Lambic - vad finns i ett namn?

Lambic är en familj av spontanjästa öl med ursprung i Belgien och som kanske är ölvärldens mest romantiserade produkt. Produktionsmetoderna för de traditionella varianterna står i stark kontrast till moderna mikrobryggeriers industriella processer, och om en mikrobryggare är en hantverkare så måste lambicbryggaren eller -blandaren vara att betrakta som en konstnär. Vilka öl som egentligen får kallas lambic råder det dock en del moderna myter om och som om inte det vore nog finns även flera teorier till namnets ursprung.

Låt oss börja med själva namnet. Lambic, ibland även stavat lambik eller lambiek beroende på var man kommer ifrån, anses populärt komma från ortsnamnet Lembeek, en by i området Pajottenland utanför Bryssel. Med tanke på namnens likhet och att det är just i Pajottenland och den intilliggande Sennedalen som lambic har producerats är det här förstås en relativt lättköpt förklaring, men det finns andra teorier och få bevis.

Ovanstående förklaring till namnets ursprung ges av bland annat Frank Boon som driver sitt självbetitlade lambicbryggeri i just Lembeek. Ett visst självintresse kan alltså skönjas där. En annan teori ligger i det franska ordet alambic för ett sorts gammaldags destillationskärl. Förr i tiden var det nämligen inte ovanligt att bränneri och bryggeri kombinerades, varpå ölen som gjordes hos sådana producenter skulle ha döpts till bière d'alambicq. En tredje teori är att namnet kommer från spanskans lambicado, som betyder ungefär noggrannt tillverkad, medan en fjärde teori menar att det kan finnas en koppling till latinets lambere, att smutta.

Liksom det råder viss förvirring över namnets ursprung finns en hel del missuppfattningar om vad som gäller för att få kalla sitt öl lambic. Inte minst råder en massa olika uppfattningar om vad som borde gälla. Det som faktiskt gäller är däremot rätt så klart, om än inte helt okomplicerat. Kort och gott finns för närvarande inget som helst skydd för användningen av namnet lambic eller för den delen för dess familjemedlemmar så som geuze och kriek.

Däremot finns en TSG-stämpel (Traditional Specialties Guaranteed) för lambic och de olika öltyperna inom familjen som, om man finner den på flaskan, garanterar att ölet är producerad enligt vissa metoder. Något krav på produktion inom ett visst geografiskt område finns dock inte för att lambic ska få denna TSG-stämpel.

Tidigare har det funnits två olika typer av TSG-märkning, med och utan namnskydd. Lambic har haft en märkning utan namnskydd, vilket betyder att man får kalla sin öl lambic även utan en TSG-stämpel. Det har istället varit upp till konsumenten att leta efter märkningen på etiketten. Nu är systemet för TSG-märkning på väg att ändras så att alla produkter som omfattas också ska få namnskydd. Produkter med TSG-märkning utan namnskydd behöver nu återansöka för att vara med i den nya TSG-märkningen och om produkterna antas kommer namnet inte skyddas förrän 2023.

Vi kan anta att Belgien kommer ansöka (eller redan har ansökt) om detta vilket då kommer innebära ett bättre namnskydd för lambic, men bara inom EU där TSG-märkningen gäller. Exempelvis kommer ett amerikanskt surölsbryggeri fortfarande kunna kalla sina öl lambic om de vill.

De namn som är skyddade är:
-lambiek, geuze-lambiek och geuze
-oude geuze, oude geuze-lambiek och oude lambiek
-kriek, kriekenlambiek, frambozenlambiek och vruchten-lambiek
-oude kriek, oude kriekenlambiek, oude frambozenlambiek och oude fruit-lambiek
-faro
Samt deras franskspråkiga motsvarigheter.

En bra sammanfattning på vilka kriterier som finns för att få TSG-status för de olika namnen finns på den här länken (tyvärr saknas faro i den sammanfattningen). Man kan även notera vilka krav som inte finns. Förutom att det, som tidigare nämnts, inte finns något krav på produktion inom något visst geografiskt område finns heller inga krav på att använda ett kylskepp, att ölet ska vara opastöriserat, att inte använda sötningsmedel eller att jäsa och lagra ölet på träfat. Man bör också notera att namnen med oude/vieille (ungefär gammeldags) har lite hårdare krav.

Det är förstås också svårt att definiera exakt vad lambic är och som tidigare nämnt finns många olika uppfattningar om var gränserna går. Vissa anser att det måste produceras i Belgien, eller till och med specifikt i Pajottenland eller Sennedalen, för att få rätt mikrobiologisk flora medan andra anser att det inte spelar någon roll var man brygger och jäser så länge man gör det på ett visst sätt. Någon riktig konsensus finns nog i vart fall inte.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att ursprunget till namnet lambic är något oklart samt att namnet saknar skydd (även om det är på väg att bli bättre) varför man som konsument får hålla lite koll själv om man vill vara säker på att få äkta vara.