Lagringsexperiment: Drie Fonteinen Oude Kriek

Att lagra lambic med frukt eller bär i, såsom kriek och framboise, anses ofta som en aning vanskligt och osäkert. Ett varningens finger höjs ofta för att fruktsmaken försvinner med ålder och att smaken går mer och mer mot själva grundlambicen. Jag har själv upplevt det flera gånger, men när jag nu plockade fram en femårig flaska Drie Fonteinen Oude Kriek visade sig effekten snarare ha blivit den motsatta.

Årgången 2009 släpptes i ett limiterat släpp på Systembolaget för några år sedan och för att ha något att jämföra med plockade jag fram en flaska från 2013 som ganska nyligen släpptes på Systembolaget. Lambic är en i högsta grad levande produkt och kanske mer än någon annan typ av öl blir det skillnader mellan olika batcher. Det behöver alltså inte bara vara ålder som skiljer dessa två flaskor åt och den en flaskas utveckling är inte en säker indikation på hur andra flaskor ska utveckla sig. Särskilt i det här fallet då det har hänt rätt mycket hos Drie Fonteinen under den här tidsperioden.

Hursomhelst, det intressanta här var att den fem år gamla flaskan hade ett mycket klart fokus på körsbärssmaken. Djup och nyanserad, med få andra inslag som avledde uppmärksamheten åt annat håll. Körsbärssmaken i sig kan närmast kallas för komplex. Riktigt, riktigt bra kriek helt enkelt. Väl värd att ha väntat på.

Den nyare flaskan hade förvisso också en tydlig körsbärssmak men inte så utpräglad som i den äldre och särskilt inte i lika ensam majestät. Det finns flera smaker som sticker ut, bland annat en lite svavlig ton, och gör helhetsintrycket något spretigt i jämförelse. En bra öl men den bleknar totalt bredvid dess äldre broder.

Huruvida dessa skillnader beror mer på ålder än batchskillnad eller vice versa är svårt att säga utan att ha provat årgångarna kontinuerligt, men det är i vart fall en tillräcklig indikation för att jag ska lägga några flaskor från senaste släppet på lagring.