Portersteken

När Midtfyns häromåret flyttade till ett nytt bryggeri häromåret sammanföll det också med att man precis hann brygga 1000 batcher på det gamla bryggeriet. Inte bara den sista utan de fyra sista av dessa 1000 gjordes som en slags jubileumsserie i form av fyra olika imperial stouts med olika kryddningar. Dessa fyra provade jag igenom för ett tag sedan.

De fyra stouterna kryddades med fänkål och lakrits, chili, bourbonfatlagring respektive valnötter. Valnötter? Ja, de har använt blad från valnötsträdet samt ett sorts valnötsextrakt från gröna valnötter som legat i sprit i flera år. Dessutom användes stora mängder honung i bryggningen. Nämnas bör också att det även utan de olika kryddningarna är olika grundrecept i dessa fyra imperial stouts.

Låt oss börja i rätt ordning med 0997 som alltså kryddats med fänkål och lakrits. Förutom kryddorna har den också lagrats med ekträ. Trots allt detta framstår den som en smula simpel för en imperial stout med väldigt subtila inslag från kryddorna. En viss lakritssmak finns i den något söta stouten, blandat med choklad och lätt rostade smaker. Nja, en helt okej imperial stout förvisso, men sett till prisläge och vad man har försökt åstadkomma känns det inte helt lyckat.

Chili, 0998, är rund och fin i kroppen med mer chilismak än chilihetta, vilket jag föredrar framför det omvända. Den har också lite rökiga toner tillsammans med choklad och en lite fruktig ton. Chilin smyger sig fram lite mer mot slutet. Jag är ingen större anhängare av chili som ölkrydda men här funkar det rätt bra. Å andra sidan kanske det betyder att de som gillar chiliöl tycker det här blir för mesigt?

Den bourbonfatlagrade 0999 är i mitt tycke den näst bästa i denna kvartett. Bourbontonerna är ganska milda och ligger som en mjuk matta över ölen. Snarare än en distinkt bourbonsmak ger det lite diffusa toner av bourbon, vanilj och ek. Därtill har den toner av karamell, mörk choklad och lite torkad frukt.

Grand finale, nr 1000, är den på förhand märkligaste. Valnötter i öl känns på förhand som en bra tanke men svårt att genomföra. Till slut blev det den bästa, mest intressanta och mest unika av dessa fyra öl och den jag verkligen vill rekommendera folk att prova om man hittar den någonstans. Smaken är mjukt kryddig och blommig med en smak som påminner om rostade kastanjer snarare än valnötter, vilket fungerar oerhört bra ihop med grundstoutens chokladsmaker. Därtill lätt rostade toner, lite lakrits och karamell.

Ett spännande sätt att säga farväl till sitt gamla brygghus och särskilt lyckat blev det med den allra sista brygden. En värdig sista öl för det gamla bryggeriet och kanske det mest intressanta av alla öl jag har smakat från Midtfyns.

De fyra recenserade ölen var varuprover

Årets 15 påsköl är alla från svenska bryggerier (nåja, en är kontraktsbrygd i Belgien). Stilarna spretar lite mindre än de senaste par åren och de flesta är mer eller mindre maltdrivna öl. Balans är något av ett tema i år. Här är mina snabbrecensioner av årets påsköl.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning]

Three Hearts Påskebrygd
1327, Sverige, 17,90 kr*, 50 cl, 6 %
Sött med karamellsmak, något dammig och jolmig, låg beska.
Bäst före: 140915

Mariestads Påsköl
1315, Sverige, 18,30 kr*, 50 cl, 5,8 %
Saknades på provningen pga leveransproblem

Wisby Påsköl
1390, Sverige, 18,80 kr, 33 cl, 6 %
En frisk humleton kommer först, följt av lite karamell och en del rostat bröd samt ett uns av starkare rostad smak. Lång efterbeska. Något enkel men inte så dum.
Bäst före: 27.02.2015

Dugges Påsklager
1395, Sverige, 25,30 kr, 50 cl, 6 %
Något ädelhumlig doft med nötiga inslag. Smaken är lätt söt med kryddig och lätt rostad ton samt nötter och rostat bröd. Härlig mörk lager.
Bäst före: -

Dugges Påsköl
1301, Sverige, 25,30 kr, 50 cl, 5 %
Kraftigt rostad doft med tydliga inslag av kaffe. Smaken följer i samma spår och har även drag av knäckebröd. Avslutar med en rostad beska som ligger kvar länge.
Bäst före: 2015-08-20

Jämtlands Påskebrygd
1338, Sverige, 25,60 kr*, 50 cl, 4,5 %
Mycket smörkola/diacetyl i doften. Smaken har också inslag av diacetyl men här finns också karamell, rostat bröd och rostade nötter. Något jolmig. Mild men lång efterbeska.
Bäst före:14-07-14

Nils Oscar Kalaspåsköl
1360, Sverige, 19,80 kr, 33 cl, 5,6 %
Viss ton av kaffe tillsammans med pumpa och rostade nötter. Svaga karamellsmaker och en lätt kryddig humleton. Behaglig beska.
Bäst före: AUG14

Nynäshamn Pumpviken Påsköl
1341, Sverige, 30,30 kr, 50 cl, 5,8 %
Söt med smak av fudge, rostat bröd och ett uns torkad frukt. Mycket mild beska.
Bäst före: 7-2014

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl
1302, Sverige, 19,20 kr, 33 cl, 5,3 %
Mjuk och rund smak med toner av rostat bröd, nougat och subtila örter. Viss karamellsötma och balanserande, mild beska. Sticker inte ut men är väldigt välkomponerad. Den klart bästa i Dahlgrens ölserie hittills.
Bäst före: 2014-11-09

Train Station The Hoppy Bunny
1304, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 4,5 %
Lätt men mycket humlig doft med lätt fruktiga och lite kryddiga inslag. Torr smak med drag av formfranska och även här mycket humle, men kroppen är något för vek för att bära upp det på ett riktigt bra sätt. Något skarp beska.
Bäst före: 28.11.14

Oppigårds Easter Ale
1374, Sverige, 27,30 kr, 50 cl, 5,3 %
Nötter, rostat bröd och karamell tillsammans med en lätt men snygg, fruktig humleton som integrerar med övriga smaker väldigt bra.
Bäst före: -

S:t Eriks Påskale
1300, Sverige, 18,90 kr, 33 cl, 5,5 %
Juicigt och nästan lite syltigt fruktig med en del kaksmak i botten. Trots märkbar sötma och låg beska klarar den sig från att bli jolmig eller sliskig. Påminner en del om en svagare variant av deras tidigare påsk-DIPA. Bra grejer.
Bäst före: 2014-12-03

Dugges Easter Brown Ale
1337, Sverige, 23,30 kr, 33 cl, 7 %
Mjukt chokladig smak med toner av nougat och vanilj. Söt och smooth men också med en, förvisso mild, rostad smak som erbjuder en liten motpol. Behaglig beska.
Bäst före: 2015-08-21

Mohawk Black Easter IPA
1310, Sverige/Belgien, 26,80 kr, 33 cl, 7,5 %
Rejäl humledunk i näsan! Smaken är också mycket humlig med massor av fruktighet som med få krockar mixar väl med chokladtonerna. Förvånansvärt mild efterbeska vilket gör den riktigt drickbar. Bra grejer!
Bäst före: 04.02.16

Electric Nurse Easter Porter
1335, Sverige, 27,80 kr, 50 cl, 4,2 %
Choklad och tydlig milt rostad smak som är något lätt men absolut inte tunn. Rätt så välnyanserad med passande sötma och med en lång, mysig lätt rostad eftersmak. Riktigt trevlig porter.
Bäst före: 2015-08-20

*Exkl. pant

(F.v.) Josefine, Anders, Christoffer, Karl och Garret (sittandes)

Vid lunchtid idag skedde den officiella invigningen av Nya Carnegiebryggeriet i Hammarby Sjöstad då landsbygdsminister Eskil Erlandsson i samband med en presslunch knackade upp den första tunnan öl. Det dröjer ungefär två veckor till innan de öppnar upp sin egen restaurang men de första ölen är klara och kommer att börja serveras på andra krogar redan i nästa vecka.

På plats vid dagens pressinvigning fanns höjdare från både Brooklyn och Carlsberg Sverige och det var uppenbart i deras olika öppningstal att de la stor vikt på Nya Carnegiebryggeriet. Flera av dem har också haft stor personlig inblandning i bryggeriet. Det har satsats rejält på bryggeriet med avancerad utrustning och ett erfaret bryggteam från start. Den satsningen märktes också på de första ölen som smakade som om de kom från ett bryggeri som varit igång i ett par år. Deras Kellerbier gjordes som prototypbrygd på Brooklyn Brewery och fanns att smaka på under SBWF i höstas och när den nu bryggts på det egna bryggeriet har de verkligen spikat den och utav deras fem första öl är det min klara favorit.

Garret Oliver, Eric Ottoway och Joakim Losin

Själva bryggverket är ett fyrkärlssystem med mäsktunna, lakkärl, vörtpanna och whirlpool som klarar av att brygga 4000 liter i taget. Det har tre humlekärl som man kan fylla på humle i inför koket och programmera in särskilda tider då humlen från de olika kärlen ska tillsättas så att bryggarna slipper passa dessa tider själva och får mer tid över till annat. Bryggverket har automatisk rengöring vilket reducerar den manuella delen av detta moment till att köra bort behållarna som draven hamnar i. Strömlinjeformat alltså, men från inmäskning till att ölen hamnar i jäskärlen tar det fortfarande 6-7 timmar för en vanlig brygd och kräver förstås viss övervakning.

Inte heller råvarorna har det sparats in på. Golvmältad malt från Tyskland och England, specialframtagna pepparblandningar från kryddsäljare i New York, jäst direkt från Brooklyn Brewery och så har man redan införskaffat ett gäng bourbonfat från Four Roses. Doften direkt ur bourbonfaten är minst sagt intensiv. Än så länge har de bara fyllt två tunnor med en varsin av sina öl, mest för att se vad fatlagringen ger. De fem första ölen som gjorts är utöver deras kellerbier en amber ale, en session-IPA, en mörk saison kryddad med den ovan nämnda pepparblandningen (som bara serveras på bryggerirestaurangen) och så en experimentbrygd i form av en halvmörk belgare med muscovadosocker. En rolig anekdot med belgaren, Primus Lux, är att de bara kunde få tag på muscovadosocker i förpackningar om ett halvkilo. Totalt användes 60 kg socker i ölet, det blev alltså en del förpackningar att öppna.

Restaurangen kommer också att drivas med erfarna händer i form av kökschefen Billy White och restaurangchefen Tobias Nordahl som har erfarenheter från flera framstående restauranger, bland annat Fäviken och Mathias Dahlegrens Matbaren. Här kommer öl och mat i kombination att hamna i fokus med mat och öl framtagna för att matcha varandra. På åtta kranar kommer fem egna öl och tre gästöl samsas och därtill finns ett flasksortiment och en kran för egen real ale. Anmärkningsvärt är att inget vin kommer att serveras. Restaurangen kommer att bestå av tre delar, en restaurangdel med 40 bokningsbara platser, en pubdel som också tar ca 40 personer men där man inte kan boka plats samt, framåt sommaren, en uteservering med 150 platser och fantastisk utsikt ner mot vattnet och Lumabryggan.

Det som jag personligen tycker är allra mest spännande är att de uttrycker en klar ambition att vara en plats för möten och samarbeten. Bryggerisamarbeten mellan svenska bryggerier har det varit klent med men kanske blir det här injektionen som får det att kicka igång.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson häller upp det första ölet

Två "gamla" och en nyare lokalöl kring 5 % som alla drog åt det mörkare hållet stod på menyn. Helsingborg fick en ny chans, ett av Poppels första öl skulle äntligen provas och så var jag nyfiken på den nya kaffeskapelsen från de härliga svenskamerikanerna hos Dalarado.

Först ut blev Helsingborgs Metal Darkale som gjorts med det svenska thrashmetalbandet Darkane. Jag har inte alltid varit helt nöjd med de öl jag tidigare provat från Helsingborg men då deras mörka öl har varit mest intressanta samt att det trots allt var hårdrock inblandat tyckte jag det var värt att prova. Det visade sig vara en ganska slätstruken öl utan vare sig fel eller något som lyfte den. Något fruktig och med lätt rostade smaker, men med en ganska platt smakbild.

Poppels höjde därefter nivån med sin Brown Ale som nästan drog åt stouthållet med ganska kraftigt rostade smaker och toner av soja, kavring och choklad. Den är rätt så lätt i kroppen men alla rostade och nästan lite vassa smaker, som inte riktigt möts upp av andra smaker, gör att den tar sin tid att dricka ändå. Bra men kan bli bättre i mitt tycke.

Sist ut i trion blev ett av Dalarnas nyaste bryggerier, Dalarado, och deras Roasted Coffee Stout som också var bäst i sällskapet. Fruktigt väldoftande kaffe möter näsborrarna men också härliga rostade maltnyanser med toner av kakao och ett uns lakrits. Kroppen är lätt och ganska torr men lyckas hålla ihop det hela någorlunda ändå, mycket tack vare att den är snyggt rund i smaken. Dock skulle nog en lite större kropp hjälpa ölet. Avslutar med en vaniljton och rostad beska.

Något oväntat visade sig alltså det nyaste av dessa tre bryggerier bistå med den bästa ölen i denna lilla provning. Dalarado, som ligger i Malung av alla ställen, har fått en hyfsad start och tillför något till Dalarnas regionala ölkultur som annars lätt kommer att handla lite för mycket om Oppigårds och Spendrups.

1 april är snart här och utan att luras kan jag säga att det kommer en hel del intressant på Systembolagets släpp. Några intressanta italienare, riktigt bra DIPA från Nya Zeeland, både (för Sverige) nya och klassiska belgare, de första bolagsölen för nya All In och så en dos amerikaner som vanligt förstås. Här är alla mina snabbrecensioner.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning]

De Ranke XX Bitter
11835, Belgien, 65 kr, 75 cl, 6 %, T5 - 3360 st
Ganska sluten i både doft och smak men har lätta estriga och brödiga toner och en kryddig humlesmak som växer fram. Stor beska.
Bäst före:28.02.18

Dupont Moinette Biologique

11843, Belgien, 66 kr, 75 cl, 7,5 %, T5 - 3168 st
Full recension här.

Dupont Cervesia
11899, Belgien, 67,10 kr, 75 cl, 8 %, T6 - 1452 st
Sött estrig smak med en liten alkoholton. Drar åt päron. Mycket kolsyra! Knappt någon beska.
Bäst före: 05-2015

Omnipollo/Prairie Potlatch
11859, Sverige/Belgien/USA, 59,90 kr, 37,5 cl, 7 %, T5 - 8000 st
Full recension här. Provade igen och möjligen har den tappat lite humle men å andra sidan hittar jag mer exotiskt fruktiga jästtoner nu.
Bäst före: 01/12/2018

Camden Tripel 2013
11064, Storbritannien, 119 kr, 75 cl, 8,8 %, T7 - 270 st
Milt estrig med fruktiga, brödiga och något kryddiga toner i doften. Något söt smak med brödiga toner följt av estrar som drar åt päron. Rund, mild och mycket behaglig smak. Förrädiskt väldold alkohol.
Bäst före: -

Boulevard/Sierra Nevada Terra Incognita
11053, USA, 159 kr, 75 cl, 8,5 %, T7 - 1000 st
Mustig, jordig och svampig doft. Smaken drar också den åt den skogssvamp och jord med vissa inslag av mörkt bröd, läder och tobak. Nja, mest bara udda.
Bäst före: -

Baladin NazionAle
11822, Italien, 79,50 kr, 75 cl, 6,5 %, T5 - 3840 st
Estrig, kryddig och pepprig doft med tydlig nejlikaton. Smaken är något söt och något alkoholstark med stora estriga inslag och igen en tydlig ton av nejlika. Lite för obalanserad och kryddig för min smak.

Bäst före:GEN2016

Boulevard Smokestack Series Reverb Imperial Pilsner
11937, USA, 139 kr, 75 cl, 7,7 %, T7 - 1200 st
Brödiga och lite stickiga smaker som inte riktigt integrerar väl med varandra inledningsvis. Slätar ut mot slutet då också en örtkryddig humlighet slår sig in. Något söt smak med mild, finstämd avslutande beska. Hygglig öl men inte prisvärd.
Bäst före: 05-2014

Icthegems Grand Cru Cuvée 2011
11839, Belgien, 64,90 kr, 75 cl, 6,5 %, T6 - 2112 st
Sötsyrlig doft med inslag av vanilj, kola och ek samt ett uns maraschinokörsbär. Smaken är också den sötsyrlig med vanilj och kola. Påtagligt söt men också syrlig avslutning.
Bäst före: -

Gouden Carolus Cuvee van der Keizer Blue
11828, Belgien, 109,30 kr, 75 cl, 11 %, T5 - 5000 st
Dadlar, torkade fikon och russin i en symfoni av torkad frukt som spelar med en kolasmak och lite vaniljtoner. Stor sötma och en liten alkoholbränna. God trots att den nästan är jobbigt söt, lär bli ännu bättre med några års vila.
Bäst före: 17/06/2023

Sierra Nevada Double Dubbel
11841, USA, 110,50 kr, 75 cl, 10,5 %, T7 - 1080 st
Doftar torkad frukt, kola och lite lösningsmedel. Smaken är något lite syrlig med torkad frukt och kola som huvudsmaker men också många små nyanser av bl a päron och vanilj. Syrligheten står hela vägen till slutet.
Bäst före: -

Birrificio del Ducato La Luna Rossa
11055, Italien, 73,90 kr, 33 cl, 8 %, T6 - 1920 st
Vass ättikssyrlig doft med vinösa inslag och och en svag bärton. Smaken är överraskande mjuk efter den vassa doften, kanske delvis tack vare bristen på kolsyra. Det blir nästan lite mjölkigt, med toner av vinäger, bär och ek. Spännande tappning på stilen om än dyr.
Bäst före: 2040

Oppigårds Fatboy Brown

11823, Sverige, 18,80 kr, 33 cl, 5 %, T5 - 25000 st
Rostade nötter, nougat, knäckebröd och en lätt humleton som får lite mer luft i lungorna mot slutet. Ganska lätt och med hög drickbarhet.
Bäst före: AUG2014

Smuttynose Durty Hoppy Brown Ale
11852, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,4 %, T5 - 12000 st
Ganska lätt humlig doft (trött?) med milda rostade toner. Smaken är desto kraftigare med stora drag av choklad, medelrostat kaffe och en god dos fruktig humle som är betydligt piggare än i doften. Lång, kraftig efterbeska. (Ev. uppskjuten)
Bäst före: 06/18/14

All In/De Molen OkiDoki IPA
11832, Sverige/Nederländerna, 34 kr, 33 cl, 6,9 %, T5 - 9000 st
Väldigt "vegetabilisk" humlearom men i smaken kommer humlen fram som något fruktigare. Även toner av marmelad, gräs och kakor.
Bäst före: 14 september 2014

Epic Hop Zombie
11036, Nya Zeeland, 54,90 kr, 50 cl, 8,5 %, T5 - 6000 st
Rejält humlig med massor av söta, exotiska frukter. Därtill lite kaksmak och en lätt sötma. Hyfsat välbalanserad trots den massiva humlingen och väldigt drickbar. Visar inga direkt tecken på trötthet. Givet köp för humleälskaren.
Bäst före: 17 09 14

Nynäshamn Dragets Kanal Dubbel IPA
11981, Sverige, 27,50 kr, 25 cl, 8,5 %, T5 - 10080 st
Syltigt fruktig med smak av sockerkaka. Rund och go snarare än pigg och fräsch. Kanske inte vad man förväntar sig av en DIPA i dessa dagar men en bra öl ändå.
Bäst före: -

Birrificio del Ducato Wedding Rauch
11038, Italien, 32 kr, 33 cl, 5,4 %, T6 - 7680 st
Milt rökig med drag åt prickig korv i både doft och smak. Tillsammans med rökigheten finns en söt kolasmak, kakor och en viss brödighet. Mycket milt kryddigt inslag i slutet och en mild efterbeska.
Bäst före: 15-10-14

Great Divide Old Ruffian Barley Wine
11807, USA, 80,90 kr, 65 cl, 10,2 %, T6 - 2160 st
Stickigt humlig doft med mycket tall och därunder en del kola och torkad frukt. Smaken är också den humledominerad med särskilt kåda och tallbarr samt vissa toner av citrus, tillsammans med mycket kola och karamell och mildare toner av torkad frukt. Lång, stark efterbeska.
Bäst före: FEB2015

Schneider Tap X Meine Porter Weisse
11825, Tyskland, 89,80 kr, 75 cl, 7 %, T6 - 1500 st
Fruktig doft med veteölstypiska skumbananstoner samt väldigt försiktiga chokladtoner. Chokladen blir något mer framträdande i smaken men är fortfarande tillbakadragen bakom banantonerna. Det påminner mycket godiset banana skids och är faktiskt riktigt gott.
Bäst före: -

Djävlebryg Dark Beast (Uppskjuten till 2 juni)
11811, Danmark, 29,90 kr, 33 cl, 6,5 %, T5 - 12960 st
Hårt rostad medelkraftig smak med vissa humlekryddiga inslag. En liten sötma smyger sig fram mot slutet innan en rostad beska tar över helt och lägger sig kvar riktigt länge.
Bäst före: Augusti 2015

Djävlebryg Pride of Nekron
11814, Danmark, 45,90 kr, 33 cl, 10,5 %, T6 - 2592 st
Starkt rostad doft och med intensiv rostad smak. Viss sötma bakom men den rostade beskan tar över. Vissa toner av choklad och kaffe. Stor och tung pjäs, drickes med försiktighet.
Bäst före: Judgement day

Smuttynose Imperial Stout
11881, USA, 79,80 kr, 65 cl, 10 %, T6 - 3240 st
Friskt fruktig ton i doften utöver medeltunga rostade toner, choklad, kaffe och rostade nötter. Något söt smak som till viss del balanseras upp av rostad beska utan att någon av dessa tar över helt. Nyansrik och riktigt bra.
Bäst före: -

All In/De Molen The Empress Strikes Black
11837, Sverige/Nederländerna, 68,20 kr, 33 cl, 10,2 %, T6 - 1680 st
Knäckebröd, kaffe, lakrits, vanilj och mild whisky i doften. Tydligt rostad smak som nästan bränner till i halsen. Whiskyn blir betydligt mer framträdande i smaken men utan att alls ta över från de andra smakerna. Lång, rostad efterbeska. Mycket bra!
Bäst före: -

Great Divide Espresso Oak Aged Yeti Imperial Stout
11829, USA, 97,30 kr, 65 cl, 9,5 %, T6 - 3180 st
Har den där närmaste habaneroliknande doften som kaffeöl ofta får och bortom det är det svårt att hitta så mycket mer då den dominerar doften totalt. Smaken är mer nyanserad med rejäl kaffesmak tillsammans med choklad och mycket milda drag av vanilj. Rostad beska som ligger kvar rätt så länge. Ja, gillar man kaffeöl så.
Bäst före: FEB2015

Cidrerie du Vulcain Premiers Emois 2012
11978, Schweiz, 89,40 kr, 75 cl, 4 %, T6 - 500 st
Frisk, mustig äppeldoft med söta inslag. Rätt så rättfram och söt, somrig äppelsmak med mild syrlighet. Inga krusiduller men mycket god.
Bäst före: -

Cidrerie du Vulcain Grand Brut 2011
90397, Schweiz, 108,90 kr, 75 cl, 5,5 %, T6 - 240 st
Frisk och mustig äppeldoft med torra, närmast vinösa inslag. Äpplig och något vinös torr smak med mild syrlighet. Liksom Premiers Emois är den ganska enkel men god.
Bäst före: -

Sagardo By Hur 24
11979, Spanien, 178,10 kr, 75 cl, 8 %, T6 - 120 st
Mycket torr med något vinös karaktär. Markerat syrlig och med jordiga inslag. Äppelsmaken finns där men är långt ifrån att vara i ensam majestät.
Bäst före: -

I släppet ingår även följande öl i T7 som inte var med vid Systembolagets skribentprovning:
Det Lille Bryggeri 400, 11997, Danmark, 84,90 kr, 33 cl, 10,2 % - 760 st
Emelisse White Label Barley Wine Buffalo Trace Barrel Aged, 11076, Nederländerna, 39,90 kr, 33 cl, 12 % - 1800 st
Funkwerks Saison, 11982, USA, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1000 st (uppskjuten?)
Grassroots Arctic Saison, 11830, USA, 169,70 kr, 75 cl, 6 % - 600** st
La Trappe Jubilaris XXV, 11867, 79,50 kr, 75 cl, 6 % - 1344 st
Mikkeller/Three Floyds Blå Spögelse, 11854, Danmark/USA/Belgien, 174 kr, 75 cl, 7,7 % - 1020 st
Stronzo Cognac Badger, 11998, Danmark, 149,50 kr, 33 cl, 18,5 % - 144 st

Gose har varit mer eller mindre ickeexisterande på svensk mark fram tills förra året då Westbrooks variant dök upp på flaska på krogen. Så dök densamma upp i sexpack på burk i beställningssortimentet och den tyska Ritterguts Gose kom i ett exklusivt släpp på Systembolaget. Plötsligt fanns det två gose som var någorlunda lätta att få tag på. Men vilken var egentligen bäst? Dags för gose-shootout.

Till att börja med kan man slå fast att det är två öl med ganska stora smakskillnader, vilket kanske inte är helt oväntat när det rör sig om en tysk och en amerikansk tolkning. Det är också en stor skillnad i pris, då Westbrook Gose kostar 39,40 kr (+ pant) för 35,5 cl medan Ritterguts Gose kostar 35,30 kr för 50 cl. Westbrook är alltså 57 % dyrare per liter, vilket är en betydande prisskillnad.

Westbrooks variant är grumligt ljusgul med en markerat laktiskt syrlig smak med mycket tydliga drag av krusbär och en fin mineralton. Det finns i stort sett inga maltsmaker alls, inte heller känner jag någon koriander men det kan också bero på att burken är över ett halvår gammal. Å ena sidan härligt frisk och syrlig, å andra sidan något ensidig och obalanserad mot det syrliga.

Ritterguts Gose har en brödig och maltig grundton med en mer citronjuiceliknande syrlighet, men även här med vissa krusbärsdrag. Den har också en svag kryddig ton och snygg mineralton. En liten touch av kryddig kontinental humle dyker upp i slutet.

Med bättre balans och mer nyanserad smak är Ritterguts en klar vinnare för mig. Tar man dessutom priset i beaktning är det ännu klarare. Westbrooks har också sina poänger och jag kan tänka mig tillfällen då jag kanske skulle föredra den ändå, just med dess större syrlighet och distinkta krusbärston.

Brasserie Dupont är måhända mest kända för sin närmast stildefinierande Saison och nyårsskålen Avec les Bons Voeux men de gör förstås också flera andra öl, varav två dyker upp på storflaska nu i vårsläppet. Dels Cervesia och dels Moinette Biologique. Här är en recension av den senare.

Denna öl kommer i båda små och stora flaskor och det är alltså en flaska på 75 cl som släpps på Systembolaget. Jag sprang däremot på en liten flaska på 25 cl under mitt senaste besök i Danmark och det är också denna som är recenserad.

Den sitter fint blekgul i glaset med ett stort fluffigt vitt skum och hela utseendet skriker "belgisk" på något vis. Bra så! Doften är kryddig, med både en lätt pepprighet från jäsningen och en örtig ton från vad jag förmodar är torrhumling. Det fnns även toner av citronskal, honung och surdegsbröd.

Det finns en lätt honungssötma i smaken som annars är frisk med mer småkryddiga och lite jästiga toner innan det drar mot citronjuice. Ett litet uns funkighet dyker också upp tillsammans med en mysig fruktighet och inslag av hö. Många subtila små nyanser i denna öl, samtidigt som alkoholhalten på 7,5 % är väl dold.

3168 flaskor av Dupont Moinette Biologique dyker alltså upp på 75-centilitersflaska på Systembolaget (Art.nr. 11843) den 1 april och kommer då att kosta 66 kr styck. Inget dumt köp om man gillar de ljusa belgarna, särskilt inte nu när våren börjar smyga sig fram igen.

Igår firade Stockholmskrogen Man in the Moon 20 år vilket firades med pompa och ståt. Jubileumsölen flödade ur 14 kranar och det var knappast någon brist på godsaker i de andra 16 tapparna. Det kändes också som att halva ölsverige dykt upp för att gratta och fira och utöver att dricka god öl och mingla fick vi reda på lite mer om några kommande bolagssläpp.

Till att börja med ska det sägas Ekfatslagrad Bötet Barley Wine från Nynäshamn var en ren dröm i glaset. Så len, så mycket smaker, sådan komplexitet. Den är gjord på ett mindre bourbonfat som de fått av just Man in the Moon och endast 15 liter har gjorts. Vill man testa den är det alltså en smula bråttom.

Mikael Dugge Engström var en av många bryggare som deltog i firandet. Som ni sett på listan över kommande nyheter på Systembolaget så släpper de en berliner weisse i juni. Varken jag eller Mikael känner till någon annan kommersiell svensk version på stilen så de ser ut att bli först. Den har gjorts med hallon och bär det vitsiga namnet Bärliner. Tja, de är ju från Göteborgstrakten trots allt... Med en mikrobiolog bland bryggarna kände de sig nu också säkra nog på småkrypen för att fortsätta syssla med mjölksyrabakterier så kanske får vi se mer surt från Dugges framöver.

En annan spännande nyhet i juni är Beavertown och deras blodapelsin-IPA Bloody 'Ell. Det är Cask Sweden som har börjat importera dem och Gustaf berättade att de även är på gång att börja ta in ett annat nytt Londonbryggeri, nämligen Brew By Numbers. Som så många andra utländska bryggerier som tar sig in på den svenska marknaden kände visst inte Beavertown till så mycket om hur Systembolaget funkar och blev något tagna på sängen när det plötsligt kom en order på omkring tiotusen flaskor.

Det var överlag riktigt mycket folk på "Månen" under kvällen och stämningen var riktigt, riktigt god och hjärtlig. De olika jubileumsölen verkade uppskattade av många och efter att provat åtminstone en mun av alla tycker jag de lyckades riktigt bra med att få fram både bra och varierade öl, och i flera fall också väldigt unika. Ölen kommer finnas kvar så länge de räcker så man kan få chansen att prova dem även om man inte kunde komma på besök igår.

Mer mingelbilder från kvällen finns på Facebook. Stort tack till Eryo, Daniel och gänget som ordnade en fantastiskt trevlig kväll. Skål för 20 år till på Tegnérgatan.

Dubbel-IPA börjar bli allt vanligare bland svenska bryggerier och även så på Systembolaget. Oppigårds, Omnipollo och Poppels har alla släppt hyllade varianter på stilen men vilken är egentligen bäst? Jag testade deras tre DIPA i hopp om att få svar på den frågan.

Poppels DIPA, 8 %, bäst före april 2015. Omnipollo Nebuchadnezzar, 8,5 %, bäst före 05/11/15. Oppigårds Thurbo Double IPA, 8,5 %,bäst före juli 2014. Där har vi kvällens tävlande. Låt oss ta en kort introduktion till var och en. Poppels släppte i höstas en DIPA som första delen i sin projektserie som var tänkt att bestå av engångsbrygder. Denna öl blev dock så lyckad och populär att de arbetade vidare med den och den finns nu i deras standardportfolio och går att beställa styckvis på Systembolaget.

Oppigårds Thurbo Double IPA gjordes som ett offertprov till en DIPA-lansering på Systembolaget förra sommaren. Electric Nurse DIPA gick och vann den platsen men Oppigårds hade redan bundit upp sig på humlekontrakt för flera års produktion av Thurbo DIPA. Inga problem, de visst nämligen att den skulle bli populär nog för att kvala in från beställningssortimentet vilket den också gjort och nu finns den i 250 butiker. Omnipollo Nebuchadnezzar började med att bli ett av de mest uppmärksammade ölen på Stockholm Beer & Whisky Festival 2012 och kom sedan i ett limiterat släpp på Systembolaget tidigt 2013 då den sålde slut på nolltid. Sedermera har den vunnit en offertprovning och har sedan början av månaden en plats i Systembolagets ordinarie sortiment.

Okej, bakgrunden är på plats, dags att gå in på hur ölen faktiskt smakar. Poppels DIPA är lite sådär härligt småsöt med smak av kakdeg och en mjuk, ganska diffus fruktighet. Humlefokuserad men inte humledominant, en DIPA av det något mildare slaget. Även beskan är rätt så snäll, vilket jag själv tycker är bra.

Nebuchadnezzar har en lite mer aggressiv humleprofil med en "grön" ton. Ja, lite grönpeppar, lite grönska. Inte så värst fruktig i doften utan mer kryddig, men i smaken smyger frukterna fram lite smått. Mjuk och trevlig maltkropp och någonstans letar sig en lätt ton av mandelmassa in. Men det sticker till ordentligt i gommen på vägen ner och sen kommer beskan smygande och bygger upp en rejäl efterbeska.

Sist ut är Oppigårds Thurbo DIPA som drar mer åt marmelad och sylt i sin grundsmak med en ton av blandad färsk frukt i ett annat smaklager. Humlen hoppar inte direkt ur glaset men är ändå väldigt närvarande. Välintegrerade smaker där alla ingredienser får vara med och visa upp sig. Avslutar med en hygglig beska som nästan blir lite för kraftig.

Det blir tillslut så att Poppels och Oppigårds får dela på förstaplatsen i denna jämförelse, medan Nebuchadnezzar hamnar ett snäpp efter på grund av dess närmast vegetabiliska smak som stör mig ganska mycket.

Den provade flaskan Omnipollo Nebuchadnezzar var ett varuprov.

Stockholm har fått sin första Mikkeller Bar och populärt är det. De 1000 gratisölen som delades ut på öppningsdagen tog slut på en timme snarare än de tre timmar de räknat med och när jag svängde förbi i måndags var det närmast fullt i den förvisso ganska lilla baren. Vasastan har fått ytterligare ett vattenhål att räkna med framöver.

20 öl på tapp, fem husöl och glas om 20 cl. Enkel och snygg inredning, väggmålning av Keith Shore och plats för omkring 50 pers. Hittar man inget man gillar eller om det är fullt har man Man in the Moon och Saddle & Sabre precis bredvid och för oss som inte bor i Stockholm är det mindre än en kvarts promenad till centralstationen.

Det verkar ju dessutom råda en viss hype kring Mikkellers öl och konceptet Mikkeller Bar. Dressed for success kan man väl säga. Så pass att det redan från öppningen har snackats om en till, större Mikkeller Bar i Stockholm, lite på samma sätt som det finns en mindre och en större bar i Köpenhamn.

De första dagarna har det serverats idel specialöl med den ena fatlagringen efter den andra. Så småningom lär det lugna ner sig något så att de fem husölen också får ta plats i menyn. Särskilt pilsnern är mycket bra, ren och fräsch med humle som hoppar ur glaset. Så om du inte vet vad du ska välja, börja med den.

Jag drack två riktigt bra öl vid mitt senaste besök, dels en Calvadosfatlagrad variant på Big Bad som åtminstone än så länge verkar vara exklusiv för Mikkeller Bar Stockholm, och dels en fantastisk Anchorage Love Buzz. Två små glas av dessa gick loss på sammanlagt 160 kronor men det kan det också få vara värt tycker jag.

Den första april gör amerikanska Prairie premiär på Systembolaget med deras samarbetsöl Potlatch som gjorts tillsammans med svenska Omnipollo. Ölet har bryggts både i USA och Europa och det är den europeiska varianten vi får lägga vantarna på. Och lägga vantarna på den, det kommer man verkligen vilja göra.

Avkomman av dessa geniers samarbete är en farmhouse ale som är sekundärjäst med brettanomyces och som humlats med stora mängder Mosaic. Denna, den europeiska versionen, är brygd hos De Proef liksom flera andra av Omnipollos öl. Den amerikanska varianten känner man igen på dess gula, istället för gröna, omslagspapper.

Doften är to die for. Som en fruktsallad där man finner man massor av kiwi, melon, söt citrus och grapefrukt. Mosaichumlen får verkligen spela ut ordentligt här. Dessutom finns en lätt funkig ton i doften som kombinerar väldigt snyggt med humlens fruktighet. Jag drack denna sida vid sida med Omnipollo Fatamorgana när båda var helt nyinkomna till Sverige och tyckte att Potlatch doftade ett par snäpp bättre, så gott doftar den.

I smaken tar humlen dock något steg tillbaka medan bretten kliver fram och bjuder på lite extra funk. Förhållandet mellan humle och brett var optimalt för min smak i doften medan det slår över en aningen för mycket mot brett i smaken för att vara perfekt. Det är också det enda jag har att invända mot. Smaken är annars torr och frisk, vilket gör den ordentligt lättdrucken.

Omnipollo/Prairie Potlatch (Art.nr. 11859) släpps i T5-butikerna den första april, 37,5 cl för 59,90 kr. Jag provade och recenserade denna flaska för ungefär två månader sen när den dök upp krogen i Sverige. Om det är samma batch som kommer till Systembolaget kan man möjligen förvänta sig att balansen mellan brett och humle har förskjutits en liten aning mot bretten, men den relativt korta tiden borde inte utgöra en stor skillnad.

Våren blev just mycket bättre! Eller vad sägs om öl som Omnipollo Fatamorgana, Port Brewing Hop 15, Drie Fonteinen Golden Doesjel, Samuel Adams Utopias, Lost Abbey Serpents Stout och OWA Ume Lambic? De och rackarna på bilden ovan är bara några av en hel hög spännande öl som har fyllt på listan över vårens kommande släpp.

Observera att listorna är preliminära. Öl kan komma att strykas, skjutas upp eller byta modul samt att det kommer att tillkomma fler öl till släppen i maj och juni. Hamnstrejker, dåligt väder och annat gör att många transporter under mars, framförallt från USA, är kraftigt försenade, vilket ser ut att påverka ett flertal bolagssläpp under våren. Med lite tur kanske det går bra ändå men bli alltså inte förvånade om ett flertal aprillanseringar, särskilt de amerikanska, skjuts upp till maj eller juni.

Fler priser och antal kommer förhoppningsvis uppdateras inom kort. Kom ihåg att följa Portersteken på Facebook för senaste nytt.

27 MARS WEBBLANSERING
De Cam Oude Lambiek, 11513, Belgien, 159,20 kr, 75 cl, 5 % - 208 st
Samuel Adams Utopias, 11996, USA, 1350 kr, 72 cl, 27 %

1 APRIL PÅSKÖL
Dugges Easter Brown Ale, 1337, Sverige, 23,30 kr, 33 cl, 7 %
Dugges Påsklager, 1395, Sverige, 25,30 kr, 50 cl, 6 %
Dugges Påsköl, 1301, Sverige, 25,30 kr, 50 cl, 5 %
Electric Nurse Easter Porter, 1335, Sverige, 27,80 kr, 50 cl, 4,2 %
Jämtlands Påskebrygd, 1338, Sverige, 25,60 kr*, 50 cl, 4,5 %
Mariestads Påsköl, 1315, Sverige, 18,30 kr*, 50 cl, 5,8 %
Mohawk Black Easter IPA, 1310, Sverige, 26,80 kr, 33 cl, 7,5 %
Nils Oscar Kalaspåsköl, 1360, Sverige, 19,80 kr, 33 cl, 5,6 %
Nynäshamn Pumpviken Påsköl, 1341, Sverige, 30,30 kr, 50 cl, 5,8 %
Oppigårds Easter Ale, 1374, Sverige, 27,30 kr, 50 cl, 5,3 %
S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl, 1302, Sverige, 19,20 kr, 33 cl, 5,3 %
S:t Eriks Påskale, 1300, Sverige, 18,90 kr, 33 cl, 5,5 %
Three Hearts Påskebrygd, 1327, Sverige, 17,90 kr*, 50 cl, 6 %
Train Station The Hoppy Bunny, 1304, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 4,5 %
Wisby Påsköl, 1390, Sverige, 18,80 kr, 33 cl, 6 %

1 APRIL SMÅ PARTIER
T5
All In/De Molen OkiDoki IPA, 11832, Sverige/Nederländerna, 34 kr, 33 cl, 6,9 % - 9000 st
Baladin NazionAle, 11822, Italien, 79,50 kr, 75 cl, 6,5 % - 3840 st
De Ranke XX Bitter, 11832, Belgien, 65 kr, 75 cl, 6,2 % - 3360 st
Dupont Moinette Biologique, 11843, Belgien, 66 kr, 75 cl, 7,5 % - 3168 st
Djävlebryg Dark Beast, 11811, Danmark, 29,90 kr, 33 cl, 6,5 % - 12960 st
Epic Hop Zombie, 11036, Nya Zeeland, 54,90 kr, 50 cl, 8,5 % - 6000 st
Gouden Carolus Cuvee Van Der Keizer Blue, 11828, Belgien, 109,30 kr, 75 cl, 11 % - 5000 st
Nynäshamn Dragets Kanal DIPA, 11981, Sverige, 27,50 kr, 25 cl, 8,5 % - 10080 st
Omnipollo/Prairie Potlatch, 11859, Sverige/USA/Belgien, 59,90 kr, 37,5 cl, 7 % - 8000 st
Oppigårds Fatboy Brown, 11823, Sverige, 18,80 kr, 33 cl, 5 % - 25000 st
Smuttynose Durty, 11852, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,4 % - 12000 st

T6
All In/De Molen Empress Strikes Black, 11837, Sverige/Nederländerna, 68,20 kr, 33 cl, 10,2 % - 1680 st
Birrificio del Ducato La Luna Rossa, 11055, Italien, 73,90 kr, 33 cl, 8 %, T6 - 1920 st
Birrificio del Ducato Wedding Rauch, 11038, Italien, 32 kr, 33 cl, 5,4 %, T6 - 7680 st
Djävlebryg Pride of Nekron, 11814, Danmark, 45,90 kr, 33 cl, 10,5 % - 2592 st
Dupont Cervesia, 11899, Belgien, 67,10 kr, 75 cl, 8 % - 1452 st
Great Divide Espresso Oak Aged Yeti Imperial Stout, 11829, USA, 97,30 kr, 65 cl, 9,5 % - 3180 st
Great Divide Old Ruffian Barley Wine, 11807, USA, 80,90 kr, 65 cl, 10,3 % - 2160 st
Ichtegems Grand Cru Cuvée 2011, 11839, Belgien, 64,90 kr, 75 cl, 6,5 % - 2112 st
Schneider Meine Porter Weisse Tap X, 11825, Tyskland, 89,80 kr, 75 cl, 7 % - 1500 st
Smuttynose Imperial Stout, 11881, USA, 79,80 kr, 65 cl, 10,1 % - 1680 st

