Tema: Flandern - Boelens, De Kroon och avslutning

Det är dags att avsluta Flanderntemat och det görs med besöken på bryggerierna Boelens och De Kroon, som bjuder på kopparstjälande tyskar, jästprofessorer och fatlagrade triplar, samt med en liten konklusion om resan. 

Boelens var resans första riktiga bryggeribesök där bryggare Kris tog emot. Det här besöket planerades in med väldigt kort varsel då ett annat besök fick avbokas på grund av en miss i det bryggeriets planering, men blev inte mindre intressant för det. Boelens är i det närmsta okända i Sverige men bryggeriet har funnits länge om än inte i kontinuerlig drift. Under första världskriget tog nämligen tyskarna bryggverket för att använda kopparen och i andra världskriget förstördes buteljeringsmaskinen som använts för att butlejera åt andra. Företaget gick över till att distribuera läsk och öl i regionen och det var först när Kris fick för sig att köpa in ett nytt bryggverk i början av 90-talet som det blev bryggeri igen.

Kris

Försäljningen gick över förväntan men man tragglade på med det vedeldade bryggverket på 500 liter tills man för bara några år sedan köpte in ett automatiserat bryggverk på 2500 liter och temperaturreglerade tankar. Honungsölet Bieken är ett av bryggeriets storsäljare och de exporterar bl a till USA. Ölet som imponerade allra mest på mig var däremot Tripel Klok. En fruktig tripel som humlats med Cascade och minns jag inte fel var det Cascade odlad i belgiska Poperingen snarare än i USA. Det har gjort ölet balanserat citrusfruktigt utan att bli övermäktigt tripelns grundsmaker. Ljuvligt!

Kanske ännu lite häftigare var den fatlagrade varianten, Tripel Klok Bruichladdich, som "lagrats" på fat från den rökiga skotska whiskyn Port Charlotte (som görs hos Bruichladdich). Att säga lagrats är kanske att ta i eftersom den bara legat på fat i tre veckor, vilket har rundat av ölet något och introducerat en mycket lätt rökig ton som passar utmärkt in i dess smaker. Både denna variant och grundölet sticker ut från den belgiska normalen och gör det med stil.

Freddy

Ett annat gammalt bryggeri som återupplivats är De Kroon. Liknande historia här med tyskar som snott åt sig kopparen under andra världskriget, dock hade bryggningen kommit igång igen efter det men lagts ner igen på 70-talet. Numera är det jästprofessorn Freddy Delvaux och hans söner som driver bryggeriet, men det kanske mest intressanta är att de också har ett labb där de testar och analyserar öl från alla möjliga belgiska bryggerier. Freddy har nämligen en bakgrund på Leuvens Universitet och som ansvarig för kvalitetstestningen på Stella Artois och på De Kroon har de byggt upp ett labb som kan göra allt från att testa skumstabilitet till att DNA-analysera jäst. Och Freddy är som sagt jästprofessor (på riktigt, alltså). Hur coolt är inte det?

Som Bark noterade i sin artikel om besöket på De Kroon skulle nog ett labb för testning och kvalitetsuppföljning vara något för den svenska marknaden också. Även om några av de större mikrobryggerierna nu har sina egna labb finns det väldigt många svenska bryggerier som säkerligen skulle vara intresserade och i behov av att testa sina öl. Frågan är bara om kompetensen finns och om någon är intresserad av att satsa kapitalet som behövs?

En fjärdedel av labbet på De Kroon

Med det är rapporteringen från Flandern-resan avslutad, en fantastisk resa till en region där ölkulturen sprudlar åt alla håll och kanter. Bara en sådan sak som att vi överhuvudtaget inte hann med besök till Gent, som har en av Belgiens största och bästa ölbutiker, eller Antwerpen, som bland annat har den legendariska krogen Kulminator, och ändå närmast hade ett överfullt schema i fyra dagar vittnar tydligt om det.

Att besöka ett land eller område är ett oslagbart sätt att kunna gå på djupet i dess ölkultur och trots att jag varit på två tidigare ölresor till Belgien känner jag verkligen att jag förstår deras ölkultur bättre efter den här resan.


Denna resa betalades av turismorganisationen Visit Flanders. De har ingen inverkan på vad eller hur jag rapporterar om resan.