Bild från Mikkellers pressmeddelande

I samband med CBC släpper Mikkeller en ny samarbetsprodukt. Den här gången är inte öl slutprodukten utan en råvara. Istället är det skor som släpps, där Beer Geek Breakfast använts för att mönstra lädret.

Det är Chinorocks & Joachim7Inch som tillsammans med Mikkeller tagit fram tennisskon Beer Geek Absalon. Skon är handgjord i Italien och gjord med äkta läder. Mikkellers storsäljande stout Beer Geek Breakfast har sedan använts för att ge lädret ett unikt mönster. I skons insida finner man, såklart, ett verk av Keith Shore, Mikkellers etikettdesigner.

Till och med skokartongen som skorna kommer i är specialgjord. Självklart är det också en person med koppling till Mikkeller, nämligen Nikolaj Eis som snickrade ihop Mikkeller Bar Viktoriagade. Själva skolådan är gjord i plywood och smälter därmed in i designen på Mikkellers barer i Köpenhamn.

-Vi har inte sparat på detaljerna. Ölet, lådan och konsten är mitt i prick. Joachim och jag flög till och med ner till fabriken Italien med en låda öl för att visa dem exakt hur vi ville att ölet skulle färga skon. De trodde vi var från vettet, berättar Jonathan Soriano aka Chinorocks i ett pressmeddelande.

Skorna kommer finnas till försäljning på CBC under helgen och från och efter festivalen kommer de gå att beställa från www.darkandginger.com. Priset är oklart.

Nyöppnade Brygghuset Finn har gått ut hårt och ställt ut på flera festivaler under våren, såsom Linköping Beer Expo och En Öl & Whisky Mässa i Göteborg. Därtill har de släppt två öl i Systembolagets lokala sortiment och släpper nu ett tredje. Jag testade de första två för att se vad de går för.

De första två ölen är en american pale ale och en brown ale, med andra ord inget som rent stilmässigt sticker ut särskilt mycket från vad andra nystartande bryggerier brukar ge sig på. Däremot sticker de ut genom att ha satsat på festivaler från början, ett inte helt vanligt drag.

Deras American Pale Ale är en lättare pjäs med något fruktig och blommig smak men utan den riktiga humlefriskheten som hör stilen till. Förutom nötter och karamell i smaken har den också en ovälkommen smörsmak som sänker ölen ett par snäpp. Den avslutar torrt med en rätt så mild beska. Mja, till att börja med lär de fila på processen för att bli av med diacetylen.

Brown Alen håller högre kvalitet med en något söt smak med toner av choklad och nyanser av nötter och lätt fruktighet. Något rostad smak utan att bli alltför bitter eller kaffeliknande. Munkänslan är medelfyllig och gör ölet trevligt drickbar utan att bli varken tunn eller för kraftig. En klart godkänd brown ale.

Bryggeriet drivs av unga och, som det verkar utifrån det lilla jag pratat med dem på festivaler, entusiastiska killar som jag tror kommer ha rätt inställning för att jobba med de mindre problem de har just nu.

Slottskällan har varit ute i spåren och plockat fram en ny öl igen, den här gången en hybrid mellan weissbier och IPA. Två utmärkta stilar att möta sommaren med möts i en och samma öl. Denna skapelse har fått det fyndiga namnet WHIPA.

Det första som slår mig är att det är en riktigt rättfram hopfenweizen. Veteöl med mycket humle, rätt och slätt, det är liksom inga konstigheter. Det andra jag inser är att jag druckit många öl som försökt få till just detta och få som lyckats så här bra.

I grunden finns veteölen med smaker av skumbanan, liiite nejlika, vetebröd och lite jäst. Alla smaker man brukar hitta i en sjyst tysk weissbier finns där. Humlesmakerna lägger sig sömlöst ovanpå med friska citrustoner, bittra grapefruktsmaker, en släng av tallbarr och en välbalanserad beska.

Det som imponerar är att smakerna inte krockar någonstans. Inte på något sätt känns det som att man tvingat samman två typer av öl, utan det flyter ner utan protester från smaklökarna. Och snabbt går det, lättdrucken som den är.

En par WHIPA på en uteservering i solen och dagen är gjord.

På valborg lanseras Brooklyn ½ Ale på matbutiker runtom i landet. Det är nämligen en saison på bara 3,4 % och säljs därför som folköl. Det är första gången bryggeriet gör en så svag öl och att den säljs i Sverige är förstås ingen överraskning med tanke på bryggeriets popularitet här. Det blir därmed ett av de första amerikanska hantverksölen som tar plats på svenska matbutikers hyllor. Efter att ha fått chansen att prova ölet ser det lovande ut inför sommaren.

– Vi är fantastiskt stolta och glada över att nu kunna presentera Brooklyn 1/2 Ale för de svenska smaklökarna, resultatet av mer än ett års utforskande av ljust smakrikt öl med lägre alkoholhalt. Ölet är ofiltrerat och fullt av karaktär trots den låga alkoholstyrkan, säger Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery i ett pressmeddelande från Brooklyns svenska importör Carlsberg Sverige.

Nå, då var det bara att låta mina svenska smaklökar ge sig på det här ölet och se vad det står pall för.

Saisonkaraktären är tydlig med milda citrusdrag, lätt kryddighet och färskt bröd. Därtill finns en touch humle som fyller i med en mild beska som samlar ihop smakerna. Lite jästig är den också, på ett bra sätt, och ölet har också ett tilltalande lätt dis. Uppfriskande med en folköl med så levande smak!

Trots den låga alkoholhalten i kombination med en ganska torr smak lyckas den hålla en hyfsad kropp. Fast hade det inte varit bättre med lite mer byggstenar i botten ändå? Kanske är det bara för att jag vet att det är folköl. En blindprovning hade varit intressant. Nåväl, spelreglerna är satta och med de förutsättningarna har de gjort det mycket bra.

Sett till vilka smaker som finns där är det inte mycket att anmärka på. Däremot på hur mycket smak det är. Det beror kanske också lite på om man går in med en förlåtande syn sett till alkoholhalten eller om man ser på den förutsättningslöst.

½ Ale har ett rekommenderat pris på 15,90 per flaska och säljs i Brooklyns sedvanliga flaskor om 35,5 cl. Brooklyn påstår själva att det är ett året-runt-öl och där håller jag kanske inte med. För mig är det här ett utpräglat sommaröl för varma dagar och som sådant är det också ett givet köp i sommar.

Det omskrivna ölet var ett varuprov.

Crooked Stave brygger alltid öl med tydlig jästkaraktär som i sin tur ofta har tydliga inslag av brettanomyces. I Hop Savant får dessa smaker sällskap av en rejäl dos humle som bjuder upp till en riktig svängom för smaklökarna. 

Hop Savant kommer i några olika varianter som är humlade på olika vis och det här är alltså den Galaxyhumlade varianten.

Doften är intensivt och väldigt nyanserat fruktig med tydliga drag från både humling och jäsning. Här finns funk och lite fenoler, citroner och mandariner, vetebröd och ek. En doft med så många lager att man nästan blir snurrig.

Smaken är lätt syrlig och juicigt fruktig, med massor av ananasaktig fruktkaraktär från bretten toppat med Galaxyhumlens mer melonliknande och piggare fruktighet. Det finns en liten funkighet men det handlar så mycket om frukten att man lätt glömmer bort det. Smaken är torr men upplevs nästan som direkt söt med all dess fruktighet. Samtidigt är det viktigt att poängtera att det är så annorlunda mot en IPA's fruktighet.

Mycket spännande, mycket smakrik, mycket lättdrucket och mycket bra öl där man lockat fram en brettkaraktär som spelar så otroligt bra med humlen. Det är lätt att identifiera dem var för sig men det är omöjligt att känna var den ena slutar och den andra tar vid. Snyggt!

I all eufori ska det väl tilläggas att jag även smakat denna mitt i en provning och hade då inte samma upplevelse som när jag hällde upp hela flaskan till mig själv som kvällens enda öl.

Crooked Stave Hop Savant finns för tillfället inte på den svenska marknaden men kan gå att hitta i Danmark och på webbshoppar. Min flaska köptes på Vinoble i Odense.

Nyligen slog ett nytt hak upp mitt inne i Uppsala. Under namnet Burgers & Beers utlovades grymma burgare och bra öl. Nu är det inte så att det saknas hyggliga burgare i Uppsala men jag såg framemot ett ställe som fokuserade på bara burgare och öl och gjorde det bra. Tyvärr gick jag därifrån utan någon vidare lust att komma tillbaka.

Utifrån ser det bra ut. Fyra kranar med Norrlands Guld, Newcastle Brown Ale, Samuel Adams Boston Lager och Lagunitas IPA samt en hyfsad samling flaskor från Spendrups och Galatea som ändå kändes hyfsat väl valt för ett burgarhak. En liten matsal med ca 25 sittplatser och beställning i baren, med grillbordet direkt bakom baren.

Just eftersom grillbordet stod direkt bakom baren kunde jag också se min burgare hivas upp på grillen. En formpressad, halvfrusen hamburgare var det jag såg. Betalar man över en hundring för en burgare förväntar jag mig att det är färskt kött och inte fruset. Kanske är det en naiv förväntan, men när köttet dessutom var smaklöst och tråkigt var det inte så att pluspoängen vällde in.

Därtill serverades burgaren i vad som såg ut som tekakor och pommes fritesen var trista till och med för att vara halvfabrikat, eftersom de friterats lite för länge. Som grädde på moset var min Lagunitas IPA från kran inte i toppform.

Varken öl eller mat smakade dåligt, men det fanns inget som för mig rättfärdigade att spendera pengar där heller. För några tior mer kan jag få bättre och godare burgare på både Pipes of Scotland och O'Connors, som båda har större och roligare ölutbud. Är det bara bukfyllan jag är ute efter sparar jag både tid och pengar genom att gå till Max istället. Burgers & Beers lägger sig i något mellanområde som helt enkelt inte är intressant för mig.

Synd, för Uppsala saknar ett ställe som fokuserar på riktigt bra hamburgare. Fortfarande.

Förutom klämdag och CBC bjuder första fredagen i maj också på ett späckat släpp på Systembolaget. Som vanligt är det hög kvalitet på släppet och nu börjar också de allra tyngsta ölen vika hädan för mer vår- och sommarpräglade öl. Därmed inte sagt att det inte dyker upp både imperial stout och quadrupel som legat på bourbonfat.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mina kommentarer] 
[Datummärkning]

Caracole Troublette Bio
11850, Belgien, 25,50 kr, 33 cl, 5,5 %, T5 - 5184 st
Sötsyrliga citrusdrag i både doft och smak med svagt estriga toner och en klang av surdegslimpa. Syrligheten växer till sig något mot slutet och ligger kvar i avslutningen. Mycket frisk öl som lyckas med citronsmaken på ett fint sätt.
Bäst före:12-2015

De Glazen Toren Lentebier
11846, Belgien, 79,50 kr, 75 cl, 9 %, T5 - 2880 st
Milt pepprig och småsyrligt brödig med svaga fruktiga toner. Farligt lätt och frisk för 9 %. Liten beska i slutet som tillsammans med en lätt kryddig humlesmak ger en snygg avslutning. Oerhört hög drickbarhet. Väldigt bra!
Bäst före: FEB2016

Drie Fonteinen Golden Doesjel
11030, Belgien, 89,90 kr, 37,5 cl, 6 %, T5 - 4008 st
Mustigt syrlig doft med toner av bokna äpplen, jord och brettig funk. Balanserat sur smak som drar åt äppeljuice med tydliga brettiga inslag. Avsaknaden av kolsyra förstärker det juiciga intrycket men funken tar över något mot slutet.
Bäst före:05-2023

S:t Eriks Caspers Yolle Schwarz
11042, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 5,1 %, T5 - 6000 st
Småsött knäckebröd som slår över i mild rostad beska. Mycket lätta örtkryddiga, gräsiga toner, närmast försvinnande, men de ger ett trevligt djup. Inte alls dum, det är inte svårt att förstå att receptet vann SM i hembryggning.
Bäst före: 2014-11-30

Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2014
11992, Danmark/Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 4,6 %, T5 - 45000 st
Superfruktig doft med särskilt tropiska toner samt en viss gräsighet. Mycket torr och mycket fruktig smak med stor humledominans, malten får knappt en syl i vädret. Medelstark beska som blir särskilt markerad av ölets torrhet.
Bäst före: -

Lagunitas Sucks
11691, USA, 28,90 kr, 35,5 cl, 7,9 %, T5 - 21600 st
Något lite pepprig humle i doften, men den blir fruktigare i smaken där den kommer fram som en väldigt rund fruktighet som backas upp av en viss sötma. En viss ton av grönpeppar lever sig dock kvar. Därtill finns smaker av kakdeg och formfranska. Lång efterbeska.
Bäst före: -

Amager/Against The Grain The Great, Big Kentucky Sausage Fest
11817, Danmark, 51,90 kr, 50 cl, 7,7 %, T5 - 8400 st
Rostad, milt chokladig doft med vissa humliga inslag som vässar till den lite. Smaken går åt vörtbröd, nougat och choklad med nötiga undertoner. Mot slutet klämmer sig humlen in med citrus och lite talliga toner. Beskan ligger kvar länge.
Bäst före: 07-2015

Smuttynose Durty Hoppy Brown Ale
11852, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,4 %, T5 - 12000 st
(Provad inför aprilsläppet där den ursprungligen skulle lanseras.) Ganska lätt humlig doft (trött?) med milda rostade toner. Smaken är desto kraftigare med stora drag av choklad, medelrostat kaffe och en god dos fruktig humle som är betydligt piggare än i doften. Lång, kraftig efterbeska.
Bäst före: 06/18/14

Grebbestad Lunator 2014
11623, Sverige, 27,90 kr, 33 cl, 7,9 %, T5 - 15000 st
Torkad frukt, sirap och nötter ligger tungt i doften. Smaken är inte riktigt lika tung som doften yrkar på, men levererar samma typer av smaker, dock med mindre fokus på frukten och mer på nötigheten. Något söt och med mycket mild beska.
Bäst före: -

Sigtuna/Shepherd Neame Barley Wine 2014
11999, Sverige, 69,90 kr, 33 cl, 10 %, T5 - 4500 st
Mjuka toner av bourbon, högre alkoholer, toffee och torkad frukt i doften. Något stängd smak med för stilen ganska tunna smaker av karamell, torkad frukt och bourbon. Eldig avslutning. Något tunn för att vara riktigt bra.
Bäst före: 2016-02-03

Green Flash Barley Wine 2013
11993, USA, 110,50 kr, 65 cl, 10,9 %, T5 - 3360 st
Tung i både doft och smak med massor av kola, torkad frukt, tall och citrus. Aggressiv och nästan lite stickig humlighet som trappar av för att ge plats åt en stor kolasötma följt av en lång men förvånansvärt mild efterbeska. Stor öl men kanske inte så elegant.
Bäst före: -

Brooklyn Black Ops
11855, USA, 169 kr, 75 cl, 11,5 %, T7 - 1000 st
Chokladkaka och mild bourbon som backas upp av vaniljtoner och lite ek. Visst alkoholsting följs av en riktigt mjuk eftersmak. Bourbonen får inte ta över utan balanserar väl med övriga smaker.
Bäst före:JAN2017

North Coast La Merle
11984, USA, 56,30 kr, 37,5 cl, 7,9 %, T6 - 3840 st
Kryddig, jästig och lite estrig men saknar elegansen som de bättre belgiska saisonerna besitter. Ganska fruktig och med en liten fruktsötma. Knappt någon beska. Priset känns inte konkurrenskraftigt, i mitt tycke erbjuder den inget som jag inte kan hitta till lägre pris.
Bäst före:-

OWA Ume Lambic
11610, Japan/Belgien, 108,60 kr, 37,5 cl, 5,2 %, T6 - 1080 st
Ganska udda, men god fruktig ton som mixar sig väl med grundlambicens syrliga smak. Det finns många små nyanser att utforska. En väldigt speciell lambic som också får en viss skalbeska. Den kostar många pengar men är man nyfiken på nya smaker i lambicvärlden är den värd ett köp.
Bäst före: FEB2017
 
Hornbeer Happy Hoppy Viking
11033, Danmark, 59,90 kr, 50 cl, 9,3 %, T6 - 3600 st
Kanske något lite trött men kraftig humlighet som spelar med karamell- och kolatoner och avslutar med en något skarp beska. Fruktig med toner av tall och grönpeppar. Rejäl och något rå DIPA.
Bäst före: 30 08 2016

Siren/Grassroots/Mikkeller Whiskey Sour
11851, Storbritannien, 49,90 kr, 33 cl, 10,2 %, T6 - 4000 st 
Tar öl till nya marker med sin citron- och whiskysmak som verkligen drar åt whisky sour. Udda och gott, även om man inte gillar den är den köpvärd för den nyfikne som vill upptäcka fler sätt som öl kan smaka.
Bäst före: -
 
Lost Abbey Serpents Stout
11985, USA, 169 kr, 75 cl, 11 %, T6 - 1200 st
Choklad, knäckebröd och hårdrostade nötter i en glad mix med lätt alkoholsting. Potent stout med lång, något söt chokladig eftersmak.
Bäst före: -
 
Brewdog Abstrakt 15
11631, Storbritannien, 129 kr, 37,5 cl, 12,8 %, T7 - 700 st
Lite annorlunda smak med en udda karamellton, drag av sirap, vanilj och någon sorts jolmig ton. Det är sött och mer sött, med mycket fattoner från bourbon och rom. Det är gott, men popcorn med salt karamell smakar det inte.
Buteljeringsdatum: 05.01.14

Boulevard Smokestack Series Bourbon Barrel Quad
11056, USA, 159 kr, 75 cl, 11,8 %, T6 - 1200 st
Torkad frukt en masse blandat med toner av bourbon, ek, vanilj och smörkola i en något sliskig men spännande mix.
Bäst före: 08-2015

Sagardoa Sidra Natural Mendiola 2012
11980, Spanien, 64,60 kr, 75 cl, 6,5 %, T5 - 1440 st
Frisk äppeldoft med inslag av äppelmust och citrus. Mycket syrlig smak med tydlig äppelsmak och inslag av färskpressad citronjuice. Mycket frisk trots bristen på kolsyra (vilket såvitt jag vet är typiskt för spansk sidra natural).
Bäst före: -

Strawman Angry Orchard
11995, USA, 128 kr, 75 cl, 10 %, T5 - 720 st
Tung doft med bokna äpplen, cognac och nästan en liten vaniljton. Stor smak med tydlig syrlighet och intensiv äppelsmak. Finstämd kolsyra. Alkoholen är väl dold. Inte alltför omfångsrik smak men ändå njutbart!
Bäst före: -  

Dessutom kommer följande öl som inte fanns med på Systembolagets skribentprovning:
Freigeist/Bayerischer Bahnhof Geisterzug Gose, 11902, Tyskland, 29,90 kr, 50 cl, 5 % - 1296 st
Freigeist Abraxxxas, 92008, Tyskland, 33 cl, 6 % (ev. uppskjuten)
Freigeist Hoppeditz, 92019, Tyskland, 29,90 kr, 33 cl, 7,5 % - 1440 st
Funkwerks Tropic King, 11640, USA, 149 kr, 75 cl, 8 % - 1000 st
Funkwerks Saison, 11982, USA, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1000 st
Green Flash Trippel, 91804, USA, 59,90 kr, 65 cl,  9,7 % - 2040 st
Omnipollo Hypnopompa Grönstedts Cognac BA, Sverige/Nederländerna, 69 kr, 33 cl, 11 % - 1512 st
Saison Dupont Dry-Hopping, 11680, Belgien, 42 kr, 37,5 cl, 6,5 % - 1224 st
Uinta Anniversary Barley Wine, 11705, USA, 37,90 kr, 35,5 cl, 10,4 % - 2000 st
Uinta Dubhe Imperial Black IPA, 11733, USA, 38,90 kr, 35,5 cl, 9,2 % - 2000 st

Det är få av dessa jag har provat tidigare. En av dem är dock Saison Dupont Dry-Hopping som nu kommer på den lite behändigare (men förstås inte lika respektingivande) halvflaskan istället för på magnumflaska. Oavsett förpackning är det en härlig öl som passar riktigt bra och särskilt nu när vårsolen börjar värma på ordentligt. Uinta Dubhe är också en riktigt bra, tyngre variant av svart-IPA, förutsatt att den inte är alltför gammal och trött.

Dovhjort på besök i trädgården

I år firades påsken på danska västkusten i svärföräldrarnas sommarstuga. Jag har njutit av sol, värme, totalt lugn och dansk påskmat. Men jag kunde förstås inte låta bli att ta med mig lite svenska inslag hemifrån, både i form av öl och mat. Men vad tar man med sig som både är svenskt och samtidigt passar in i det danska påskbordet?

Danskarna är som de flesta säkert vet väldigt glada i sitt rågbröd och påskluncherna bestod uteslutande av just rågbröd med pålägg i alla dess former och smaker. Vad kan då ta med sig som är dels svenskt, dels exotisk för icke-svenskar och dels går att använda som pålägg?

Gustafskorv är ju gott men det är mer jul än påsk, och hade jag inte haft med det till något tidigare julfirande? Eller var det till julbordsknytiset med tjejens vänner jag hade med det? Minnet sviktade något men den idén övergavs. Falukorv och köttbullar är så svenskt det bara blir, men det har jag så svårt för själv att det aldrig riktigt blev aktuellt. Från Uppsala till Jyllands västkust är det dessutom över 10 timmars restid med tåg så färskt kött kändes lite riskabelt.

Till slut föll jag tillbaka på den eviga supersvensken: Älgen. Gott, smakrikt och på något vis så svenskt det bara kan bli. När jag dessutom hittade kallrökt älginnanlår och rökt älgkorv i en charkdisk slog jag ytterligare två flugor i samma smäll. Det köps i skivor och är därmed perfekt som pålägg och tack vare rökningen klarar det en halvdag i rumstemp utan några som helst problem.

Sen var det där med öl. Svärföräldrarna har blivit väldigt glada i att testa nya ölsorter. Inget nördigt, inget djupare intresse kring öl, bara en ren nyfikenhet på nya smaker. Sådant vill man förstås uppmuntra så några svenska öl skulle självklart med. Oppigårds Amarillo var självskriven. Min relation till den ölen går djupare än att den bara smakar gott. Den är hemma och den ville jag ha med även fast de smakat den förut. Alla gillar den, både då och nu.

Svärmor är sjuksköterska och därmed var något från Electric Nurse givet. Deras nya imperial stout är förvisso grymt god men inte given vid en påsklunch så istället blev det deras trevliga Pale Ale, som också ligger mer i linje med vad som går hem hos svärmor. Vilket den också gjorde. Någon form av påsköl skulle väl också med och då föll valet på S:t Eriks & Mathias Dahlgrens påsköl. Så välbalanserad och så perfekt matöl. Jag har inte alltid varit överens med ölen i deras serie men påskölet står ut. Det blev också en succé till långfredagslunchen och en perfekt partner till rågbröd.

Älgen då? Jo, det blev uppskattat! Jag föredrog en variant med rågbröd, älgkorv, gurka och rödlök medan andra gillade det ganska salta innanlåret tillsammans med en ägghalva på rågbrödet. Sältan i köttet passade fint ihop med ägget sades det. Jag hade aldrig kommit på tanken själv att blanda älg och ägg, men däri ligger också det roliga med att ta med ny mat till människor som inte riktigt har någon relation till den, eller fördomar om vad det passar till, sedan tidigare.

Och så fick vi besök i trädgården av dovhjortar. Undrar om de smakar gott på rågbröd?

Känner du en lust att frossa ner dig i läsning om belgisk öl? Räcker inte Skrubbes blogg till för att släcka din törst för belgiskt ölvetande? Det nya magasinet Belgian Beer and Food kan vara lösningen på dina problem. Vem som ligger bakom? En irländare.

Efter att ha fått en digital förhandstitt av magasinets första två utgåvor måste jag säga att det ser mycket lovande ut. Enkel men tilltalande layout, bra spridning av ämnen och välskrivna artiklar. Av naturliga orsaker fokuserar svensk ölmedia ofta på de belgiska öl och bryggerier som finns på den svenska marknaden, men här får man chansen att läsa om bryggerier vi inte känner igen från hyllorna.

Det handlar förstås inte bara om bryggerier och deras öl. Några av ämnena man kan läsa om i de första två numren är belgisk öl med choklad, kvinnor på den belgiska ölscenen, belgiska humleodlare och ölevents i Belgien. Varierat, underhållande och oftast träffsäkert. 70 sidor om belgisk öl, och därtill med endast små mängder reklam.

Bakom tidningen står irländaren Paul Walsh, som från början ville göra den som en in-house-tidning för pubkedjan Belgian Beer Café men som efter något sviktande intresse från dem valde att stå på egna ben. Han har fått en flygande start, bland annat har Brussel Airlines tagit in tidningen till sina flygplan och Kung Filip har skrivit brev till redaktionen.

Tidningen, som är på engelska, kommer ut fyra gånger per år och det går fint att beställa prenumerationer till svenska adresser. Prenumerationer kan tecknas här.

Nu är det bara två exklusiva släpp kvar för första halvan av året. Listorna för dessa släpp är nu nästan kompletta, saknas gör bara lite prisinfo för T7 i maj samt att det nog kan tillkomma lite öl i T6/7 i juni. Dessutom borde Smuttynose Durty och Funkwerks Saison som båda skjutits upp från tidigare släpp dyka upp i något av dessa. Så här ser listorna ut nu i alla fall.

