Bass Princes Ale 1982

För en tid sedan hade jag äran att få prova en skvätt Bass King’s Ale från 1902. I helgen fick jag möjlighet att prova ett annat av de kungliga ölen från Bass, den här gången en 80 år yngre öl i form av Princes Ale från 1982. Det här var femte gången jag drack en öl äldre än mig själv och vördnaden inför en sådan uppgift är fortfarande stor. Och så ska det väl vara, det sägs ju att man alltid ska visa respekt för de som varit med längre än en själv.

Den här ölen är också värd all respekt. Gjord av Earlen av Spencer för att markera födseln för ingen mindre än hans sonson Prins William och med 32 år på den grova flasknacken. Ja, godset i flaskan är sannerligen av en helt annan dimension än dagens lättviktsflaskor. Här hade man knappast bränsleeffektiva transporter i åtanke.

Den djupa, täta rödbruna färgen i sig är respektingivande. Som väntat är ölen helt utan kolsyra, men det här är heller inte längre en öl en som behöver bäras av bubblor. Inte längre i alla fall. Doften påminner på flera sätt om ett bourbonfatlagrat öl med lite toner av vanilj och rostad kokos samt samma rundhet som en balanserad lagring kan ge. Det finns också lätta toner av tobak och läder men framförallt väldigt mogna toner av kola, torkad frukt och madeira.

Smaken går i samma spår och börjar mycket rikt för att tyvärr tappa en hel del intensitet i slutet. Avslutningen blir därför närmast vattnig. Trots detta, vilket verkligen kändes synd på en så bra öl, måste jag säga att ölet smakar fantastiskt, eftersom allt annat är så gott.

Man blir ju lite nyfiken på hur många flaskor Prins William har druckit själv och hur många som finns kvar i de kungliga förråden.