Bästa Beer Expo hittills

, , 5 kommentarer

Lördagens upplaga av Linköping Beer Expo, det femte i ordningen, håller jag som den bästa av de fyra jag har varit på. Stämningen var på topp, biljetterna slutsålda, solen sken inom genom fönstren på Brigaden och den goda ölen var det gott om.

Att slå mellanåret 2012 var kanske inte så svårt, då man hade stora problem med trängsel och toalettbrist i en tillfällig lokal. Både 2011 och 2013 var däremot toppfestivaler men jag håller ändå årets upplaga som snäppet vassare.

Trots att det var slutsålt med 1200 besökare på både eftermiddags- och kvällspasset blev det aldrig jobbigt trångt. Visst blev det kö vid flera montrar och på sina håll blev det lite varmt, men man behövde aldrig vässa armbågarna för att komma fram. Toaletterna upplevde jag aldrig några längre köer till. Kranar för glasskölj och dricksvatten fanns på strategiskt bra ställen. Ölen var bra och både utställare och gäster var på topphumör. För att inte tala om ett digert provningsschema. Upplagt för succé och det blev det också.

De nya göteborgska stjärnskotten Beerbliotek, Electric Nurse och All In Brewing fanns alla på plats och stod för några av festivalens allra bästa svenska öl i form av den mjuka och krämiga Beerbliotek Mocha Latte Stout, den smakrika och snygga Electric Nurse Imperial Stout och den härligt fruktiga All In Halvnelson DIPA.


Belgoklubben ställde ut med allsköns belgare med höjdpunkter som Cantillon Geuze och Fantome Saison på den ordinarie listan, men det var inte nog där. Skrubbe hade plockat med sig några bonusöverraskningar också, bland annat flera varianter och årgångar ur Cantillons Lou Pepe-serie och en Cuvee van der Keizer Blå från 2005, som plockades fram lite då och då. Jag lyckades missa alla dessa godbitar men lika glad var jag för det. Trevligt initiativ av Skrubbe och ett av många små guldkorn.

Inne i den stora salen hade skåningarna (Constant Companion, Malmö Brygghus, Brekeriet) och danskarna (Elixir) formerat sig i en L-form och med idel bra öl. Brekeriet hade sin första riktiga suröl, Blondette, med sig och visade återigen att de vet vad de sysslar med. Otroligt snyggt balanserad och med stor smakrikedom. Malmö briljerade framförallt med sina humledrivna öl, bland annat den nya Automatic Pale Ale, medan Constant Companion gjorde mässpremiär med fantastiska produkter som Ritterguts Gose, De Cam Framboise Lambiek och den rätt udda lambicserien från OWA. Suröl som luktar morotskaka, kan det vara något?


Nils Oscar höll också till här och med sig en ny öl, en APA, som än så länge bara var på experimentstadiet. Medan den var tekniskt mycket välgjord saknade den lite fruktighet. Avsikten med att ställa ut med ett fat var också att få feedback så kanske slipar de till humleprofilen sen. De pratade gärna om sin kommande utbyggning av bryggeriet som också kommer leda till att de kommer att kunna släppa lite nya produkter igen, efter en längre period då produktutvecklingen släpat efter något på grund av kapacitetsbrist.

Visst fanns det några mindre punkter som kunde ha varit bättre ändå. Till exempel verkade inte matutbudet vara det bästa och lokalerna var inte helt lättnavigerade (dock var skyltningen till toaletter och sköljstationer berömvärt tydlig). Hur mycket de kan påverka det till nästa år är oklart då mycket sådant nog ligger utanför arrangörernas makt. Ändå vill jag gratulera mässgeneral Richard Lindblad och alla andra som arbetade med festivalen till det mesta lyckade Beer Expo hittills.

Jag ska också passa på att rekommendera ytterligare läsning och framförallt bildtittning från festivalen hos Helbergs Humle och Lindh Craft Beer.

5 kommentarer:

  1. På vilket sett är Blondette deras första riktiga suröl? Är den jäst i stora kärl a la Pajottenland? Jag trodde det mesta de gjorde ligger i surölskategorin, men överjäst suröl så att säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite snåriga begrepp det där förstås, men jag skiljer på suröl (fermenterade med syraproducerande bakterier) och öl som enbart är brettade. På t ex Ratebeer slås dock dessa typer av öl ihop i stilen sour/wild ale. Brekeriets tidigare öl har varit brettade men inte sura. Blondette är däremot märkbart sur, vilket åstadkommits med laktobacillus och, om jag inte minns fel, pediococcus. "Deras första riktiga suröl" var för övrigt också deras egen benämning på den.

      I övrigt är Fabrikör Ekstedts svar uttömmande och stämmer helt överens med hur jag tänker (förutom att ättiksyraproducerande bakterier också kan göra suröl).

      Radera
  2. Brekeriet har tidigare bryggt öl jäst delvis eller helt med brett, vilket inte ger någon nämnvärd syra. Cassis hade visserligen en del fruktsyra från bären, men jag skulle ändå inte kalla det ett suröl.

    För att beteckningen suröl ska vara relevant att använda ska mjölksyraproducerande bakterier vara inblandat. Men inte ens då är det självklart att "suröl" är en lämplig benämning. Brekeriet hade mjölksyrabakterier i sin "Vieille Saison" men jag skulle inte kalla den för en suröl för det, lika lite som jag skulle kalla produkterna från Fantôme för suröl. Det krävs en påtaglig syra för det.

    SvaraRadera
  3. I see, då är jag med. Har bara druckit en Brekerietöl innan, Argouse, och den var då ganska sur upplevde jag. Men visst, inte lambicsur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syran i Argouse kom nog huvudsakligen från de tillsatta havtornsbären.

      Radera