Sjurätters öllunch med utsikt och hisnande kombos

Ambassadör Brezinski (3:e fr v) omgiven av folk från BA och deltagande bryggerier

Kombinationen mellan mat och dryck kan som ni alla säkert vet skapa magi när det blir som bäst. Därför är det alltid extra spännande med måltider där det gått ett par extra tankar till just detta. En sådan måltid var den lunch på Gondolen som Brewers Association anordnade i fredags där särskilt en rätt och tillhörande öl stod ut som fullständigt lysande.

Amerikanska stjärnkocken Adam Dulye, som är Brewers Associations kulinariska konsult, teamade upp sig med den välkända Stockholmsrestaurangen Eriks Gondolen och skapade en sjurättersmeny särskilt för att passa till några utvalda amerikanska öl. Det hela blev en uppvisning av öl och mat i sin bästa form för den samlade skaran av press och branschfolk.

Det hela började stabilt med Tank 7 från Boulevard som aptitretare. Medan det sippades på den godingen förklarade både Brewers Associations VD, Bob Pease, och den amerikanska ambassadören Mark Brezinski hur intressant den svenska marknaden är för den alltjämt växande amerikanska ölindustrin. Medan två livvakter höll ett vakande öga på ambassadören. Exporten av hantverksöl från USA växte med närmare 50 % i fjol och man ser att svenska konsumenter är väldigt intresserade.

Hursomhelst, det här ska handla om öl och mat i kombination. Först kom en kronärtskocksfrikassé med bondbönor, blomkål, ostron och citron som matchats med Hilliard's Saison. Ölet fick sig ett litet lyft och kombinationen var trevlig om än inte världsomvälvande. Detta följdes upp med grillad bläckfisk, aioli, ärtpuré och ärtskott. Till denna rätt serverades två öl, en Rudie Session IPA från SKA och den lite kraftigare Islander IPA från Coronado. Här rådde det lite delade meningar, vissa tyckte den första ölen var för lätt, andra att den andra ölen var för tung. Jag sållade mig till de tidigare, det hände liksom inte så mycket där. Islander IPA funkade däremot bra och var god till den grillade bläckfisken och kraftig nog att stå upp mot ärtpurén.

Efter detta kom kombinationerna igång på riktigt. Stone IPA var nämligen fenomenal till nästa rätt, en bit stekt, kryddig torsk med en kräm på äggplanta, rökt majonnäs och päron. Humletonerna passade klockrent med den kryddade fisken och päronen gav sötma som hjälpte till att möta ölets maltkropp. Ett chips på polkabeta knöt ihop det hela med lite skön, söt crisp.

Det fortsatte bra med en kantarelltoast med rökt bacon och inlagd rödlök som matchades med både Dogfish Head Sixty-One, en variant på deras 60 Minute IPA med Syrah-must, och samarbetsölet Terra Incognita från Sierra Nevada och Boulevard. Två riktigt bra kombinationer som spelade på olika typer av möten mellan mat och öl. Den vinösa fruktigheten i Sixty-One passade svampen väldigt fint medan Incognitas mörka smaker harmoniserade med svampen och plockade upp det rökiga fläsket väldigt fint. Den senare kombon funkade bättre för mina smaklökar, men det var jämnt.

Det som serverades därefter blev hela helgens höjdpunkt. Ankleverterrin på rågbröd med rostade hasselnötter, plommon och calvadosgelé, med honungsquadrupeln Apis IV från Elevation. Marianne Wallberg stod och pratade med varandra när detta serverades. Vi tog en varsin tugga, en sipp öl och blev helt tysta, kollade på varandra och utbrast "WOW!" i kör. Perfektion! Den söta, feta och intensiva smaken i ankleverterrinen satt som en hand i ölhandsken, vars söta, mörkt fruktiga smak hittade alla möjliga smakbryggor. Hole in one! En av de absolut bästa dryck- och matkombinationer jag provat i hela mitt liv.

Att följa upp den kombinationen var förstås en något otacksam uppgift som gick till en bit kakaobakad hjort med rökt mandel och riven kokos. Det här kunde ha varit riktigt gott med lite mer salt på köttet och kanske lite mer syra i såsen. Nu föll det lite halvplatt på egen hand, men räddades av att kombinationen med Maui Coconut Porter var riktigt bra där såklart kokosen gjorde mycket men även kakaon.

Avslutningsvis serverades en tryffel med mörk choklad och havssalt med Left Hand Milk Stout Nitro där sötman i stouten gjorde ett bra jobb med att matcha tryffelns sötma. En värdig avslutning på en sammantaget väldigt häftig måltid där ankleverterrinen med Apis IV var det absolut tydligaste bestående intrycket. Så här några dagar efteråt går jag fortfarande och dagdrömmer lite om den.