Observera att listorna är preliminära. Öl kan komma att strykas, skjutas upp eller byta modul samt att det kommer att tillkomma fler öl till släppen i maj och juni.

2 MAJ SMÅ PARTIER
T5
Amager/Against The Grain The Great Big Kentucky Sausage Fest, 11817, Danmark, 51,90 kr, 50 cl, 7,7 %, T5 - 8400 st  
Caracole Troublette Bio, 11850, Belgien, 25,50 kr, 33 cl, 5,5 % - 5184 st
Drie Fonteinen Golden Doesjel, 11030, Belgien, 89,90 kr, 37,5 cl, 6 % - 4008 st
Glazen Toren Lentebier, 11846, Belgien, 79,50 kr, 75 cl, 9 % - 2880 st
Grebbestad Lunator 2014, 11623, Sverige, 27,90 kr, 33 cl, 7,9 % - 15000 st
Green Flash Barley Wine 2013, 11993, USA, 110,50 kr, 65 cl, 10,9 % - 3360 st
Lagunitas Sucks, 11691, USA, 28,90 kr, 35,5 cl, 7,9 % - 21600 st
Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2014, 11992, Danmark/Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 4,6 % - 45000 st
S:t Eriks Caspers Yolle Schwarz, 11042, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 5,1 % - 6000 st
Sigtuna/Shepherd Neame Barley Wine 2014, 11999, Sverige, 69,90 kr, 33 cl, 10 % - 4500 st
Smuttynose Durty, 11852, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,4 % - 12000 st

T6
Boulevard Smokestack Series Bourbon Barrel Quad, 11056, USA, 159 kr, 75 cl, 11,8 % - 1200 st
Hornbeer Happy Hoppy Viking, 11033, Danmark, 59,90 kr, 50 cl, 9,3 % - 3600 st
Lost Abbey Serpents Stout, 11985, USA, 169 kr, 75 cl, 11 % - 1200 st
North Coast La Merle, 11984, USA, 56,30 kr, 37,5 cl, 7,9 % - 3840 st
OWA Ume Lambic, 11610, Japan/Belgien, 108,60 kr, 37,5 cl, 5,2 % - 1080 st
Siren/Grassroots/Mikkeller Whiskey Sour, 11851, Storbritannien, 49,90 kr, 33 cl, 10,2 % - 4000 st

T7
Brewdog Abstrakt 15, 11631, Storbritannien, 129 kr, 37,5 cl, 12,8 % - 700 st
Brooklyn Black Ops, 11855, USA, 169 kr, 75 cl, 11,5 % - 1000 st
Freigeist/Bayerischer Bahnhof Geisterzug Gose, 11902, Tyskland, 29,90 kr, 50 cl, 5 % - 1296 st
Freigeist Abraxxxas, 92008, Tyskland, 33 cl, 6 % (ev. uppskjuten)
Freigeist Hoppeditz, 92019, Tyskland, 29,90 kr, 33 cl, 7,5 % - 1440 st
Funkwerks Tropic King, 11640, USA, 149 kr, 75 cl, 8 % - 1000 st
Funkwerks Saison, 11982, USA, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1000 st
Green Flash Trippel, 91804, USA, 59,90 kr, 65 cl,  9,7 % - 2040 st
Omnipollo Hypnopompa Grönstedts Cognac BA, Sverige/Nederländerna, 69 kr, 33 cl, 11 % - 1512 st
Saison Dupont Dry-Hopping, 11680, Belgien, 42 kr, 37,5 cl, 6,5 % - 1224 st
Uinta Anniversary Barley Wine, 11705, USA, 37,90 kr, 35,5 cl, 10,4 % - 2000 st
Uinta Dubhe Imperial Black IPA, 11733, USA, 38,90 kr, 35,5 cl, 9,2 % - 2000 st

2 JUNI FAST SORTIMENTET
Backyard Brew Bomble Bee 17, 1458, Sverige, 33 cl
Brutal Brewing A New Hop-e, 1456, Sverige, 33 cl
Camden Town Pale Ale, 1441, Storbritannien, 33 cl, 4 %
Estrella Galicia, 1452, Spanien, 33 cl
Femkommatvåan, 1625, Sverige, 33 cl
Founder's Centennial, 11006, USA, 21,90 kr*, 35,5 cl (burk), 7,2 %
Früh Kölsch, 1461, Tyskland, 50 cl, 4,8 %
Hofbräu Mixpack, 1489, Tyskland, 200 cl
La Trappe Puur, 11803, Nederländerna, 33 cl
Melleruds Utmärkta Pilsner, 1253, Sverige, 33 cl
Mohawk Brown Is The New Brown, 1422, Sverige, 33 cl
Nils Oscar Belgo Pale Ale, 1424, Sverige, 33 cl
Palma Louca, 1262, Brasilien, 35,5 cl

2 JUNI SMÅ PARTIER
T5
All In/Stronzo Hype IPA, 11409, Sverige/Danmark, 29,20 kr, 33 cl, 5,6 % - 12960 st
Amager Frog Hops To Amager, 11818, Danmark, 54,90 kr, 50 cl, 8 % - 8400 st
Beavertown Bloddy 'Ell, 11983, Storbritannien, 32,90 kr, 33 cl, 7,4 % - 10000 st
Djävlebryg Dark Beast, 11811, Danmark, 29,90 kr, 33 cl, 6,5 % - 12960 st
Dugges Bärliner, 11401, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 3,6 % - 10000 st
Founder's Imperial Stout, 11986, USA, 34,90 kr, 35,5 cl, 10,5 % - 10080 st
Innis & Gunn Whisky Trail, 11418, Storbritannien, 26,90 kr, 33 cl, 7,4 % - 50000 st
Omnipollo Fatamorgana, 11402, Sverige/USA, 99 kr, 65 cl, 8 % - 10008 st
La Rulles Estivale, 11842, Belgien, 60 kr, 75 cl, 5,2 % - 3300 st
Sierra Nevada Bigfoot 2014, 11987, USA, 39,90 kr, 35,5 cl, 9,6 % - 15000 st
Sierra Nevada Ruthless Rye, 11988, USA, 32,90 kr, 35,5 cl, 6,6 % - 15000 st
Siren/Grassroots/Mikkeller, 11826, Storbritannien, 39,90 kr, 33 cl, 9,1 % - 12000 st 
St Sylvestre Bière Nouvelle, 11714, Frankrike, 74,20 kr, 75 cl, 8 % - 4410 st
To Øl Sort Mælk, Danmark/Storbritannien, 84 kr, 33 cl, 13,1 % - 4020 st
Victory Helios Ale, 11856, USA, 64,90 kr, 65 cl, 7,5 % - 3396 st
Victory White Monkey, 11991, USA, 96,20 kr, 75 cl, 9,5 % - 3360 st

T6
Hantverksbryggeriet Baronen 2012, 92021, Sverige, 59 kr, 33 cl, 10 % - 3000 st
Mikkeller Beer Geek BreAKfast, Danmark/USA, 149 kr, 65 cl, 7,5 % - 2508 st
Port Brewing Hop 15, 92039, USA, 65 cl, 10 %
Port Brewing Shark Attack, 92032, USA, 65 cl, 9,5 %
S:t Eriks & Thornbridge English IPA, 11989, Sverige, 33 cl, 7,4 %
Uinta Sea Legs Baltic Porter, 91815, USA, 75 cl, 8 %

T7
De Ranke Cuvee De Ranke, 11813, Belgien, 86 kr, 75 cl, 7 % - 672 st
De Ranke XXX Bitter, 92040, Belgien, 89 kr, 75 cl, 6 % - 672 st
Mikkeller Spontanbeetroot, Danmark/Belgien, 99 kr, 37,5 cl, 7,7 % - 1200 st (kan ev. komma i augusti istället)
Omnipollo/Stillwater Schiuma Party, Sverige/USA/Nederländerna, 54,90 kr, 33 cl, 6,8 % - 1512 st
Stone Old Guardian 2014, 11990, USA, 65 cl, 11,3 %
Uinta Tinder Rauchbier, 92028, USA, 75 cl, 6,5 %

*Exkl. pant

Källa: Systembolaget samt vissa uppgifter  direkt från respektive importör

Efter att ha prövat hembryggning för första gången för ett drygt år sedan hände inte så mycket mer. I somras tändes en liten gnista då jag plockade lite svarta vinbär i min pappas trädgård och la undan i frysen för en framtida brygd. Idén var klar men det dröjde ytterligare många månader innan den omsattes i handling. Närmare bestämt till ikväll.

Jag funderade mycket och länge på hur jag skulle göra en öl med svarta vinbär. Ganska tidigt bestämde jag mig för att det skulle bli en större sats som splittades i två delar där vinbären bara skulle tillsättas till ena halvan. Efter ytterligare funderingar kom jag fram till att jag ville torrhumla den andra halvan riktigt ordentligt.

Till slut blev det så dags att brygga. Ytterligare en damejeann lånades in av en kompis och maltextrakt, Mosaichumle och jästen "French Saison" från Wyeast köptes in. Tanken är att jäst samt bär respektive torrhumling ska vara de största smakgivarna och därför, i kombination med min brist på utrustning och erfarenhet, höll jag mig till enbart maltextrakt för att förenkla själva bryggningen till bare minimum.

Jästen som kom i flytande form med ett så kallat smack-pack med näring var jag lite orolig över då jag hört om en del som haft problem med just smack-packs. Ett tag märkte jag heller inget på påsen men när jag sedan tittade tillbaka på den efter middagen var den plötsligt fullkomligt uppblåst. Lättnad!

Så det blev till att koka maltextrakt med en gnutta Magnumhumle för bitterhet och sedan splitta batchen direkt när jag tog den av plattan för att kunna ge ena halvan en giva Mosaic. Över till jäskärlen, i med jästen och så en vigorös skakning för att blanda runt och syresätta vörten.

Förhoppningsvis vaknar jag imorgon till ljudet av bubblande vattenlås från garderoben där de nu står och jäser i rumstemperatur. Tanken är att lämna dem där tills jag kommer hem från CBC i början av maj då de ska flyttas över för sekundärjäsning. Samtidigt ska den ena torrhumlas och den andra äntligen få sina vinbär, som legat i frysen sedan augusti. Tanken är också att tillsätta lite brett till vinbärsbatchen, kanske i form av dregs från en brettad öl.

Och så har jag ju lite ekkuber liggandes, skulle man använda dem också? Plötsligt förstår jag varför man ser så många udda öl från hembryggare, det är väldigt lätt att komma på allt möjligt man vill tillsätta i sin öl. Vi får väl se hur många ingredienser som hamnar i mina öl till slut. Och om det slutar som något som man kan kalla saison.

Det här med att kombinera öl och mat behöver inte alltid vara så svårt och sällan är det lättare än till en sjyst köttbit tycker jag. Häromdagen hamnade en bit oxfilé i stekpannan och en Founder's Backwoods Bastards i glaset...

...och det var underbart!

Vi orkade inte laga något avancerat men ville ändå ha något gott. Jag kan tycka att oxfilé är lite tråkigt men vid ett sådant tillfälle är det guld värt. En varsin bit svensk ekologisk oxfilé med lite klyftpotatis, fetaoströra med vitlök och grönsallad. Snabbt, lätt och så gott, så gott.

För en snabb men god tillredning av oxfilén hettar man upp en stekpanna tills den är riktigt varm, gärna så det ryker ur pannan innan du lagt i något. Kom ihåg att ta fram köttet ur kylskåpet i god tid innan så det inte är för kallt. Klappa in lite olivolja i köttet och smula över flingsalt. Stek sedan i pannan och kom ihåg att vända köttet flera gånger för jämnare tillagning.

Till det här plockade jag fram en Founder's Backwoods Bastard från när den kom på Systembolaget tidigare i vår. Vid första anblick kanske kombinationen känns oortodox men ölet var helt perfekt till en bit mediumstekt oxfilé. Till en bit nötkött gillar jag alltid någon sorts öl med sötma och karamelltoner och det är precis vad Backwoods bjuder på.

Som sagt, underbart!

Hos Belgoklubben fanns Cantillon Mamouche

Under fredagen satte jag mig på tåget redan vid 07.11 för att hinna ner till Göteborg i tid för att komma fram till En Öl & Whisky Mässa vid öppningsdags. Efter vad jag hört om förra året samt om åtgärderna för att undvika en upprepning i år visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men det blev till slut riktigt bra och när jag återigen stod på Uppsala Centralstation kl 00.49 kändes det värt att ha åkt tur och retur Uppsala - Göteborg på en och samma dag för åtta timmar på mässan.

Något av det första jag reagerade på var att de även i år körde med en lite speciell variant för glasutlämning. De scannade nämligen in biljetten för att man skulle få hämta ut sina glas vilket skapade ytterligare att kömoment som kändes helt onödigt. Varför inte bara ge ut glasen utan krångel? Å andra sidan fick man både ett ölglas och ett whiskyglas vilket givetvis hamnar på pluskontot. Där har t ex SBWF något att lära Med glas i hand och kameran över axeln sprang jag sedan runt och utforskade den väldigt rymliga mässhallen som under de första timmarna var något underbefolkad.

Tydligen hade det varit väldigt få besökare under torsdagen, omkring 1500 vad jag hörde från lite olika utställare, vilket många utställare var lite besvikna över. Under fredagens första timmar var det något liknande och medan det är skönt med mycket svängrum blev det lite väl luftigt i lokalerna som var dimensionerade för betydligt fler. Framåt fyratiden kom folk i en enda stor ketchupeffekt, enligt vad jag hörde var det ca 6000 förköp och säkerligen en del som löste biljett i dörren. Då kändes det plötsligt en aning trångt men kanske var det bara på grund av kontrasten mot de första, tomma timmarna. Totalt kom ca 16 000 besökare på de tre dagarna så det lär ha varit ännu lite mer folk under lördagen.

Ölutställarna fanns också ganska väl samlade i den stora mässhallen medan den mindre hallen enbart befolkades av whiskyutställare, förutom Cask Sweden (och deras sidomonter CAP) som fanns i hörnet närmast stora hallen. Ganska lätt att orientera sig alltså. Ölmässigt fanns mycket kul att utforska och för mig som inte bor i eller besöker Göteborg särskilt ofta var det kul att se de lokala slå på stort på hemmaplan. Snyggaste montern kom också från Göteborg, närmare bestämt Stigberget som använde en folkabuss som monter.

Några av höjdpunkterna fanns hos Cask Sweden som både hade Boulevard Rye on Rye, en rågale som delvis legat på rågwhiskeyfat och hade en fantastisk balans mellan sprittoner och grundöl. CAP hade ett eget litet hörn av Casks monter och där serverades Live Blend Blond, en blend mellan deras Exciter IPA och Brekeriets Blondette som var riktigt bra! I Brekeriets monter serverades Live Blend Bruin (där jag tyvärr missade vilka grundölen var) som dock inte blev riktigt lika bra.

Hos Brewery International kunde man prova på de tre varianter av FiftyFifty Eclipse som de tagit in till Sverige. Några flaskor av vardera fanns det också kvar för privatimport i fredags så är man snabb kanske man får tag på en. Smuttade på en skvätt Elijah Craig 20 y/o, fortfarande underbar. Kanske mässans bästa öl!

Galatea/craftbeer.se/Sigtuna/S:t Eriks bjöd på ganska få nyheter men en av dem var den spännande S:t Eriks & Thornbridge English IPA, singelhumlad med East Kent Golding. Här får man verkligen chansen att lära känna EKG-humlen om man inte gjort det sedan tidigare, och gillar man dem får man sig verkligen en liten treat här. Kommer på Systembolaget framöver.

Som ni kanske sett har jag försökt lyfta fram den framväxande trenden med att allt bättre cider tar sig in på den svenska marknaden, och allt fler importörer hänger på. AST Wines hade med sig tre brittiska cider i serien Cousin Jacks, där det roligaste var en perry (päroncider) vilket lär vara bland de första bättre päroncider som finns på den svenska marknaden. Även Brewery International hade med sig cidernyheter i form av Sheppy's, dels deras Somerset Draught och dels den tanninrika, eklagrade och rätt sträva Vintage Reserve.

En sista öl som verkligen stod ut var Flying Monkeys City and Colour Imperial Maple Wheat. Den finns just nu i beställningssortimentet för saftiga 249 kr styck men jag uppfattade det också som att den skulle dyka upp i ett släpp framöver. Gillar man lönnsirap är det här drömmen. Annars blir det nog lite för mycket och lite för sött. Själv älskar jag lönnsirap och tyckte det här var en riktigt, riktigt cool öl.

Och då är det ändå så många jag inte har nämnt, som Belgoklubbens godsaker, Beavertowns öl, Founder's All Day IPA på burk, Haandbryggeriets härliga öl som är tillbaka i Sverige via Beer Enthusiast, italienska LoverBeers godingar hos Constant Companion och den superfärska Hype IPA hos All In. Säger väl något om vilken bra festival det var.

Här har vi ett gäng bilder från mitt fredagsbesök under En Öl & Whisky Mässa i Göteborg. Det flöt på fint av allt att döma. Lite tankar om festivalen kommer imorgon.

Nynäshamn Bötet Barley Wine är ett öl som vi genom släpp på Systembolaget har kunnat samla på hos varje årgång av de senaste åren. Från början kom den på 50 cl men är sedan ett gäng år tillbaka på 25 cl. Jag har samlat årgångarna 2010, 2011 och 2012 och har nu satt mig ner och provat dessa mot varandra.


En tydlig skillnad märks redan vid upphällningen. Den färskaste ölen är alldeles klar medan den äldsta är något grumlig, med den mellersta ölen är nästan lika klar som den färskaste. Detta trots att de alla har varit stående hela tiden.

Doftmässigt sticker 2012 ut med en klarare maltarom med drag av karamell och mindre fruktiga och portvinsliknande toner, medan 2011 och 2010 är rätt så lika varandra med just dessa typiska fruktiga lagringstoner som tydliga inslag i doften.

Även smakmässigt är 2012 något längre ifrån 2011 än vad 2011 är från 2010, särskilt när de har fått stå en stund. 2012 är redan väldigt bra men är enklare i smaken och med renare beska. Med beskan lyfts också en brödig ton fram. 2011 har en djupare och mer komplex smak men fortfarande med en ren beska medan 2010 har en något mer "muddlad" beska. Alkoholen är väl inarbetad med ölets andra smaker i alla tre, men något oväntat märks den som mest i 2010. Inte så pass att det blir störande dock.

Egentligen är det ganska små skillnader ölen emellan och skulle man inte dricka dem bredvid varandra tror jag inte de blir särskilt tydliga. Till och med när jag nu faktiskt dricker dem bredvid varandra har jag svårt att sätta ord på de skillnader jag upplever. Jag sätter 2011 som bäst men det är med små marginaler som kanske till och med beror mer på batchvariationer än lagring.

Å andra sidan, den utveckling man kan urskilja över åren är på alla sätt positiv i mina ögon. Jag tror den positiva utvecklingen kan fortsätta ett par år till dessutom. Slutsatsen är alltså att Bötet är lagringsbar men kan behöva åtminstone 3-4 år på sig för att göra det värt mödan.

I den andra delen i testserien med ost och öl tar jag mig an en av mina favoriter bland hårdostarna, den franska Comté. I det här fallet blev det en något ung ost med tio månaders lagring under bältet. Den ställs mot en humlad red ale, en DIPA och en ljus belgoklassiker i form av Brewdog 5 AM Saint, Lagunitas Maximus respektive Duvel.

Comté är en hårdost gjord på opastöriserad komjölk i Juraregionen i Frankrike. Den är också AOC-skyddad, en ost får alltså inte kallas Comté om den tillverkas på annat håll. Med en väldigt tät textur och rik smak är den en njutning att äta.

Jag har provat och skrivit om Comté med öl förut, då var det två olika lagringsnivåer på osten mot en barley wine. Den gången blev den yngre osten för lätt för ölet så nu när det återigen var en något ung ost på bordet gick jag ner några snäpp i kraft i ölvalet.

Tanken med 5 AM Saint var att dess karamelliga och nötiga toner skulle passa osten med humlen kunde bryta igenom på ett snyggt sätt. Det visade sig emellertid inte alls bli så, utan osten lyfte fram en skarp salmiakton i ölet och det var mer krock än harmoni. Intressant effekt men inte vad jag var ut efter. Egentligen ville jag prova en Brooklyn Lager till men den fanns inte på den Systembolagsbutiken jag var och handlade på inför detta test så 5 AM Saint fick bli Plan B. Tror det hade funkat bättre med lagern men det vet man förstås inte utan att prova.

Lagunitas Maximus åkte ner i korgen då jag ville prova osten mot något humligt men inte heller den kombinationen blev någon vinnare. Ölets stora smaker av tall och kåda hittade ingen partner i osten även om de något karamelliga maltsmakerna spelade fint mot ostens smaker. En okej kombination, men en fruktigare IPA hade nog kunnat fungera lite bättre. Men det kändes inte som Comté var någon IPA-ost på samma sätt som t ex Gruyere.

Vinnaren av dessa tre blev istället Duvel. På egen hand är det ett öl med mycket fruktig estersmak men osten dämpade dessa till en mer harmonisk nivå och lyfte de brödiga smakerna och skapade ett bättre samspel mellan dessa och estrarna. Dessutom passade dessa smaker mycket bra med ostens mjölkiga och nötiga ton som nästan drar lite åt brynt smör.

Duvel går alltså ut som klar vinnare men jag undrar fortfarande om inte de öl jag tänkte på förra gången jag provade Comté, lättare bock eller porter, också skulle passa fint till. En annan gång.

Med start imorgon går den andra upplagan av En Öl Whisky Mässa i Svenska Mässan i Göteborg i dagarna tre. Förra året blev mässan mest känd för stora problem med att inte kunna ta in folk som hade förköpsbiljetter under första mässdagen men med den erfarenheten i bagaget rinner det förhoppningsvis på bättre i år. Utställarlistan är imponerande och lyckas man bättre med logistiken på årets mässa ser det bra ut för framtiden. Vi tar en förhandstitt på några intressanta delar.

Till att börja med finns såklart en massa bryggerier som är baserade i Göteborgsområdet på plats med egna montrar och för tillresta besökare är det en ypperlig chans att prova många lokala öl på ett och samma ställe. Dugges, Ocean, Poppels, All In, Stigberget, Beerbliotek, Electric Nurse/BrewTrade och säkert någon mer som jag missat av bara farten. Förhoppningsvis passar de på att visa upp sig från sina bästa och mesta sidor på hemmaplan.

Bland importörerna finns några trevliga nyheter att hålla utkik efter. Beer Enthusiast har nyligen börjat ta in öl från norska Haandbryggeriet, Wicked Wine har börjat få in några av Founder's öl på burk, Constant Companion tar in italienska LoverBeer, Galatea bjussar på Sverigepremiär av S:t Eriks och Thornbridge samarbetsbrygd och Nya Carnegiebryggeriets första öl lär finnas i Carlsbergs monter. Med lite tur kanske Brewery International har några flaskor FiftyFifty Eclipse kvar också?

Electric Nurse har dessutom, förutom sina egna öl också med sig lite gott från brittiska Weird Beard som av Ratebeer rankades som ett av världens bästa nya bryggerier förra året. De kommer ha två kranar som roterar runt på lite olika av deras öl under mässan. Ser ni Mariana Trench påkopplad är den given att prova.

En annan väldigt spännande öl är Cantillons hett eftertraktade fläderkryddade lambic, Mamouche, som kommer finnas i Belgoklubbens monter. Frågan är hur länge den räcker? Gissningsvis får man vara snabb dit om man vill smaka.

Provningsschemat är också späckat under fredag och lördag med trevliga provningar (torsdagen bjuder bara på whiskyprovningar). Personligen tycker jag att två provningar sticker ut ur mängden och det är Porter & Stout samt Ost & Öl. Den första leds av "porterprofessorn" Otto Lundell vilket bara det lär göra den värd både tid och pengar medan den andra leds av ostexperten David Andelius tillsammans ölexperten och skribenten Fredrik Berggren som till vardags skriver på BeerSweden. Båda dessa provningar går både fredag och lördag. Sen har vi ju förstås Rare & Rated som också leds av Fredrik, men den är redan slutsåld. Jag har fått en smygtitt på delar av öllistan och den består av några av världens mest hajpade öl blandat med några mindre kända rariteter.

Själv är jag på plats under fredagen och efter att ha skrivit ihop det här känns det som att en till dag hade behövts för att hinna med allt man vill.

Det lilla Falubryggeriet Ryentorps har nyligen klämt fram sin fjärde öl som också är deras allra första öl som kommit till Systembolaget. Passande nog för årstiden är det en påsköl. Deras första två öl som kom i höstas visade potential och ambition och Påskbrygd 2014 går lite på samma spår. 

Det framgår av etiketten att det är en singelhumlad öl men inte vilken sort det rör sig om. Smaken tyder på att det är amerikansk sort och till slut får man nog komma fram till att det här rör sig om ett försök på någon form av modern tappning av brown ale.

Medan jag inte uppfattar några direkta felsmaker så är ölet spretigt, med en bränd smak som drar åt ett håll och en förvisso väldigt trevlig humleton som drar åt ett helt annat håll.

Bakom det brända finns en viss sötma som samspelar fint med de fruktiga citrusdragen från humlen samt en del nötiga toner. Det är en småtrevlig öl att dricka på men spretigheten stör smaklökarna alldeles för mycket för att det ska bli riktigt bra.

