En heldag på ölfestival sliter på kroppen på en hel massa vis. Nu när festivalhösten är i full gång med halvtid i Stockholm Beer och flera kommande mässor senare under hösten och vintern är det därför läge att gå igenom hur man klarar en festivaldag på bästa vis.

Innan mässan börjar ska man ju välja vilken eller vilka pass/dagar man vill besöka. I princip utan undantag är det alltid mindre folk på de första dagarna (och de tidigare passen om det är flera pass per dag). På SBWF är det en markant skillnad mellan torsdagar och lördagar men även på andra festivaler brukar det vara nämnvärda skillnader. Vill man undvika trängsel är det alltså läge att lägga sitt besök så tidigt man kan.

När det börjar bli dags Till att börja med är det förstås smart att få en ordentlig natts sömn, äta en stadig måltid och dricka mycket vatten innan mässan börjar så att man är mätt, utvilad och hydrerad när man kliver in på mässan. Man orkar mer och alkoholen slår inte riktigt lika hårt.

Det tenderar att bli väldigt mycket stå och gå, väldigt lite sitta och inget ligga (det kommer senare) under mässan. Dessutom har mässlokaler inte alltid de skönaste golven att knalla runt på. Med andra ord, välj bekväma skor med skön stöddämpning, t ex joggingskor. Function before fashion, säger jag. Fortsätt med ett par sköna strumpor. Har man löparstrumpor som ger extra stöd är det ett perfekt val och om man inte får någon form av ålderskomplex av att ta på sig ett par kompressionsstrumpor är det faktiskt också bekvämt. Att ge fötterna en omgång med en fotfil är ett gammalt lumpentrick för att fossingarna bättre ska klara långa marscher och går att applicera även här. Alla de här punkterna blir förstås ännu viktigare om man går flera dagar i rad. Dina fötter och ben kommer tacka dig efteråt.

Eftersom det brukar finnas alldeles för mycket öl som man vill prova är det lägligt om man går i sällskap med en kompis eller två och delar på smakproverna för att hålla nere mängden. Vissa utställare låter en också köpa mindre smakprov (eller två små smakprov till priset av ett vanligt) om man frågar lite snällt. Kanske viktigast av allt är att inse att man faktiskt kan hälla ut öl som inte smakade så gott. Pina inte i er ölen, det finns gott om andra godsaker att få i glaset istället. Dessutom kan man passa på att fylla på glaset med vatten när man sköljer ur glaset.

Glöm inte heller att ta lite pauser och få mat i magen under mässans gång. Slappna av en stund och fyll på förråden. Det kan göra underverk. Att kila in på en master class eller provning kan också vara ett trevligt sätt att få vila benen och öronen om man inte är hungrig.

Sist men inte minst, glöm inte att stanna upp och njuta. Njut av gott umgänge och god öl. Njut av atmosfären och glädjen. Njut av den fantastiska ölkultur som visas upp på våra svenska ölmässor.
Ambassadör Brezinski (3:e fr v) omgiven av folk från BA och deltagande bryggerier
Kombinationen mellan mat och dryck kan som ni alla säkert vet skapa magi när det blir som bäst. Därför är det alltid extra spännande med måltider där det gått ett par extra tankar till just detta. En sådan måltid var den lunch på Gondolen som Brewers Association anordnade i fredags där särskilt en rätt och tillhörande öl stod ut som fullständigt lysande.

Amerikanska stjärnkocken Adam Dulye, som är Brewers Associations kulinariska konsult, teamade upp sig med den välkända Stockholmsrestaurangen Eriks Gondolen och skapade en sjurättersmeny särskilt för att passa till några utvalda amerikanska öl. Det hela blev en uppvisning av öl och mat i sin bästa form för den samlade skaran av press och branschfolk.

Det hela började stabilt med Tank 7 från Boulevard som aptitretare. Medan det sippades på den godingen förklarade både Brewers Associations VD, Bob Pease, och den amerikanska ambassadören Mark Brezinski hur intressant den svenska marknaden är för den alltjämt växande amerikanska ölindustrin. Medan två livvakter höll ett vakande öga på ambassadören. Exporten av hantverksöl från USA växte med närmare 50 % i fjol och man ser att svenska konsumenter är väldigt intresserade.

Hursomhelst, det här ska handla om öl och mat i kombination. Först kom en kronärtskocksfrikassé med bondbönor, blomkål, ostron och citron som matchats med Hilliard's Saison. Ölet fick sig ett litet lyft och kombinationen var trevlig om än inte världsomvälvande. Detta följdes upp med grillad bläckfisk, aioli, ärtpuré och ärtskott. Till denna rätt serverades två öl, en Rudie Session IPA från SKA och den lite kraftigare Islander IPA från Coronado. Här rådde det lite delade meningar, vissa tyckte den första ölen var för lätt, andra att den andra ölen var för tung. Jag sållade mig till de tidigare, det hände liksom inte så mycket där. Islander IPA funkade däremot bra och var god till den grillade bläckfisken och kraftig nog att stå upp mot ärtpurén.


Efter detta kom kombinationerna igång på riktigt. Stone IPA var nämligen fenomenal till nästa rätt, en bit stekt, kryddig torsk med en kräm på äggplanta, rökt majonnäs och päron. Humletonerna passade klockrent med den kryddade fisken och päronen gav sötma som hjälpte till att möta ölets maltkropp. Ett chips på polkabeta knöt ihop det hela med lite skön, söt crisp.

Det fortsatte bra med en kantarelltoast med rökt bacon och inlagd rödlök som matchades med både Dogfish Head Sixty-One, en variant på deras 60 Minute IPA med Syrah-must, och samarbetsölet Terra Incognita från Sierra Nevada och Boulevard. Två riktigt bra kombinationer som spelade på olika typer av möten mellan mat och öl. Den vinösa fruktigheten i Sixty-One passade svampen väldigt fint medan Incognitas mörka smaker harmoniserade med svampen och plockade upp det rökiga fläsket väldigt fint. Den senare kombon funkade bättre för mina smaklökar, men det var jämnt.


Det som serverades därefter blev hela helgens höjdpunkt. Ankleverterrin på rågbröd med rostade hasselnötter, plommon och calvadosgelé, med honungsquadrupeln Apis IV från Elevation. Marianne Wallberg stod och pratade med varandra när detta serverades. Vi tog en varsin tugga, en sipp öl och blev helt tysta, kollade på varandra och utbrast "WOW!" i kör. Perfektion! Den söta, feta och intensiva smaken i ankleverterrinen satt som en hand i ölhandsken, vars söta, mörkt fruktiga smak hittade alla möjliga smakbryggor. Hole in one! En av de absolut bästa dryck- och matkombinationer jag provat i hela mitt liv.


Att följa upp den kombinationen var förstås en något otacksam uppgift som gick till en bit kakaobakad hjort med rökt mandel och riven kokos. Det här kunde ha varit riktigt gott med lite mer salt på köttet och kanske lite mer syra i såsen. Nu föll det lite halvplatt på egen hand, men räddades av att kombinationen med Maui Coconut Porter var riktigt bra där såklart kokosen gjorde mycket men även kakaon.

Avslutningsvis serverades en tryffel med mörk choklad och havssalt med Left Hand Milk Stout Nitro där sötman i stouten gjorde ett bra jobb med att matcha tryffelns sötma. En värdig avslutning på en sammantaget väldigt häftig måltid där ankleverterrinen med Apis IV var det absolut tydligaste bestående intrycket. Så här några dagar efteråt går jag fortfarande och dagdrömmer lite om den.

Det är lördag och dags för tipset. Här är mitt drag för att få 13 rätt på Stockholm Beer & Whisky Festival och det är klockrena spikar allihopa.

1. Vete-IPA. Det ska släppas en svensk sådan på Systembolaget framöver. Det resulterar förstås i att många har bryggt en sådan öl och några har gjort det i större skala. Bland de bästa av de nya är Oppigårds White Watchdog, om nu någon tvivlade på att Oppigårds skulle misslyckas med en IPA. Sen tidigare finns förstås den alltid fantastiska Malmö Brygghus Canned Wheat också.

2. Italien. Ölen från det det stövelformade medelhavslandet har fått fäste i Sverige och det märks även så smått på SBWF. Spana särskilt in Birra Del Borgo i Beer Enthusiast monter. Prova exempelvis deras härliga Old Antonia, en calvadosfatlagrad variant av imperial pilsnern My Antonia. Kila också upp till Constant Companion i Hall II och kika på deras italienare.

3. KBS. Det blir lite tjatigt om fatlagrad hit och fatlagrad dit ibland, men när en av världens i mitt och många andras tycke bästa öl kommer till Sverige gör vi det igen. Den bourbonfatlagrade stouten Founder's KBS (Kentucky Breakfast Stout) kommer till andra helgen av SBWF. Missa. Inte.

4. Kunskapen. Den samlade kunskapen bland utställare och provningsledare är totalt jätteenorm. Det är sällan man får en så bra chans att insupa kunskap som på SBWF. Så passa på att prata med folk i montrarna och kanske gå på en Master Class när du ändå är igång. Du ska se att det är ett trevligt sätt att återvända till skolbänken på.

5. Svenska småbryggerier. Det finns en hel drös med svenska småbryggerier på plats i år. Många håller till inne i det lilla rummet under Hall II. Spana särskilt in den så kallade nybryggarmontern därinne, där du hittar 14 bryggerier från Skåne till Westerbotten. De finns även på fler ställen, till exempel uppe i Hall II där man hittar det spännande svensk-dansk-japanska Macken längst in i hörnet.

6. Danska småbryggerier. Elixir Wines har som vanligt dukat upp sitt smörgåsbord på kortsidan längst in. Amager, Flying Couch, Djaevlebryg med flera. Nämnde jag vete-IPA ovan? Amager har också en sån. Det finns förstås sköna danskar i andra montrar också, så fastna inte hela mässan här inne.

7. Hallon. Omnipollo, Malmö, Dieu du Ciel och flera till har gjort superdupergoda hallonöl som finns att prova på mässan. Varför hallonöl blivit en craze just nu har jag ingen aning om, men det vore dumt att klaga.

8. Lågalkoholöl. Är det ett ord? Det finns i alla fall många sådana i år. Spana in Gamla Enskede som bara, och jag menar bara, gör lättöl, eller någon av alla session-IPA runt om i montrarna. Det har aldrig varit så kul att dricka så mycket öl med så lite alkohol som det är nu.

9. Lager. Jag har tappat räkningen på vilket år i ordningen som Pilsner Urquell tar med sig sin jättetunna med ofiltrerad bira och i år kan du jämföra den sida vid sida med självrunnen Kellerbier från Nya Carnegiebryggeriet. Eller Kellerbier från Nils Oscar. Och My Antonia har jag ju redan nämnt.

10. Nuffror. Brew By Numbers i Cask Swedens monter. Jag säger inte så mycket mer, gå bara dit och prova bärsen. För din egen skull alltså.

11. Cider. Öl i all ära, men glöm inte att cider också är spännande och fantastiskt gott. Många importörer har någon enstaka cider i sin portfölj men vill du verkligen testa och prata cider är det Riktig Cider du ska vända dig till och inga andra. I sin lilla monter bredvid Oppigårds har de ett riktigt skönt sortiment av fransk, spansk, brittisk och schweizisk cider och poiré.

12. Mjöd. I Hall II håller Mjödhamnen till med sina spännande kreationer. SBWF-generalen Marianne Wallberg har varit och tagit fram en blend som döpts till Höst, kort och gott, med bland annat blåbär. Går lätt att missta för ett riktigt bra vin.

13. Minglet. Ölmässor handlar inte om att dricka en massa öl, det handlar om att umgås med god dryck i glaset. Snacka med folk. Det är sällan man har så trevligt som på ölfestival.

En nyhet på förra årets Stockholm Beer & Whisky Festival var Ölskola III med Jan-Erik "Janko" Svensson.  Det blev succé och konceptet upprepas i år. Ett pass varje festivaldag, med nya ämnen för varje provning. Ska du på SBWF och har ~2 timmar över tycker jag absolut du ska fundera över att gå på en av dessa provningar.

Visst kan man tycka att det är synd att gå ifrån mässgolvet i två dyrbara timmar, men att spendera den tiden med Janko kan vara bland det mer lärorika man kan göra i öleventsväg i Sverige. Egentligen skulle man gå på alla sex provningar eftersom det är egna teman för varje provning. Under första torsdagen var det brittisk ale som stod på schemat med särskilt fokus på pale ale/bitter och porter men också med inslag av lite annat.

Janko kan konsten att gå hyfsat djupt ner i ämnet utan att det blir för tradigt eller nördigt. Även en inbiten ölnörd lär sig något nytt, om inte annat under de flights öl som provas blint. På provningen med brittiskt tema kom ölen i tre omgångar med sammanlagt 17 öl. Att servera så mycket öl blint kan lätt ta sin tid men här sköttes det snabbt och effektivt.

Med öl utvalda för att visa både subtila såväl som lite tydligare skillnader kommer poängerna i Jankos föredrag väl fram. Man bör förstås ha åtminstone grundkunskaper om öl för att hänga med i snacket, men så är det också en fördjupningsprovning.

Av de fem återstående provningarna råkar jag veta att en handlar om belgisk öl och en handlar om centraleuropeisk öl. Provningarna sker kl 19.00 varje dag och plats bokar man antingen här eller på plats ute på festivalen. SBWF är på många sätt, även enligt de själva, en kunskapsfestival och det blir extremt tydligt om man går på Jankos provningar.

På slutet av provningen får man dessutom ett exemplar av Jankos Stora Ölboken, med en personlig signering. Bara en sån sak.
Spendrups har gjort en liten satsning på den växande bryggerimarknaden i London och till Stockholm Beer & Whisky Festival som började idag har de tagit med sig sex mer eller mindre nya Londonbryggerier. Dessa presenterades på ett event igår och har sin egen monter under mässan. Ambitionen är att importera deras öl till Sverige för, till en början, restaurangmarknaden. De stora drakarna börjar så smått ge sig in i leken alltså.

De sex bryggerierna är Fourpure, Redemption, By The Horns, Signature Brew, London Fields och Crate. By The Horns har tillfälligt funnits i Sverige tidigare genom importören Five Finest och Signature Brew har man kunnat stifta bekantskap med genom deras samarbete med bandet Mastodon, Black Tongue Double Black IPA, som säljs i beställningssortimentet genom Brands For Fans. De andra är såvitt jag vet helt nya på den svenska marknaden.


Än så länge har de bara bjudit in dem för att delta på SBWF men ambitionen är att börja importera från några stycken eller till och med alla sex. Det här kommer i första hand säljas till krogmarknaden, bland annat eftersom det lär röra sig om relativt små volymer. Varför gör då Spendrups detta? Visst finns det folk på Spendrups som tycker det är kul med mikrobryggarbranschen växer så det knakar och gärna vill vara med och jobba med det. Spendrups VD och koncernchef, Fredrik Spendrup, var på plats i egen hög person för att introducera bryggerierna under gårdagens event. Det innebär också att man får en mer komplett ölportfölj att erbjuda sina krogkunder. En krog som bara haft som Spendrups som leverantör behöver har tidigare behövt gå till andra leverantörer om de vill bredda sitt ölutbud lite mer.

Genom att erbjuda öl som Lagunitas IPA och Brewdog Punk IPA på fat och framöver antagligen några av dessa Londonbryggeriers öl på flaska och burk kan krogar nu få ett bredare utbud utan att ta in fler leverantörer än Spendrups. Det är förstås Spendrups glada för. Att vara ensam leverantör till krogar är något som de stora leverantörerna jobbat med länge och jag tolkar det här draget från Spendrups som, bland annat, ett sätt att kunna fortsätta med den strategin i en ölmarknad med nya kundbehov.

Upphällning av Fourpures Session IPA på burk
Hursomhelst, det är duktiga bryggerier i denna sextett. Under gårdagens presentationsevent på Brittiska Ambassadens egna lilla eventpub, The Pickled Herring, hade de bara en varsin öl med sig. I den begränsade samlingen stod ovan nämnde Black Tongue och Fourpure Session IPA ut allra mest. Två riktigt trevliga öl i sina respektive stilar som är väl värda att prova. Under SBWF har alla bryggerier med sig lite fler öl och åtminstone under den här första festivalhelgen kommer personal från bryggerierna finnas på plats i montern.

Sam från Signature Brew
Phil Lowrey från sajten BeerMerchants.com var också på plats och berättade om hur den explosion av nya bryggerier som skett i London de senaste åren började med en mycket medveten satsning från en mindre grupp bryggare. De var trötta på att London hade blivit allt mer av en öken för god öl och nu har deras satsning definitivt burit frukt.

Vill man spana in fler Londonbryggerier på festivalen kan man t ex kika på Camden Town hos Wicked Wine, The Kernel hos Great Brands och Sverigenyheten Brew By Numbers hos Cask Sweden. De senare två ligger tillsammans med Fourpure och ytterligare några bryggerier längs den så kallade Bermondsey Beer Mile.

Den gångna lördagen bjöd inte bara på Zwanze Day, det var också oktoberfestfirande på Nya Carnegiebryggeriet. Oktoberfestbier, tysk meny, bayerska vimplar, humlerankor och liveband stod på dagordningen och solen strålade över Hammarby Sjöstad hela eftermiddagen.

Efter att ha premiärfirat med Jackdaw och Tempel i Uppsala på fredagskvällen kändes det helt rätt att inleda lördagens äventyr med en stadig lunch i tysk anda. Efter (sedvanligt?) strul på Tvärbanan anlände vi till Nya Carnegiebryggeriet i Hammarby Sjöstad med en ordentlig hunger. Deras särskilda oktoberfestmeny gav oss valet mellan kyckling med klyftpotatis, bratwurst med sauerkraut eller fläsk med knödel. Ett inte helt lät val men efter lite betänketid var jag mest sugen på korv och surkål. Däremot var ölvalet lätt. Deras särskilt bryggda Oktoberfestbier, först på sejdel och därefter också ett litet provglas med självrunnen dito. Ingen större skillnad dem emellan egentligen.


Riktigt klassisk och välgjord märzen med toner av rostat bröd och lätt humleton. Lättdrucken och god. Den satt förstås också riktigt fin till maten. Plus för fläsk i surkålen och extra plus för god senap, annars var både korv och kål gott utan att vara fantastiskt. Att kunna sitta ute, i skuggan dessutom, och äta lunch i september i jeans och t-shirt med utsikt ner mot vattnet gjorde inte det hela sämre. Särskilt inte när man efter dagens köldknäpp tänker tillbaka på det. Förhoppningsvis var det inte sommarens sista suck, även om oktoberfesten förstås är ett säkert hösttecken.

Utöver oktoberfestbieren blev det även en Amber Ale på cask. Om jag inte upplevde någon större skillnad på oktoberfestbiran på fat och självrunnet så smakade detta betydligt mer levande än jag minns Amber Ale på fat från invigningen i våras. Fyllig smak med små subtila nyanser. Positivt med ett till svenskt bryggeri som vågar satsa lite på cask.

Vid tretiden började ett band lira någon form av oktoberfestinspirerad akustisk musik (men inte riktigt oompah, tror jag). Eftersom vi satt ute hörde vi inte så mycket av detta men det verkade som ett trevligt inslag på dagen. Tillsammans med bayerska vimplar och humlerankor som dekorerade borden infann sig en liten känsla av München ändå, men utan alla fulla turister på den riktiga oktoberfesten.

På fredag om två veckor är det dags för nästa småpartisläpp och då kommer det återigen en hel del godsaker. Bland annat två riktigt bra öl från Struise (och ett tredje som är mindre bra), en riktigt bra india pale lager från S:t Eriks och en härlig Ola Dubh som legat på 21-åriga whiskyfat. Alla snabbrecensioner hittar ni här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar)]

To Öl LikeWeisse
11226, Danmark/Belgien, 32,90 kr, 33 cl, 3,8 %, T6 - 2400 st
Mjukt mjölksyrlighet som tilltar mot slutet och kompletteras av lätta spannmålstoner och en viss fruktighet. Liten fruktighet.

Omnipollo/Siren/Mike Bates Gracchus
11448, Sverige, 33,90 kr, 33 cl, 4,5 %, T5 - 12000 st
Pepprig och blommig i både doft och smak med drag av maskrosor. Väldigt lätt smak där framförallt smakerna från jäsningen slår igenom. Låg efterbeska. Speciell.



Omnipollo/Buxton Stolen Fruit
11202, Sverige/Storbritannien, 33,90 kr, 33 cl, 4,5 %, T6 - 4320 st
Grapefruktskal och citronjuice i doften. Smaken är rejält citrusfruktig och citronsaftsyrlig. Häftig men lite väl obalanserat syrlig.
Bäst före: 18/7/15

De Struise Ignis Et Flamma
11523, Belgien, 28,90 kr, 33 cl, 7 %, T6 - 4320 st
Dovt fruktig med toner av kakor och syltade bär. Nästan lite körsbärssyrlighet som försvinner i samma ögonblick man uppfattar den. Medelstark beska. IPA? Nej...

De Struise Sint Amatus 2013
11517, Belgien, 35,90 kr, 33 cl, 10,5 %, T6 - 4320 st
Frukt och kola i en välbalanserad komposition. Mycket lättdrucken för sin styrka då de lena smakerna gärna glider över tungan. Farligt, men härligt.
Bäst före: B 09 19

De Struise Cuvée Delphine
11539, Belgien, 39,90 kr, 33 cl, 11 %, T6 - 4320 st
Eldig, fruktig och chokladig doft med finstämda bourbontoner. Otroligt välnyanserad. Smaken är söt och fruktig med lyxiga chokladtoner och lätta bourboninslag samt lite vanilj. Återigen väldigt välnyanserad och komplex med idel goda smaker att hitta. Väldigt välgjort och fruktansvärt gott.

Birra del Borgo My Antonia
11674, Italien, 33,90 kr, 33 cl, 7,5 %, T5 - 8640 st
Något märklig doft men smaken sitter som den ska. Har doftat betydligt bättre när jag smakat den på fat. Kan eventuellt vara bottensatsen som spökar. Brödig med fin kraft bakom smakerna och härligt nyanserad med fina örttoner.
Uppdatering: Provat en gång till på flaska på SBWF och det var helt klart en knasig flaska på skribentprovningen. Ingen konstig doft den här gången och med gedigen smak med fina örtiga toner. Mycket väl utförd imperial pils. Givet köp.
Bäst före: 04 2016


S:t Eriks IPL
11432, Sverige, 25,90 kr, 33 cl, 7 %, T5 - 8000 st
Fruktig, mjuk doft med drag åt passionsfrukt och mango. Smaken är också den mjuk och mycket fruktig samt något söt. Humlen ger mycket till fruktigheten utan att bli aggressiv. Bland de bästa humlefokuserade ölen från S:t Eriks i min mening. Väldigt trevlig öl!

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2014
11667, Danmark/Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 5,2 %, T5 - 45000 st
Doft av nässlor, passionsfrukt och ett uns mynta i doften. Mer åt frukthållet i smaken men det känns något återhållet och med en något grön beska. Spännande munkänsla.
Bäst före: 04/08/16

Nynäshamn SMÖF 2014 Röd Apa
11784, Sverige, 30,90 kr, 50 cl, 5,1 %, T5 - 11000 st
Tveksamt att kalla denna för APA då den är betydligt mer brittisk än amerikansk i stilen med sin dova humleton. Typiskt höstig med murrigt knäckiga toner med blöta höstlövsvibbar. Behaglig beska.

Lagunitas Imperial Red
11404, USA, 78,40 kr, 65 cl, 7,6 %, T5 - 6000 st
Knäckig och oljigt humlig doft med barrtoner. Smaken är mycket knäckig och karamellig med viss sötma samt med viss humlighet som drar åt tallhållet. Det hela håller ihop bra. Välbalanserad beska.

Åbro Bryggmästarens Drakens IPA
11480, Sverige, 23,90 kr, 33 cl, 6,1, T5 % - 15000 st
Lätt smörig doft med viss fruktighet. Kakig och smörig (smörkakor?) smak med en fruktighet som växer något mot slutet och övergår i en medelstark beska. Utan att ha smakat originalet misstänker jag att det här inte riktigt kom nära.
Uppdatering: Provat en gång till på flaska på SBWF och det var helt klart en knasig flaska på skribentprovningen. Troligen en äldre provbrygd som skickats in som offertprovningsflaska eller liknande och som stått länge. Ingen smörig doft och betydligt mer humle när den provades på festivalen. Inte in-your-face-mycket humle men en god dos fruktighet ändå och bra balans.

Lagunitas Little Sumpin Extra
11799, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,5 %, T5 - 21600 st
Humlig doft men med en lätt touch av den något typiska Lagunitas-i-Sverige-tröttheten, men fortfarande fräsch nog för att vara riktigt trevlig. Fruktig med gräsiga och lite oljiga inslag. Smaken är kakig och fyllig med mycket humle. Oljig avslutning.

Innis & Gunn Barrelmaster's Reserve Highland Park 18 y/o
11441, Storbritannien, 27,90 kr, 33 cl, 7,4 %, T5 - 50000 st
Diacetyl och smörkola och lika sliskigt som vanligt, fast med mer smörkola. Ärligt talat kan det nog vara ganska gott att reducera ner och ha som kolasås på glass. Som öl är det däremot illa.


Harviestoun Ola Dubh 21 y/o
11227, Storbritannien, 63,90 kr, 33 cl, 8 %, T7 - 1200 st
Härlig doft med mycket nyanser, där jag hittar bröd, choklad, salmiaksälta, torv. Bland annat. Här kan man leta länge och fortsätta hitta nytt. Smaken har den där härliga lite salmiaksalta tonen som får en att tänka på en klippig havskust i Skottland. Även här lite choklad och lite torv samt lite cigarrrök.
Buteljerad: april 2014

Caracole Saxo Bio
11621, Belgien, 29,50 kr, 33 cl, 7,5 %, T5 - 5184 st
[Provades inför septembersläppet]
Mycket trevlig och balanserat estrig smak med fin fruktighet. Något enkelspårig på det fruktiga men å andra sidan väldigt gott också. Lite humle i avslutningen som gärna hade fått vara lite kraftigare.
Bäst före: 03 2016

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med på ölskribentprovningen:
Hoppin' Frog B.O.R.I.S. The Crusher, 11690, USA, 79,90 kr, 65 cl, 9,4 % - 1320 st
Strubbe Jubileum Keyte, 11612, Belgien, 115 kr, 75 cl, 6,8 % - 528 st

Av dessa två har jag tidigare smakat B.O.R.I.S. som är en riktigt bra imperial stout och som dessutom får anses komma till ett bra pris nu.
Lou Pepe Kriek, Zwanze 2014 och FouFoune
Den som gillar suröl har väl knappast missat att det i lördags var årets Zwanze Day, alltså den dag då årets variant av Cantillon Zwanze släpps. Som vanligt var det Akkurat som fått i uppdrag att servera ölen i Sverige och det gjorde de med bravur. Under kvällen fanns flera härliga lambic på fat och det serverades en särskild trerättersmiddag med lambic till varje rätt. En underbar kväll i surölens namn.

Årets ursprungliga Zwanzeöl blev inte riktigt som tänkt och övergavs därför. Istället plockade man in Cuvee De Florian som gjorts till unge Van Roys 18-årsdag tidigare i år. En gammal årgång Iris med lite extra torrhumling med Bramling Cross och 120 gram körsbär per liter (vilket är betydligt mindre mängd än i deras kriek). Hur den smakade återkommer jag till. Det var bara en av många godsaker på fatmenyn.


Jag hade bokat in mig på Zwanzemiddagen som satts ihop särskilt för kvällen. Inne i klubbrummet hamnade vi bortom den tilltagande ljudnivån ute i stora salen och nästan alla Cantillonöl som fanns på fat ingick dessutom. Till att börja med fick vi in en liten amuse-bouche i form av ost gjord med Orval på en bit bröd toppat med Geuzeinkokta körsbär. En extremt god aptitretare som bara blev bättre av att paras med en Geuze från 2009. På fat. Underbart!


Det följdes upp med en förrätt med paté på kycklinglever och hjort med baconcrust och gelé på Cantillon Kriek samt en kantarellsoppa. Till detta en Iris Grand Cru. Återigen hög kvalitet där kriekgelén verkligen var en kul touch. Matchningen mellan öl och mat var inte lika bra som i den föregående rätten men gjorde heller inga fel.


Till varmrätt fick vi in svartvinbärsgriljerade vildsvinsracks med pumpapuré, ostfyllda potatiskroketter och svartrotschips. Enkla men väldigt goda smaker och en njutning att äta. Det blev inte sämre av att serveras med en Lou Pepe Kriek vars fruktighet verkligen passade fint till köttet. Tre racks blev nästan lite mycket men det smakade så gott att allt åkte ner ändå.


Avslutningsvis fick vi aprikosbrulépudding med skivor av syltad aprikos och en salt karamellsås. En efterrätt designad för FouFoune, och aprikostonerna i ölet harmoniserade väldigt fint med aprikosen i rätten. Däremot gick syran i ölet inte riktigt så väl ihop med sötman och sältan. På egen hand var efterrätten och särskilt FouFoune fenomenala.

Vid det här laget var det väl en 30-40 minuter kvar till det magiska nioslaget då Zwanze skulle släppas. I väntans tider kom en liten överraskning i form av Cantillons försök till hybrid mellan lambic och barley wine, Lambic de Haute Densité. Ett experiment som inte blev riktigt lyckat. Lätt syrligt, något karamelligt och med allt för stark karaktär av brett och ek.

Sedan blev klockan nio och det var dags för Zwanze. Välbalanserad lambic med väldigt lätta drag av körsbär. Fin funk och härlig syra med subtila kryddiga drag av humlen. En härlig öl, på par med några av Cantillons bättre öl men inte bland de allra bästa. FouFoune var t ex några snäpp vassare.

Efter allt surt passade jag på att avsluta kvällen med lite humle i form av helsköna Beerblioteks El Dorado Columbus IPA. En perfekt avslutning innan tåget hem.
Arvid, Fredrik och Gabriel
I fredags var det äntligen kommersiell för de två nya Uppsalabryggerierna Jackdaw och Tempel. Nåja, de brygger på ett och samma bryggeri egentligen. Med en varsin fatöl och ett gäng flasköl tog de O'Connors med storm och ölen gick åt i hög takt.

Bryggeriet ligger strax väster om Uppsala och ägs av Jackdaw medan Tempel hyr in sig på utrustningen, men samarbetet är betydligt närmare än bara det. Arvid på Tempel har hjälpt Gabriel, Fredrik och Jan att skruva ihop bryggeriet och de kommer bland annat hjälpa varandra att leverera öl.


De första ölen som finns ute nu är bryggda på ett mindre bryggverk och sammanlagt har ett tiotal öl släppts. De första ölen från de stora bryggverket väntas släppas om några veckor. Jackdaw har en tydlig belgisk profil på sina öl. Flaggskeppet heter Zwarte Draak och är en mörk rackare som klockar in på hela 12,5 %. Tempel satsar framförallt på suröl men utan att förhålla sig direkt till någon enskild bryggartradition. Bland de första ölen märks en berliner weisse och en slags syrlig barley wine.


En av höjdpunkterna i fredags var vinbärsvarianten av Tempels berliner weisse Helios. Rejält syrlig med utpräglad karaktär av röda vinbär. Jag trodde ärligt talat inte att man kunde få ut så mycket karaktär av röda vinbär i en öl men det motbevisades tydligt. Från Jackdaws sida är Zwarte Draak en av de mest minnesvärda, dock gäller det att inte dricka så många om man ska minnas det efteråt. Kraftig med mysig sötma och fin karaktär av torkad frukt och choklad.


Att använda lite udda kryddor är också lite av en specialitet för Jackdaw. Ett av flera exempel som serverades i fredags var deras Sumac & Malva. Sumac är en krydda som framförallt används i Nordamerika , Mellanöstern och Nordafrika och har en lite citrusliknande smak medan Malva är en ätbar blomma som är vanlig i framförallt olika delar av Asien. Ölet är rödaktigt med en kryddig och lite blommig smak. Sumactonerna känns rätt tydligt. Väldigt spännande öl.

Medan Jackdaw har som ambition att hålla bryggandet på hobbynivå med någon bryggning i månaden satsar Tempel på att kunna leva på bryggningen. De båda har i alla fall fått en riktigt stabil inledning och alla besökare under fredagens premiär uppskattade deras öl. Ett riktigt trevligt tillskott för den lokala ölscenen här i Uppsalatrakten.

Ämnet öl och cigarr har jag ju dykt ner i förut och nu tänkte jag bredda det med lite andra ölstilar. En Coronas Major från H. Upmann testades därför med två Thurbo-öl från Oppigårds, dvs DIPA och Stout. Kuba möter Sverige igen alltså och liksom sist kom de bra överens.

Cigarren är en mjuk och lättpuffad historia som är lätt att ta till sig. Mild och något söt smak med lite vaniljtoner och lätt ton av läder. En trevlig rackare som jag gärna röker igen. Den är någorlunda snabbrökt och passar bra för ett tillfälle då man vill ta en lugn stund utan att sitta i en timme, även om det också går att dra ut på det lite om man trivs lite för bra i stunden.

Att prova en DIPA till cigarr var något av en kul grej att testa snarare än att det fanns en baktanke. Ibland måste man prova något utanför sin låda. Emellertid var det väl knappast något underverk till kombo jag hittat men det var inte heller dåligt. De två parterna påverkade helt enkelt inte varandra särskilt mycket.

Thurbo Stout var själva huvudnumret i det här kombinationstänket. Att chokladtoner och rostad malt skulle passa med bra med cigarrök var väl kanske ingen högoddsare. Däremot var det inte helt väntat att det var de fruktiga tonerna i ölet som skulle lockas fram i kombination med cigarren men så var fallet. En väldigt intressant och god kombination där Thurbo Stout kom att få en fruktighet som nästan drog åt belgiska klosteröl. Tankarna fördes till Pannepot med kombinationen av rostade smaker och fruktighet. Riktigt bra kombination!
Pressbild
Att lagra öl på använda ekfat är en stor trend i USA och som kommer allt mer i Sverige. Det senaste svenska fatlagringsprojektet är lite extra spännande då det är inte bara ett utan fyra bryggerier inblandade med en varsin öl och dessutom med fat från den svenska whiskypionjären Mackmyra. Närke, Nynäshamn, Poppels och Jämtlands har alla använt Mackmyrafat till en varsin öl.

Samarbetat lanseras på Stockholm Beer & Whisky Festival nästa vecka (det är dock inte helt entydigt om det betyder att alla fyra öl också är klara och kommer finnas på plats). Samarbetet tar inte slut med att ölen lagras på whiskyfaten. De ska sedan användas igen av Mackmyra för att lagra en ny omgång whisky på. Ölfatslagrad whisky alltså, något som är ovanligt om än inte helt nytt. Alla fat som används är dessutom helt eller delvis gjorda med svensk ek.

Jämtlands har gjort en, vad det verkar, helt ny öl för sitt lagringsprojekt. Den kallas Strong Ale Whisky Cask Edition och kommer även att släppas i beställningssortimentet i december. Poppels har valt att lagra sin härliga DIPA på Mackmyrafaten. Att fatlagra välhumlade öl är ett närmast kontroversiellt ämne i vissa kretsar där vissa tycker att det är att förstöra de goda humletonerna i onödan. Samtidigt har konceptet verkat populärt bland de som provat det i USA, t ex Founder's Doom som är en bourbonfatlagrad Double Trouble. Poppels fatlagrade DIPA kommer bli den fjärde installationen i deras Projekt-serie.

Nynäshamn i sin tur har valt att lägga sin Sotholmen Extra Stout på kraftigt kolade bourbonfat med gavlar av svensk ek.
-Fatlagring kommer på bred front över hela världen men att få göra det här projektet med ett svensktföretag med svensk whisky på svenska fat gjorda av svensk ek är helt fantastiskt. Att det sedan är ettkombinationsprojekt där vår öl sedan får färga Mackmyras whisky gör det hela än mer inspirerande ochvi ser fram emot resultatet med spänning,” säger Lasse Ericsson, huvudbryggare på Nynäshamns Ångbryggeri, i ett pressmeddelande.

Vilket öl som Närke valt att lägga på faten har ännu inte framgått men det är inte första gången de samarbetar med Mackmyra. Deras utmärkta rökbock Anders Göranssons Bästa Rököl är nämligen gjord med rökmalt från Mackmyra. Fatet som används kommer från Thorslunds Kagge, som Närke också arbetat med tidigare, bland annat för en variant av Stormaktsporter lagrad på fat av svensk ek.

Jag tycker det här samarbetet verkar mycket spännande och ett kul steg för den svenska dryckesindustrin, både på öl- och whiskysidan. Fatlagrad är kul och gott och bland de exempel på svenska fatlagrade öl som gjorts tidigare finns flera riktigt lyckade öl.
Så här mycket såg man under provningen
En känd ölprovningsanordnare i Stockholm bjöd tidigare idag in till att prova ett av deras nya koncept: Att gå på ölprovning i fullständigt mörker. Tanken är att man dels inte ska ha förutfattade meningar baserat på synintrycket och dels att man ska skärpa sina övriga sinnen när ett sinne så att säga tas ur bruk.

Konceptet är taget från restauranger i Stockholm och ute i världen där matsalen är nattsvart och man äter i mörker. Nu gällde det istället att prova öl, med utmaningen att identifiera vilket glas som var vilket av fem givna öl. Med hjälp av breda, låga tumblerglas är det ingen risk att välta glasen när man famlar i mörkret. Däremot är det lite klurigt att skriva några vettiga anteckningar i totalt mörker, men det går faktiskt.

Någon revolutionerande ölupplevelse visade det sig emellertid inte vara. Med fem typiska öl i spridda stilar var det för en van öldrickare lätt att lista ut vilken som var vilken och några nya eller extra starka doft- och smakintryck upplevde jag inte. Det hade gissningsvis varit samma lika att prova ölen i ett ljust rum men ur en kopp så att man inte kan se färgen och klarheten på ölet.

Konceptet har förstås stor "annorlunda-faktor" och därmed ett värde för grupper som vill gå på en grundläggande ölprovning som skiljer sig ur mängden. Det kan säkert bli en kul snackis på jobbet dagen efter. Tycker man att ölen i sig är det viktiga kan man nog trots allt låta lampan vara tänd och slippa de praktiska problem som mörkret medför.

Däremot har synintrycket en viss inverkan på hur vi upplever öl och ögat kan lura de andra sinnena. Får man en ljus öl som färgats mörk med karamellfärg är det lätt hänt att man börjar hitta rostade toner i doften.

Att göra en dubbelblind provning, dvs att man varken ser ölen eller vet något om vilka öl som finns i glasen, med mer snarlika öl kunde vara intressant att prova. Fast jag vill ändå mena att det är utmanande nog med en vanlig blindprovning och om ölen är mer snarlika ger inte heller synintrycket något som kan vara väg- eller missledande.

Och så är ju öl ofta vackert att titta på. Bara en sån sak.

Omnipollo fortsätter släppa upphajpade IPA och senast i raden är Fatamatago, samarbetet med Tired Hands där man använt mango i bryggningen som skedde hos Dugges. Tired Hands är rejält upphaussade i USA och bara det att de kommit till Sverige och bryggt öl är rätt coolt i sig. I slutändan handlar det dock förstås om hur ölen till slut smakade.

Fatamatago är liksom namnet antyder en mashup av Omnipollos Fatamorgana som vi fått stifta bekantskap med under sommaren och Pennsylvaniabryggeriet Tired Hands MagoTago. Den senare är får jäsa med mango och därmed har man använt mango även i Fatamatago, närmare bestämt 200 kg.

När ölet skulle bryggas på Dugges behövde man hjälp med att skala alla mango som skulle användas. Omnipollo gick ut på Facebook och bad folk om hjälp. Massvis av fans hörde av sig. Trots att bara några få behövdes utlovades alla som hört av sig en VIP-behandling till ölsläppet. Så tar man hand om sina trogna fans. Tummen upp!

Nu har ölet även letat sig upp till Uppsala och O'Connors där det inmundigades häromdagen. På en hel del av bilden som cirkulerade i sociala medier i början av ölets bana visade en riktigt gulgrumlig öl men glaset jag fick var snarare blekgult med lätt grumlighet. Vilket väl egentligen inte spelade någon roll men jag blev lite förvånad över den stora skillnaden i utseende. Kanske låg allt grums längre ner i fatet?

Humlekicken är fräsch och rejäl med massor av härlig humlefruktighet. Varför använder inte fler humle på det här viset i Sverige? Det skulle väl bli total humlebrist i och för sig. Däremot lyckas jag inte urskilja någon särskilt bidrag från mangon. Det smakar förvisso av tropisk frukt men jag känner inga smaker som jag inte känt i annan välhumlad öl utan mango.

Kroppen är lätt och låter humlen komma fram men kanske hamnar den lite väl långt in i bakgrunden. Hela glaset slinker ändå ner lätt och snabbt utan klagomål. Beskan är medelstark och känns väl intunead med smakerna.

Det är synd att den här inte släpptes lite tidigare, den hade varit perfekt på en uteservering med lite mer värme än våra förvisso sköna brittsommardagar vi har nu. Fast även då hade den i mitt tycke mått bra av ett uns mer kropp.


I september kom det bara fem nyheter i det lokala sortiment. En ovanligt låg siffra, sannolikt på grund av ändringarna i reglerna för lokalsortimentet och osäkerheten det inneburit. Hursomhelst har fyra av dessa fem gått att beställa till hela landet och jag tog hem dem för att testa och två öl visade sig vara ett par nivåer än de andra två.

En av skillnaderna med det nya lokalsortimentet, TSLS, jämfört med det gamla är att nyheterna i sortimentet kommer finnas med på skribentprovningarna. Den delen kommer dock inte fasas in förrän provningen av novembernyheterna så för det senaste och det kommande släppet kommer jag prova ölen hemma istället och redovisa på samma form som för de vanliga nyheterna.

En annan utlovad förbättring är snabbare leveranstid av beställda varor. Tre öl fanns att hämta ut redan efter fyra dagar och den fjärde (Eskilstuna Mörk Lager) anlände efter åtta arbetsdagar.

[Namn]
[Art.nr., Pris, Volym, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon)]

S:t Eriks Pilsner
30003, 18,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Tydlig humlekaraktär med friskt gräsiga och fruktiga toner. Ren, brödig grundsmak med klara drag av spannmål. Mycket behaglig beska.
Bäst före: 27.05.2015

Eskilstuna Mörk Lager
30002, 22,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Knäckebröd och knäck i en mjuk och fin smakkomposition. Ren och något söt smak med en mild beska. Bra om än något enformig. Bra alternativ nu i oktoberfesttider om man vill gå på något lite mer traditionellt.
Bäst före: 2015-06-26

Barlingbo Slåttarn Gute Saison
30000, 27,90 kr, 33 cl, 5,5 %
Lätt fenolisk och något fruktig med en liten honungston. Mild humleton mot slutet, men smaken vattnar också ur mot slutet. Lätt honungssötma. Når inte riktigt hela vägen.
Bäst före: NOV eller DEC 14 (svårt att se vilken månad de markerat)

Qvänum Grannen Ale
30004, 40,80 kr, 50 cl, 5,5 %
Något plastig smak, något gick inte riktigt rätt i jäsningen här verkar det som. Synd, grundölen verkar trevlig med lätt fruktig och kakig grund och finstämda humletoner.
Bäst före: 20150310

I släppet kom även följande öl som för tillfället inte går att beställa till hela landet:
Onsala Gathenhielm Paix, 30007, 33,40 kr, 50 cl, 5,3 %
Att ha Gruyère till IPA är en välkänd öl- och ostkombo som testats många gånger av undertecknad och alltid med goda resultat. Jag ville därför testa lite nya kombinationer och se vilka andra ölstilar den fungerar med. Imperial IPA, lager och saison hamnade under luppen.

För att få kalla sin ost Gruyère måste den lagras i källare som håller samma klimat som de grottor man traditionellt lagrat osttypen i. Eller så lagrar man helt osten i sådana grottor, vilket just Kaltbach gör med sin Gruyère, i hela 12 månader. Resultatet är en hårdost med mycket jämn och tät struktur med en del kristaller som ger lite härlig crunch. Smaken är nötig och något mjölkig med fylligt smakspektrum, samtidigt som den har len profil. Riktig god ost som är trevlig att äta som den är, men lite smält Gruyère på hamburgaren eller i en varm macka är också guld.

Först ut i mitt lilla test var Brooklyn Lager, som på bryggeriets produktsida faktiskt anges passa till just Gruyère. Dock rekommenderar de en mild variant vilket kanske inte stämmer helt in på en som grottlagrats i 12 månader, men det provades ändå. Det lyckades inte, kort och gott. Ölet var för lätt och smakerna hittade inga kompisar i osten.

Jag gick vidare till Poppels Projekt 003 Imperial Saison, ni vet, ölen som hade ett något kaosartat släpp häromveckan. Liksom vid Systembolagets skribentprovning tyckte jag inte heller nu att de röda vinbären den bryggts med märktes något särskilt i smaken men tillsammans med osten lyfte verkligen fruktigheten i ölet. Inte riktigt en harmoni men åtminstone ett lyft för ölet.

