Ölpionjärerna: Stene Isacsson

I vad som förhoppningsvis blir en hel serie intervjuer möter jag några av de personer som varit pionjärer i den svenska ölvärlden. De som jobbat för att främja kvalitetsöl i uppemot 20 år eller kanske ännu mer. Först ut är Stene Isacsson, krögaren på en av världens bästa ölbarer, Akkurat, som bland annat svarar på varför vi inte lär se Cantillon på Systembolaget igen.

Hur började egentligen din ölbana?
Jag jobbade på ställen som Glädjehuset i slutet av 80-talet, sen drog jag över en sväng till USA och jobbade på bar där i ett par år. Tillbaka i Sverige var det en polare som drog mig till en då helt nyöppnad pub i hans kvarter för att dricka några bärs. Det var Oliver Twist och när jag kom in där tänkte jag direkt "här vill jag jobba". Två dagar senare ringde jag upp och frågade om de hade jobb åt en bartender. Det enda de hade behov av var en servitör på deltid. Det tog jag på en gång, jag bara visste att jag ville jobba där.

Och hur kom det sig att ni startade Akkurat?
Jag fick rätt bra kontakt med Rune Bohlin som drev Oliver Twist, och även Jugge (Jörgen Hasselqvist). Vi var iväg på en del resor till Skottland och England tillsammans och blev väl lite förälskade i hela grejen kring de pubarna. Tillbaka i Sverige snackade vi med Rune om han inte skulle öppna ett nytt hak. Så dök den här lokalen upp och vi låg på honom att starta något här. Folk tyckte det var galet att öppna pub här, men det var ju nära till Slussen och nära till Oliver Twist men samtidigt lite avsides så vi såg potentialen. I december 1995 öppnade vi sen tog jag över 2001.

Du har varit med och tagit fram några egna öl också, eller hur?
Ja, det började med att jag, Rune och Jugge tog fram Hell tillsammans med Jämtlands och David Jones som var bryggare där på den tiden. Det var 1997 och det var ju rätt extremt på den tiden med en så besk och humlig öl i Sverige. Jag minns hur nervös jag var när vi deltog med den i tävlingen på Stockholm Beer & Whisky Festival, men när jag tog ett smakprov och återigen kände hur bra den var blev jag lugn igen. Sen vann den guld också. Sen gjorde vi Heaven och Fallen Angel med Jämtland också. De första batcherna av Heaven smakar fortfarande riktigt bra. Vi hade faktiskt en plan på att göra en barley wine eller liknande också, som skulle heta Purgatory eller kanske Limbo, men det blev aldrig av.

Men numera är du inte helt glad för folk som brygger hos andra?
Jag har inget emot kontraktbryggerfenomenet i sig, det handlar bara om att vara öppen och tydlig med vad det är för någonting. Det är en viktig skillnad mellan en bryggare med ett bryggeri och någon som skickar ett recept till ett annat bryggeri som de brygger åt en. Den skillnaden framgår inte alltid och det är det som jag inte gillar. Såväl fantombryggarna själv som skribenter och krögare kan bli bättre med det. En krögarkollega påstod att han hade lokalproducerad öl, den var ju från Omnipollo. Henok släpper  en del bra öl, men en öl som görs i Belgien är inte lokalproducerad för en krog i Sverige och Omnipollo är inte ett bryggeri. Mikkeller, Omnipollo och gänget får gärna köra sin grej, men om vi börjar kalla dem för bryggerier är jag övertygad att det på lång sikt kan skada branschen och hantverksölets rykte.

Och så alla dessa stuntöl, det verkar heller inte vara något för dig?
Jodå, udda öl får gärna finnas men när det nästan börjar bli norm med öl som släpps i fyra-fem olika fatlagrade varianter blir det lite för mycket. Fast jag tror det är en övergående trend. Nu har jag i och för sig varit ute på Nynäshamn och bryggt en sommaröl till Akkurat med gurka, vattenmelon, citrongräs och limeblad, men någon gång ibland ska väl jag också ta ut svängarna lite. Lasse på Nynäs tyckte nog jag var lite knäpp men jag tror på den här ölen, det är smaker som går bra ihop. Och för Nynäs är det ju ingen direkt risk, vi har ju redan köpt hela batchen. Jag stod och skar gurka hemma i köket när jag insåg att det var en smak som borde passa i öl. Fast utan skal, gurkskal smakar inte gott. Det var lite surt vi inte blev först i Sverige med en gurköl, Brekeriet hann ju före [med en gurksaison som gjordes till Man in the Moons 20-årsjubileum]. Men det är ju vattenmelon och limeblad i den här ölen så det blir en egen grej ändå. Och vi gillar såklart Brekerietgrabbarna ändå.

Hur har ölvärlden i Sverige ändrats under din tid i branschen?
På ett sätt är det svårare att starta bryggeri eller ölbar nu, folk är mycket kunnigare nu och vet när ölen inte håller rätt kvalitet. När 90-talsbryggerierna drog igång hade inte folk samma kunskap och de bryggerierna hade ju också sina problem med kvaliteten i början. Vi har märkt att vi inte längre behöver ha någon klassisk "stor stark", folk som kommer hit och frågar efter något sådant får en Landsort Lager, som kanske kostar några kronor mer än en Falcon hade gjort, och de är nöjda ändå. Det hade nog inte funkat för 10-20 år sen.

Du samarbetar med flera olika bryggerier, vad får du ut av det?
Om en öl inte är som den ska är det bara att ringa bryggaren direkt, jag har dem allihop i telefonboken. De kirrar ett nytt fat till mig på en gång samtidigt som de kan börja undersöka om det var ett problem med just det fatet eller om de hade ett problem med hela brygden. Det funkar inte att göra så om det är ett storbryggeri man har problem med. Får jag akut behov av en fatöl kan jag ringa Lasse på Nynäs och så är det någon som sätter sig i bilen eller budar iväg ett fat på en gång, om det så är fredagkväll. Den servicen kan man heller aldrig få från de stora. Den direkta kontakten, utan mellanhänder, sätter jag stort värde på.

Du är däremot inte världens bästa vän med Systembolaget?
Nej, det där är en lång historia. Det började med att jag påpekade att de inte hade några lambic i sortimentet och de menade att det inte fanns några att köpa in från svenska importörer. Så jag började ta in Cantillon och släppte deras Geuze, Iris och Kriek till bolaget. Först var det ett jäkla krångel med att de krävde varuprover, det är ju lite svårt med en öl som inte är klar och jag fick skicka in gamla flaskor med Iris. De hade förstås efterjäst på flaska och blivit lite starkare, och därmed starkare än vad vi offererat så sa bolaget först nej. Efter diverse snack och problem sprang jag ner med en flaska när den riktiga ölen kom och de var de förvisso hjälpsamma men det blev mycket extrajobb för att släppa 1200 flaskor. Med så små släpp är det mycket administrationsjobb per tjänad krona som det är.

När Geuzen skulle släppas skedde ett misstag på Cantillon och de råkade skicka flaskor med Geuze som inte börjat jäsa på flaskan än och alltså inte fått någon kolsyra, ett misstag de uppdagade i sista stund. Antagligen hade det väl inte spelat någon roll men vi sa till ändå och väntade på att få en ny sändning med rätt flaskor från Cantillon. Flaskorna med kolsyra släpptes med en veckas försening och pga förseningen ville bolaget ge mig 30 000 kr i böter för kontraktsbrott. Många pengar med tanke på hur få flaskor det rörde sig om. Jag menade att man inte kunde hantera en levande öl med en sådan byråkrati och att det hela kändes väldigt onödigt för så små volymer. De menade att jag gått med på deras villkor när jag skrev på kontraktet. Jag svarade att jag skulle få hela monopolet rivet om de skulle gå vidare med sina böter. Då halverade de böterna men jag stod på mig och sa återigen att jag skulle riva monopolet om inte böterna blev strykta helt. Det skickades vidare till någon högre chef och till slut slapp jag de där böterna, men efter det fick jag nog av Systembolaget. Nuförtiden har Cantillon ändå inte öl så det räcker, så ett bolagssläpp nu skulle väl inte bli aktuellt ändå.

Men å andra sidan har du ju fortfarande en bra relation med Cantillon?
Ja, det har jag alltid haft. Det började någon gång på 90-talet. Vi ville importera deras öl och på den tiden kunde man ju inte bara maila så jag ringde helt sonika ner. Då var det ju pappa Jean-Pierre man fick prata med. Då var inte lambic lika hett som det är nu så vi kunde få importera deras grejer och så har vi byggt relationen därifrån. Det var nog bland de första äkta, osötade lambicen som togs in i Sverige. Jag minns också att de hörde av sig och undrade vad tusan vi hade skickat för något den gången vi skickade hjortron till första batchen Soleil de Minuit. De luktar ju ordentligt och för någon som inte är van är det klart det blir lite konstigt.

Till sist måste jag fråga, var det du som kom på namnet Akkurat?
Nä, det var Rune. De typiska brittiska namnen kändes inte så heta just då. Samtidigt var Norge på frammarsch med sin olja och Rune gillade hela den grejen. Så det blev Akkurat. Någon gång har jag funderat på att byta namn, jag tycker egentligen inte om det så mycket, men nu är det för inarbetat.