De Heeren van Liedekercke i Denderleeuw är världskänd inom ölkretsar som en fantastisk krog med en otrolig vintagelista och flertalet unika (och hett eftertraktade) lambicer. Förväntningarna inför vårt besök var med andra ord mycket höga. Tyvärr var det få av dem som infriades och vi lämnade DHVL med blandade känslor.
Vi kom fram till restaurangen mer eller mindre på utsatt tid. Vår researrangör, Stijn, hade varit tydlig med vilken tid vi skulle komma och vilken tid vi behövde åka vidare enligt vårt tighta schema. Restaurangen hade intygat att det inte skulle vara några problem att hinna igenom deras sexrättersmeny med utvalda öl till på de cirka tre timmar vi hade på oss.
Efter att ha slagit oss ner högg Jens, Fredrik och jag snabbt in på vintagelistan som är restaurangens stora attraktion, åtminstone för ölturister som oss. Här finns rariteter som J&J Oude Geuze Blauw och Roze från Drie Fonteinen till något saftiga €125. Vi siktade istället in oss på den i jämförelse ganska nya Heerengeuze, en 50/50-blend av lambic från Cantillon och Drie Fonteinen. €65 är några slantar men jag vill påstå att det var värt det. Magiskt bra lambic!
En aptitretare i form av en shot soppa och en sked äggröra med vit sparris tog sig in till vårt långbord i ena hörnet av restaurangen. Bakom oss fanns innergården med en uteservering som såg mycket trevlig ut. Interiören var också behaglig med simpel träinredning och ganska mycket breweriana och annan ölrelaterad inredning. Den första förrätten som kom in var Nordsjöräkor med vaktelägg, ruccola, pinjenötter och cocktailtomater. Och en kräm på witbier och curry. Hade man bytt ut curryn mot någon annan krydda eller helt enkelt bara låtit bli det helt kunde det här ha blivit riktigt gott men nu blev det ett nja. Kombinationen med Toetëler Wit var förvisso inte fy skam men en aning enkel och inte i nivå med mina förväntningar.
Vid det här laget började restaurangen fyllas på ganska bra, det var ju trots all fredagkväll. Den tidigare rappa servicen blev plötsligt långsam och det var alltför tydligt att stora delar av serveringspersonalen var oerfarna. Nästa rätt, en bit makrill med gurka, Witkap-ångad fänkål, paprika, oliver och torkad lök (dekorerad med...curry), smakade riktigt bra i kombination med både Hop Verdommeke och Timmarmans Geuze som serverades till. En rätt där jag kände att ölkombinationen tog ut svängarna åtminstone lite grann och det betalade sig. Fänkålen och makrillen var också riktigt bra ihop, men mycket av det andra på tallriken kunde man ha hoppat över till förmån för att hålla rätten enklare, tightare och, ja, mer proffsig.
Vi försökte fylla väntetiden med att prova mer öl från vintagelistan och hann gå igenom några godbitar, bland annat en Geuze Van De Velde från 1985. Den höll upp riktigt fint trots nästan 30 år på nacken och att dricka flera decennier gammal öl är alltid en liten upplevelse i sig. Tyvärr började det även ta ordentlig tid att få fram de öl vi beställde utanför det som var inkluderat i menyn och inte blev det bättre av att vi förbjöds att lägga beställningar direkt i baren utan fick vänta på att en kypare kunde ta en beställning. Vi hann ändå dela på ett gäng olika öl, vara många var roligare att prova än de var goda, men medan vissa av de mer unika lambicerna i listan kostade en vacker slant var många av de andra vintageölen åtminstone väldigt humant prissatta.
När den sista förrätten, en papardelle med grillad zucchini, burrata-ost, vitlök och soltorkade tomater i påskölssås (och återigen dekorerat med currypulver), kom in på bordet började vi inse att det skulle bli väldigt svårt att hålla schemat om de inte ökade tempot avsevärt. Den efterföljande programpunkten i form av lambicfestivalen Nacht van de Grote Dorst ville jag helst inte missa en endaste minut av och då en tempoökning verkade osannolik satte en viss stress in. Jag försökte ändå njuta av maten tillsammans med Leopold 7 och Kaastelbier Hoppy, där det råda delade meningar kring bordet om vilken som passade bäst. Jag kunde inte riktigt bestämma mig, båda passade bra men på olika vis.
Huvudrätten bestod av lamm på två vis, filé och någon sorts kotlettbiff, med diverse tillbehör med Augustijn Grand Cru och Belgoo Arbo i glasen. Vit sparris och lammfilé var välgjort och gott, resten av anrättningen saknade piff och elegans (och curry, lyckligtvis), vilket också ölparningen gjorde. Vid det här laget var vi väl i princip redan försenade och mina tankar låg på allt annat än maten. Vi kondenserade sedan resten av måltiden genom att alla fick välja mellan osttallrik och efterrätt istället för att få både för att minimera förseningen. Kaffe och dylikt strök vi helt, vilket servitrisen inte verkade uppskatta.
Hursomhelst var både osten med rödbetscarpaccio och glassen med Advocaatsås samt jenevermarinerade sura körsbär riktigt gott. Jag och Fredrik såg nämligen till att få en av varje mellan oss så vi kunde dela på rätterna och på så vis smaka på en av varje. Till detta fick vi Boon Mariage Parfait Kriek som också hörde till en av de bättre kombinationerna, och kanske den allra bästa ölen i menypaketet. Därmed kunde vi med viss försening ta oss vidare till nästa hållplats i schemat.
Som sammanfattning kan alltså sägas att man bör se till att ha gott om tid om man planerar ett besök på De Heeren van Liedekercke. Varken maten eller ölkombinationerna kändes särskilt spektakulära och är i sig inget att åka dit för, men är man där för ölens skull och är hungrig är maten förstås duglig och dessutom kändes den någorlunda billig. Det finns vissa likheter med Akkurat men Akkurat har bättre mat och framförallt bättre och snabbare service även när det är mycket folk. I min smak har också Akkurat en trevligare vintagelista men därom tvistar väl de lärde.
Denna resa betalades av turismorganisationen Visit Flanders. De har ingen inverkan på vad eller hur jag rapporterar om resan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar