Portersteken har funnits i snart fem år och jag har följt svenska ölbloggar ännu lite längre än så. Onlinevärlden förändrats snabbt och genom åren har både Portersteken och den svenska ölbloggosfären ändrat skepnad ordentligt. Förutom att bloggar försvunnit och andra tillkommit har både innehållet på bloggarna samt utomståendes syn på bloggar blivit helt annorlunda.
För min egen del var det Gyllenbocks och Dempas skriverier som introducerade mig till ölbloggarnas värld och snart breddades läsningen med Ofiltrerat, Allt om Öl, Schnille & Schmak och BeerSweden. Numer är hälften av dessa nedlagda med ytterligare en som knappt kan räknas som aktiv och en som decimerat sin uppdateringsfrekvens rejält. Ofiltrerat är i detta sällskap ensam om vara lika aktiv då som nu. Jag skulle också kunna räkna upp åtminstone en stor mängd ölbloggar utöver dessa som lagt ner eller som till synes går på sina sista ångor.
Därmed inte sagt att ölbloggarna är på utdöende, för flera nya har ju också startat upp. Joel Linderoths blogg på Mitt Kök har blivit en samlingspunkt för den som vill ha de viktigaste ölnyheterna i en feed medan Tobias Göth skriver utmärkta reportage på 99 Bottles, för att nämna två ölbloggar jag tycker man bör titta närmare på.
Samtidigt har bloggarna som medium fått konkurrens av dels Facebook, kontakten mellan skribent och läsare sker snabbare, enklare och direktare, dels av ölforum (läs BeerSweden Forum) som fört in en helt ny dimension i det svenska onlineölväsendet men också tagit över en del av bloggarnas funktioner som nyhets- och kunskapsspridare.
Att man inte kan, orkar eller vill fortsätta blogga år in och år ut är helt förståeligt. För min egen del har det nog varit helt avgörande att jag varit student under i stort sett hela min bloggarkarriär, då det gett en ordentlig flexibilitet för att åka runt på skribentprovningar, mässor och dylikt. Utan dessa möjligheter hade det nog inte varit lika givande att fortsätta med detta.
"Vem som helst kan starta en ölblogg" hörde man rätt ofta förr i tiden, som något sorts argument från bakåtsträvarna för att ölbloggar inte behövde tas seriöst. Jag har aldrig riktigt förstått argumentet, eftersom i stort sett vem som helst kan starta pub, bryggeri eller importfirma också. Den synen verkar hursomhelst ha dött ut i takt med att ölbloggar etablerat sig. Numera får bloggare varuprover hemskickade titt som tätt och sedan Stockholm Beer & Whisky Festival 2011 har det inte varit några konstigheter att ölfestivaler delar ut pressackrediteringar till ölbloggare. Det sistnämnda tog det förstås lite längre tid att acceptera för vissa företag inom branschen än andra.
Fast det är klart, precis som att vi kunder bör bemöta nya, okända bryggare med viss skepsis så är det väl rimligt för branschen att bemöta nya och för dem okända bloggare med någon form av reservation. Det krävs lite arbete, både för bryggare och bloggare, att förtjäna sin respekt. Och däri ligger också en för mig viktig del. Även om vem som helst kan starta en ölblogg, så är det inte vem som helst som har orken och drivet för att fortsätta vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, och för de flesta av oss också utan att tjäna en krona på det.
Ölbloggosfären i stort har också skiftat från att i mångt och mycket vara någon form av dagböcker över den ölrelaterade delen av skribenternas liv till att bli allt mer bevakande och rapporterande. Dagboksinläggen lever förstås kvar här och var men ser man till de bloggar som är (och har varit) de mest etablerade är det uteslutande sådana som har informerat sina läsare om mer än de personliga öläventyren. Om det var denna utvecklingen som lett till att ölbloggare tas mer seriöst eller tvärtom vågar jag inte riktigt sia om.
Däremot tror jag att det som saknas för att ölbloggar ska ta det sista steget och bli etablerade på bred front och nå ut till en riktigt stor publik är en mer kritisk hållning och fler grävande artiklar. Kanske är det också här gränsen går, för den typen av rapportering kräver ett ytterligare fördjupat engagemang. För i stort sett alla ölbloggare är det en hobby och den tid och energi som det skulle kräva att ta det steget finns knappt för någon att kontinuerligt lägga på något när man samtidigt ska ordna sitt leverne på annat vis.
Skillnaden på ölbloggosfären idag och för fem år sedan gör ändå att jag är mycket intresserad av att se vart den tar vägen de närmaste åren. Och vilken del Portersteken kommer ha i den.
För min egen del var det Gyllenbocks och Dempas skriverier som introducerade mig till ölbloggarnas värld och snart breddades läsningen med Ofiltrerat, Allt om Öl, Schnille & Schmak och BeerSweden. Numer är hälften av dessa nedlagda med ytterligare en som knappt kan räknas som aktiv och en som decimerat sin uppdateringsfrekvens rejält. Ofiltrerat är i detta sällskap ensam om vara lika aktiv då som nu. Jag skulle också kunna räkna upp åtminstone en stor mängd ölbloggar utöver dessa som lagt ner eller som till synes går på sina sista ångor.
Därmed inte sagt att ölbloggarna är på utdöende, för flera nya har ju också startat upp. Joel Linderoths blogg på Mitt Kök har blivit en samlingspunkt för den som vill ha de viktigaste ölnyheterna i en feed medan Tobias Göth skriver utmärkta reportage på 99 Bottles, för att nämna två ölbloggar jag tycker man bör titta närmare på.
Samtidigt har bloggarna som medium fått konkurrens av dels Facebook, kontakten mellan skribent och läsare sker snabbare, enklare och direktare, dels av ölforum (läs BeerSweden Forum) som fört in en helt ny dimension i det svenska onlineölväsendet men också tagit över en del av bloggarnas funktioner som nyhets- och kunskapsspridare.
Att man inte kan, orkar eller vill fortsätta blogga år in och år ut är helt förståeligt. För min egen del har det nog varit helt avgörande att jag varit student under i stort sett hela min bloggarkarriär, då det gett en ordentlig flexibilitet för att åka runt på skribentprovningar, mässor och dylikt. Utan dessa möjligheter hade det nog inte varit lika givande att fortsätta med detta.
"Vem som helst kan starta en ölblogg" hörde man rätt ofta förr i tiden, som något sorts argument från bakåtsträvarna för att ölbloggar inte behövde tas seriöst. Jag har aldrig riktigt förstått argumentet, eftersom i stort sett vem som helst kan starta pub, bryggeri eller importfirma också. Den synen verkar hursomhelst ha dött ut i takt med att ölbloggar etablerat sig. Numera får bloggare varuprover hemskickade titt som tätt och sedan Stockholm Beer & Whisky Festival 2011 har det inte varit några konstigheter att ölfestivaler delar ut pressackrediteringar till ölbloggare. Det sistnämnda tog det förstås lite längre tid att acceptera för vissa företag inom branschen än andra.
Fast det är klart, precis som att vi kunder bör bemöta nya, okända bryggare med viss skepsis så är det väl rimligt för branschen att bemöta nya och för dem okända bloggare med någon form av reservation. Det krävs lite arbete, både för bryggare och bloggare, att förtjäna sin respekt. Och däri ligger också en för mig viktig del. Även om vem som helst kan starta en ölblogg, så är det inte vem som helst som har orken och drivet för att fortsätta vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, och för de flesta av oss också utan att tjäna en krona på det.
Ölbloggosfären i stort har också skiftat från att i mångt och mycket vara någon form av dagböcker över den ölrelaterade delen av skribenternas liv till att bli allt mer bevakande och rapporterande. Dagboksinläggen lever förstås kvar här och var men ser man till de bloggar som är (och har varit) de mest etablerade är det uteslutande sådana som har informerat sina läsare om mer än de personliga öläventyren. Om det var denna utvecklingen som lett till att ölbloggare tas mer seriöst eller tvärtom vågar jag inte riktigt sia om.
Däremot tror jag att det som saknas för att ölbloggar ska ta det sista steget och bli etablerade på bred front och nå ut till en riktigt stor publik är en mer kritisk hållning och fler grävande artiklar. Kanske är det också här gränsen går, för den typen av rapportering kräver ett ytterligare fördjupat engagemang. För i stort sett alla ölbloggare är det en hobby och den tid och energi som det skulle kräva att ta det steget finns knappt för någon att kontinuerligt lägga på något när man samtidigt ska ordna sitt leverne på annat vis.
Skillnaden på ölbloggosfären idag och för fem år sedan gör ändå att jag är mycket intresserad av att se vart den tar vägen de närmaste åren. Och vilken del Portersteken kommer ha i den.
