Portersteken

Idag var det så dags. En dryg vecka efter buteljering kunde jag inte vänta längre på att smaka av min nya hembrygd, efter ett drygt års uppehåll sedan första försöket på hembryggning. Den här gången blev det en öl med saisonjäst och kopiösa mängder Mosaichumle.

Ölet har för simpelhetens skull gjorts med maltextrakt. Tanken var att jästen och den stora mängden humle skulle spela huvudroll och att maltprofilen inte var särskilt viktig. Därtill är den bitterhumlad med lite Magnum, jäst med Wyeast 3711 French Saison och sedan aromhumlad med totalt 100 gram Mosaic, fördelat på ca 40 g flameoutgiva och 60 g torrhumling. Detta i vad som var ca 4 liter vört från början.

Av de fyra litrarna vört har humlingen käkat upp en hel del och med lite småförlust vid tappning och dylikt blev det inte mer än 2,33 liter som hamnade på flaska. Det var dock bara halva originalbatchen, den andra halvan står nu och sekundärjäser med svarta vinbär.

Idag var det så dags för avsmakning. Kolsyran fanns där, fast kanske något lite lägre än tänkt. Lite mer tid i flaskan kanske löser det. De kopiösa mängderna humle har gett ölet en fantastisk fruktig arom som drar åt melonhållet. Beskan var, som tänkt, ganska försiktig vilket passar bra in i ölet. Saisonjästen har gett mer karaktär till ölet än US-05 som jag provat tidigare, men jag hade kanske hoppats på ännu lite mer jästkaraktär. Kanske humlade jag bort den någonstans på vägen? Eller så har den svår att skilja från humlesmakerna.

Det finns också en liten "bismak" som drar åt honungshållet som jag associerar lite med maltextrakt. Jag hade hoppats slippa den helt men den var åtminstone väldigt svag. I övrigt blev ölet riktigt friskt och fruktigt och jag måste säga att jag är väldigt nöjd, med tanke på genvägarna med maltextrakt. Jag ser framemot att dricka de få andra flaskor jag har kvar.

Humlerester i jäskärlet

Däremot blev det ett något dyrt öl. 100 g humle, ett paket maltextrakt och hälften av ett smack-pack flytande jäst kostar några kronor när man bara får ut 2,33 liter öl i slutändan. Antagligen var väl också humlegivan något överdriven, vilket kunde ha sparat in både humlekostnad och ölförluster, då humlen suger åt sig en jäkla massa öl. Å andra sidan var inte det här ett öl jag gjorde för att spara pengar.

Någon gång ska jag allt ta och replikera denna idé i större skala och med helmaltsbryggning. Om man ska kalla det saison eller IPA vet jag inte riktigt, men gott blev det.

Årets sommarpåfyllning av fasta sortimentet står runt hörnet men redan nu kan vi ta en tjuvtitt på vilka typer av öl som Systembolaget efterfrågar till nästa års sommarsläpp. Bland annat kommer vi kunna se framemot brittisk barley wine, en ny gueuze samt en gose.

Inte mindre än fem av de 13 nya öl som ska släppas i juni nästa år ska vara ekologiska, vilket är anmärkningsvärt i sig. Dessutom ska fyra av de tolv öl som släpps i mars också vara ekologiska. Mycket miljövänligt blir det, bara att hoppas de hittar bra öl också.

Lite mer spännande är att en imperial lager ska släppas, tänk om det blir Struise Imperialist (troligen inte) eller något i närheten av lika bra. Brittisk barley wine är ett släpp som vid första anblick har stor potential, men med lite eftertanke kan jag inte riktigt komma på något riktigt bra som görs året runt och särskilt inte något som importeras till Sverige. Men det har ju bryggarna och importörerna lite tid på sig att lösa.

Tysk/amerikansk/brittisk gose i fasta sortimentet kan också bli riktigt roligt och med en fast lansering kanske priserna kan pressas ner något också. Sist men inte minst blir det förstås riktigt roligt med en ny geuze i fasta sortimentet. Cantillon är ingen idé att hoppas på, men kanske 3 Fonteinen?

Uppdatering: Efter släppet har listan uppdaterats med vilka öl som faktiskt släpptes på de olika lanseringsplatserna.

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]
Vilket öl som lanserades

Lager burk - ospec. ursprung - "Ekologisk. Köps in via kundpanel. Max 355 ml." - 348 - 175 000
Norrlands Guld Ljus Eko

Lager burk - ospec. ursprung - "Ekologisk. Köps in via kundpanel. Min 355 ml." - 425 - 175 000
Arboga Ekologisk Lager

Lager flaska - ospec. ursprung - "Ekologisk" - 108 - 55 000
Nörrebro New York Lager

Lager flaska - ospec. ursprung - "Ekologisk" - 204 - 30 000
Skovlyst Birkebryg EKO Unfiltered

Lager flaska - Sverige - "Småskaligt/lokalt" - 32 - 7 000
Rådanäs Lageröl

Lager flaska (extra stark) - USA/Belgien/Nederländerna/Sverige - "Imperial lager. Max 355 ml." - 369 - 40 000
Grebbestad IPL

Mörk lager flaska - Mexiko - "Mörk lager" - 350 - 20 000
Negra Modelo

Ale flaska - ospec. ursprung - "Ekologisk. Sharing bottle." - 126 - 12 000
Saison Dupont Biologique

Ale flaska - Sverige - "Lågalkohol, max 4,5 %. Småskaligt/lokalt." - 32 - 7 000
Dugges All The Way Session IPA

Ale (extra stark) - Storbritannien - "Barley wine" - 70 - 10 000
Ridgeway Imperial Barley Wine

Övrig öl - Belgien - "Mixpack" - 124 - 30 000
Corsendonk Mixpack

Övrig öl - Belgien - "Gueuze" - 70 - 2 000
3 Fonteinen Oude Geuze

Övrig öl - Tyskland/USA/Storbritannien - "Gose" - 220 - 15 000
Mohawk Anything Gose

Det här är Porterstekens 1000:e publicerade inlägg. Galet! När jag drog igång bloggen för drygt fyra år sen fanns det inte riktigt på kartan att jag en dag skulle ha skrivit så mycket på den här sidan. Nu är man här ändå och det får jag väl se som en hyfsad milstolpe.

Jag bävar inför tanken på hur många tecken och hur många ord som publicerats på den här sidan genom åren. Hundratusentals ord, miljontals tecken. Crayz-eh. Särskilt med tanke på att det här med att skriva inte är någon favoritsysselsättning Jag är egentligen mer lagd åt räkning och problemlösning. Jag ska inte heller sticka under stol med att jag nog inte är så duktig på att skriva på ett intressant sätt. Jag kan (tycker jag själv i alla fall), men det kommer inte naturligt utan kräver ansträngning och tid. Just tid är något som bloggandet sörplar i sig nog av ändå. Så jag förlitar mig mer på att försöka hitta intressanta ämnen att skriva om än att mitt språk i sig ska göra det intressant.

Ändå har jag nu skramlat ihop 1000 inlägg (alright, en handfull av dem har faktiskt varit från gästskribenter). En milstolpe om något för en ölbloggare. Som tur var finns också ni som läser inläggen, annars hade det här varit tämligen meningslöst. Om det är någon läsare som varit med ända från början är det en milstolpe för dig också. Hör gärna av dig om du finns, förresten.

1000 till? Tja, jag har inte tänkt lägga av den närmsta tiden i alla fall.

Det skotska bryggeriet Brewmeister släppte tidigare en öl, Armageddon, som påstods vara 65 %. Många smaklökar tillsammans med diverse testningsmetoder visade att det omöjligt kunde vara sant. Därefter släppte de Snake Venom på påstådda 67,5 %. Nu har bryggeriet erkänt på sin blogg att vissa batcher av Armageddon inte var 65 % och att de tillsätter ren etanol för att få Snake Venom till 67,5 %.

Hela blogginlägget från Brewmeister går att läsa här. Det handlar om mycket annat än dessa två öl, men i den delen som behandlar Armageddon och Snake Venom påstår de två saker. För det första erkänner de att åtminstone två batcher av Armageddon inte var 65 %. En batch var enligt dem 15,25 %. De vidhåller dock att de första fyra batcherna låg på 64-66 %, något jag förstås tvivlar starkt på (bl a eftersom det vore extremt svårt att "frysdestillera" så högt och för att alla som sagt något om ölen säger att den inte smakar starkt), men man får vara glad att de åtminstone erkänt att några batcher inte höll rätt styrka. De menar att de ska kontakta kunder som kan ha fått en flaska från någon av dessa två batcher, men inte för att erbjuda pengarna tillbaka utan för att ge dem en flaska Snake Venom som kompensation.

Frågan är om det är någon tröst. I samma blogginlägg erkänner de nämligen att de kan behöva tillsatt ren etanol för att få upp Snake Venom till rätt alkoholhalt. De skriver visserligen också att de kan behöva tillsätta svagare basöl för att få ner alkoholhalten om den blivit för stark, men hur troligt verkar det? Skulle de inte bara sälja den under en starkare alkoholhalt då? Utöver det osannolika i att de skulle ha lyckats "frysdestillera" en öl så högt alltså.

Dessutom har de slutat producera Armageddon, åtminstone för tillfället. Å andra sidan är det för att de ska fokusera på Snake Venom, så det verkar vara något av ett "Ur askan, i elden"-scenario, åtminstone ur konsumentperspektiv.

Hursomhelst, det är skönt att se att en av ölvärldens stora bluffar de senaste åren nu inte bara står motbevisade utan också har erkänt åtminstone delar av misstaget. En liten seger för sanningen.

Perlenbacher är ett märke som saluförts av Lidl i många år och som på svenska Lidl-butiker finns som folköl. Denna tyska pils i folkölsstyrka är faktiskt riktigt duglig som måltidsdryck när man vill hålla det enkelt.

När jag ändå var igång med att skriva om folkölslager tänkte jag att det var lika bra att ta en till av bara farten. Min käre far svänger förbi Lidl lite då och då mer eller mindre enbart för att köpa den här. Det här är förstås inte världens smakrikaste öl, men sett till vad man köper, en folköl för 60 kr per 6x50 cl är den inte så dum.

Doften är tunn med vissa toner av bröd och lätta humliga toner. Smaken är också den något tunn men också rätt så ren och väldigt enkel med hyfsat drag i beskan. Toner av ljust bröd och örter. Många kommentarer på RateBeer pratar om diverse felsmaker men jag har själv aldrig känt av det trots att jag druckit den flera gånger.

För mig kan den fylla någon sorts plats när man inte riktigt är sugen på att bara dricka vatten och inte riktigt vill sätta i sig en öl med mycket smak. Gräsklipparöl i ett nötskal kanske, men också ett okej alternativ som matöl vid enklare tillfällen då törstsläckande egenskaper är prioriterade. Vid de flesta andra tillfällen faller den däremot alldeles för lätt.

Ölrevolutionen tar sig även in på folkölshyllorna, där jag nyligen sprang på en Bordslager från Nils Oscar. Med tanke på hur trevlig deras Belgo Pale Ale, som snart släpps i Systembolagets fasta sortiment, tyckte jag den var värd att prova.

Tyvärr visade det sig snabbt att den inte höll måttet. Eller ens var särskilt nära. Kokt kål dominerar nämligen både smak och doft så till den grad att det är outhärdligt. Vad hände? Nils Oscar är för erfarna och duktiga för att släppa sådana här öl.

Nå, om man ändå letar bakom den smaken finns det något som tyder på att det annars kunde ha varit en bra lager och någorlunda smakrik för att ligga på folkölsstyrka. Brödigt och beskt och sådär. Men nej, felsmaken ligger kvar. Jag tvingar i mig hela flaskan i hopp om att det ska släppa så småningom men det ger inte riktigt med sig.

Jag hoppas det här bara var en dålig batch av en annars bra öl. Gör om och gör rätt, Nils Oscar.

Den 2 juni kommer det även nyheter till Systembolagets fasta sortiment, då bland annat kölsch och en ny IPA på burk tar plats på hyllorna. Dessutom ser vi en helt ny och därtill bra belgoöl från Nils Oscar och en riktigt bra alkoholfri öl (och en lite mindre bra).

[Namn]
[Artikelnummer, Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt]
[Mina kommentarer]
[Datummärkning på provad förpackning]

Mikkeller Drink'in the Sun
11994, Danmark/Belgien, 16,90 kr, 33 cl, 0,3 %
Mycket humlig doft med stora frukttoner, med drag av lychee. Kroppen är förvånansvärt stor för en alkoholfri öl men så är den också något söt. Sötman passar dock fint in med fruktigheten. Den klarar sig också från att bli metallisk i smaken trots en rätt så påtaglig beska. Det är något i smaken som är lite udda, men det kan man förlåta i en alkoholfri öl när allt annat är så bra. Superbra!
Bäst före: 29/01/16

San Miguel Manzana
1965, Spanien, 9,90 kr, 33 cl ("sleek can"), 0 %
Artificiell smak av gröna äpplen, på lite samma sätt som Lindemans Apple fast med tunnare kropp och mindre av både sötma och syrlighet. Alkoholfri, artificiell äppelsmak och med väldigt lite i smaken som kopplar den till öl. Jag vill kalla det för en läsk.
Bäst före: 03-02-15

Estrella Galicia Premium Lager
1452, Spanien, 10,90 kr, 33 cl ("sleek can"), 4,7 %
Ljust maltig och brödig doft med lätta inslag av diacetyl och humlig kryddighet. Något lite fruktig smak med små, små inslag av smörkola och som allra mest smakar brödigt. Känns först något torr men avslutar med en lätt sötma och en mild, behaglig beska. Inte helt tokig för vad det är.
Bäst före: 04-15

Palma Louca
1262, Brasilien, 14,20 kr, 35,5 cl, 4,5 %
Burkmajs och bröd i doften. Smaken är söt med en maltig ton som drar åt billig whisky, bröd, majs och smörkola. Nej tack...
Bäst före: -

Spendrups Melleruds Utmärkta Pilsner
1253, Sverige, 12,90 kr, 33 cl, 4,5 %
Ganska anonym doft där en mycket lätt brödighet och humlekryddighet kan urskiljas. Smaken är också något vattnig men inte så tunn som doften. Brödigt, rent och med en fin humlekryddighet. Torr och med en påtaglig men behaglig beska. Lite för tunn men annars en klart duglig pils.
Bäst före: -

Früh Kölsch
1461, Tyskland, 20,30 kr, 50 cl, 4,8 %
Lätt och frisk med brödig och något fruktig arom. Även smaken är tydligt, om än lätt, fruktig vilket samspelar fint med de brödiga smakerna och de mycket lätta humliga tonerna som smyger fram i slutet. Mild beska.
Bäst före: 10.01.15

La Trappe Puur
11803, Nederländerna, 19,90 kr, 33 cl, 4,7 %
Fruktig och något fenolisk med smått funkiga inslag. Något torr med lång beska. Tycker inte den håller ihop riktigt utan drar lite mot "dålig hembrygd". Ska den ha dessa smaker från jäsningen?
Bäst före: 07-2014