Sist ut blev Sierra Nevada Hoptimum, en imperial IPA på 10,4 % som jag trots allt tycker ligger en bit ifrån en "vanlig" IPA. Det här funkar bra, med fina harmonier mellan ost och humlekicken, men maltkroppen blir lite för stor för osten att hantera på ett optimalt vis.

Till sist och syvene är det alltså ingen av dessa som puttar ner IPA från Gruyèretronen.

Sierra Nevada Hoptimum släpps på Systembolaget den 3 oktober efter att ha blivit uppskjuten från septembersläppet. Poppels Projekt 003 har släppts en gång redan men efter strulet på webben i det släppet har några flaskor hållts tillbaka till en webblansering i oktober, troligen den 9:e. Brooklyn Lager finns som ni vet både på flaska och burk i fasta sortimentet.

Poppels Projekt 003 och Sierra Nevada Hoptimum var varuprover

Brittiska bryggare är heta både på den brittiska och svenska marknaden just nu och ett av de senaste brittbryggerierna att börja exportera till Sverige är Marble. Det Manchesterbaserade bryggeriet startade redan 1997 i anslutning till puben Marble Arch Inn och har sedan växt till ett eget bryggeri. Sedan början av sommaren finns deras öl i Sverige och jag har imponerats varje gång jag provat deras öl.

Första gången jag kom i kontakt med Marble var för drygt två år sen på en ölbloggarkonferens i Leeds. Under en slags bryggarspeeddating presenterade de sin då helt nya Earl Grey IPA som gjorts i samarbete med Emelisse och som hade "torrteats" med massor av Earl Grey. En riktigt bra IPA med lagom mycket tesmak för att göra den både intressant och god, men fortfarande smaka IPA i grunden. Marble har fortsatt brygga den och jag ser framemot att smaka den igen för att se om den fortfarande är lika bra.

Numera finns alltså Marbles öl även i Sverige, genom importören Wicked Wine. Jag har fått möjlighet att prova två av ölen de tar in, nämligen Manchester Bitter och Lagonda IPA. På exempelvis Stockholm Beer & Whisky Festival kommer flera av deras finnas att smaka.

Jag fann Manchester Bitter sådär härligt lättdrucken som en brittisk bitter ska vara. Kaksmakande nyanserad kropp, lätt fruktighet och en rätt så kraftigt men också väldigt behaglig beska. Hade inte varit några problem att sänka 3-4 sådana på rad, minst, om man var ute efter en sådan grej.

Lagonda IPA har en smått tvålig humlekaraktär med mycket grapefruktskal. Beskan drar så smått mot det vita mellan skalet och fruktköttet på en citrusfrukt, precis på gränsen mellan att funka och bli störande. Lite teliknande toner finns också, samt en rätt så anonym kropp, med lätt fruktig avslutning. Kraftig efterbeska. Funkar absolut, men trumfas av Manchester Bitter.

Många av de brittiska bryggare som kommit in på svenska marknaden på senare tid har tenderat att vara från Londontrakten (Beavertown, Brew By Numbers, The Kernel etc). Kul att vi nu får ett bryggeri från de norra delarna av England också. Jag tror absolut att Marble kan tillföra något nytt till den svenska marknaden, särskilt om Earl Grey IPA fortfarande är lika bra som jag minns den. Om nu bara någon kunde börja importera skotska Fyne Ales också?

Manchester Bitter och Lagonda IPA var varuprover

Septembers andra exklusiva släpp ser till att vi har kul öl på hyllan även under andra halvan av månaden. Ölen som kommer här är generellt lite mer exotiska än de som kom i början av månaden, med humlad berliner weisse, munkstout, åtta år gammal trappistöl och obskyra italienare.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar)]

Siren Calypso Berliner Sour Amarillo Hopped
11511, Storbritannien, 38,90 kr, 50 cl, 4 %, T6 - 4000 st
Snyggt syrlig med bäriga och fruktiga toner samt lätta drag av barr. Syran lyfter fram den lite oljiga tonen från humlen. Spännande variant av berliner weisse.
Bäst före: 31st May 2015

Birra del Borgo Re Ale Extra
11715, Italien, 69,50 kr, 75 cl, 6,4 %, T5 - 6336 st
Rejält humlig smak som framförallt är fruktig men också något barrig och oljig. Kakig smak bakom som bär det hela. Beskan är lagom stark men det är som en skarv mellan den och de andra smakerna vilket stör en aning.
Bäst före: 04-2016

Baladin Wayan
11716, Italien, 79 kr, 75 cl, 5,8 %, T5 - 4320 st
Fruktig med toner av hårda fruktkarameller. Sötma som nästan blir lite sliskig till slut. Dessutom är den lite kryddhet vilket blir konstigt med de övriga smakerna.
Bäst före: APR 2016


Grado Plato Strada San Felice Zymatore
11786, Italien, 77,70 kr, 75 cl, 8 %, T6 - 3780 st
Söt med stora drag av torkad frukt och kola samt inslag av vanilj och ek. Ganska rakt på sak i smakerna men intressant och god.

Summer Wine Oregon Pale Ale
11754, Storbritannien, 28,90 kr, 33 cl, 5,5 %, T5 - 12096 st
Fläder och citrus i doften med undertoner av ännu mer fläder. Smaken är lätt kakig och sedan mer fläder och mer humlefruktighet. Lättdrucket och trevligt.
Bäst före: 31 01 15

Hornbeer Imperial IPA
11770, 53,90 kr, 50 cl, 8,3 %, T6 - 4000 st
Söt citrus och en väldigt "ljus" fruktighet i doften. Smak av citronmuffins, mango och lätta tropiska frukter. Väldigt frisk för en IIPA.
Bäst före: 24.07.2016

Chimay Blå 2006
11713, Belgien, 59,90 kr, 33 cl, 9 %, T5 - 6240 st
Mogen smak med tydliga oxidationsinslag. Portvin, torkad frukt och plommon i madeira. Mycket rund i smakerna, nästan för rund. Söt med inslag som drar åt vanilj. Kanske lagrad något år för länge för min smak.
Bäst före: End of 2011



Evil Twin Doughnut Break
11787, USA, 110,20 kr, 65 cl, 11,5 %, T5 - 5000 st
Ja, men visst smakar det lite munk? Den ätbara sorten alltså. Därtill chokladsås och lite kaffe. Ganska söt och väldigt intensiv smak. Bra grejer.

Julien Fremont Cidre Brut par Nature
11729, Frankrike, 85 kr, 75 cl, 5,5 %, T6 - 600 st
Fruktig och äpplig med inslag av både söta och bittra äpplen. Välbalanserad med viss sötma och en del tanniner som bidrar till en torrare känsla. Trevlig!

Kommer också i T7 men fanns inte med på skribentprovningen:
Amager Barrel Proof, 11790, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 9,5 %
Amager King of Kentucky, 11792, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 11 %
Amager The Days of Barley & Roses Niepoort Edition, 11704, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 10 %

Jag har druckit alla dessa tre fatlagrade Amageröl några gånger tidigare och det är tre riktigt bra öl. Bourbonfatlagrat barley wine, bourbonfatlagrad imperial stout och portvinslagrat barley wine. Gillar du dessa stilar och tycker hundratio kronor är värt att lägga ut på ett bra ex av stilen är det inte mer att säga.
Att fotografera ölen man dricker har blivit allt vanligare, så till den grad att det finns Facebookgrupper för det och har hållits utställningar med ölfoton. Jag har själv gjort en satsning för att ha bättre bilder på här på Portersteken. Baserat på vad jag lärt mig under den resan tänkte jag nu dela med mig av lite tips till er andra som gillar att fota öl. Eftersom det finns en del blir det en mindre artikelserie, där vi börjar med information om vad som skiljer olika kameratyper åt och vad det spelar för roll när man fotar öl.

Nästan alla idag äger en digital kamera eftersom de finns inbakade i så gott som alla mobiltelefoner, men det är skillnad på kameror och kameror och det är mer än antalet megapixlar som spelar roll. Lite grovt kan man dela in digitalkameror i tre grupper: mobilkameror, kompaktkameror och systemkameror. Ofta får man höra att det är fotografen och inte kameran som gör bilden. Det är inte riktigt hela sanningen. Visst spelar fotografens skicklighet en avgörande roll, men det finns många lägen där inte ens en mästerfotograf kan ta en bra bild med en mobilkamera.

Det finns mycket som skiljer olika kameror åt och vilka skillnader som är viktiga beror på hur och vad man fotograferar. När det gäller ölfoto tycker jag personligen att de tre viktigaste skillnaderna är kamerans sensor, optiken och möjligheterna till manuella inställningar (samt hur lätt/snabbt det går att ändra inställningar).

Kamerans sensor omvandlar med hjälp av halvledare det inkommande ljuset till en digital signal som tolkas till en bild. Lite förenklat kan man säga att ju större sensor, desto mer ljus kan den ta in (egentligen beror det också på pixelstorleken men det blir överkurs). Sensorstorleken har också inverkan på skärpedjupet i bilden, där större sensor gör att kamerans kortaste skärpedjup blir kortare (mer om skärpedjup längre ner). Generellt har mobilkameror minst sensorer, följt av kompaktkameror och sedan är hoppet upp till systemkameror rätt så stort, men det är förstås också skillnader mellan kameror inom samma kameraklass.

Optiken har också en väldigt stor inverkan på bilden. Vilka bländartal man kan använda styrs av optiken och bländartal i kombination med sensorstorlek styr skärpedjup. Bländaren styr också hur mycket ljus som släpps in till sensorn och därmed är även optiken viktig för möjligheterna att ta bilder i dåligt ljus. Optiken styr förstås också hur skarp bilden kan bli, men även sådant som bildförvrängning (distortion). Kanske viktigaste av allt styr optiken bildvinkeln (genom optikens brännvidd) och möjligheten till att zooma.

Mobilkameror har ofta både fast bländare och brännvidd, vilket förstås blir begränsande för såväl bildkomposition som för hur mycket man kan anpassa sig till sämre ljus. Dessutom tycker jag själv att en något längre brännvidd, som alltså ger en något snävare bildvinkel (kommer närmare fotoobjektet), ofta passar bäst till ölfoto medan mobilkameror ofta är mer vidvinkliga. Dagens kompaktkameror har rätt så bra optik och därtill ofta ett zoomomfång som räcker gott till vardagligt ölfotograferande.

Följden av detta är att det är lättare att få en bra bild i sämre ljusförhållanden med en kamera som har större sensor och bättre optik, vilket ofta följer varandra. En stor vinst med en bättre kamera är alltså att det blir lättare att fotografera i sämre ljusförhållanden. Icke-optimala ljusförhållanden är tyvärr också väldigt vanliga i ölsammanhang. Att använda kamerans inbyggda blixt ger dessutom ofta oönskade effekter, men mer om det i en kommande artikel i ölfotoskolan.

Ytterligare en av vinsterna med en systemkamera istället för en kompaktkamera är möjligheten till riktigt ljusstark optik. Ljusstark optik erbjuder samtidigt också större möjligheter till kortare skärpedjup. Kort skärpedjup ger oskarp för- och bakgrund, vilket gör att bildbetraktarens öga dras till den del som är skarp.

Jag återkommer i senare inlägg med bildexempel som belyser skillnaderna mellan olika kameratyper.
Dags att uppdatera listan över höstens nyheter med lite öl som kommer i oktober och november. Bland de riktigt roliga listningarna finns Amagers fem nya samarbetsöl med olika amerikanska bryggerier, en trio godsaker från De Struise, saison från Brew By Numbers och så en hel del annat gott.

19 SEPTEMBER SMÅ PARTIER
T5
Baladin Wayan, 11716, Italien, 79 kr, 75 cl, 5,8 % - 4320 st
Birra del Borgo Re Ale Extra, 11715, Italien, 69,50 kr, 75 cl, 6,4 % - 6336 st
Chimay Blå 2006, 11713, Belgien, 59,90 kr, 33 cl, 9 % - 6240 st
Evil Twin Doughnut Break, 11787, USA, 110,20 kr, 65 cl, 11,5 % - 5000 st
Summer Wine Oregon Pale Ale, 11754, Storbritannien, 28,90 kr, 33 cl, 5,5 % - 12096 st

T6
Grado Plato Strada San Felice Zymatore, 11786, Italien, 77,70 kr, 75 cl, 8 % - 3780 st
Hornbeer Imperial IPA, 11770, 53,90 kr, 50 cl, 8,3 % - 4000 st
Siren Calypso Berliner Sour Amarillo Hopped, 11511, Storbritannien, 38,90 kr, 50 cl, 4 % - 4000 st

T7
Amager Barrel Proof, 11790, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 9,5 %
Amager King of Kentucky, 11792, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 11 %
Amager The Days of Barley & Roses Niepoort Edition, 11704, Danmark, 109,90 kr, 50 cl, 10 %
The Monarchy Preussen Weisse, 11793, Tyskland, 44,90 kr, 50 cl, 5,5 % - 1600 st Uppskjuten till 17/10

3 OKTOBER SMÅ PARTIER
T5
Birra del Borgo My Antonia, 11674, Italien, 33,90 kr, 33 cl, 7,5 % - 8640 st
Caracole Saxo Bio, 11621, Belgien, 29,50 kr, 33 cl, 7,5 % - 5184 st
Innis & Gunn Barrelmaster's Reserve Highland Park 18 y/o, 11441, Storbritannien, 27,90 kr, 33 cl, 7,4 % - 50000 st
Lagunitas Imperial Red, 11404, USA, 78,40 kr, 65 cl, 7,6 % - 6000 st
Lagunitas Little Sumpin Extra, 11799, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,5 % - 21600 st
Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2014, 11667, Danmark/Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 5,2 % - 45000 st
Nynäshamn SMÖF 2014 Röd Apa, 11784, Sverige, 30,90 kr, 50 cl, 5,1 % - 11000 st
Omnipollo/Siren/Mike Bates Gracchus, 11448, Sverige, 33,90 kr, 33 cl, 4,5 % - 12000 st
S:t Eriks IPL, 11432, Sverige, 25,90 kr, 33 cl, 7 % - 8000 st
Åbro Bryggmästarens Drakens IPA, 11480, Sverige, 23,90 kr, 33 cl, 6,1 % - 15000 st

T6
De Struise Sint Amatus, 11517, Belgien, 35,90 kr, 33 cl, 10,5 % - 4320 st
De Struise Ignis Et Flamma, 11523, Belgien, 28,90 kr, 33 cl, 7 % - 4320 st
De Struise Cuvée Delphine, 11539, Belgien, 39,90 kr, 33 cl, 11 % - 4320 st
Omnipollo/Buxton Stolen Fruit, 11202, Sverige/Storbritannien, 33,90 kr, 33 cl, 4,5 % - 4320 st
To Öl LikeWeisse, 11226, Danmark/Belgien, 32,90 kr, 33 cl, 3,8 % - 2400 st

T7
Harviestoun Ola Dubh 21 y/o, 11227, Storbritannien, 63,90 kr, 33 cl, 8 % - 1200 st
Hoppin' Frog B.O.R.I.S. The Crusher, 11690, USA, 79,90 kr, 65 cl, 9,4 % - 1320 st
Strubbe Jubileum Keyte, 11612, Belgien, 115 kr, 75 cl, 6,8 % - 528 st

17 OKTOBER SMÅ PARTIER
T5
All In/Lervig Imperial Porter, 11264, Sverige/Norge, 48,50 kr, 33 cl, 8,5 % - 7800 st
Amager/Grassroots Shadow Pictures DIPA, Danmark/USA, 11276, 53,90 kr, 50 cl, 8 % - 10080 st
Amager/Cigar City Orange Crush Session IPA, 11443, Danmark/USA, 44,90 kr, 50 cl, 5 % - 12600 st
Oppigårds/Närke Ädelweiss, 11265, Sverige, 29,90 kr, 50 cl, 6 % - 18000 st
Samuel Adams Fat Jack Double Pumpkin, 11768, 59,90 kr, USA, 65 cl, 8,5 % - 10000 st
Sierra Nevada Hoptimum, 11223, USA, 41,90 kr, 35,5 cl, 10,4 % - 10000 st

T6
Baladin Zucca, 11201, Italien, 89 kr, 75 cl, 7 % - 2880 st
Smuttynose Pumpkin Ale, 11741, USA, 26,80 kr, 35,5 cl, 5,8 % - 2880 st

T7
Alesmith Horny Devil, 11524, USA, 139 kr, 75 cl, 10 % - 720 st
Freigeist Abraxxxas, 11529, Tyskland, 39,90 kr, 50 cl, 6 % - 1440 st
Gulden Draak Brewmaster's Edition, 11530, Belgien, 129,90 kr, 75 cl, 10,5 % - 600 st
Lost Abbey 10 Commandments, 11663, USA, 159 kr, 75 cl, 10 % - 1400 st
The Monarchy Preussen Weisse, 11793, Tyskland, 44,90 kr, 50 cl, 5,5 % - 1600 st

3 NOVEMBER JULÖL
Anchor Christmas Ale, 11390, USA, 35,5 cl
Anderson Valley Winter Solstice, 11317, USA, 35,5 cl
Bellerose de Noël, 11384, Frankrike, 75 cl
Boucanier Christmas Ale, 11334, Belgien, 33 cl
Brewdog Santa Paws, 11368, Storbritannien, 33 cl
Brutal Brewing Pistonhead Christmas Carol, 11397, Sverige, 50 cl
Brutal Brewing Winter Hale, 11302, Sverige, 50 cl
Chouffe Nice Chouffe, 11364, Belgien, 75 cl
Designbrew Juleko, 11394, Sverige, 33 cl
Dugges Christmas Idjit, 11340, Sverige, 33 cl
Electric Nurse Underbar Jul, 11308, Sverige, 50 cl
Eriksberg Julöl, 11373, Sverige, 50 cl
Evil Twin Christmas Eve at a NYC Hotel Room, 11351, USA, 35,5 cl
Falcon Julmumma, 11355, Sverige, 50 cl
Falcon Julöl, 11329, Sverige, 33/50 cl
Flying Dog K-9 Winter Cruiser, 11012, USA, 35,5 cl
Fuller's Old Winter Ale, 11358, Storbritannien, 50 cl
Gotlands Sleepy Bulldog Winter Ale, 11301, Sverige, 33 cl
Gotlands Wisby Julbrygd, 11311, Sverige, 33 cl
Great Divide Hibernation Ale, 11332, USA, 35,5 cl
Grebbestad Julöl, 11371, Sverige, 50 cl
Jacobsen Golden Naked Christmas Ale, 11365, Danmark, 75 cl
Jämtlands Julöl, 11382, Sverige, 50 cl
Lagunitas Holiday Ale, 11312, USA, 35,5 cl
Liefmans Glühkriek, 11376, Belgien, 75 cl
Mariestads Julebrygd, 11338, Sverige, 50 cl
Midtfyns Julestout, 11366, Danmark, 50 cl
Mikkeller Santa's Little Helper, 11354, Danmark/Belgien, 33 cl
Mikkeller Til Via Fra, 11343, Danmark/Belgien, 33 cl
Mohawk Blizzard, 11349, Sverige/Belgien, 33 cl
Mohawk Snowmelter Stout, 11323, Sverige, 33 cl
Mohawk Whiteout Stout, 11314, Sverige, 33 cl
Nils Oscar Kalasjulöl, 11300, Sverige, 33 cl
Nynäshamn Mysingen Midvinterbrygd, 11381, Sverige, 50 cl
O'Haras Christmas Velvet, 11324, Irland, 33 cl
Oppigårds Winter Ale, 11320, Sverige, 50 cl
Pripps Jul, 11356, Sverige, 50 cl
S:t Eriks Julale, 11369, Sverige, 33 cl
S:t Eriks Orange Imperial Porter, 11388, Sverige, 33 cl
S:t Eriks Winter DIPA, 11344, Sverige, 33 cl
S:t Eriks Winter Session IPA, 11362, Sverige, 33 cl
Samuel Adams Winter Lager, 11363, USA, 35,5 cl
Shepheard Neame Christmas Ale, 11357, Storbritannien, 50 cl
Sigtuna Christmas Lager, 11396, Sverige, 33 cl
Sigtuna Midvinterblot, 11383, Sverige, 33 cl
Sigtuna Winter Organic, 11319, Sverige, 33 cl
Slottskällan Nisse Julöl, 11377, Sverige, 50 cl
Slottskällan Winter Eko, 11330, Sverige, 33 cl
Sofiero Julöl, 11372, Sverige, 50 cl
Spendrups Julöl, 11350, Sverige, 50 cl
St Peter's Winter Ale, 11331, Storbritannien, 50 cl
Störtebeker Weihnachtsbier, 11370, Tyskland, 50 cl
Three Hearts Julöl, 11380, Sverige, 50 cl
Thornbridge Smoked Winter Porter, 11378, Storbritannien, 50 cl
Thornbridge Winter Imperial Stout, 11399, Storbritannien, 50 cl
Ölvisholt Jólabjór, 11342, Island, 33 cl

7 NOVEMBER SMÅ PARTIER
T5
Amager/Prairie Tulsa Twister Farmhouse Saison, 11221, Danmark/USA, 50,90 kr, 50 cl, 7,5 % - 10080 st
Brew By Numbers Saison Citra, 11785, Storbritannien, 30 kr, 33 cl, 5,5 % - 15000 st
Caracole Nostradamus Bio, 11712, Belgien, 32,50 kr, 33 cl, 9 % - 5184 st
Haandbryggeriet Norwegian Wood, 11224, Norge, 42,90 kr, 50 cl, 6,5 % - 10000 st
Hornbeer Russian Imperial Stout, 11299, Danmark, 49,90 kr, 50 cl, 8,1 % - 6000 st
Fuller's Imperial Stout, 11651, Storbritannien, 59 kr, 50 cl, 10,7 % - 10000 st
Rodenbach Vintage 2012, 11253, Belgien, 95 kr, 75 cl, 7 % - 5520 st
Sierra Nevada Flipside IPA, 11771, USA, 32,90 kr, 35,5 cl, 6,2 % - 15120 st
Tilquin Oude Gueuze á l'Ancienne, 11711, Belgien, 60 kr, 37,5 cl, 6,4 % - 5100 st

T7
Brooklyn Cuvée Noir, 11725, USA, 75 cl
De Ranke Kriek De Ranke, 11779, Belgien, 75 cl
Glazen Toren Canaster Winterscotch, 11656, Belgien, 75 cl
Tilquin Oude Quetsche á l'Ancienne, 11653, Belgien, 37,5 cl

