Tempel Brygghus är ytterligare en i raden av duktiga hembryggare som tar sig för att göra sin öl kommersiellt, men där slutar likheterna med andra. Tempels bryggare Arvid Landgren brygger nämligen (i stort sett) bara suröl. Portersteken har fått testa hembrygdsvarianterna av det som planeras att bli två av Tempels första kommersiella öl.
Tempel har startat sin verksamhet i samarbete med Jackdaw och brygger på deras utrustning strax utanför Uppsala. De lanserade nyligen sin första öl i form av en lättöl vid namn Draugen som sålts till hamburger-foodtrucken Frick & Hagberg som främst huserar i Stockholm. Tidigare i sommar fick jag testa två hembrygda prototypöl som planeras att bryggas kommersiellt.
Det speciella med Tempels öl är att de flersta är surmäskade. Det är en metod där man drar nytta av de lactobaciller som finns naturligt på maltskalen, istället för att tillsätta uppodlad renkultur. Dessa lactobaciller, eller mjölksyrabakterier med ett annat ord, syrar sedan vörten innan den kokas. Genom att göra miljön syrefri och hålla den kring 40 till 50 grader skapar man förutsättningar som gynnar just lactobacillerna och missgynnar andra mikroorganismer som kan finnas på maltskalen. Efter syrningen kokas vörten som vanligt och blir då steriliserad.
Den lättare av de två, Helios, är en variant av berliner weisse som har kryddats med citron. Med bara 3,7 % och en rejäl citronskjuts var den perfekt i sommarhettan. Snyggt syrlig, helt utan vinägertoner och med påtaglig citronsmak. På gränsen att bli för mycket citron för min smak faktiskt men hela flaskan slinker ändå ner utan problem. Att den här typen av öl kan bli tillgänglig känns väldigt trevligt, det hör inte direkt till vanligheterna och är en fin utveckling av den svenska ölscenen.
Den andra ölen, Ikaros, är en något tyngre pjäs som närmast kan beskrivas som en tolkning av de flamländska röda surölen och som klockar in på 5,8 %. Syrlig och lite maltigt karamellig men helt utan de vinägertoner som finns i en del "äkta" sura flamländare. Lite ovant blir det, men det har sina fördelar, även om jag kan tycka att lite vinägertoner kan vara på sin plats i den typen av öl. Hursomhelst en till bra öl som känns nyskapande och intressant, samt som att den tillför något till den Sveriges ölvärld.
Nu är det bara att hålla tummarna för att Arvid lyckas få till dessa minst lika bra när de bryggs på ett lite större bryggverk.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar