Gose-shootout med Ritterguts och Westbrook

Gose har varit mer eller mindre ickeexisterande på svensk mark fram tills förra året då Westbrooks variant dök upp på flaska på krogen. Så dök densamma upp i sexpack på burk i beställningssortimentet och den tyska Ritterguts Gose kom i ett exklusivt släpp på Systembolaget. Plötsligt fanns det två gose som var någorlunda lätta att få tag på. Men vilken var egentligen bäst? Dags för gose-shootout.

Till att börja med kan man slå fast att det är två öl med ganska stora smakskillnader, vilket kanske inte är helt oväntat när det rör sig om en tysk och en amerikansk tolkning. Det är också en stor skillnad i pris, då Westbrook Gose kostar 39,40 kr (+ pant) för 35,5 cl medan Ritterguts Gose kostar 35,30 kr för 50 cl. Westbrook är alltså 57 % dyrare per liter, vilket är en betydande prisskillnad.

Westbrooks variant är grumligt ljusgul med en markerat laktiskt syrlig smak med mycket tydliga drag av krusbär och en fin mineralton. Det finns i stort sett inga maltsmaker alls, inte heller känner jag någon koriander men det kan också bero på att burken är över ett halvår gammal. Å ena sidan härligt frisk och syrlig, å andra sidan något ensidig och obalanserad mot det syrliga.

Ritterguts Gose har en brödig och maltig grundton med en mer citronjuiceliknande syrlighet, men även här med vissa krusbärsdrag. Den har också en svag kryddig ton och snygg mineralton. En liten touch av kryddig kontinental humle dyker upp i slutet.

Med bättre balans och mer nyanserad smak är Ritterguts en klar vinnare för mig. Tar man dessutom priset i beaktning är det ännu klarare. Westbrooks har också sina poänger och jag kan tänka mig tillfällen då jag kanske skulle föredra den ändå, just med dess större syrlighet och distinkta krusbärston.