Det finns ändå flera ljuspunkter i detta öl och jag tror att det utan den brända smaken hade kunnat varit väldigt behagligt. Troligen rör det sig helt enkelt om att ändra på receptet och minska på de hårdast rostade maltsorterna, för att passa min smak åtminstone.

FiftyFifty Brewing från Truckee, Kalifornien är mest kända för sin fatlagrade imperial stout Eclipse som varje år släpps i ett gäng olika varianter. Fram tills nyligen hade de aldrig exporterat en enda öl, fram till att de skickade några Eclipse till Sverige och Danmark. När ett 14-pack med olika Eclipse dök upp på Mikkeller & Friends tog vi chansen att sätta ihop en rejäl provning, som sedan kompletterades med ytterligare en variant samt grundölet Totality.

Följande varianter hade vi med i vår provning:
Totality (den olagrade grundölen)
2011 Brandy Blend
2012 Old Fitzgerald
2012 Evan Williams
2012 Rebel Yell
2012 Mellow Corn
2012 Bernheim Wheat
2012 Elijah Craig 12 y/o
2012 Elijah Craig 20 y/o
2013 Elijah Craig 12 y/o
2013 Four Roses
2013 Evan Williams
2013 Rum
2013 Makers Mark
2013 Java Coffee
2013 High West Bourbon

Man skulle ju kunna tro att smakerna lätt skulle ”flyta ihop” med en provning av så manga likartade öl men det blev snarare så att skillnaderna blir betydligt tydligare. Och skillnad var det, de olika faten har påverkat ölen på olika sätt. Vid ett annat, senare tillfälle pratade jag med Brooklyns bryggmästare Garret Oliver om just detta och han instämde i vår observation. Han menade på att olika distillerier använder ek som växt på olika platser, behandlats på olika vis och har olika rostningsgrad samt förstås att eken påverkas av spriten som i grunden är olika och dessutom ligger olika länge på faten hos olika destillerier.

Dessutom märktes en tydlig skillnad i grundölet mellan 2013 och de tidigare årgångarna, där 2013 är omkring 2,4 % starkare och varken hade samma balans eller smakdjup som tidigare årgångar. Detta blev allra tydligast när vi drack Eclipse Evan Williams från 2012 och 2013 bredvid varandra. 2013 karaktäriserades av en kraftigare maltighet och en doft av lösningsmedel medan 2012 var betydligt roligare, med framträdande smaker av fudge och vanilj med en passande sötma till.

Den som stod ut som klart bäst var 2012 Elijah Craig 20 y/o, som också är en av de tre Eclipser som kommit till Sverige nu under våren och går nog fortfarande att hitta på någon krog eller två. Den har en otroligt mjuk och len smak med massor av avrundade bourbontoner, vanilj och fudge och med en ganska stor sötma jämfört med flera av de andra Eclipserna i provningen.

Bland de andra kan särskilt Evan Williams 2012, Old Fitzgerald 2012, Elijah Craig 12 y/o 2012 och Bernheim Wheat 2012 nämnas som några av bättre medan Four Roses 2013 och Evan Williams 2013 hörde till de sämre varianterna.

Grundölet Totality (i vårt fall från 2012) smakar ganska vasst och skarpt i jämförelse med dessa pjäser, så om det inte redan var uppenbart från texten ovan så har fatlagringarna, i de flesta fall, verkligen tillfört ölet väldigt mycket.

Helgen efter påsk åker jag på en fullspäckad fyradagarstur runt halva belgiska Flandern för att besöka bryggerier, festivaler och ölrestauranger i världsklass tillsammans med ett gäng andra ölskribenter från Sverige, Norge och Danmark. Nu undrar jag vad du som läsare vill veta mer om?

Det är Visit Flanders som har bjudit in mig och tre andra svenska, två danska och två norska ölskribenter. Skrubbe är en av dem (och de andra får tillkännage sig när de själva vill tänker jag). Under fyra fullproppade dagar kommer vi att besöka åtta bryggerier, två festivaler och ett gäng välkända ölkrogar. För mig blir det min tredje tur till Belgien och när Skrubbe som är en av Sveriges största kännare av belgisk öl och som varit där 25 gånger säger att det blir en resa utöver det vanliga kan man lita på att det blir något speciellt.

Bryggerierna vi ska besöka är:
Cantillon
De la Senne
Halve Maan (i Sverige mest kända för serien Straffe Hendrik)

Struise
Drie Fonteinen
De Kroon
Hof ten Dormaal
Domus

Därtill besöker vi lambicfestivalen Nacht van de Grote Dorst (den stora törstens natt) och en av Belgiens största ölfestivaler, Zythos. Därutöver finns det några andra spännande programpunkter i form av Moeder Lambic i Bryssel, De Heeren van Liedekercke i Denderleeuw strax utanför Bryssel och Vlamsche Pot i Brugge.

Men det här är inte menat som något skrytinlägg utan nu undrar jag vad ni läsare vill läsa om från denna tur. Är det något särskilt ni undrar om något av bryggerierna (se nedan), någon fråga som ni vill framföra till någon bryggare eller något ni vill få tips om? Som ni förstår kommer det finnas massor av material att skriva om och jag vill gärna ge er chansen att vara med och påverka vilka artiklar som ska skrivas, vilka frågor som ska ställas. Kommentera gärna här, på Facebook eller maila till portersteken@gmail.com.

Hopfensee till vänster, Spiegelau till höger

Det är dags för ett nytt glastest, den här gången mellan två weissbiersglas. Jag har provat weissbier i veteölsglas mot weissbier i andra typer av glas förut och det gjorde definitivt skillnad till weissbierglasets fördel. Frågan är nu om det är någon skillnad mellan två olika weissbierglas.

De två tävlanden i detta glastest är dels Spiegelaus veteölsglas som finns att köpa både i tvåpack och som en del av deras paket "Beer Classics" på t ex Cervera och dels ett så kallat Hopfensee Weissbierglas, ett glas med en "räfflad" insida, som jag fått ett recensionsexemplar av från barshopen.com.

Den mest påtagliga skillnaden mellan dessa två glas är vikten. Spiegelauglaset har tunt glas och är både lätt och balanserat. Hopfensee glaset har något tjockare glas och framförallt en rejäl glasklump till fot vilket gör det tyngre och baktungt. Vad man föredrar är förstås en smaksak. Jag har fastnat för lättheten i Spiegelaus glas, men det är också något jag vant mig in vid efter två år med deras glas som standardglas hemma. Trots att de bara diffar en millimeter i höjd är det mindre totalvolym (ca ½ dl) i Hopfensee, vilken även det är den solida fotens förtjänst. En halvliter weissbier med bra skumkrona går helt enkelt mer bekvämt ner i Spiegelaus glas.

Hopfensee till vänster, Spiegelau till höger

När ölen, en Schneider Mein Grünes valdes som testöl, väl är i glaset är de sensoriska skillnaderna betydligt mindre än de fysiska skillnaderna mellan glasen. Räfflorna i Hopfensee, som är rätt snygga när glaset är tomt, går för övrigt inte att urskilja när glaset är fullt. Utseendemässigt finns en mindre skillnad i skummets utseende, det är tätare och krämigare i Spiegelauglaset och med fler medelsmåbubblor insprängda i det annars krämiga skummet i Hopfenseeglaset.

Dofterna från de två glasen går inte att skilja från varandra varken när ölet är nyupphällt eller efter några klunkar. Båda två lyfter fram ölets karaktär väldigt bra dock, med tydliga men milda drag av kryddnejlika, lite skumbanan och nybakt vetebröd.

Smakupplevelsen har några mindre skillnader mellan glasen. Mest anmärkningsvärt är att ölen känns något lite tunnare i Hopfensee. Överlag bjuder båda glaset på en krämig weissbier där smakerna lyfts fram på rätt sätt utan att sticka iväg för mycket åt något håll. Jag hade (återigen) glömt bort hur gott weissbier kan vara men påmindes rejält av detta prov och för mig visar det också att det gör skillnad att servera dem i weissbierglas.

Står man och väljer mellan dessa två glas är det designen man bör låta fälla avgörandet, för deras skillnader i den sensoriska upplevelsen är väldigt små. Prisskillnaden är dessutom hyfsat liten (dock säljs Spiegelau vad jag vet bara i tvåpack). Vill man ha ett lätt eller tungt glas? Balanserat eller bottentungt? Räfflad eller slät yta? Det tunnare glaset i Spiegelauglaset gör det nog lite lättare att ha sönder. Å andra sidan, den tunga botten i Hopfensee gör att det lättare välter när det står upp och ner i en diskmaskin eller ett diskställ.