Hofbräu Mixpack
1489, Tyskland, 71,60 kr, 4x50 cl
-Original, 5,1 %
Mycket frisk brödig smak, om än kanske något tunn, med små, små inslag av grönsaker. Kryddig humle med en lätt sötma som smyger fram mot slutet. Lätt men ihållande beska. (Finns redan i ordinarie sortiment, art.nr. 1537, 16,30 kr)
Bäst före: 11.02.2015

-München Weisse, 5,1 %
Typiska estrar med mycket skumbanansmaker, däremot är kryddnejlikatonen så lätt att den knappt är identifierbar. Något söt och rätt så ensidig weissbier.
Bäst före:12.02.2015

-Dunkel, 5,5 %
Knäckebrödig doft och smak, med lätta inslag av rostade nötter. Annars inte mycket till rostade smaker. Något mullig smak med lite spetsiga inslag. Ganska simpel och omemorabel (det är väl inte ett ord) dunkel.
Bäst före: 08.10.2014

-Schwarze Weisse, 5,1 %
Skumbanan och lätta mjölkchokladsmaker men inga rostade toner. Ganska platt smak och med en nästan stickig kolsyra.
Bäst före: 17.09.2014

Hela mixpacket känns tämligen intetsägande och den enda ölen jag möjligen skulle vara intresserad av att dricka en hel flaska av finns ändå i ordinarie sortimentet.

Camden Town Pale Ale
1441, Storbritannien, 17,90 kr, 33 cl, 4 %
Mycket humlefruktig doft med en brödighet som lurar under humlen. Smaken är också den fruktig om än inte lika intensivt som i doften och med en liten grön humleton. Malten gör inte mer väsen av sig än en lätt brödig smak bakom fruktigheterna. Rätt så torr med en medelstark beska som falnar men det sista lilla biter sig kvar länge.
Bäst före: 13.10.14

Nils Oscar Belgo Pale Ale
1424, Sverige, 18,90 kr, 33 cl, 4,4 %
Lätt estrig doft med tydliga fenoliska inslag. I smaken är fenolerna betydligt mer tillbakadragna och istället är där en fruktig men mild estrighet som balanserar väl mot en lite degig brödighet och många andra små nyanser. Snygg räddning! Stor smak i liten alkoholhalt. Något söt med mycket mild beska. Riktigt bra (smak)!
Bäst före: -

Founder's Centennial IPA
11006, USA, 22,90 kr, 35,5 cl (burk), 7,2 %
Mycket humlig doft med inslag av citrus, tallbarr, lätt exotisk frukt och lite kola. Smaken är riktigt saftig i sin fruktighet med en kolasmak som passar bra in med humlen. Sötman passar väl in i aromerna och beskan är sådär härligt småaggressiv. Prisvärt!
Bäst före: -

Mohawk Brown Is the New Brown
1422, Sverige, 21,40 kr, 33 cl, 5,7 %
Rostade toner, nötter, knäckebröd och lite choklad samsas med en lätt humleton i doften. Något lite spretigt. Smaken är betydligt rundare och mer sammanfogad, med toner av choklad, vörtbröd och knäck. En liten citruston smyger sig fram mot slutet. Mycket smakrik för sin alkoholhalt.
Bäst före: -

La Trappe Tripel (inkvalad från beställningssortimentet)
1607, Nederländerna, 20,30 kr, 33 cl, 8 %
Friskt fruktig med söta undertoner. Något lite spritig i smaken, dock inte så det sticker i gommen. Annars en rund värmande och ganska söt smak med en riktig fruktkompott.
(Se även vad jag tyckte om en lagrad flaska.)
Bäst före: 10-2015

Fredrik Arenander (t.v.), gruppchef för inköparna, och Johan Ahlstedt, ansvarig ölinköpare

Sedan Systembolaget häromveckan gick ut med att de kommer att ändra det lokala sortimentet genom att bland annat införa kvalitetstestning och omarbeta distributionslösningen har det spekulerats en hel del i hur de medföljande ändringar som inte förklarades då skulle funka. Efter en informationsträff idag kan vi nu räta ut de flesta frågetecken.

Till att börja med bör man läsa in sig på de grundläggande förändringarna om man inte redan gjort det. I korthet handlar det om ändringar för de lokala producenterna som sålt sina öl på de tre närmaste butikerna utan kvalitetskontroll och på Systembolagets bekostnad fått sina öl skickade flaskvis runt hela landet med närmaste butiken som depå. De kommer från och med september att kvalitetskontrolleras innan deras öl hamnar på hylla samt att de behöver leverera sina öl till Systembolagets riktiga depå i Örebro om de vill att produkterna ska vara fortsatt styckvis beställningsbara på Systembolagets bekostnad.

Låt oss börja med det här med distributionen som varit den mest brinnande frågan i ämnet på sociala medier de senaste dagarna, påeldat av en artikel (mest lästa på siten just nu dessutom) på SvD med kommentarer från missnöjda bryggare och dessutom kryddat med ett par faktafel och påstående som lätt går att feltolka. Uppdatering: Artikelförfattaren har kontaktat mig för att reda ut de fel och otydligheter som fanns i artikeln på SvD.

Det som gäller är att om producenterna vill fortsätta ha sina produkter styckvis beställningsbara för kunder runtom i landet på Systembolagets bekostnad så får de lov att skicka produkterna till Systembolagets centrala depå i Örebro, istället för att respektive närmaste butik ska agera lokal depå. Detsamma gäller om det finns möjlighet för dessa produkter att finnas på hylla på andra butiker än de lokala genom så kallad lokal kundefterfrågan. Producenterna är inte tvingade till detta utan väljer själva om de vill vara med eller inte.

Väljer man att vara med i ett sådant system får man vara beredd på att få beställningar på leveranser till Örebrodepån upp till en gång i veckan. Alltså inte flera gånger i veckan som SvD-artikeln påstår. Då är det hela kollin (kolli=en låda) som skickas, inte enstaka flaskor som det spekulerats om på sina håll. När en order är lagd är det krav på att den levereras till depån inom tre dagar, för att skapa ett smidigt flöde och för att kunna garantera en viss leveranstid till kunden. Det där med att leverera på utsatt tid har ju inte fungerat särskilt bra med rådande system, så där finns en klar förbättringspotential ur ett kundperspektiv.

Leveranser av öl som ska stå på hylla på de närmsta butikerna går inte via Örebro. Det som producenterna kan tappa om de inte finner det värt att leverera till Örebro är alltså bara möjligheten att på Systembolagets bekostnad få sina produkter skickade till kunder runtom i landet. Då kan man ju också fundera på, om den kostnaden per flaska blir för stor att ta så rör det sig kanske inte om några stora mängder och därmed inte om någon större utebliven intäkt heller. Vi fick några siffror på stickprov i statistiken över hur försäljningen av lokala produkter fördelat sig mellan försäljning i butikerna där de finns på hylla och genom beställningar till andra butikerna, och försäljning på hylla stod för 90+ % i alla de fallen. Som exempel nämndes Helsingborg Lager som sålde ca 47 000 liter under 2013, varav mindre än 3000 liter var via styckvis beställningar. Enligt Systembolaget arbetar dessutom de flesta lokala producenter redan med något av de större distributionsföretagen och bör därför inte ha några problem med att leverera till Örebro en gång i veckan. Det påstående är dock svårt att kontrollera utan att själv intervjua en massa producenter.

