Svenska inslag i dansk påsklunch - hur väljer man?

Dovhjort på besök i trädgården

I år firades påsken på danska västkusten i svärföräldrarnas sommarstuga. Jag har njutit av sol, värme, totalt lugn och dansk påskmat. Men jag kunde förstås inte låta bli att ta med mig lite svenska inslag hemifrån, både i form av öl och mat. Men vad tar man med sig som både är svenskt och samtidigt passar in i det danska påskbordet?

Danskarna är som de flesta säkert vet väldigt glada i sitt rågbröd och påskluncherna bestod uteslutande av just rågbröd med pålägg i alla dess former och smaker. Vad kan då ta med sig som är dels svenskt, dels exotisk för icke-svenskar och dels går att använda som pålägg?

Gustafskorv är ju gott men det är mer jul än påsk, och hade jag inte haft med det till något tidigare julfirande? Eller var det till julbordsknytiset med tjejens vänner jag hade med det? Minnet sviktade något men den idén övergavs. Falukorv och köttbullar är så svenskt det bara blir, men det har jag så svårt för själv att det aldrig riktigt blev aktuellt. Från Uppsala till Jyllands västkust är det dessutom över 10 timmars restid med tåg så färskt kött kändes lite riskabelt.

Till slut föll jag tillbaka på den eviga supersvensken: Älgen. Gott, smakrikt och på något vis så svenskt det bara kan bli. När jag dessutom hittade kallrökt älginnanlår och rökt älgkorv i en charkdisk slog jag ytterligare två flugor i samma smäll. Det köps i skivor och är därmed perfekt som pålägg och tack vare rökningen klarar det en halvdag i rumstemp utan några som helst problem.

Sen var det där med öl. Svärföräldrarna har blivit väldigt glada i att testa nya ölsorter. Inget nördigt, inget djupare intresse kring öl, bara en ren nyfikenhet på nya smaker. Sådant vill man förstås uppmuntra så några svenska öl skulle självklart med. Oppigårds Amarillo var självskriven. Min relation till den ölen går djupare än att den bara smakar gott. Den är hemma och den ville jag ha med även fast de smakat den förut. Alla gillar den, både då och nu.

Svärmor är sjuksköterska och därmed var något från Electric Nurse givet. Deras nya imperial stout är förvisso grymt god men inte given vid en påsklunch så istället blev det deras trevliga Pale Ale, som också ligger mer i linje med vad som går hem hos svärmor. Vilket den också gjorde. Någon form av påsköl skulle väl också med och då föll valet på S:t Eriks & Mathias Dahlgrens påsköl. Så välbalanserad och så perfekt matöl. Jag har inte alltid varit överens med ölen i deras serie men påskölet står ut. Det blev också en succé till långfredagslunchen och en perfekt partner till rågbröd.

Älgen då? Jo, det blev uppskattat! Jag föredrog en variant med rågbröd, älgkorv, gurka och rödlök medan andra gillade det ganska salta innanlåret tillsammans med en ägghalva på rågbrödet. Sältan i köttet passade fint ihop med ägget sades det. Jag hade aldrig kommit på tanken själv att blanda älg och ägg, men däri ligger också det roliga med att ta med ny mat till människor som inte riktigt har någon relation till den, eller fördomar om vad det passar till, sedan tidigare.

Och så fick vi besök i trädgården av dovhjortar. Undrar om de smakar gott på rågbröd?