T7
Boulevard Smokestack Series Reverb Imperial Pilsner, 11937, USA, 139 kr, 75 cl, 7,7 % - 1200 st
Boulevard/Sierra Nevada Terra Incognita, 11053, USA, 159 kr, 75 cl, 8,5 % - 1000 st
Camden Tripel, 11064, Storbritannien, 119 kr, 75 cl, 8,8 % - 270 st
Det Lille Bryggeri 400, 11997, Danmark, 84,90 kr, 33 cl, 10,2 % - 760 st
Emelisse White Label Barley Wine Buffalo Trace Barrel Aged, 11076, Nederländerna, 39,90 kr, 33 cl, 12 % - 1800 st
Funkwerks Saison, 11982, USA, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1000 st
Grassroots Arctic Saison, 11830, USA, 169,70 kr, 75 cl, 6 % - 600** st
La Trappe Jubilaris XXV, 11867, 79,50 kr, 75 cl, 6 % - 1344 st
Mikkeller/Three Floyds Blå Spögelse, 11854, Danmark/USA/Belgien, 174 kr, 75 cl, 7,7 % - 1020 st
Sierra Nevada Double Dubbel, 11841, USA, 110,50 kr, 75 cl, 10,5 % - 1080 st
Stronzo Cognac Badger, 11998, Danmark, 149,50 kr, 33 cl, 18,5 % - 144 st

2 MAJ SMÅ PARTIER
T5
Amager/Against The Grain The Great Big Kentucky Sausage Fest, 11817, Danmark, 51,90 kr, 50 cl, 7,7 %, T5 - 8400 st
Caracole Troublette Bio, 11850, Belgien, 25,50 kr, 33 cl, 5,5 % - 5184 st
Drie Fonteinen Golden Doesjel, 11030, Belgien, 89,90 kr, 37,5 cl, 6 % - 4008 st
Glazen Toren Lentebier, 11846, Belgien, 79,50 kr, 75 cl, 9 % - 2880 st
Grebbestad Lunator 2014, 11623, Sverige, 27,90 kr, 33 cl, 7,9 % - 15000 st
Green Flash Barley Wine 2013, 11993, USA, 110,50 kr, 65 cl, 10,9 % - 3360 st
Lagunitas Sucks, 11691, USA, 28,90 kr, 35,5 cl, 7,9 % - 21600 st
Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2014, 11992, Danmark/Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 4,6 % - 45000 st
S:t Eriks Caspers Yolle Schwarz, 11042, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 5,1 % - 6000 st
Sigtuna/Shepherd Neame Barley Wine 2014, 11999, Sverige, 69,90 kr, 33 cl, 10 % - 4500 st

T6
Boulevard Smokestack Series Bourbon Barrel Quad, 11056, USA, 75 cl, 11,8 %
Hornbeer Happy Hoppy Viking, 11033, Danmark, 50 cl, 9,2 %
Lost Abbey Serpents Stout, 11985, USA, 75 cl, 11 %
OWA Ume Lambic, 11610, Japan/Belgien, 108,60 kr, 37,5 cl, 5,2 % - 1600 st
Siren/Grassroots/Mikkeller Whiskey Sour, 11851, Storbritannien, 49,90 kr, 33 cl, 10,2 % - 3000 st

T7
Brewdog Abstrakt 15, 11631, Storbritannien, 37,5 cl, 12,8 %
Freigeist Abraxxxas, 92008, Tyskland, 33 cl, 6 %
Freigeist Hoppeditz, 92019, Tyskland, 33 cl, 7,5 %
Funkwerks Tropic King, 11640, USA, 75 cl, 8 %
Green Flash Trippel, 91804, USA, 59,90 kr, 65 cl, 9,7 % - 2040 st
Omnipollo Hypnopompa Grönstedts Cognac BA, Sverige/Nederländerna, 69 kr, 33 cl, 11 % - 1512 st
Saison Dupont Dry-Hopping, 11680, Belgien, 42 kr, 37,5 cl, 6,5 % - 1224 st
Uinta Anniversary Barley Wine, 11705, USA, 35,5 cl, 10,4 %
Uinta Dubhe Imperial Black IPA, 11733, USA, 35,5 cl, 9,2 %

2 JUNI FAST SORTIMENTET
Backyard Brew Bomble Bee 17, 1458, Sverige, 33 cl
Brutal Brewing A New Hop-e, 1456, Sverige, 33 cl
Camden Town Pale Ale, 1441, Storbritannien, 33 cl, 4 %
Estrella Galicia, 1452, Spanien, 33 cl
Femkommatvåan, 1625, Sverige, 33 cl
Founder's Centennial, 11006, USA, 21,90 kr*, 35,5 cl (burk), 7,2 %
Früh Kölsch, 1461, Tyskland, 50 cl, 4,8 %
Hofbräu Mixpack, 1489, Tyskland, 200 cl
La Trappe Puur, 11803, Nederländerna, 33 cl
Melleruds Utmärkta Pilsner, 1253, Sverige, 33 cl
Mohawk Brown Is The New Brown, 1422, Sverige, 33 cl
Nils Oscar Belgo Pale Ale, 1424, Sverige, 33 cl
Palma Louca, 1262, Brasilien, 35,5 cl

2 JUNI SMÅ PARTIER
T5
All In Hype IPA, 11409, Sverige/Danmark, 33 cl
Amager Frog Hops To Amager, 11818, Danmark, 50 cl, 8 %
Beavertown Bloddy 'Ell, 11983, Storbritannien, 33 cl, 7,4 %
Dugges Bärliner, 11401, Sverige, 33 cl
Founder's Imperial Stout, 11986, USA, 34,90 kr, 35,5 cl, 10,5 % - 10080 st
Innis & Gunn Whisky Trail, 11418, Storbritannien, 33 cl
Omnipollo Fatamorgana, 11402, Sverige/USA, 99 kr, 65 cl, 8 % - 10008 st
La Rulles Estivale, 11842, Belgien, 60 kr, 75 cl, 5,2 % - 3300 st
Sierra Nevada Bigfoot 2014, 11987, USA, 35,5 cl, 9,6 %
Sierra Nevada Ruthless Rye, 11988, USA, 35,5 cl, 6,6 %
Siren/Grassroots/Mikkeller, 11826, Storbritannien, 39,90 kr, 33 cl, 9,1 % - 12000 st
St Sylvestre Bière Nouvelle, 11714, Frankrike, 75 cl, 8 %
To Øl Sort Mælk, Danmark/Storbritannien, 84 kr, 33 cl, 13,1 % - 4020 st
Victory Helios Ale, 11856, USA, 65 cl, 7,5 %
Victory White Monkey, 11991, USA, 75 cl, 9,5 %

T6
Hantverksbryggeriet Baronen 2012, 92021, Sverige, 59 kr, 33 cl, 10 % - 3000 st
Mikkeller Beer Geek BreAKfast, Danmark/USA, 149 kr, 65 cl, 7,5 % - 2508 st
Port Brewing Hop 15, 92039, USA, 65 cl, 10 %
Port Brewing Shark Attack, 92032, USA, 65 cl, 9,5 %
S:t Eriks & Thornbridge English IPA, 11989, Sverige, 33 cl, 7,4 %
Uinta Sea Legs Baltic Porter, 91815, USA, 75 cl, 8 %

T7
De Ranke Cuvee De Ranke, 11813, Belgien, 86 kr, 75 cl, 7 % - 672 st
De Ranke XXX Bitter, 92040, Belgien, 89 kr, 75 cl, 6 % - 672 st
Mikkeller Spontanbeetroot, Danmark/Belgien, 99 kr, 37,5 cl, 7,7 % - 1200 st (kan ev. komma i augusti istället)
Omnipollo/Stillwater Schiuma Party, Sverige/USA/Nederländerna, 54,90 kr, 33 cl, 6,8 % - 1512 st
Stone Old Guardian 2014, 11990, USA, 65 cl, 11,3 %
Uinta Tinder Rauchbier, 92028, USA, 75 cl, 6,5 %

*Exkl. pant

**Grassroots Saison skjöts upp från mars till april men några flaskor verkar ha sålts i mars ändå. Det bör alltså finnas färre än 600 flaskor kvar.

