Det var en avslappnad och ledig Greg som dök upp i mässans största provningslokal. Timmen inleddes med vad som också var timmens enda öl, nämligen Enjoy By 10.31.14. Det är en återkommande DIPA som buteljeras fem veckor innan datumet i namnet och som alltså var en vecka gammal. Greg förklarade hur de planerat alla steg i distributionen för att se till att flaskorna når butikshyllorna inom en vecka och bara skickas till ställen som säljer bra för att vara slutsåld senast tre veckor efter buteljeringsdagen. Allt handlar om färskhet här och det märktes också i den härligt juiciga öl vi fick i glasen.
Det kommande Stonebryggeriet i Berlin var förstås återkommande bland frågorna. Planen är att det ska vara klart till nästa höst och kommer då att brygga samma öl som görs i USA, men för distribution i Europa. Liksom i San Diego kommer man bygga upp en stor restaurang kring bryggeriet, som kommer ligga i en sekelskiftesbyggnad en mil söder om Berlins citykärna. Även Enjoy By kommer bryggas här men den lär aldrig dyka upp på Systembolaget med tanke på att Systembolaget kräver att det är minst tre månader kvar till bäst före vid lansering. Däremot lär den kunna dyka upp på svenska barer.
Brygghuset i Berlin blir på cirka 10 000 liter, vilket är något mindre än i San Diego där de även har ett andra bryggverk. Sanningen är att de inte har någon bra bild över vilken efterfrågan det finns i Europa och Greg var uppriktigt osäker på om bryggeriet borde ha dimensionerats mindre istället. I restaurangen kommer man, liksom i San Diego, att köra på en smått eklektisk meny med ekologiska råvaror och nolltolerans mot industriellt producerad mat och dryck.
I USA börjar några av de tidiga pionjärerna nu bli så pass gamla att de inte längre vill driva sina bryggerier själva. Den barnlösa Greg lovade att han aldrig skulle sälja Stone till investmentbolag eller storbryggerier. Istället skulle han se till att teckna lagligt bindande dokument på att Stone skulle bli självägt den dag han inte längre kan driva det. Pengar såg han ändå inte som någon motiverande eller drivande faktor. Däremot drivs han av framgång, viljan att lyckas med det han ger sig på. Att få stå och prata om öl var en del av vad han ansåg vara framgång.
Från början var det Anchor Steam Beer som fick honom att inse att det fanns mer än tråkig industriell lager att dricka. Det var 1987. Snart började han brygga öl hemma tillsammans med kompanjonen Steve Wagner med en plan om att börja brygga kommersiellt. 1996 öppnade de så Stone Brewing, vilket var precis när den tidiga mikrobryggarbubblan i USA sprack. Tillväxten för hantverksbryggarbranschen minskade från 30-40 % per år till 2 % under 1997.
Stone överlevde ändå och numera hör de alltså till USA:s största hantverksbryggerier. 2002 bryggde man Ruination IPA för första gången och det var då den första riktiga västkust-IPAn som gjordes året runt och som släpptes på flaska. Namnet syftar på hur extremt humlad den är och att den skulle förstöra smaklökarna. På den tiden var den också väldigt extrem men idag är den förbisprungen på det planet. Greg pratade till och med om att byta namn på den för att det inte kändes sant längre.
Tillbaka till Berlin. Eller Sverige. Det var nämligen så att även Sverige fanns med i tankarna när man rekade ställen för att etablera sig i Europa men i slutändan fann man ingen plats här som uppfyllde deras rätt detaljerade kravlista. Istället blev det alltså i utkanten av Berlin. Om det kommer funka eller inte återstår förstås att se. Jag tror i vart fall att det kan bli något av ett resmål i sig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar