Den enda receptskillnaden mellan 01 och 02 är jäststammarna som använts. Det är de populära sorterna US-05 respektive S-04, alltså en amerikansk respektive en engelsk alejäst. I övrigt är de identiska i receptet och bryggda med pilsner-, crystal- och vetemalt samt humlesorterna Northern Brewer och Amarillo. Tanken är att ta fram en lättdrucken pale ale som går hem hos Umeås öldrickare.
01 är helt klar trots att den är ofiltrerad. Grundsmaken är ren och okomplicerad, ett typiskt drag hos US-05. Där finns drag av bröd, honung och kakor men det är också en lätt kropp utan någon vidare sötma. Humletonerna är milda och man känner igen Amarillo med fruktiga och lite bäriga inslag. Efterbeskan är mild och något kort. Sammanfattat är det en mycket lättdrucken och något försiktig pale ale med rena smaker.
02 är disig och ser därför lite mörkare ut än sin bror. Doften är tydligt fruktig med typiska marmeladtoastsmaker från jäsningen. Liksom i 01 har jästen satt sin karaktäristiska prägel på ölet. För en erfaren ölprovare eller hembryggare vore det inte några problem att gissa sig fram till vilka jästsorter som använts i dessa två öl.
Humlen samspelar med de fruktiga tonerna från jästen på ett trevligt sätt i 02 och det höjer den ett snäpp från 01. Beskan känns också en aning starkare. Utan felsmaker och ett hyfsat grundrecept är det en bra grund att jobba vidare, vilket Darren och Leif förstås också kommer göra. Till nästa bryggning är tanken att lägga till carapilsmalt för att få en fylligare kropp samt att öka på humlemängden rejält. Därefter kan det bli aktuellt med vattenbehandling av Umeås mjuka vatten för att lyfta smakerna ett steg till. De verkar ha ett klart mål om hur ölen ska smaka innan de är nöjda och vettiga idéer om hur de ska nå dit, ett steg i taget.
Jag väljer den här gången att avstå från att ge exakta betyg, men de skulle hamna kring 3,5 av 5 tror jag minsann.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar