Sverige i någon form, vilket ju årets uppställning gjorde.

Man kan notera att ett flertal, men inte alla, av de amerikanska bryggerierna är bokade för Copenhagen Beer Celebration. Kanske ska de utföra samarbetsbryggningarna när de amerikanska bryggarna ändå är i Europa för CBC? Dogfish Head är däremot inte klara än så kanske kan man se det här som en liten indikator på att de kanske kommer till CBC? Man kan ju alltid spekulera i vart fall. Å andra sidan har ju Dogfish Head redan gjort några samarbeten med europeiska bryggerier.

Jag har en svag punkt i mitt ölhjärta för samarbetsbryggningar och älskar det här projektet där man lyfter fram det i rampljuset. Hela företeelsen är så fin och att det sker i sådan utsträckning måste vara unikt för branschen. En av många anledningar att älska öl.

För egen del ser jag kanske allra mest framemot resultatet av Partizans och Prairies gula samarbete, de har lite av en gemensam grund i humliga saisons men har också attackerat stilen på olika vis och kan nog hitta på något riktigt kul ihop.

Vi tuffar på med julölsutblickar och turen har nu kommit till den smått legendariska Stille Nacht från belgiska De Dolle. Den beskrivs kanske bäst som en slags belgo-barley wine och med sina 12 potenta procent bör den kanske hanteras med viss varsamhet. Allra helst ska den nog glömmas bort i några år och plockas fram till juletid framåt decennieskiftet.

För ett drygt år sedan provade jag igenom sex olika årgångar, som spann från 2004 till 2012 och kom fram till att den vann en hel del på lagring. Egentligen hade jag nog också tänkt lägga undan den här flaskan men så blev jag alltför nyfiken på hur den här årgången står sig som färsk.

En försiktig humlig blommighet smyger sig fram i doften och ännu tydligare i smaken, något jag inte riktigt kan minnas att jag märkt av i Stille Nacht tidigare. Fast det beror kanske mer på mig än ölen. Dess klassiska estrighet är framträdande i doften och något mer återhållsam i smaken, där det istället är ljus karamell som får ta mer plats.

Sötman är dämpad och alkoholen mycket väl dold, två egenskaper som definitivt är annorlunda från några tidigare årgångar jag provat. En lätt syrlighet dyker upp i avslutningen som en eftersläntrare till de lite vinösa tonerna. Liksom i andra unga flaskor av Stille Nacht känns den också något tillknäppt och outvecklad. Det ligger mycket mer smak och gömmer sig någonstans där bakom men den får inte riktigt komma fram. Än.

Ge det här några år så ska det nog bli sådär fantastiskt som, tja, lagrad Stille Nacht blir. Någon större poäng i att dricka den färsk ser jag däremot inte. Så här ung har den alltför lite smak, särskilt om tar i betänkande hur mycket alkohol det är i den.

Såvitt jag vet finns ingen svensk importör just nu. Den här flaskan köptes i Danmark.

Holy Grale är en relativt ny ölimportör som är baserad i Östersund. De har satsat ordentligt på brittisk öl av något mer traditionellt snitt vilket ju faktiskt fyller något av en lucka på den svenska ölmarknaden. Bland deras första artiklar i Systembolagets beställningssortiment finns ett mixpack med sex olika vintriga öl från regionen Midlands.

Midlands är ungefär en engelsk motsvarighet till Svealand, det vill säga den mittersta regionen av England. Här finns redan en hel hög med Sverigekända bryggerier, kanske framförallt Thornbridge, men mixlådan från Holy Grale bjuder på öl från sex bryggerier som är i stort sett okända på den svenska marknaden.

Mer exakt innehåller lådan en flaska vardera av Hobsons Manor Ale, Sadler's Mud City Stout, Battledown Cheltenham Black, Lymestone Stone Dead, Purity Saddle Black och Springhead The Leveller. Låter det bekant? Nej, trodde inte det. Det här är en samling med amber ale, svart-IPA, stout och imperial stout, det är ju trots allt tänkt att vara en vintersamling. Det låter kanske som en samling högoktaniga öl, men då glömmer man att vi pratar om mer traditionella brittiska bryggerier. Alkoholhalten på denna sextett varierar mellan 4,2 och 7,2 % med ett medel på 6 %. Ingen sessionlåda kanske, men man kan dricka mer än flaska på samma kväll utan att trilla i rännstenen.

Hela sextetten har två gemensamma faktorer, utöver att de alla kommer från Midlands och är okända i Sverige sedan tidigare. Dels att de alla är balanserade och avrundade i sina smaker, dels att alla har en tydlig toffeeton. Med det sagt finns det också variation på temat så till den grad att det är spännande upptäckter genom alla sex flaskor.

Allra bäst i lådan är Saddle Black från Purity Brewing, en variant på svart-IPA som är härligt mjuk och rund med choklad- och toffeetoner som toppas av mjukt humlefruktiga inslag. Den ligger på den andra av svart-IPA-skalan jämfört med de brända och aggressivt humlade svart-IPA som ibland dyker upp, men det råder ingen tvekan om vilken ölstil det är. Övriga fem öl går från bra till mycket bra, där alla glider ner med lätthet. Lite den typen av öl man gärna har som sällskap när huvudfokus ligger på något annat än själva ölen. Gott utan att vara krävande liksom.

Ett litet aber är att den här lådan med sex flaskor öl, fyra halvlitrar och två trettiotreor, och med totalt 2,66 liter öl går loss på 344 spänn. Det motsvarar 65 kronor styck för de större flaskorna och 43 kronor styck för de mindre. Det är en aning saftigt och ölen i sig är inte riktigt värd det, men det är kanske vad man får pröjsa för att någon annan ska packa om sex olika bryggeriers öl till en smidig blandlåda åt en.