En annan distributionsrelaterad förändring är att de lokala butikerna utökas från de tre närmsta till att potentiellt omfatta de tio närmsta butikerna. Kvar finns kravet på att butikerna ska finnas inom tio mils radie från producenten. Finns det bara tre butiker i det närområdet får man alltså nöja sig med tre butiker ändå. Hur många lokala butiker som produkterna hamnar i beror på efterfrågan och produktion. Det vill säga, om produkterna finns på tre butiker och säljer bra kan de få spridning till fler butiker. Om de däremot säljer så mycket som kan produceras i tre butiker finns ingen mening att sätta dessa produkter i fler butiker. Står de i sju butiker och samlar damm kan de istället få mindre spridning. En produkt som finns i de tre närmsta butikerna och blir "uppgraderad" till att finnas i två butiker till kommer då hamna på hyllorna i de fjärde och femte närmsta butikerna, inte två valfria butiker inom 10 mils radie. Uppdatering 15/7: När bryggerierna nu har börjat få sina "nya" butiker tilldelade har det visat sig att det snarare är någon slags (hemlig) formel som bygger på intresse etc som avgör vilka butiker ens produkter hamnar i och inte ren geografi som det sades först.

Vad gäller kvalitetstestningen innebär det att de lokala producenter som vill ha sina produkter i de lokala butikerna måste offerera sina produkter och få dem testade av Systembolaget innan de tar ett inköpsbeslut. Den sensoriska provningen av produkterna kommer att ske öppet (dvs inte blint) och man kommer bedöma att produkten är korrekt. Det rör sig inte om att t ex avfärda ljus lager, utan bara att se till att produkterna håller en grundläggande nivå. Dessutom kommer produkterna skickas till labb.
-Vi hoppas på en allmän professionalisering, menar Fredrik Arenander på Systembolaget.

Det kommer ansättas en separat inköpare som tar hand om det lokala sortimentet och de nya produkterna kommer att kunna testas av dryckesskribenter precis som vid de vanliga släppen. Ändringarna kommer att börja implementeras under hösten och Systembolaget hoppas att de ska ha trätt i full kraft innan julhandeln drar igång, då butikspersonalen behöver koncentrera sig på de egna kunderna istället för att paketera beställningar av lokala produkter som ska till andra butiker.

Vanliga problem hos de små producenterna är dels svajande kvalitet, som inte märks vid provning av en enstaka flaska, och dels infektioner, som inte nödvändigtvis märks under den första tiden i en flaskas liv och därmed inte under Systembolagets provning. Det verkade inte finnas några klara direktiv fastställda för om och i sådana fall hur de ska sköta uppföljningskontroller av produkter i det lokala sortimentet. Det fanns dock en idé om att det huvudsakligen skulle ske vid produkter som får många reklamationer.

Med mer facit i hand tycker jag fortfarande att det här är positiva förändringar. Det gynnar många konsumenter då den lokala tillgängligheten blir bättre med fler butiker som lagerför produkter från lokala producenter samtidigt som produkterna som inte håller måttet förhoppningsvis sållas ut av kvalitetstestningen. Visst kan det också missgynna oss som gillar att beställa öl från närmast vartenda bryggeri i Sverige, men man får inse att det är en grupp av begränsad storlek det rör sig om.

Av samma anledning bör det också gynna producenterna, eftersom mer hyllutrymme är viktigare för försäljningen än att en liten grupp entusiaster kan beställa en enstaka flaska till sin egen butik. För producenter som har någon nämnvärd försäljning via beställningar kan det förmodligen också bli värt att skicka lådor till Örebro.

En del har menat på att det snedvrider konkurrensen då glesbygdsbryggerier både har långt till Örebro och har få lokala Systembolag att distribuera till. Å andra sidan skulle ju kanske inte dessa bryggerier ha någon större lokal marknad utan monopol heller, så det finns flera sidor av myntet i den frågan.

I slutändan tror jag fortfarande att småbryggeriernas bästa konkurrensmedel är att göra bra öl.

Junilanseringen rycker närmare och närmare och bland de små partierna finns mycket spännande. Förutom den första svenska berliner weissen på Systembolaget, som också är en riktig sommaröl, är det stort fokus på belgisk och belgoinspirerad öl samt såklart en massa humle.

[Namn]
[Art.nr.,Urpsrung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning]

Dugges Bärliner
11401, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 3,6 %, T5 - 10000 st
Vacker rosaröd färg, det formligen glänser om den. Doften är laktisk och med stora inslag av hallon, lite som att lukta på en hallonyoghurt. Smaken är balanserat syrlig med mjölkiga toner och framträdande men inte dominerande hallon. Absolut ingen funkighet, som sig bör för öltypen. Mjölksyran ligger kvar fint i eftersmaken och håller spännet i kinderna. Tokbra sommaröl!
Bäst före: -

Bière Nouvelle 2014
11714, Frankrike, 74,20 kr, 75 cl, 8 %, T5 - 4410 st
Jästigt och estrigt med en degig smak som får mig att tänka på gårdagens brödbak. Något lite kryddig också. En liten mild beska smyger sig in och friskar upp avslutningen.
Bäst före: 30.01.17

La Rulles Estivale
11842, Belgien, 60 kr, 75 cl, 5,2 %, T5 - 3300 st
Frisk, något jästig doft med toner av citrus, vitpeppar och bröd. Smaken är något besk med drag av citrusskal samt en gnutta peppar och bröd. Lång efterbeska.
Bäst före: Mars 2015

Victory Helios Ale
11856, USA, 64,90 kr, 65 cl, 7,5 %, T5 - 3396 st
Kryddig i både doft och smak med vissa drag åt malen koriander, kummin och peppar, tillsammans med en citronton. Brödig bakgrundssmak men det är kryddigheten som i mångt och mycket ger denna öl sin karaktär. De kompletteras av en lätt kryddig humleton i slutet.
Bäst före: 14 mars 2015

North Coast La Merle
11984, USA, 56,30 kr, 37,5 cl, 7,9 %, T6 - 3840 st (uppskjuten från majsläppet)
Kryddig, jästig och lite estrig men saknar elegansen som de bättre belgiska saisonerna besitter. Ganska fruktig och med en liten fruktsötma. Knappt någon beska. Priset känns inte konkurrenskraftigt, i mitt tycke erbjuder den inget som jag inte kan hitta till lägre pris.
Bäst före:-

S:t Eriks & Thornbridge English IPA
11989, Sverige/Storbritannien, 27,90 kr, 33 cl, 7,4 %, T6 - 4500 st
Väldig speciell fruktig doft med inslag av apelsinmarmelad, toast och tobak (som en bra cigarr). Smaken är rund och fruktig med tobaken mer tillbakadragen än i smaken men fortfarande som en smakfaktor. Nyanserad och spännande smak. Inte en humlebomb så som vissa är vana vid men riktigt bra IPA för det.
Bäst före:2015-02-01

Evil Twin Femme Fatale Yozu Pale
11740, USA, 89 kr, 65 cl, 6 %, T6 - 8000 st
Tydlig yuzu (som jag nu tror mig kunna identifiera efter den uppsjö av öl med yuzu i som kommit från framförallt danska bryggare det senaste året) i doft och smak, det vill säga citron-citrusig och lite kryddig. Därtill en del humliga inslag som väver in i yuzun på ett snyggt sätt. Till sist kommer också en smak av det vita mellan skalet och fruktköttet i en citrusfrukt, och som tyvärr förstör mycket av ölets smak för mig. Mycket besk avslutning med lång efterbeska.
Bäst före:-

Victory White Monkey
11991, USA, 96,20 kr, 75 cl, 9,5 %, T5 - 3360 st
Närmast vitvinskaraktär i doften med pigga fruktiga drag av melon och vita druvor, samt en lätt smörighet. Att den lagrats på Chardonnayfat från en amerikansk vingård förklarar det hela. Knappt någon efterbeska. Gränsen mellan öl och vin blev ännu tunnare, rent sensoriskt sett.
Bäst före: 14 mars 2015

Port Brewing Shark Attack
92032, USA, 95 kr, 65 cl, 9,5 %, T6 - 3600 st
Mycket kola och humle i doften, med den ovanliga egenskapen att det funkar rätt så bra ihop. Även i smaken går den stora kolasmaken väl ihop med de humligt fruktiga och lite citrusaktiga smakerna. Kanske är det avsaknaden av starka tallbarrssmaker som gör att det funkar bra? Rätt så sött med lång beska.
Bäst före:-

Clown Shoes Muffin Top
11775, USA, 89,90 kr, 65 cl, 10,5 %, T7 - 960 st
Estrigt och humligt fruktig smak som är förrädiskt lätt för alkoholhalten. En viss upplevd sötma men nog rätt torr när man känner efter ordentligt. Ger lite syrliga associationer utan att vara sur. Välnyanserad och riktigt intressant smak, och framförallt är det gott.
Buteljerad: 02/28/14

Sierra Nevada Ruthless Rye IPA
11988, USA, 32,90 kr, 35,5 cl, 6,6 %, T5 - 15000 st
Något humlig som ger fruktiga inslag och så med rågens karaktär som ger en sorts torrt kryddig ton. En liten sötma visar sig själv i slutet innan en behaglig beska tar över.
Datummärkning: 3353105:16 (=buteljerad 19 december 2013)

All In/Stronzo Hype IPA
11409, Sverige/Danmark, 29,20 kr, 33 cl, 5,6 %, T5 - 12960 st
Friskt och något "grönt" humlig, men så är den också superfärsk vid provningstillfället. Det gröna lägger sig nog tills släppdagen. Väl uppbygd IPA med finstämd kaksmak i botten som byggs på med massor av fruktiga humlenyanser innan den avslutar i en lång, medelstark beska. Mycket drickbar!
Bäst före: 2015/03/13

Omnipollo Fatamorgana
11402, Sverige/USA, 99 kr, 65 cl, 8 %, T5 - 10008 st
Fruktiga humlearomer fullkomligt spritter ur glaset när man häller upp denna öl. En orgie i amerikansk fruktig humle med undertoner av tallkåda. Maltsmakerna får knappt en chans att synas men lyckas ändå bära upp humlen så det inte slår över. Tidigare recension hittar ni här.
Bäst före: -

Beavertown Bloody 'Ell
11983, Storbritannien, 32,90 kr, 33 cl, 7,4 %, T5 - 10000 st
Citrustung doft med drag av apelsinskal. Smaken är först relativt lätt med frisk smak av apelsin men tyngs sedan av drag av bittra apelsinskal som smyger fram mot slutet. Till slut lägger sig skalbeskan och låter en lång, medelstark humlebeska ligga kvar. Spännande variant på IPA.
Bäst före: OCT2014

Siren/Grassroots/Mikkeller Limoncello IPA
11826, Storbritannien/Danmark, 39,90 kr, 33 cl, 9,1 %, T5 - 12000 st
Doften är något humlig men smaken domineras nästan helt av färskpressad citronjuice med små toucher av humlefriskhet som ger nyanser av exotiskt frukt och med en ganska låg beska. Syrlig hela vägen igenom. Verkar dock vara öl från en gammal batch som skickats till skribentprovningarna, kanske är det mer humlenärvaro i de flaskor som släpps.
Bäst före: 31 januari 2014

Innis & Gunn Whisky Trail
11418, Storbritannien, 26,90 kr, 33 cl, 7,4 %, T5 - 50000 st
Sötsliskig, jolmig doft med stora drag av smörkola, vanilj och whisky. Oklart om jag fick en dålig flaska men den var helt kolsyrelös. Trots det är det något mer liv i smaken än i doften med många fina whiskynyanser och en liten antydan till rökighet och tjära. Bättre än deras standardöl åtminstone.
Bäst före: -

Sierra Nevada Bigfoot 2014
11987, USA, 39,90 kr, 35,5 cl, 9,6 %, T5 - 15000 st
Det är Bigfoot som vi känner igen den. Välgjort med massor av humle med citrusdrag, stora karamelltoner med tydliga kolasötma och hög beska. Bra, gott, som vanligt. Allt i sin ordning här, förutom kanske att priset verkar ha hoppat upp en del sen förra året.
Datummärkning: 3345200:19 (=buteljerad 11 december 2013)

Djävlebryg Dark Beast
11811, Danmark, 29,90 kr, 33 cl, 6,5 %, T5 - 12960 st
(Provad inför aprilsläppet) Hårt rostad medelkraftig smak med vissa humlekryddiga inslag. En liten sötma smyger sig fram mot slutet innan en rostad beska tar över helt och lägger sig kvar riktigt länge.
Bäst före: Augusti 2015

Amager/Hoppin Frog Frog Hops To Amager
11818, Danmark/USA, 54,90 kr, 50 cl, 8 %, T5 - 8400 st
Ganska kraftig smak med bitter choklad, kallt kaffe och rostad malt. En fruktig ton slår sig fram mot slutet tillsammans med en mycket lätt rökig ton. Lång, rostad efterbeska.
Bäst före: Sep 2016

Fr.v. Frog Hops To Amager, Founders Imperial Stout, Sort Maelk

Founders Imperial Stout
11986, USA, 34,90 kr, 35,5 cl, 10,5 %, T5 - 10080 st
Silkeslena chokladtoner formligen smeker gommen innan en lite rökig ton ruffar till det. Välnyanserad med lyxigt mjuk smak och en mild, lätt rostad efterbeska. Mycket bra imperial stout!
Bäst före: -

Mikkeller Beer Geek BreAKfast
11766, Danmark/USA, 149 kr, 75 cl, 7,5 %, T6 - 2508 st
Mycket kaffe i en smak som inte är tunn i sig men för tunn för att bära allt kaffe. I alla fall för mig som inte är någon kaffedrickare normalt. En något syrlig ton dessutom som dock inte stör.
Bäst före:-

Uinta Sea Legs Baltic Porter
91815, 129,90 kr, 75 cl, 8 %, T6 - 2688 st
Mjuk och chokladig smak med diskreta toner av knäckebröd, rök, kaffe och nötter. Välutvecklad och nyanserad öl men kanske inte riktigt prisvärd i jämförelse med t ex Founders Imperial Stout.
Buteljerad: 11/13/13

Struise Pannepot 2013
11742, Belgien, 39,90 kr, 33 cl, 10 %, T6 - 2600 st
Torkad frukt i massor, choklad och lite höga alkoholer (som nästan drar åt thinner) i doften. I smaken är istället alkoholen farligt väldold med massor av mjuka smaker av torkad frukt, choklad, sylt och fruktkompott. Inte riktigt lika mycket rostad smak som en del tidigare årgångar men riktigt, riktigt bra.
Bäst före:-

Hantverksbryggeriet Baronen 2012
92021, Sverige, 59 kr, 33 cl, 9 %, T6 - 3000 st
Massor av karamell, kola och toffee uppblandat med en del torkad frukt. Drar lite åt likörhållet, ett intryck som dess sötma förstärker ytterligare. En aning dyrt kanske, men ett riktigt bra barley wine i engelsk stil, vilket inte hör till vanligheterna. Dricka nu eller lagra? Utmärkt redan nu men lär inte bli sämre av mer lagring.
Bäst före: december 2023

~~To Öl Sort Maelk~~ Uppskjuten till augustisläppet
~~11732, Danmark/Storbritannien, 84 kr, 33 cl, 13,1 %, T5 - 4020 st~~
Tung och något alkoholstinn doft med toner av småsöt choklad. Smaken är också kraftig med tunga toner av chokladkaka, toffee och nästan lite whiskydrag. Riktigt god sipparöl som lär passa bäst att delas mellan 3-4 pers för att avsluta en måltid.
~~Bäst före: -~~

Uinta Tinder Rauchbier
92028, USA, 99,90 kr, 75 cl, 6,5 %, T7 - 1344 st
Rökta charkuterier i lagom nivå men utan någon riktig maltighet att bära upp det på samma sätt som i tyska rauchbiers. Det funkar ändå hyfsat men lyfter inte alls till samma höjder som bättre varianterna i stilen.
Buteljerad: 01/20/14

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med vid ölskribentprovningen:
Cuvée de Ranke, 11813, Belgien, 86 kr, 75 cl, 7 % - 672 st
De Ranke XXX Bitter, 92040, Belgien, 89 kr, 75 cl, 6 % - 672 st
Monarchy Viking Gose, 11746, Tyskland, 56,10 kr, 50 cl, 6,5 % - 1600 st
Omnipollo/Stillwater Schiuma Party, 11735, Sverige/USA/Nederländerna, 54,90 kr, 33 cl, 6,8 % - 1512 st
Stone Old Guardian 2014, 11990, USA, 82,90 kr, 65 cl, 11,3 % - 2100 st
Trois Dames Saison Houblon, 11777, Schweiz, 139 kr, 75 cl, 6 % - 1080 st

Om knappt två veckor släpps Sirens Limoncello IPA på Systembolaget och för dryga två veckor sedan släpptes dess fatlagrade syskon, Whiskey Sour. Som om det inte vore nog med en rejält citronsyrlig DIPA har de alltså också lagrat den på bourbonfat för att efterlikna drinken whiskey sour, bourbon med citronjuice. Skumt, sa Bull.

Limoncello är från början ett samarbete mellan Mikkeller och vad som då var Grassroots, dvs Ryan Witter-Merithew som nu är på Siren och Shaun Hill som driver Hill Farmstead. Första gången gjordes den på Fanö där Ryan jobbade tidigare men numera är det på Siren den bryggs.För att göra den lik den italienska citronlikören limoncello är den surmäskad, sötad med laktos, brygd med massor av citronskal samt humlad med Sorachi Ace och Citra.

Smaken är just sötsyrlig och med massor av citronsmak. Det sötsyrliga blir lite konstigt för mig, antagligen för att kombinationen av laktossötma och syrlighet inte går hem hos mig. Humlesmakerna smyger fram i slutet och medan de väver in citronsmakerna och de mer allmänna citrustonerna ger de också smaker som går att särskilja från dessa, som lite blommighet och gräsighet. De dillsmaker som ofta associeras med Sorachi Ace hittar jag däremot inte alls. Kroppen är kanske något tunn för en DIPA och beskan uppleves inte heller som särskilt stor, kanske på grund av sötman. Men så är ju inte limoncello beskt heller.

Medan jag tycker de lyckas med tanken att skapa ett limoncellosmakande öl så tilltalar det mig inte särskilt mycket, men så har jag väl lämnat uppskattandet av limoncello till min mor och föredrar själv amaretto när det gäller italiensk sprit. Det faller lite på att det inte riktigt passar att dricka en hel flaska av och ska man bara dricka litegrann kan man väl lika gärna gå på den äkta varan.

Helt odrickbart är det inte men jag kommer inte köpa några flaskor när den släpps den 2 juni.

Whiskey Sour är den bourbonfatlagrade varianten av Limoncello IPA och som namnet antyder efterliknar det den klassiska drinken med samma namn som görs på bourbon, sockerlag och citron- eller limejuice.

De sötsyrliga citronsmakerna är bevarade men kanske något nedtonade, medan de mer utpräglade humletonerna har gett vika nästan helt och berett plats åt bourbonsmaker från fatlagringen. För mig är grundölets problem med den konstiga sötsyrligheten fortfarande kvar men jag tycker nog ändå att inslaget med bourbontoner lyfter den ett litet, litet snäpp. Sådär fruktansvärt likt en bra whiskey sour tycker jag nog inte att det blir däremot.

Efter en mycket lyckad BMD med Midtfyns på St Clara Bierhaus i Gamla Stan i Stockholm (något ni snart kommer kunna läsa mer om på cohops.se) gick turen vidare till Akkurat, som nyligen klättrat upp på förstaplatsen i på RateBeers lista över världens bästa pubar. En av många saker som gör dem så bra är deras cuvéelista och i den hittade jag en tio år gammal Rochefort 10.

Den enda gången som jag tidigare har provat en Rochefort 10 med någon vidare ålder på nacken var en tre-fyra år gammal flaska för några år sedan. Då upplevde jag en nästan medicinal smak i ölet, något jag har mycket svårt för, och som nog avskräckte mig lite från lagring av denna fantastiska öl. Men så när jag stod där djupt försjunken i Akkurats cuvéelista tänkte jag att det nog var dags att pröva igen ändå.

Inget medicinalt den här gången, som tur var. Om det beror på ålder, batchvariation eller flaskvariation vad gäller lagring låter jag vara osagt. Däremot kan jag säga att den här ölen var riktigt, riktigt bra.

Avrundad, mjuk och med välbevarade smaker hade den verkligen åldrats med värdighet. Inga pappsmaker, inget medicinalt, ingen dammig smak och madeiratonerna från lagringen höll sig i bakgrunden och erbjöd nyans och djup till smaken istället för att få ölet att smaka gammalt på ett dåligt sätt.

Kvar fanns fortfarande tonerna av nougat, torkad frukt och annat gott som de unga flaskorna stoltserar med. Men det var tightare, rundare och mer tillbakalutat. Flaskan delades på fyra och vi var alla tämligen överens om att det var en stor smakupplevelse i ett litet glas.

Om två veckor sker något för första gången någonsin. Då släpps en svensk berliner weisse på Systembolaget. Det är Dugges som plockat fram en variant med hallon och självklart fick Göteborgshumorn komma med också. Ölet heter nämligen Bärliner.

Berliner weisse serveras traditionellt med söt fruktsirap för att ta udden av syran i ölet, som jäst med mjölksyrabakterier. Dugges har istället jäst ölet med hallon för att ge den en bärighet med den torra syran i behåll.

Ölet är vackert, klart ljusorangerosa som bara glittrar av sommar och sol. Doften har tydliga drag av mjölksyra med stora inslag av hallon, lite som en hallonyoghurt nästan. Fast syrligare. Lite toner av vete smiter också igenom. Det är en härligt frisk och somrig doft. Inte något man sitter och sniffar i en evighet på för att hitta nya nyanser utan som man vill dricka direkt.

Smaken är lätt och frisk utan att kännas tunn, med en behaglig syra som inte har någon som helst vinägerton (som sig bär). Hallonen är med och ger en frisk bärton. Torrt och syrligt är det men mycket drickbart. På bara 3,6 % är det dessutom ingen fara att suga i sig några stycken.

Det här är sommarens svenska höjdaröl och ett givet köp när den släpps. Enkel och frisk med smaker som hör sommaren till på alla vis. Perfekt som fördrink på grillfesten, till strandhänget och att bjuda till folk som tycker rosévin är Guds gåva vid varmt väder.

Den recenserade flaskan var ett varuprov

Jobbmöjligheter i ölbranschen, uteserveringar, munkar (den ätbara sorten) och skogsbränder är hälften av innehållet i senaste laddning med blandade smånyheter.

Sugen på jobb inom ölbranschen? Brill & Co ska utöka sitt team och söker en marknadsassistent. Hela annonsen kan man hitta här.

Akkurat har återigen klättrat upp på förstaplatsen på Ratebeers lista över världens bästa ställen. De är för närvarande ett av endast tio ställen i världen som har maximala 100 poäng och är enda svenska krogen på topp 50. Akkurat firar med att öppna uteserveringen för året idag.

På tal om Stockholmskrogar med uteservering verkar Mikkeller Bar Stockholm ha fått upp en liten, provisorisk uteservering.

