Gästartikel: Kort om Gose och dess historia

Dagens tillbakalutade söndagsläsning är en gästartikel författad av Rolf Åkerblom om stilen Gose och i synnerhet om den fantastiska Ritterguts Gose som släpptes i limiterad upplaga på Systembolaget igår. Luta er tillbaka och låt historiens vingslag slå in över er. Ordet är ditt Rolf.

Igår kom en mycket udda ölstil till systembolaget: Leipziger Gose. Stilen härstammar från Goslar nära Leipzig och blev först dokumenterad 1721. Det är en veteöl syrad med lactobacillus och kryddad med koriander.

1824 började godset Rittergut Döllnitz brygga gose sedan de lockat en bryggare, Johann Philipp Ledermann, från Goslar att starta bryggeriet. På slutet av 1800-talet hade Rittergut så gott som monopol på gose.

Under andra världskriget stoppades produktionen och 1945 blev det nu sista gosebryggeriet konfiskerat och nedlagt. Men det var inte riktigt över ännu, 1949 startade Friedrich Wurzler, en tidigare anställd på Rittergut sitt eget gosebryggeri i Leipzig där produktionen fortsatte till 1966. Den 31:a mars 1966 levererades det sista fatet till Hotel Frölich i Leipzig. Inte nog med det: Guido Pfinsters - siste bryggare på Wurzler - anteckningsbok med det enda och hemliga receptet till gose råkade förstöras.

Här ser det kört ut när en entusiast, Lothar Goldhahn, lyckas få kontakt med en av de tidigare wurzleranställda och med hjälp av fragment av Pfinsters anteckningar kunde rekonstruera ölet och fastslå en "Werkstandard zur Herstellung von Leipziger Gose". En testbrygd provsmakades av ett antal rutinerade gosedrickare hemma hos Goldhahn 1985 och ölet fick tummen upp: Det här var riktig gose. Efter diverse avbrott finns det i dag ett antal gosebryggerier och gose är all-the-rage bland ölnördar.

Några funderingar:
* Belgisk Wit-vibbar någon? En nästan utdöd ölstil, bryggd på vete, smaksatt med koriander och räddad av en entusisast.
* Den långhalsade flaskan som gose förvarades i hade ingen kork eller kapsyl. Jästen som steg upp fick fungera som kork. Låter ju extra smarrigt.
* Ohne Bedenke är det Shenkstelle Lothar Goldhahn restaurerade och som fick honom att börja en wild gosechase.
* Jag hittar inga referenser i tyska källor på att gose skulle vara salt även om jag sett att Ritterguts vattentäkt skulle ha salt vatten.
* Vad tråkig världen vore utan alla dessa entusiaster!

Rolfs originaltext har genomgått några redaktionella ändringar innan publicering