Hela lådan var ett varuprov

Bland ölen som släpps på Systembolaget på fredag finns en hel hop med julöl. Mestadels belgiska hopkok men det har också smygit sig in en dansk rackare. Den är inte från vilket bryggeri som helst, utan från det lite speciella Bøgedal som brygger öl helt utan elektricitet och pumpar samt har en lite annan ölfilosofi än de flesta moderna mikrobryggerier. Och någonstans har jag haft ett finger med i det spel som lett till att ölen nu släpps på Systembolaget.

Jag besökte bryggeriet i våras för att skriva ett reportage till c/o Hops om dem och deras unika metoder (publicerat i årets sommarnummer, rekommenderad läsning). När jag var där undrade jag om de inte skulle börja exportera till Sverige igen. Jag säger igen då de fanns i Brills restaurangsortiment för flera år sen. Visst är den svenska ölmarknaden fortfarande väldigt humlefokuserad men nog skulle det kunna finnas intresse för deras öl också? Sen åkte jag hem, skrev mitt reportage och tänkte inte så mycket mer på det där. Inte på några månader i alla fall, sen fick jag höra från Beer Enthusiast att de börjat prata med Bøgedal, som fått intresse av att jobba mot svenska marknaden igen efter mitt besök.

Det hela rullade på och nu ska alltså ett mindre parti (fast det är mer eller mindre en hel batch för deras del) av deras julöl släppas på Systembolaget. Efter att ha varit med och satt den bollen i rullningen blir man ju lite nervös. Tänk om det inte är en god öl? Deras metoder är trots allt inte bara unika, de är också ganska primitiva och även om de öl jag provat från dem tidigare varit goda är det inte svårt att föreställa sig att något skulle gå fel.

Så när jag fick hem en flaska av deras julöl att prova inför släppet var det med viss lättnad jag konstaterade att den smakar bra. Pjuh...

Doften är lite kryddig och milt fenolisk, medan smaken är fyllig och komplext söt med kryddiga toner som snabbt följs av nyanserade chokladsmaker och lätta apelsintoner. Juligheterna avlöser varandra alltså. Samtidigt håller den en fin balans och bjuder dessutom på lite tuggmotstånd, som en kolarem i ölform.

Om jag påverkats av kännedomen om bryggeriets annorlunda metoder eller om det verkligen smakar annorlunda vågar jag nog inte svära på, men jag upplever det i alla fall som att det här ligger en bit ifrån genomsnittsölen vi hittar på Systembolagshyllorna idag. Är man helt insnöad på humle och suröl ska man i alla fall titta åt ett annat håll.

Fast jag kanske inte ska andas ut riktigt än. Den flaska jag provat bryggdes tidigare i år och har fått mogna i sju månader. Flaskorna som släpps på Systembolaget på fredag är från en lite senare brygd. Jag får nog köpa en flaska av den också. Smakar den lika bra som den jag provat nu får den gärna göra mig sällskap till julmiddagen.

Den recenserade flaskan var ett varuprov

För två år sen gav Stones bryggmästare Mitch Steele ut boken IPA - Brewing techniques, recipes and the evolution of India Pale Ale. Lite sent omsider har jag nu läst mig igenom denna detaljerade redogörelse för stilens fascinerande och mytomspunna historia. För den som vill veta mer om IPA än att det smakar gott är det väl investerade timmar att läsa denna bok.

Bokens upplägg är enkelt, med en kronologisk genomgång av india pale ales uppkomst, storhetstiden på 1800-talet, förfallet under 1900-talet samt den moderna återuppståndelsen. För de olika tidsepokerna finns också mer bryggtekniska detaljer kring vilka ingredienser och metoder som använts i olika områden och tidsperioder. Boken avslutas sedan med 65 sidor fyllda med mer eller mindre detaljerade recept på olika kommersiellt bryggda IPA, anpassade för hembryggare.

Boken är mycket sakligt skriven. Förvisso utan att det blir rent akademisk nivå på den språkliga biten, men det krävs nog att man är intresserad av ämnet för att boken ska kännas intressant. Det är inte skrivet med upplättande humor, så som t ex Pete Browns öhistoriska böcker. Söker man något mer lättläst om IPA-historia kanske man ska vända sig till just Pete Brown och hans Hops & Glory istället.

Är man intresserad av IPA-historia på en mer teknisk nivå är det här däremot en orgie i pappersformat, med analytisk data utspritt i hela boken, mängder av recept och helt utan brist på siffror att grotta ner sig i. Här hittar du mer än du visste att du ville veta om IPA. Mot samma bakgrund fungerar boken också utmärkt som uppslagsverk och referensverk, förutom möjligen vissa delar om vad som karaktäriserar modern IPA vilket här och var känns väldigt färgat av Steeles personliga åsikter.

För min egen del tycker jag i vart fall att historian kring IPA är så pass intressant i sig själv att boken är läsvärd. Kanske lite också för att besserwissern i mig tycker om att kunna berätta hur det egentligen var när någon kommer dragandes med "IPA skapades för att klara seglatsen till Indien, och man visste ju att humle och högre alkoholhalt underlättade så man bryggde helt enkelt en öl med mer humle och högre alkoholhalt".

Hursomhelst, varje IPA-inresserad hembryggare och ölentausiast med fördjupat intresse bör nog faktiskt ha den här boken i sitt ölboksbibliotek.