Skogsbränder rasar utanför San Diego och börjar komma nära en del bryggerier. Bland har en bild med utsikten från taket på Stone twittrats, där man ser röken stiga från skogen bara någon kilometer bort.

Cafékedjan Dunkin' Donuts ska öppna 50 restauranger i Sverige med start under hösten. Vad det har med öl att göra? Inget, men munkar är gott. Och får man drömma kanske de serverar lite Evil Twin Imperial Doughnut Break.

Har du varit sugen på att prova öl från BeerSweden-Darrens nya bryggeri Beer Studio? På torsdag nästa vecka (22/5) kommer bryggeriets första IPA, Spin Back, serveras på fat på Akkurat, Oliver Twist, The Rover och Ölrepubliken.

Sveriges Oberoende Småbryggeriers årliga ölfestival ordnas i år av Nils Oscar på Sunlight House i Nyköping och biljetterna är nu ute till försäljning. Fredag-lördag 22-23 augusti är datumen, då det kommer vara tre pass. 16-22 på fredagen, samt 12-17 och 18-23 på lördagen. 150 kr per pass då ett glas ingår, och Nils Oscar skänker 50 kr per biljett till Cancerfonden. Endast förköp, inga biljetter i dörren. Vilka bryggerier som kommer medverka är inte officiellt än.

Många öl i det lokala sortimentet på Systembolaget, det vill säga från de småskaliga producenter som kan sälja sina produkter på de tre närmaste butikerna, har dragits med kvalitetsproblem. Det kommer nu förhoppningsvis upphöra då Systembolaget inför kvalitetsprovning av lokala sortimentet samt ett gäng andra ändringar.

Enligt ett utskick från Systembolget vet vi nu att det lokala sortimentet kommer från det att ändringarna införs den 1 september i år att kallas för "tillfälligt sortiment lokalt och småskaligt". Det kommer innebära hårdare krav på produkterna, framförallt att de kommer att kvalitetstestas, men också fördelar så som att de kommer kunna finnas i fler butiker.

En annan viktig förändring är att produkterna köps in på 12 månaders avtal som sedan kan förlängas om kundefterfrågan är tillräckligt stor. Ungefär så som det fungerar med ordinarie sortiment alltså. Produkterna kommer dessutom få smakbeskrivningar och bilder när de visas på systembolaget.se.

Det verkar som att man samtidigt tar bort de gamla kraven på maximal försäljning och maximal spridning, som orsakade de populärare produkterna att åka på ständiga "time-outs" då de togs bort från hyllan i tre månader innan de kunde komma tillbaka. Istället definieras småskaligheten genom att varje artikel får ha en maximal årsproduktion på 50 000 liter per år (för öl och cider, vin och sprit har lägre nivåer).

Lokala produkter får nu också finnas i upp till 10 butiker inom 10 mils radie, till skillnad från tidigare 3 butiker. Därutöver kan produkterna, precis som förut, komma in i andra butiker om lokal efterfrågan finns, något producenten också kan tacka nej till om de exempelvis inte kan eller vill stå för distribution till dessa butiker. Det kommer dock inte vara möjligt att kvala in till ordinarie sortiment via god försäljning i det lokala sortimentet, något som jag tror gäller även innan dessa ändringar tas i kraft.

Jag tycker det här är positiva förändringar. Det ser ut att bli svårare för nya bryggerier att nå ut med sin öl om de inte håller en grundläggande kvalitet. Å andra sidan har just dessa typer av bryggerier åkt snålskjuts på systemet innan, då dessa undermåliga produkter inte skulle få samma kundexponering i en monopolfri marknad. För den goda ölkulturens skull finns också en poäng i att inte exponera kunderna för mycket till dålig öl.

Duktiga bryggare som säljer väl kommer nu också slippa "time-outs" och kan få en bättre kontinuitet i sin försäljning samt få spridning i ännu fler butiker än tidigare. Sammantaget lär det här göra att marknaden för de små bryggerierna blir mer lik en fri marknad.

(I samband med ölskribentprovningen på tisdag kommer det hållas en informationsträff där det förhoppningsvis blir ännu klarare kring förändringarna.)

Häromdagen fick jag ett mail med ett erbjudande. Ett PR-företag ville köpa in sig i att publicera en artikel på Portersteken, med en länk till deras klient någonstans i texten, en så kallad sponsrad artikel. Jag vill därför passa på att säga att jag aldrig kommer tacka ja till något sådant erbjudande. Det ni läser här på Portersteken är alltid mina texter med mina åsikter, eller texter från inbjudna gästskribenter.

För att publicera deras artikel, som skulle handla om öl eller på annat sätt passa in i Porterstekens generella profil men någonstans i texten länka till deras klient, en kasinosida, skulle jag få 800 kr. Hyggligt mycket pengar för att bara publicera en text någon annan skrivit. 800 kr kan man ha en riktigt trevlig utekväll för, bjuda sin partner på en god middag för eller göra något annat kul. Att ni läsare är säkra på att allt innehåll är skrivet av mig och med mina egna åsikter alternativt av en gästskribent med dennes egna åsikter samt utan köpta länkar är värt mer än så.

Ja, jag har reklam på sidan, men det mina annonsörer köper är just en annonsplats, inte något redaktionellt innehåll. I den mån det passar undviker jag till och med att skriva om produkter från de som för stunden annonserar här.

Ja, jag tar emot varuprover av aktuella öl samt böcker, filmer etc relaterat till öl, men det finns ingen garanti att jag skriver om dessa bara för att jag fått det gratis. Om jag skriver om det framkommer det dessutom alltid i texten att det var ett varuprov.

Ja, jag tar emot bjudresor, deltagande på ölmiddagar och dylikt. De bjuder ofta på unika chanser att dels lära sig mer om ölvärlden (och därmed förhoppningsvis bli en bättre ölskribent generellt) och dels ger de förstås material att skriva om. Dessa bjudningar är ibland förenade med uttalade villkor att man ska skriva om upplevelser på resan (dock inte med förpliktelse om att skriva positivt) och då gör jag en bedömning innan om det kommer vara intressant att skriva om. Om inte, tackar jag förstås nej.

Att ta emot varuprover, bjudresor etc handlar om att hålla sig ajour i ölvärlden samt att få underlag och inspiration för nya artiklar, både till Portersteken och till de frilansuppdrag jag har. Att sälja reklamplatser handlar om att täcka kostnaderna för att driva Portersteken i dess nuvarande form med artiklar nästan varje dag.

Inget av det där är några konstigheter egentligen. Poängen är att jag kan göra allt det där utan att tumma på att allt innehåll på Portersteken är helt och hållet mitt eget. Så är inte fallet med sponsrade artiklar, och därför kommer jag aldrig acceptera sådana erbjudanden som det jag fick häromdagen.

(Och så antar jag att det är positivt att ölsidor anses tillräckligt intressanta för att ge den här typen av erbjudanden till.)

Australisk öl boomar i hemlandet men har inte fått mycket uppmärksamhet här i Sverige. Förutom Cooper's fina stout och ett eller annat litet gästspel från Holgate har det varit klent med australisk hantverksöl i Sverige. Det försökte Australiens ambassad ändra på genom att bjuda in till en trade show för såväl svenska importörer som för press.

Under kvällen bjöds på öl från sju olika bryggerier hemma i ambassadörens residens och de flesta större importörer som huvudsakligen jobbar med hantverksöl fanns representerade bland besökarna. Huruvida några av ölen faktiskt kommer börja importeras till Sverige återstår att se, men visst fanns det några kandidater.

Ur mitt eget perspektiv gällde det att hitta öl som inte bara var bra utan som också tillför den svenska marknaden någonting nytt i smakväg. Öldrickare bryr sig dock om mycket mer än bara smak och därför kan det ju ändå vara så att det för en importör finns ett värde bara i att ölen är från Australien.