Källa: Systembolaget samt vissa uppgifter direkt från respektive importör

Stockholmskrogen Man in the Moon öppnade 1994 och firar därmed 20-årsjubileum i år. Det firas med pompa och ståt på fredag med 14 jubileumsöl, Sverigepremiärer på ett gäng andra öl, gamla favoriter på matmenyn och bryggarmingel. Ikväll bjöd de in ett gäng bloggare för att förhandstesta några av jubileumsölen som serveras på fat på fredag.

Brekeriet, CAP, Eskilstuna, Dugges, Stronzo, Mikkeller, Beer Here, Nynäshamn, Nögne Ö, Beerbliotek, Ängö och Amager har alla bryggt för jubileet och sammanlagt finns det 14 olika öl (se lista längst ner). Alla dessa kommer att serveras på fat nu på fredag (21/3) vid Man in the Moons 20-årsjubileum. Då kommer det även vara Sverigepremiär för 6-7 än så länge hemliga fatöl som aldrig serverats i Sverige förut samt ett gäng nya öl på flaska. Under kvällen kommer det även vara ett stort utrymme särskilt inrett för mingel där flera av bryggarna från ovanstående bryggerier, eller i vissa fall representanter från deras svenska importörer, kommer att finnas på plats från kl 18 tillsammans med andra glada firare. Själva firandet börjar dock redan kl 16.

Tidigare ikväll var vi några som fick komma förbi på en försmak på sex av deras jubileumsöl. Först ut var Månens Celebration Pale Ale från Eskilstuna som tyvärr stod ut åt fel håll med diacetyl och överlag en något oren smak. Nästa öl stod minst sagt också ut, men på ett helt annat sätt. Brekeriets saison Xiyar är nämligen brygd med gurka och det slog minst sagt igenom i smaken med påtagliga toner av gurkskal, vilket tillsammans med ölets kryddiga toner gjorde för en uppfriskande upplevelse.

Vi fick även smaka på Brekeriets andra öl till jubileet, nämligen Rubus som bryggts med björnbär. Enligt Eryo och Daniel på Man in the Moon var det mer bär per liter än i Cassis, men på grund av att björnbär inte ger ifrån sig lika mycket smak gavs inte samma intensiva bärighet till ölet. Istället en lätt, frisk och mycket snyggt rödrosa, klar öl med försiktiga men goda bärtoner och mild syrlighet.

En av de bästa ölen av de som vi fick prova var Beerblioteks DIPA enbart humlad med sorter från Oceanien. En (medvetet) mycket låg beska men med massor av humlesmak som gav fruktiga toner och en touch av eucalyptus. Allt detta på en rund grund med kaksmak. CAP å sin sida hade gjort ett starkare brown ale med vanilj. Låter det som Sigtuna Vanilla Syndrome? På pappret kanske, men inte i smaken, som var rejält rostad, på gränsen mot att man snarare skulle vilja kalla det för en stout, och med milda vaniljtoner som mjukade upp ölen utan att göra den vaniljsliskig.

Sist ut var ett av Stronzos märkligare öl hittills. En imperial stout med fikon, russin, plommon och dadlar. Som alla flamberats i Ron Zacapa. Ölen har därefter lagrats på portvinsfat i närmare ett halvår för att ytterligare späda på fruktigheten. Utöver en djup fruktighet fanns också fina toner av choklad, vanilj och liiite rom samt en för ölen passande sötma. Excentrisk men lyckad öl.

På fredag kommer dessa och övriga jubileumsöl finnas på fat på Man in the Moon. Vissa finns det väldigt lite av, såsom Nynäshamns öl som det finns 15 liter vardera av, medan det finns lite större mängder av andra. Vissa öl beräknar de ha kvar åtminstone fram till påsk. Kvällen till ära har de också tagit fram några av sina klassiker från svunna menyer, bland annat en romkaka.

Vi ses i minglet på fredag!

Alla 14 jubileumsölen är:
Brekeriet Man in the Moon Xiyar - gurksaison jäst med 100 % brettanomyces, 5 %
Brekeriet Man in the Moon Rubus - björnbärsöl jäst med 100 % brettanomyces, 5,4 %
Nögne Ö Man in the Moon Anniversary Barrel Aged Imperial Brown Ale - 10 %
Amager Bourbon IPA - humlad med chinook, amarillo, cascade, simcoe och sorachi ace, brygd med ekflisor som dragit it Bulleit Bourbon Frontier Whiskey - 6,5 %
Stronzo Man in the Moon 20th Anniversary Imperial Stout - brygd med romflamberade fikon, russin, plommon och dadlar, lagrad 5 månader på portvinsfat - 9 %
Eskilstuna Ölkultur Månens Celebration Pale Ale - specialvariant av den vanliga Månens Pale Ale, 5,4 %
Beer Here Man in the Moon Eclipse Pils - humlad med amarillo och tettnanger, 4,6 %
Beerbliotek Man in the Moon Double IPA - humlad med waimea, galaxy, motueka och pacific jade, 8,5 %
CAP Man in the Moon Vanilla Double Brown - 8 %
Nynäshamn Man in the Moon Ekfatslagrad Dragets Kanal Dubbel IPA - 8,5 %
Nynäshamn Man in the Moon Ekfatslagrad Bötet Barley Wine - 9,1 %
Dugges Månens Amber Ale - 5,5 %
Ängö Månens Citrus Weisse - humlad med hallertau och amarillo samt kryddad med limeskal, 5,2 %
Mikkeller Black Moon - imperial stout lagrad 8 månader på bourbonfat, 10 %

Prairie Artisan Ales från Oklahoma är ett av de senaste stjärnskotten inom den amerikanska ölkulturen och har med öl som Prairie Hop och Prairie Bomb tagit öldrickarna med storm. Deras öl börjar nu smått dyka upp alltmer i Skandinavien vilket vi uppmärksammar med en recension på ett av deras flaggskep, en saison med det enkla namnet Prairie Ale.

Den europeiska versionen av deras samarbetsöl Potlatch som gjordes med Omnipollo har redan dykt upp på svenska krogar och infinner sig strax också på Systembolaget. I helgen har man kunnat dricka Prairie Hop på nyöppnade Mikkeller Bar Stockholm och i maj kommer de till Copenhagen Beer Celebration, då de också passar på att göra en samarbetsbrygd med Amager. Prairie Ale plockade jag upp Kihoskh i Köpenhamn och det var något jag inte skulle behöva ångra.

Med pilsner- och vetemalt, veteflingor, socker och Saazhumle svävar den inte ut vad gäller malt och humle. På jästsidan har man däremot gjort det lite mer spännande genom att använda vinjäst och brettanomyces utöver den vanliga överjäsande saccharomyces cerevisae.

Den är väldigt pigg i både doft och smak på ett sätt som gör att man bara blir glad av att dricka den. Basen påminner om ett gott ljust surdegsbröd och det finns tydliga toner av citronpaj, ananas, blomster och hö tillsammans med en lätt funkighet och ett uns pepprighet. Fulländad kropp som passar smakintensiteten perfekt!

Jag saknar egentligen väldigt lite i denna öl. Smakdjupet finns där samtidigt som det är lättdrucket och alla smaker sitter där de ska utan snedsteg. Möjligen kan man invända mot alkoholhalten som känns en aning hög på 8,2 %. Eller så är det som är hemligheten?

Carlo Grottaert från De Struise

Igår dök Carlo Grottaert och svenske Tomas Danko från De Struise upp på O'Connors i Uppsala för att leda en mycket trevlig beer makers dinner. Den utsålda middagen hade lockat omkring 30 personer som fick njuta av tre rätter och fem utsökta öl.

Snarare än ett föreläsningsupplägg på middagen inledde Carlo med en kort presentation innan maten kom in på bordet och under själva middagen samt mellan rätterna gick istället han och Danko runt mellan borden och pratade. Ett utmärkt upplägg som gav folk tid att prata med varandra och samtidigt få ställa just sina frågor om Struise. Personligt och gemytligt.

Själva maten var av enklare karaktär, med en bruschetta med körsbärstomater, mozzarella och basilikat till förrätt, en välgrillad och fin entrecote med pommes frites, bearnaisesås och rödvinssås till varmrätt och en chokladtryffel samt en liten bit blåmögelost med någon sorts inlagda russin till efterrätt. Sett till priset för middagen fick man ändå ganska mycket för pengarna, men jag hade gärna betalat lite mer och fått lite bättre mat till ölen.

Ölen gick nämligen inte av för hackor på något vis. Inledningsvis fick vi ett glas Weltkrieg, en öl som syrats med lactobacillus, lagrats på vinfat och matats med körsbär. Dess syrlighet och bärsmak gifte sig utmärkt med tomaterna och deras syrlighet. Däremot stördes kombon lite av sötman från balsamicoreduktionen (?) som ringlats över bruschettan.

