Lagringsexperiment: Abbaye Des Rocs Brune

Under en resa till Belgien, Nederländerna och Danmark våren 2010 köpte jag med mig ett gäng öl hem. De flesta är sedan länge urdruckna men några har fått stå till sig i öllagret istället. Turen har nu kommit till det näst sista av dessa, nämligen Abbaye Des Rocs Brune.

Datummärkningen säger 05/06/2012 och eftersom jag köpte den i maj 2010 är den gissningsvis flasktappad i juni 2009. Närmare fem år gammal alltså. Med lite ljus mot flaskan ser man en massiv och ganska lös bottensats som är något oroande. Då har ändå flaskan stått till i en sval källare i 3,5 år. När kapsylen åker av växer skummet också till i flaskan och man kan se hur jästflingorna följer med kolsyran upp genom vätskan.

Kommer ni ihåg de små vätskefyllda glaskupolerna man hade som barn med ett litet vinterlandskap i och som man kunde skaka på för att virvla upp snöflingor som sedan snöade ner? Efter upphällning påminner ölen väldigt starkt om det och eftersom kolsyran fortsätter att bära med sig "snöflingorna" av jäst uppåt i ölen fortsätter det "snöa". Länge. Efter tio minuter i glaset håller det fortfarande på. Efter en kvart ger jag upp på att vänta och dricker ändå, trots att det ser allt annat än frestande ut.

Doften är faktiskt något återhållsam och vittnar mest om typiska lagrade belgotoner som plommon i madeira, lite papp och dadlar. Smaken är väldigt rund men också något tunn mot avslutningen, åtminstone för en så pass stark öl och jämfört med hur den är färsk. Här finns toner av nougat, en svag pappsmak och tydliga drag av plommon i madeira, dadlar och ljust muscovadosocker. Det är nästan lite knäckigt och en aning sött, men också med en liten tillstymmelse av syrlighet som i total avsaknad av beska gör ett bra jobb med att balansera ölen.

En smakmässigt om än inte visuellt mycket lättdrucken och god öl som visar sig utvecklas på ett trevligt sätt även om det är synd att smaken tunnat ur lite väl. Pappsmaken kanske skrämmer en del men jag tyckte den var så pass i skymundan bland alla goda smaker att den inte riktigt störde ändå. Jag tror den vinner som mest på något kortare lagring. Och kanske upphällning genom ett kaffefilter.