Första besöket på Brewdog Bar Stockholm

Trots att Brewdog Bar Stockholm har funnits ett tag vid det här laget har jag aldrig riktigt lyckas ha vägarna förbi. Häromdagen passade det däremot fint efter att ha varit på en annan tillställning ute på Kungsholmen. Det blev ett litet missöde med maten men det ordnade de galant och jag gick därifrån nöjd och alltför mätt.

Jag har besökt Brewdogs barkedja på ett par ställen i Storbritannien och kände genast igen mig i den lite hippt ruffiga inredningen som också Stockholmsbaren bjuder på med naket tegel och stål. Inga "vanliga" bord utan bara låga och höga bord, åtminstone på markplan (övervåningen var uthyrd för kvällen). Lite fashion before function över det, vilket många verkar uppskatta då det var mer eller mindre fullsatt.

Att man beställer tillbehören för sig uppskattar jag, så att man till exempel kan köra på en burgare utan pommes till om man känner för det. Nu blev det i och för sig såväl cheeseburgare som pommes och mayo för min del. Väldigt krispiga och utmärkta pommes må jag säga och en rejäl portion dessutom. De hade utan problem räckt till två. Burgaren smakade däremot bränd plast, men så fort jag påpekade detta fick jag en ny i ett nafs utan konstigheter. Den nya burgaren smakade som den skulle, bra utan krusiduller. Lite senare kom kocken ner och bad om ursäkt för missödet samt förklarade att det berodde på en ostbit som tagit smak av plast i kylskåpet. Sånt som händer och när det hanteras så bra är det inget jag håller mot en krog på något vis.

Till burgaren dracks en session-IPA från Brew By Numbers, ett Londonbryggeri som jag inte kan få nog av. Det här var också precis så som en session-IPA ska vara, generöst humlig med låg alkoholhalt men ändå tillräcklig kropp för att inte kännas tunn. Snyggt!

Jag var vid det här laget rätt så mätt men hade fått tips om att deras mud pie skulle vara trevlig så jag gav mig på en sådan. Efter en snabb titt på fatölen och vidare ner i flaskölslistan hittade jag en öl som jag verkligen inte kunde låta bli att ta in. Omnipollo/Buxton Yellow Belly. Förutom att det kändes som en bra öl till efterrätten så har jag vid tidigare smakprov tänkt "kan man verkligen dricka en hel flaska?". Så det var ju bara att testa.

Det verkade som kocken ville kompensera för det tidigare ostmissödet för portionen mud pie som kom in var enorm. En stor bit paj med härligt, segt, rinnigt innandöme, karamellsås, grädde och en sorts snickerskaka. Dekadent så det förslår men också mycket gott och en riktigt rolig kombination med Yellow Belly, särskilt med snickerskakan. Fast till slut blev det allt för mycket och jag orkade varken äta eller dricka upp det sista.

Brewdog Bar är inte för alla och det är väl också en väldigt medveten image man valt. Vad gäller mat, ölutbud, service och priser finns inget att klaga på. Det är atmosfären och viben det hänger på och jag kan tänka mig att man antingen älskar det eller inte är så förtjust i det. Hade jag bott i närheten hade jag hängt där lite då och då i alla fall.