21 NOVEMBER SMÅ PARTIER
T5
Amager/Jester King Danish Metal Imperial Stout, 11478, Danmark/USA, 59,90 kr, 50 cl, 10 % - 8400 st
Amager/Surly Todd The Axe Man IPA, 11436, Danmark/USA, 49,90 kr, 50 cl, 6,5 % - 12600 st
Nynäshamn Bötet Barley Wine 2013, 11686, Sverige, 35,90 kr, 25 cl, 9,1 % - 10080 st
Nynäshamn Sotholmen Extra Stout, 11516, Sverige, 25,90 kr, 25 cl, 7 % - 8640 st

T6
Port Brewing Hop 15, 92039, USA, 65 cl

1 DECEMBER FASTA SORTIMENTET
Anchor Old Foghorn, 1001, USA, 35,5 cl
Bocq Saison, 1586, Belgien, 75 cl
Hilliards Amber Ale, 2170, USA, 35,5 cl (burk)
Innis & Gunn Dark Scotch Ale Reserve, 2110, Storbritannien, 33 cl
Mont Blanc Brassin d'Hiver aux Marrons, 1545, Frankrike, 75 cl
Sigtuna Inspired by IPA Mixpack, 3001, Sverige, 4x33 cl
Zatec Premium Organic Lager, 1581, Tjeckien, 33 cl

5 DECEMBER SMÅ PARTIER
T5
Baladin Café Nöel, 11797, Italien, 33 cl
Birra del Borgo 25 Dodici, 11718, 75 cl
Dupont Avec Les Bons Voeux, 11657, Belgien, 37,5 cl
Fuller's Vintage Ale 2014, 11706, Storbritannien, 50 cl
Mikkeller Nelson Sauvignon, 11748, Danmark/Belgien, 75 cl
Schloss Eggenberg Samichlaus 2014, 11783, Österrike, 33 cl

T6
Rulles Meilleurs Voeux, 11658, Belgien, 75 cl

T7
De Ranke Père Noël, 11650, Belgien, 75 cl

*Exkl. pant

Källa: Systembolaget
Med dryga två veckor kvar till Stockholm Beer & Whisky Festival är det väl dags att börja kika på vad som verkar spännande på årets festival. Nya bryggerier, nya importörer, nya öl, nya cider, nya öppettider och en massa annat som också är nytt för i år. Dags att peppa igång för Sveriges största ölevent.

Till att börja med har öppettiderna lagts om igen. På torsdagarna slår dörrarna upp för allmänheten en timme tidigare än föregående år, alltså redan kl 14. För fackfolk öppnar mässan som vanligt kl 12 på torsdagarna. Förra året provade man att öppna tidigt på fredagarna men där har man gått tillbaka till att öppna kl 14. Gissningsvis för att inte skapa alltför långa pass för all personal. På lördagarna är det som vanligt (?) 11-24 gäller. Som vanligt rekommenderar jag i första hand att man går på torsdagar och i sista hand på lördagar. (Mer praktisk information om öppettider, att ta sig dit etc etc hittar man här.)

Ölsvammel-Stefan har annonserat att han i vanlig ordning jobbar på att sätta ihop en lista över vilka som kommer att finnas på festivalen. Det går förstås inte att få med alla öl som finns på mässan men det lär vara den mest kompletta lista man kan få tag på. Än är den inte färdig att publicera men håll utkik på Ölsvammel, den lär dyka upp snart.

På den officiella utställarlistan kan man dock redan hitta vilka bryggerier och importörer som kommer och några av dem har börjat lägga in sina öl som ska med. Det som omedelbart slår mig är att Wicked Wine verkar ha skrapat fram en del riktigt roliga saker, bland annat från Dieu du Ciel, men framförallt från Founder's. Eller vad sägs om Devil Dancer och KBS? Öl från Clown Shoes och brittiska Marble ska inte heller missas. Den senares Earl Grey IPA är rätt rolig.

Åbro hör kanske inte till de jag vanligtvis skulle rekommendera ett besök hos men i år har de ju bryggt vinnarölen i hembryggar-SM, Drakens IPA. Den kommer ha premiär under SBWF och hembryggarna bakom ölet kommer finnas på plats första helgen. Det verkar som de kommer ha en monter för Åbros "vanliga" öl och en monter för undermärket Bryggmästarens, och det är i den senare som Drakens IPA lär finnas.

CAP har fått igång sitt egna bryggeri och lär ha med sig en hel del nya öl att visa upp. För den som vill bekanta sig med Beer Studio får man en bra chans hos CAP:s ägare, Cask Sweden. I deras monter bör man också spana in Londonbryggeriet Brew By Numbers.

Beer Enthusiast har börjat ta in Birra Del Borgo och har med sig ett helt gäng av deras öl, tillsammans med en del godingar från Haandbryggeriet. Brewery International har listat FiftyFifty vilket lär betyda att det kommer finnas några varianter av deras fantastiska fatlagrade imperial stout, Eclipse.

Det är också många nya småbryggare som kommer till mässan i år, bland annat Coppersmith, Dykes, Åre Bryggcompani och Designbrew. Många av dem kommer hålla till i det lilla sidorummet Cuisinen. En helt ny ölimportör, Holy Grale, dyker också upp med framförallt brittiska öl i bagaget, samt några belgare.

På tal om belgare lär förstås Belgoklubben bli väl värt ett besök igen. Vilka öl de ställer ut med är inte officiellt än men jag litar på att det blir intressant. På samma tema ska man förstås också kika för Constant Companion som bl a tar med sig en av sina nyheter i portföljen, Hof Ten Dormaal. De tre öl de annonserat att ta med från dem är rätt unika och något som verkligen bör provas.

Till sist vill jag slå ett slag för utställaren Riktig Cider som tar med sig en massa kvalitetscider från både Frankrike och England. Även om man tror att man inte gillar cider tycker jag man ska ge dem en chans att visa att cider kan vara så mycket mer än sötsliskig äppeljuice. På samma sätt som öl är mer än industriell ljus lager.

Vad ser du mest framemot att prova på årets SBWF?
Eftertraktad bira
Den crowdsourcade ölen Projekt 003 från Poppels Bryggeri hade hajpats upp rejält inför fredagens småpartisläpp på Systembolaget. Så mycket att Systembolagets webbsida inte klarade trycket och just denna öl gick inte att beställa. För att kompensera för detta kommer istället en webblansering av några av de återstående flaskorna i oktober.

Förvirringen var stor i fredags morse när Poppels Projekt 003 Imperial Saison dök upp på Systembolaget.se men inte gick att beställa. Leveranserna till butik verkar inte heller ha fungerat som de ska. Systembolaget menar att det uppstod serverproblem vid lanseringen som drabbade just Projekt 003.

Ölet är crowdsourcat på så sätt att man bett bryggeriets fans bidra med röda vinbär som sedan använts i ölet samt att man tagit in folk som hjälpt till med buteljeringen. Därför var det många som hjälpt till eller kände någon som hjälpt till och gärna ville få tag på en flaska. Samtidigt har flera bloggare hajpat ölet inför Poppels första nationella småpartisläpp och efterfrågan blev väldigt stor. Men att beställa online fungerade alltså inte under fredagen.

Nu finns det flaskor kvar i Bromma och imorgon tisdag inkommer fler flaskor till Systembolagets vinkällarbutik i Nordstan, Göteborg. För att i någon kompensera för strulet på webben har man nu valt att ha en webblansering av ölet i oktober, gissningsvis med de flaskor som ännu inte gått iväg till butik. Det kommer att ske två webblanseringar i oktober, den 9:e och den 23:e. Vilken av dem som Projekt 003 kommer att hamna i känner jag ännu inte till.
Samuel Adams Rebel West Coast Style IPA har funnits sedan förra sommaren och går sedan i måndags också att köpa i sexpack genom beställningssortimentet. Samuel Adams är lite hit and miss för mig, vissa grejer gör de överraskande bra och vissa grejer känns som nervattnade versioner av vad det beskrivs som. Rebel IPA visade sig tyvärr vara av det senare slaget.

Med Amarillo, Chinook, Simcoe, Cascade och Centennial i receptet och West Coast Style IPA på etiketten förväntar man sig en rejält humlig och fruktig öl, men humlen är tyvärr ganska tam. Flaskan är datummärkt till december 2014 och med lanseringsdatumet som ytterligare ledtråd gissar jag att den är buteljerad i slutet av juni. Dryga två månader är visserligen inte purfärskt, men heller inte tillräckligt mycket att skylla brist på humlenärvaro på. Två provade flaskor med samma smak pekar också på att det inte rör sig om flaskvariation.

Den humlesmak som ändå finns där drar främst mot grapefrukt och citrus i allmänhet, samt försiktiga talldrag. Beskan är också den rätt så tam och lyckas inte riktigt ge den där uppfriskande känslan som en väl avvägd beska kan göra. Maltsmakerna är okomplicerade och egentligen också ointressanta, utan djup eller nyanser.

Det finns överhuvudtaget inga felsmaker i ölet, men det är inte i närheten av vad man förväntar sig av något som kallar sig för västkust-IPA. Så räknar man till stil är den knappt godkänd men som öl i allmänhet sett är den ändå okej, om än något tråkig. Att beställa hem ett sexpack vill jag inte rekommendera.


Jag har sagt det förut och det är värt att säga igen. Oktoberfestlig Ängöl från Ängö Kvartersbryggeri är ett av Sveriges bästa lageröl och det är definitivt det bästa oktoberfestölet man kan hitta i Sverige bland såväl svenska som importerade öl.

Egentligen finns inte så mycket att tillägga till den ingressen, mer än att den är bättre på fat än på flaska. Eller jo, förresten, en liten detalj som jag i och för sig också har nämnt förut. Ett gäng fat av Oktoberfestlig har skickats till Brekeriet för att sekundärjäsa med brett i ett spännande litet experiment. Hur det faller ut ska bli riktigt intressant att se.

Eftersom Ängö aldrig avlistade Oktoberfestlig ur lokalsortimentet efter förra hösten har den legat som slutsåld under hela mätperioden som avgjorde vilka öl som skulle få finnas i TSLS. Därmed har den inte tagits med i TSLS, vilket verkligen är synd på en så bra öl. Kalmarborna får helt enkelt skatta sig lyckliga att de får den för sig själva, åtminstone flaskvarianten. Bryggeriet var dock påpassliga nog att meddela detta i förväg så man fick chansen att beställa ölet medan det fortfarande var möjligt, eftersom årets Oktoberfestlig hann in på hyllorna innan TSLS trädde i kraft.

Ser ni den på fat, så slå till, och håll utkik efter den brettade varianten.

En bekant sprang på en prislista från Systembolaget i sin sommarstuga. Från 1997. Jag fick ta en titt och det är spännande läsning, med en del öl som man idag drömmer om och som då fanns direkt på hyllan. Därtill en spännande titt in i svunna tider med numera nedlagda eller uppköpta svenska bryggerier i listan, bland annat. Dags för en liten Throwback Thursday alltså.

På den här tiden hade Systembolaget, om jag förstått det rätt, ett lite annorlunda sortimentssystem jämfört med idag där det rörde sig mer om ett roterande sortiment än dagens fasta och tillfälliga sortiment. Den publikationen jag har tittat på har titeln Systembolagets prislista juli aug 1997. Som kuriosa kan nämnas att webbadressen också omnämns på framsidan.

Öllistan är uppdelad i ljus lager med låg, medelstor respektive stor beska, mörk lager, ale, porter/stout, veteöl, lambik (sic) och specialöl, och domineras till antalet av öl i kategorin ljus lager med medelstor beska. Lite som idag, antar jag.