Till varmrätten serverades både Elliott Brew och Imperialist, där den senare blev min klara vinnare. Denna imperial pilsner med tydliga inslag av kontinental humle passade alldeles utmärkt till köttbiten där dess kryddiga toner smälte in på ett vackert vis medan det var kraftfullt nog att stå upp mot köttsmaken. Ett utmärkt exempel på hur man inte måste gå den enkla vägen med karamelliserade smaker i ölet för att det ska passa med grillat. Elliott Brew var lite för söt och tung för att komma köttet till mötes.

Pannepot Reserva, som lagrats dryga året på vinfat, och Black Berry Albert fick avsluta och när det fantastiska ölet Black Berry Albert inte är kvällens bästa öl säger det en del om kvaliteten på ölen som serverades. Pannepot Reserva var nämligen helt outstanding och dessutom den bästa matchen till både tryffeln och osten.

Sammantaget en riktig trevlig kväll med fantastisk öl och gott snack. Mer sånt i Uppsala, tack.

Brooklyn Black Chocolate Stout är en typiskt bra öl att testa att lagra. En bra öl i en lagringsbar stil och med lågt pris som dessutom släpps på Systembolaget varje år. Men mår den verkligen bra av lagring? När når den toppen? Jag har testat mig igenom de fem senaste årgångarna för att försöka hitta de svaren.

Det visade sig bli en väldigt intressant provning med större skillnader än väntat mellan årgångarna. Jag har tidigare testat tre olika årgångar samtidigt och även testat enskilda äldre flaskor vid andra tillfällen.

Låt oss börja framifrån, med denna vinters utgåva som släpptes på Systembolaget i februarisläppet. Här finner man en mild bärighet med karaktär av smultron som glider över i en tilltagande smak av kaffe och dämpat rostad smak. Det är visst tryck i ölen men det kan nog ändå anses som en någorlunda snäll imperial stout, även om man känner att den är lite ung.

Den ett år gamla flaskan bjuder på en större men något mer diffus bärighet och fortfarande ganska kraftiga kaffetoner men är betydligt mjukare i smaken. Den har plockat upp en trevlig ton av belgisk choklad men också en liten klorton som stör. Sammantaget en positivt utveckling.

Min flaska från 2011/2012 hade, som ni kan se på bilden, inte den bästa fyllningsgraden. Om detta hade något med saken att göra vet jag inte, men den upplevdes ha en viss pappsmak. Dessutom trängde alkoholen fram mycket tydligare än i de fyra andra årgångarna. Av de fem provade flaskorna var denna klart sämst.

I utgåvan 10/11 är smakerna på rätt plats igen, även här med en bärig ton och en viss kaffeton samt en ganska skarp chokladton. Den har en trevlig bitterhet, på samma sätt som i en chokladkaka med hög kakaohalt.

Den äldsta flaskan visar upp tydliga spår av ålder med toner torkad frukt och lätta drag åt madeirahållet. Dessutom är det den enda som jag upplevde som svagt rökig. Därtill har den en härligt mjuk chokladsmak, inga kaffetoner alls och en liten, liten syrlighet.

Av dessa fem flaskor tyckte jag att den näst äldsta var bäst, dock i ganska jämn kamp med den äldsta och den näst yngsta. En peak efter tre års lagring alltså. Skillnaden mellan flaskorna kändes också väldigt olinjär, vilket till viss del gick emot mina förväntningar, men det kan förstås också ha att göra med variationer mellan de olika årgångarna.

Systembolaget har börjat varva upp lite på cidersidan med lanseringar av lite riktiga cidrar i både fasta och exklusiva sortimentet. Det uppmärksammar jag med några inlägg om dessa varianter och först ut är de två cidrar från franska Domaine de Kervéguen som släpptes som exklusiv nyhet i februari.

Båda dessa flaskor gick på 105,70 kr styck, vilket förstås är ett pris som skapar vissa förväntningar. De har båda jästs med vild jäst och lagrats ett halvår på rödvinsfat samt att båda är gjorda på must från samma äppelsorter.

Brut går in på 6 % och är väldigt torr i smaken med milda fruktiga äppeltoner och väldigt lätta drag av fat och nyslaget gräs. Den har en ganska murrig, närmast jordig funkig ton dock utan alltför stor syra. Cuvee du Paysan är en procent starkare och något lite fylligare i smaken, men även den mycket torr. Samma murriga, funkiga ton och samma milda syrlighet. Återigen rätt så mild i sin fruktighet, där den har vissa drag åt citrus tillsammans med äppeltonerna.

Tyvärr känns båda dessa en aning tunna i smaken, i brist på bättre ord. Jag hade önskat mig en smak som fyller ut kostymen lite mer alternativt är något friskare. Det här blev varken eller och till det priset lämnar det mig med en viss besvikelse även om det i grunden är helt godkända cidrar.

Lördagens upplaga av Linköping Beer Expo, det femte i ordningen, håller jag som den bästa av de fyra jag har varit på. Stämningen var på topp, biljetterna slutsålda, solen sken inom genom fönstren på Brigaden och den goda ölen var det gott om.

Att slå mellanåret 2012 var kanske inte så svårt, då man hade stora problem med trängsel och toalettbrist i en tillfällig lokal. Både 2011 och 2013 var däremot toppfestivaler men jag håller ändå årets upplaga som snäppet vassare.

Trots att det var slutsålt med 1200 besökare på både eftermiddags- och kvällspasset blev det aldrig jobbigt trångt. Visst blev det kö vid flera montrar och på sina håll blev det lite varmt, men man behövde aldrig vässa armbågarna för att komma fram. Toaletterna upplevde jag aldrig några längre köer till. Kranar för glasskölj och dricksvatten fanns på strategiskt bra ställen. Ölen var bra och både utställare och gäster var på topphumör. För att inte tala om ett digert provningsschema. Upplagt för succé och det blev det också.

De nya göteborgska stjärnskotten Beerbliotek, Electric Nurse och All In Brewing fanns alla på plats och stod för några av festivalens allra bästa svenska öl i form av den mjuka och krämiga Beerbliotek Mocha Latte Stout, den smakrika och snygga Electric Nurse Imperial Stout och den härligt fruktiga All In Halvnelson DIPA.

Belgoklubben ställde ut med allsköns belgare med höjdpunkter som Cantillon Geuze och Fantome Saison på den ordinarie listan, men det var inte nog där. Skrubbe hade plockat med sig några bonusöverraskningar också, bland annat flera varianter och årgångar ur Cantillons Lou Pepe-serie och en Cuvee van der Keizer Blå från 2005, som plockades fram lite då och då. Jag lyckades missa alla dessa godbitar men lika glad var jag för det. Trevligt initiativ av Skrubbe och ett av många små guldkorn.

Inne i den stora salen hade skåningarna (Constant Companion, Malmö Brygghus, Brekeriet) och danskarna (Elixir) formerat sig i en L-form och med idel bra öl. Brekeriet hade sin första riktiga suröl, Blondette, med sig och visade återigen att de vet vad de sysslar med. Otroligt snyggt balanserad och med stor smakrikedom. Malmö briljerade framförallt med sina humledrivna öl, bland annat den nya Automatic Pale Ale, medan Constant Companion gjorde mässpremiär med fantastiska produkter som Ritterguts Gose, De Cam Framboise Lambiek och den rätt udda lambicserien från OWA. Suröl som luktar morotskaka, kan det vara något?

Nils Oscar höll också till här och med sig en ny öl, en APA, som än så länge bara var på experimentstadiet. Medan den var tekniskt mycket välgjord saknade den lite fruktighet. Avsikten med att ställa ut med ett fat var också att få feedback så kanske slipar de till humleprofilen sen. De pratade gärna om sin kommande utbyggning av bryggeriet som också kommer leda till att de kommer att kunna släppa lite nya produkter igen, efter en längre period då produktutvecklingen släpat efter något på grund av kapacitetsbrist.

Visst fanns det några mindre punkter som kunde ha varit bättre ändå. Till exempel verkade inte matutbudet vara det bästa och lokalerna var inte helt lättnavigerade (dock var skyltningen till toaletter och sköljstationer berömvärt tydlig). Hur mycket de kan påverka det till nästa år är oklart då mycket sådant nog ligger utanför arrangörernas makt. Ändå vill jag gratulera mässgeneral Richard Lindblad och alla andra som arbetade med festivalen till det mesta lyckade Beer Expo hittills.

Jag ska också passa på att rekommendera ytterligare läsning och framförallt bildtittning från festivalen hos Helbergs Humle och Lindh Craft Beer.