Bokrecension: Öl - Smakerna, Hantverket, Stilarna

För inte så längesen gav Joel Linderoth och Darren Packman ut en bok om öl. En sorts introduktionsbok till den stora vida ölvärlden för massorna som hakat på tåget och börjat intressera sig lite för öl. På sätt och vis når den det målet men samtidigt finns tyvärr också många faktafel och saker som uttrycks på ett märkligt vis.

Den här recensionen har inte blivit helt enkelt att skriva. Både Joel och Darren är goda skribentkollegor och faktagranskaren, Magnus Bark, är också en god skribentkollega. Så sorry grabbar, men jag måste få klaga lite er bok.

Upplägget på boket är enkelt, med en mer allmän del som berättar om processer, ingredienser, felsmaker, servering och så vidare, följt av en längre del där olika stilar presenteras tillsammans med ett gäng exempel på respektive stil, där varje öl presenteras med sin historia och smaknoteringar. So far, so good, det är ett upplägg som gör det enkelt att ta till sig kunskapen portionsvis.

Språket är lättsamt och informellt så till den grad att det känns lite som att jag läser en blogg. Det låter kanske märkligt att dra upp detta som ett klagomål i en recension som skrivs på en blogg, men jag tycker inte riktigt det funkar i bokform. I alla fall inte så som jag läser en bok, men det är klart att målgruppen kanske läser på ett lite annorlunda vis än vad jag gör. Det är hursomhelst lättläst och luftigt med mycket bilder (som ibland känns lite väl hårt efterarbetade dock). Fast alla frågor som texten ställer sig själv tycker jag stör rytmen i läsningen lite.

Något som däremot är svårare att förlåta är faktafel. Det börjar redan i inledningen där man i princip påstår att tysk och tjeckisk pilsner, belgisk suröl, tysk och belgisk veteöl samt brittisk bitter har gett upphov till porter, pilsner, lambic, IPA, weissbier, rauchbier, quadrupel och kölsch. Sedan rullar det på med mer eller mindre stora faktafel. Att man kallar diacetyl för en aromatisk förening är väl inte helt fel egentligen, men för kemister är aromatisk förening namnet på en viss grupp molekyler där diacetyl inte alls ingår. Lite värre är påstående att Orval brygger 70 miljoner liter öl per år. Den riktiga siffran är 7 miljoner liter och det har nog helt enkelt smugit sig in en nolla för mycket när man räknat om från hektoliter till miljoner liter, men någonstans bör man ju då ha hoppat till och funderat på om det verkligen kunde stämma med 70 miljoner liter.

Sedan rullar det på genom boken, där det bland annat står att man mäskar in i en vörtpanna, att lambic bara får kallas lambic om det bryggts i Pajottenland i Belgien, att Electric Nurse brygger alla sina öl hos Dugges, att Ocean Arbetarporter först bryggdes till Järntorgets Brygghus och att IPA uppkom för att andra öl inte klarade seglatsen till Indien.

Ibland är det mer förvirrande motsägningar en rena faktafel, till exempel att Omnipollo Nebuchadnezzar sorteras in under IPA istället för DIPA trots att den kallas DIPA i texten, att Stone Double Bastard står med bland DIPA trots att den kallas american strong ale i sin text, att det påstås två gånger om att quadrupel är en stil som uppkom på 1990-talet men där stilexemplen utgörs av de betydligt äldre Rochefort 10 och Westvleteren 12 eller att det står att saison inte gjordes särskilt stark för att vara uppfriskande men senare på samma sida påstås bryggas starkt för att klara lagring.

Jag har också invändningar som kanske är av mer subjektiv karaktär men som jag tycker är rimliga. Alla bilder som illustrerar ett bryggeri interiör är tagna på ett mer eller mindre nystartat Beer Studio. Inget fel på Beer Studio förstås, men det hade ju varit fint att visa att hantverksbryggerier inte bara är små bryggkärl och handbuteljering genom lite bilder från större hantverksbryggerier. Det hade liksom räckt att skicka en fotograf på en (halv)dag till något av de större hantverksbryggerierna inom någon timmes avstånd från Stockholm. På sidan om lagring av öl lyfter man fram imperial stout och barley wine som de enda stilar som går att lagra. Dels tycker jag det är märkligt att nämna imperial stout, där det är väldigt delat om man tycker de lagras bra eller inte. Dels är det jättemärkligt att överhuvudtaget inte nämna de starka belgarna i sammanhanget, öl som väldigt många tycker lagras bra.

Eftersom boken är skriven som en introduktion för nya ölälskare och inte bjuder på några nya kunskaper för mig blir det kanske också extra lätt att leta fel. Sammantaget vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om boken. För läsaren man siktar på gör kanske inte dessa fel så mycket och den kan nog hjälpa många in i ett spännande ölintresse. Samtidigt är det synd att de matas med felaktigheter om öl.