Sofiero, Zeunerts och Banco var på den här tiden egna bryggerier och hade alla ett gäng öl på Systembolaget. Alla tre köptes sedermera upp av Kopparbergs. Just Kopparbergs hade för övrigt Tjejöl med i listan. Skulle det namnet fungera idag? Knappast. Något anmärkningsvärt utöver namnet verkar det inte vara utifrån den korta beskrivningen (ljus lager med medelstor beska, 5,3 %, "Lätt, torr smak med viss brödighet och inslag av citrus").

Andra bryggerier som finns med i listan men som inte finns längre är Thimsfors, Hallsta Bryggeri, Gellivare Bryggeri, Gamlestadens, Gefle Borg Bryggeri, Fors, Källefall, Vivungs och Nordsjö Gårdsbryggeri. Några svenska småbryggerier som fortfarande lever kvar fanns det förstås också, nämligen Ahlafors, Jämtlands, Grebbestad och så Kungsholmens Kvartersbryggeri, som vi numera känner som Nils Oscar. Från den sistnämnda fanns Lundgrens Lager, en välhumlad skapelse som var något av en föregångsöl på sin tid.


Någon IPA-boom var det inte tal om på den här tiden. Anchor Liberty Ale, en öl som redan då var gammal i gamet, får nog ses som det närmaste en amerikansk IPA som fanns. Å andra sidan fanns det andra godbitar, eller vad sägs om Rodenbach Alexander för 22,70 kr eller Eldridge Pope Thomas Hardy's Ale 1995 för 28,30 kr? 25 cl av Samuel Adams Triple Bock för 44,50 kr måste ha setts som rena rånet.

Det här var också på den tiden som Falcon och Pripps fortfarande var åtskilda. Den förre licensbryggde Carlsberg, den senare licensbryggda Tuborg. Sedermera slogs de ihop och bildade Carlsberg Sverige.

Man kan också notera att Systembolaget även sålde lättdrycker, alltså upp till 2,25 %. Två öl fanns i denna kategori (samt tre alkoholfria öl), Samuel Adams Golden Lager och Lindemans Petite Pêcheresse, båda på 2,2 %. Bland de icke drickbara produkterna kunde man hitta videofilmen Du dricker väl inte för mycket, va? för en jämn hundring.

Om någon vill läsa hela öldelen av prislistan har jag scannat in den. Den kan nås här (PDF, ca 9 Mb) och delas med tillstånd.
Almanac har sin bas i San Franciscotrakten och bygger sitt koncept på lokala råvaror, särskilt lokalt odlad frukt. Utöver lokala råvaror nischar de sig mycket mot så kallade farmhouse ale och mot suröl. Till sin Sourdough Wild Ale har de tagit in surdegsjäst från ett lokalt bageri och citroner från en lokal farm. Men att brygga med surdeg, fungerar det verkligen?

En typisk surdegs mikroflora bygger på mjölksyrabakterier och andra typer av jästsorter än den man bakar bröd och (vanligtvis) brygger ale med. Mjölksyrabakterier i suröl är inget konstigt, men surdegens jästsvampar är inget man vanligtvis brygger öl med. Kanske av en god anledning, men det stoppade inte Almanac att brygga en öl med bland annat surdeg.


Syran och citruszestsmakerna är fina och funkigheten från bretten, som också tillsatts, är inte alls dum. Men snarare än surdegsbröd så smakar det mer åt just surdegshållet och det är ingen jättehit i ett öl. Åtminstone inte för mina smaklökar.

Lite av en olivlagston finns där också, vilket kanske inte är helt konstigt. Så här efter att druckit ölet och researchat lite snabbt på surdegens mikroflora verkar det som att en av de vanligare jästsvamparna också brukar finnas i just olivlag.

Med brett, citroner och vinfat har ölet fått många intressanta och någorlunda komplexa smaknyanser, men frågan är om det inte hade varit bättre att strunta i surdegen. Möjligen bara använda laktobakterier istället för syrans skull.

Det är knappast odrickbart men jag fann den inte särskilt givande heller. De jag delade flaskan med verkade gillade den bättre än vad jag gjorde dock.




Numera släpper Systembolaget sina exklusiva nyheter två gånger per månad (med några undantag), med släpp den första och tredje fredagen i månaden. Nu på fredag är det dags för det första av dessa uppdelade släpp då den första septemberladdningen dyker upp på hyllorna. Bland godsakerna finns bäröl, glutenfri IPA, svart-IPA, DIPA, imperial stouts, barley wine och lite därtill.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar)]

Poppels Projekt 003 Imperial Saison
11289, Sverige, 99 kr, 75 cl, 7 %, T6 - 2000 st
Estrig doft med liten antydan av röda vinbär. Smaken är också estrig samt med lite lätta fenoler i typisk saisonanda. Vinbären märks framförallt i eftersmaken. Lite tanniner från vinbären tro? Lite udda faktiskt.
Bäst före: FEB 2015

Dugges Blåbärliner
11659, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 3,6 %, T5 - 10000 st
Doftar skog och mark och blåbär. Smaken är torr med tydliga blåbärsdrag och en mer avrundad syrlighet än de tidigare Bärliner-ölen. Tydligare bärkaraktär med mindre plats åt grundölet. Endast i slutet kommer mjölksyrekaraktären fram.

Dupont La Bìere de Beloei
11637, Belgien, 66 kr, 75 cl, 8,5 %, T5 - 4620 st
Brödig och fruktig samt något fenolig. Startar snyggt men halvvägs in är det något som krockar lite. Den humliga avslutningen lyckas inte integrera sig i smaken riktigt.
Bäst före: 09//2016

Mikkeller I Wish IPA Gluten Free
11763, Danmark/Belgien, 34,90 kr, 33 cl, 5,5 %, T5 - 10080 st
Mycket humle men med en aning om att börja bli lite trött. Fruktigt, barrigt och liiite oljigt. Rostat bröd och lite knäck i bakgrunden. Gott men samtidigt inget jättesärskilt i IPA-väg, men självklart ett lyft för glutenintoleranta.

Victory Dirt Wolf
11796, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,7 %, T5 - 18720 st
Riktigt härlig humlefruktighet som är väl underbyggt av sockerkakssmakande maltkropp och välbalanserad sötma för att avsluta i en lång, utdragen efterbeska. Mycket bra DIPA, väldigt prisvärd.
Bäst före: 01/07/2015

BrauKunstKeller Mandarina IPA
11242, Tyskland, 29,70 kr, 33 cl, 6,1 %, T6 - 3600 st
Det smakar verkligen åt mandarinhållet, om än mer åt skalhållet än fruktköttshållet, antagligen för att den är ganska torr i smaken. Något lite enkelspårig och med en lite kärv bitterhet. Kanske mer utbildande än bra.

MAD Sur
11698, Danmark/Belgien, 154 kr, 75 cl, 5 %, T6 - 1200 st
Luktar som Sprite. Smaken är sur som citronjuice och smakar nästan likadant, med lite inslag av yuzu. Häftig på ett sätt, jobbig på ett annat. Enkelspårig och helt utan balans eller komplexitet.

MAD Bitter
11699, Danmark/Belgien, 99 kr, 75 cl, 6,9 %, T6 - 1200 st
Humlig men lite trött. Typisk IPA-maltkropp. Visst är den bitter, men inte mer än någon annan IPA. Ser inte vad som gör att den sticker ut från andra öl eller för den delen varför det skulle vara motiverat att betala priset.

MAD Umami
11461, Danmark/Belgien, 89 kr, 75 cl, 6,3 %, T6 - 1200 st
Brödigt maltig med lätta humledrag och vissa fruktiga toner. Umami?

MAD Sød
11635, Danmark/Belgien, 89 kr, 75 cl, 6,7 %,T6 - 1200 st
Söt och mycket chokladig med runda smaker. Lite likörtoner och lite torkad frukt, men återigen ganska enkel smak.

MAD Salt
11620, Danmark/Belgien, 84 kr, 75 cl, 4,5 %, T6 - 1200 st
Syrlig och med tydligare sälta än de goseöl vi sett på svenska marknaden på senaste tiden. Lite väl salt bara, men kanske funkar det med mat? För salt för att dricka på egen hand i vart fall men det är inte heller det den är gjord för.

Kernel Black IPA
11254, Storbritannien, 39,90 kr, 33 cl, 6,7 %, T6 - 4320 st
Chokladfudge, kola och mjölkchoklad tillsammans med fruktig och citrusbetonad humle i ett riktigt fint samspel. Begränsat med rostade smaker vilket gör att inte humlen störs. Lagom efterbeska.
Buteljerad: 23.07.2014

Amager Black Nitro
11235, Danmark, 55,90 kr, 50 cl, 7,5 %, T6 - 4200 st
Rejält tryck i doften med både humle och mörka maltsorter. Smaken är kraftfull men utan att vara rostad. Istället mer choklad och nöttoner, tillsammans med en rejäl dos exotisk frukt. En storlek större än The Kernel Black IPA i smakintensitet, på både gott och ont.

Camden vs Mohawk Black IPL
11368, Storbritannien, 26,90 kr, 33 cl, 5,8 %, T5 - 7200 st
Rostade smaker med lakrits och en fin citrusskjuts från humlen. Greppet med svart-IPA i lagerversion fungerar riktigt bra. Enklare och rakare smaker.

Founders Curmudgeon
11798, USA, 34,90 kr, 35,5 cl, 9,8 %, T5 - 4200 st
Dekadent kraftig knäcksmak med lite toner av julkryddor. Kola och torkad frukt spelar lite andrafiol. Avslutas sedan med en rätt stor beska som blir en motvikt till knäcksötman.


Deschutes Class of '88 Barley Wine
11218, USA, 99,90 kr, 75 cl, 10 %, T7 - 1656 st
Kola och humle. Massor av kola och humle. Även de sedvanliga inslagen av fudge och lite torkad frukt. Däremot inte särskilt besk vilket jag tycker är skönt i en barley wine. Bra grejer men kan kanske behöva något år för att lyfta smakerna lite till.

Stone Imperial Russian Stout
11512, USA, 89,90 kr, 65 cl, 10,6 %, T7 - 3540 st
Choklad, rostade smaker, en aning kaffe. Lyxig smak. Som sig brukar med Stone RIS, har du druckit den förut vet du vad du får.
Buteljerad: 03/05/14

Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti
11213, 96,40 kr, 65 cl, 9,5 %, T7 - 3180 st
Mycket cayenne i doften och smaken, dock inte så het som den varit vissa andra år. Tycker det blir för mycket i doften men smaken går däremot an. Choklad och lite kaffe, och ja, förutom den mycket mildare hettan (det är knappt någon) så smakar även detta ungefär som det brukar.
Bäst före: 1JUN2015

Left Hand Smokejumper
11297, USA, 93,80 kr, 65 cl, 8,8 %, T7 - 1428 st
Rökt skinka, choklad och sötma. Något udda kombination får jag säga, men det funkar till slut.

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest (provades inför augustisläppet)
11893, USA, 81,90 kr, 71 cl, 6,7 %, T5 - 6000 st
Något tam fruktighet som drar åt melon och lite krusbär. Rätt så beskedlig och nästan lite tråkig smak. Något stickig beska också, som dessutom är lite för kraftig för ölet.
Buteljerad: 042414

Boulevard Smokestack Series Imperial Stout (provades inför augustisläppet)
11630, USA, 139 kr, 75 cl, 11,8 %, T7 - 636 st
Som flytande chokladfudge med lite rom- eller whiskytoner och en lätt pepprighet. Skiljer sig verkligen från stilens standardsmaker. Spännande och välgjort öl.
Bäst före: 11.2015