Hantverksmässigt gjord cider börjar så sakteliga vinna mer mark även på våra breddgrader och ett säkert tecken på det är väl när de större producenterna trycker ur sig premiumprodukter där man spelar på populariteten hos det hantverksmässiga. Somersby Double Press som nyligen kom till Systembolaget får nog ses som en sådan cider. Men hur smakar den egentligen?

Somersby Double Press har släppts i småflaskor i Systembolagets ordinarie sortiment men finns även på storflaskor i beställningssortimentet, dock med kollikrav på 9 flaskor vilket kanske blir lite mycket. På etiketten kan man utläsa "Premium Dry Cider" men faktum är att den är ganska söt, särskilt om man jämför den med en riktigt torr fransk cider. Men nog kan en cider vara söt och ändå god?

Jag tycker den här lyckas rätt bra med det. Den är inte sliskigt söt utan smakar friskt och rent av äpple. Det finns en liten vinös ton som jag annars associerar främst med betydligt torrare cidrar och därtill finns en viss syrlighet som lyfter den något. För 4,5 % är den dessutom relativt fyllig.

Det är som sagt en ganska enkel cider och ingen särskild smaksensation. Å andra sidan smakar det ändå bra utan artificiella toner och är långt över de riktigt söta "cidrarna" som finns på marknaden. Med sin okomplicerade och tillgängliga smak känns det som en bra "övergångscider" om man vill locka någon från de sliskigaste varianterna, eller helt enkelt som ett passande alternativ när man vill ha något enklare. Är man ute efter något mer komplext med större smakdjup bör man däremot försöka hitta något annat.

För den inbitne ölnörden som vill testa cider är det en hygglig smakreferens men knappast samma ögonöppnare som de riktigt bra franska cidrarna, t ex från La Ferme d'Hotte, kan vara.

Den recenserade flaskan var ett varuprov

En ny internationell organisation för hantverksbryggerier, gamla bryggeriprylar på auktion, dubbla ölfestivaler i Växjö och annat spännande finns med i den här upplagan av blandade smånyheter.

Helsingborgs Bryggeri firar tre år i maj med en stor jubileumsfest ute vid bryggeriet. Streetfood, öl och liveband utlovas till firandet som pågår kl 11-17 den 17 maj. Självklart blir det också en jubileumsöl, som blir smaksatt med ingefära.

---

På fredag slår Printz ölhall upp portarna i anslutning till Printz restaurang i Tolv i Johanneshov. 62 kranar och totalt omkring 350 olika öl från 50 olika mikrobryggerier utlovas. Nya Carnegiebryggeriet blir fast ölleverantör.

---

Carlsberg auktionerar ut en hel massa ölrelaterade historiska objekt som de inte längre har plats för i sina arkiv och samlingar. Föremålen är allt från gamla flasklårar till monterade korköppnare från tidigt 1900-tal. All objekt hittar ni här. Notera att flera av auktionerna löper ut ikväll och imorgon kväll.

---

The Global Association of Craft Beer Brewers bildades häromveckan i Berlin med medlemmar från länder som Belgien, USA, Israel, Sydafrika, Kenya, Danmark, Spanien, Mexiko, Brasilien m fl. Syftet med organisationen är att förstärka ställningen för mindre hantverksbryggerier genom internationellt samarbete. Medlemskriterierna går ut på att bryggerierna är lokala, självständiga och kreativa. Bland föreningens tidiga begivenheter märks en planerad ölfestival i Berlin 25-27 juli. Mer om föreningen kan man läsa på deras hemsida.

---

Två svenska ölbloggare gör upp om titeln som Sveriges ambassadör för Gulden Draak och därmed chansen att också bli deras internationella ambassadör 2014 vilket involverar resor och annat spännande. Det är Jonas H Andersson från pilsner.nu och Jens Skrubbe från skrubbe.com, Pressklubben och Belgoklubben.se som gör upp om det hela och vill du rösta på någon av dem finner du omröstningen här.

---

Växjös första ölmässa i form av Växjö Ölfestival går av stapeln om några veckor men redan i höst får Växjö en andra ölmässa då Växjö Öl & Whisky Festival tar plats i Växjö Konserthus. 19-20 september är datumen som gäller och bakom mässan står Conventum i Örebro som också ordnar Örebro Öl & Whisky Festival.

---

I höstas ordnades en mycket lyckad BMD med Eddie Szweda från Midtfyns Bryghus på Picnic i Uppsala och i slutet av månaden händer det igen. Den 26 april kör Picnic och Eddie en ny BMD. Det hela kommer kosta 995 kr och bordsbokning sker på 018-47 47 930. Dessutom kommer O'Connors köra en valborgsbrunch med Midtfyns och Eddie. Full engelsk frukost och fem öl för 365 kr, måste förbokas och förbetalas.

Över 40 nya öl släpptes idag till det lokala beställningssortimentet och därtill har ett gäng öl kommit i nya förpackningar. Bland alla dessa ser vi Systembolagspremiärer från Beer Studio, Bryggeri Fängelset, Egnells och Ryentorps.

Adelsö Chicken Race Pale Ale, 26,80 kr, 33 cl
Adelsö R.E.S.P.E.C.T Stout, 31,40 kr, 33 cl
Amager Dragör Brown, 48,90 kr, 50 cl
Amager Sundby Stout, 48,90 kr, 50 cl
Beer Studio Flip Side Oat Brown Ale, 29,90 kr, 33 cl
Beer Studio Long Play Pale Ale, 29,90 kr, 33 cl
Borås Tupp, 20,90 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Amarillo Rye, 30,00 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Knot Work, 29,10 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Saison & Garfunk Ale, 21,50 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Sunset Blonde, 25,70 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Westervik IPA, 29,20 kr, 33 cl
Byaregårdens Påsk, 21,20 kr, 33 cl
Båstad Premiumöl Extraordinär, 34,50/102,40 kr, 33/100 cl
Charlis Kristianstad 400 år, 24,40 kr, 50 cl
Dalarado Cockadoodledoo Belgian Wit Spring Beer, 29,80 kr, 33 cl
Dalarado The Year One Belgian Trippel, 69,90 kr, 50 cl
Egnells Smålands Gyllene, 29,00 kr, 33 cl
Electric Nurse Imperial Stout, 34,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Mellanöl, 18,50 kr, 33 cl
Flying Couch Dude American Pale Ale, 54,90 kr, 50 cl
Flying Couch Green Velvet India Pale Ale, 56,90 kr, 50 cl
Jemtehed & Brande Great Adventures of Mofasa Amarillo Pale Ale, 25,90 kr, 33 cl
Jönköpings Saison, 27,80 kr, 33 cl
Klackabacken Kristianstad 400 år, 24,90 kr, 33 cl
Lundabryggeriet Hög Standard Skånsk Västkust IPA, 29,00 kr, 33 cl
Lundabryggeriet Magnolia En Skånsk Saison, 27,00 kr, 33 cl
Monk's Blend no 18 Galant Versatile Hybrid, 49,00 kr, 25 cl
Monk's Blend no 19 Ultimate Yodeling Sound, 69,00 kr, 33 cl
Monk's Blend no 20 Unbeatable Yodeling Call, 69,00 kr, 33 cl
Monk's Trainee no 1, 39,00 kr, 33 cl
Närke Kaggen Stormaktsporter 2014, 69,90 kr, 25 cl
Ryentorps Påskbrygd, 29,00 kr, 33 cl
Rådanäs Bourbon Mash Beer, 26,90/39,50 kr, 33/50 cl
SjöCrona Kristianstad 400 år, 37,00 kr, 33 cl
Slottskällan Imperial Stout, 32,50 kr, 33 cl
South Plains Hoptimus Erectus, 47,60 kr, 50 cl
Stronzo Beard of the Wicked Crone India Pale Ale, 45,90 kr, 50 cl
Stronzo Nordsjällands Bryggeri Brown Ale, 31,90 kr, 50 cl
Stronzo Saison Dinkel, 45,90 kr, 50 cl
Stronzo Sun Giant Pale Ale, 30,20 kr, 33 cl
Strömsholms Charta 77s Punköl, 31,90 kr, 50 cl
Södra Maltfabriken F*cking Love Bunnies, 29,90 kr, 33 cl

Nya årgångar eller flaskstorlekar av öl som redan finns i lokala sortimentet.
Helsinge Porter 2014, 39,00 kr, 50 cl
South Plains APA, 44,40 kr, 50 cl
Strömsholms Herman Hedning Behemothian Bastard, 34,90 kr, 50 cl
Strömsholms Herman Hedning Bitter & Kränkt, 36,20 kr, 50 cl
Strömsholms Köpingshus Rödh, 31,90 kr, 50 cl

Den stora listan är förstås uppdaterad med allt detta.