Det var dock några öl som inte alls imponerade och som i enstaka fall faktiskt var direkt undermåliga. Dessa hoppas jag blir kvar i Australien. Medan ett par andra bryggerier som medverkade kanske kan hitta en försäljning här just för att de var från Australien och håller en hygglig nivå fanns det två bryggerier som stack ut för mig rent kvalitetsmässigt.

Dels var det Boatrocker, som hade skickat en APA, en IPA, en fatlagrad imperial stout och berliner weisse. Deras två humliga öl var riktigt hyggliga men att importera humledominerad öl från Australien? Det är ju lite långt. Deras whiskyfatlagrade imperial stout lär däremot klara resan utmärkt och smakade dessutom riktigt gott med väl dold alkohol och härliga toner av vanilj, whisky, torkad frukt och rostad malt. Allra roligast var dock deras "berliner weisse" som jästs med diverse jästsorter och lagrats på chardonnayfat för ett slutresultat som smakmässigt levde i något sorts gränsland mellan öl, cider och vin. Mycket spännande öl som jag gärna skulle prova mer av.

Det andra bryggeriet som stack ut var Matso's med sina öl med mango, lychee och ingefära. Intressanta, udda och faktiskt rätt goda produkter. Svåra att relatera till "vanlig" öl med sina starka fruktsmaker och många tycker nog det här är produkter som inte förtjänar att beblanda sig med "riktig" öl. Jag kan ändå se en plats för dem under de varmare sommardagarna och som intressant ingredienser i ölcocktails. För det senare är de ju redan halvvägs där.

Importfirman The Five Finest startade upp häromåret och bland de första bryggerierna de tagit in finns brittiska By the Horns, ett av många nystartade Londonbryggerier. Deras tolkning av amerikansk IPA, Hopslinger, letade sig hem till mig och visade upp en fin blandning av amerikansk och brittisk bryggartradition.

Bakom The Five Finest står bland annat min bloggarkollega Uffe Karlström och just Londonbryggerier är lite av hans, och The Five Finests, grej. By the Horns drog också igång sin verksamhet häromåret efter att ha börjat som hembryggare. Just Hopslinger är ett av deras flaggskepp tillsammans med några lite mer typiskt brittiska öl.

Maris Otter-malt och ett helt gäng fruktiga humlesorter från USA, Australien och Nya Zeeland skapar en smak där brittisk maltighet möter amerikansk humlearom och det är en typ av kombination jag verkligen gillar.Allra bäst brukar den här typen av öl göra sig på cask men det här funkar bra på flaska också.

Det börjar med en välnyanserad, rund och kexig maltighet med drag av toffee och lite mineraler som toppas med en humleton som framförallt drar åt apelsin men också en viss gräsighet och ljusa, spritsiga toner av tropiska frukter. Humlen är inte alls så dominerande som i en typisk amerikansk IPA utan är, som i så många andra brittiska varianter, i samspel med maltigheten vilket skapar en intressant och levande helhet.

För mig är det en god och väldigt drickbar öl som har en intressant smak utan att kräva uppmärksamhet. Utmärkt sällskapsöl! Men så tycker jag också om den här typen av öl.

Den recenserade ölen var ett varuprov

Ciderresan går vidare till Storbritannien och den klassiska ciderregionen Cornwall. Därifrån har ett av Cornish Orchards flaggskepp, Cornish Gold Cider, hittat in på Systembolagets hyllor och är därmed den enda lite mer intressanta brittiska cider i fasta sortimentet. Vi tar en närmare titt.

Westnorth Manor Farm i Duloe, Cornwall. Därifrån kommer cidern och nästan så man vill ta på sig tweedkavajen och slå på Midsomer Murders bara för den sakens skull. Själva cidern är gjord på en blandning av bittersöta äpplen och dessertäpplen men exakt vilka sorter framgår inte av etiketten. Jag vågar dock påstå att äppelsorten på bilden inte är med i blandningen.

Den har en torr, moget äpplig doft som drar åt vinteräpplen. Rätt så lätt, rätt så enkel, rätt så god doft. Smaken är tyngre och har en lätt äppelsyrlighet tillsammans med äpplets fruktighet och en lätt kryddighet. Kroppen är förvånansvärt stor och rund för en cider på 4,5 %, men så har den också en liten sötma som hjälper till.

Avslutning är något bitter. Inte alls besk som en humlekryddad öl förstås, men med en sorts småtorrt stram bitterhet som för tankarna till tavelkrita. På det hela taget är det ingen smakexplosion och för den delen inte fullt av nyanser heller, men det smakar bra och, ja, stabilt. En go-to-cider när det brittiska lockar.

49,50 kr för 75 cl på Systembolaget tycker jag är prisvärt.

Systembolaget har nu släppt sin lanseringsplan för första halvan av 2015 och i sedvanlig ordning tar vi en närmare titt på vad som komma skall. Jämfört med tidigare lanseringsplaner verkar denna något mindre detaljspecificerad. Bland de mer spännande efterfrågningarna syns en ale med brettanomyces.

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under nästa vår (marslanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2015. Leverantörerna kommer sedan få mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

Veteöl från Italien, Österrike eller Schweiz, ale med brettanomyces, imperial lager och två svenska småskaliga produkter tycker jag är de lanseringar som har störst potential att bli riktigt roliga. Fyra ekologiska lanseringar är förstås bra för miljömedvetna öldrickare men riskerar att göra det här släppet något tråkigt rent smakmässigt då det råder brist på riktigt bra ekologiska öl.

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]

Lager burk - ospec. ursprung - "Ekologisk. Köps in via kundpanel" - 425 - 175 000
Preliminär lansering: Carlsberg Hof eller Brutal Brewing Pistonhead Kustom Lager

Lager burk (extra stark) - USA/Storbritannien - "Imperial lager, max 355 ml" - 407 - 80 000
Preliminär lansering: Ballast Point Fathom IPL

Lager flaska - Norden - "Ekologisk" - 220 - 75 000
Preliminär lansering: Carlsberg Hof eller Brutal Brewing Pistonhead Kustom Lager

Lager flaska - Sverige - "Ekologisk. Lokalt/Småskaligt" - 70 - 15 000
Preliminär lansering: Slottskällan Nordic

Ale flaska - USA/Kanada/Mexico - "Lågalkohol. Max 4,5 %. Blond ale" - 423 - 55 000
Preliminär lansering: Mission El Conquistador Extra Pale Ale

Ale flaska - ospec. ursprung - "Glutenfri ale" - 166 - 35 000
Preliminär lansering: Mikkeller Peter, Pale and Mary IPA

Ale burk - USA/Kanada/Storbritannien/Sverige - "Rye ale" - 332 - 30 000
Preliminär lansering: Adnams Rye IPA

Ale burk - ospec. ursprung - "Ekologisk" - 220 - 40 000
Preliminär lansering: Sigtuna Organic Ale

Ale (extra stark) - Sverige - "Småskaligt/lokalt" - 32 - 7 000
Preliminär lansering: Coppersmith's White IPA

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - "Ale med brettanomyces" - 124 - 15 000
Preliminär lansering: Vieille Ville Saison

Porter/stout (extra stark) - USA/Storbritannien - "Milk stout" - 88 - 3 000
Preliminär lansering: Terrapin Moo-Hoo Chocolate Milk Stout

Veteöl flaska/burk - Italien/Österrike/Schweiz - "Max 750 ml" - 126 - 10 000
Preliminär lansering: Stiegl Weisse

Här är då den andra och avslutande delen med bilder från Copenhagen Beer Celebration. Bara ett år kvar till nästa gång.

(Känsliga tittare varnas för sista bilden.)