SMÖF 2014

En sådan här utsikt kan få svenska ölfestivaler stoltsera med

Ser man till ration mellan festivalbesökare och befolkning på orten är det nog få svenska festivaler som slår Söderbärke Mikro Öl Festival. Trots Söderbärkes ringa storlek kommer flera tusen besökare till deras ölfestival.  Festivalen har blivit en klassiker i den svenska ölvärlden. Fast det börjar bli lite trångt...

Till årets upplaga, den elfte i ordningen, blev jag inbjuden till att hålla ett av festivalens seminarium. Mitt föredrag handlade om IPAns historia med lite mytknäckning kring dess ursprung (nej, det är inte en ölstil som designades särskilt för att klara av seglatsen till Indien) och var fullsatt av intresserade besökare vid båda tillfällena. Det var väldigt kul att se att det även på en så liten och så onördig festival som SMÖF ändå är fanns ett stort intresse för att få mer kunskap om öl.

Totalt fanns 49 olika bryggerier, huvudsakligen svenska, representerade i form av 40 fatöl och ett stort gäng flasköl (hela öllistan finns i programmet (PDF)). Därutöver fanns även singelbaren där det lite då och då dök upp enskilda flaskor av lite mer speciella öl.

Tomflaskor från singelbaren

Många av bryggerierna som ställer ut sin öl på SMÖF är små och/eller rätt nya. Därmed får man tyvärr räkna med att det finns defekt öl i lite högre utsträckning än vad som annars är brukligt på svenska ölfestivaler. Men det fanns också guldkorn, så som den härligt mjuka Disponent Fredings Starkporter från Ahlafors, den rejält humliga Flip Flop Pale Ale från Malmö Brygghus och vad som nog är den bästa svenska lättöl som gjorts, Stockholm Brewing Södermalm Sour på 1,9 %.

Glada bryggare från Dalarado och Rådanäs

Kanske det allra bästa med SMÖF är där själva och minglar runt i lokalerna. Om man är nyfiken på de lite mindre bryggerierna är det här nog årets bästa tillfälle att träffa personerna bakom ölen. Sådär på rak arm vet jag att jag såg folk från Dalarado, Rådanäs, Ahlafors, Leufsta, Sälens Fjällbryggeri, Coppersmiths, Blå Bergen, Stockholm Brewing, Villovägens Kellarbryggeri, Lilla Ölfabriken, Närke, Oppigårds och nederländska De Molen. Det fanns säkerligen fler.

Lite ris ska utdelas för trängseln som uppstår på lördagseftermiddagen, då det dels var svårt att ta sig fram och dels var långa köer till alla barer. Det finns massor av sittplatser, vilket förstås är bra, men de tar också upp mycket plats. Här skulle man kunna fila på om det inte går att utforma på något bättre vis. Framåt sextiden, då de flesta chartrade bussar samt sista tåget mot Stockholm gick, blev det lite lugnare igen och det var visst inga problem med trängseln på fredagspasset heller.

Jag minns till slut ändå glatt tillbaka på SMÖF 2014.