Lost Abbey Ultimate Box Set

Lost Abbey är ganska unga i ölvärlden men har släppt ett av de kanske dyraste mixpacken någonsin. The Ultimate Box Set innehåller ett dussin öl som alla gjorts till en varsin låt, alla med koppling till himmelen, helvetet eller djävulen. Den har endast sålts vid speciella tillfällen och då för ungefär 3000 kr.

Alla öl i boxen är ekfatslagrade blandningar av öl som Lost Abbey brygger återkommande. De flesta har också brettanomyces och/eller syraproducerande baggar tillsatta och många av dem innehåller också frukt, bär eller någon annan specialingrediens. Under 2012 släpptes en i månaden på bryggeriets pub i San Marcos. Genom ett lotteri fick man sedan möjlighet att köpa den handgjorda boxen som förutom de 12 ölen också innehåller etikettillustrationerna i större tryck och lite annat lullull. Senare såldes även några boxar på eventet Sour & Bitter i Köpenhamn i våras och det är en av dessa jag nu har varit med och provat.

Exakt vad varje öl är för någonting är inte helt klart då den info som florerar på nätet inte är densamma som följer med boxen. Jag reserverar mig därför för eventuella fel här.

Track #1 - Runnin' with the Devil (Van Halen)
En brown ale som legat på rödvinsfat med röda druvor (cabernet sauvignon) och brett. Inte helt olik en kriek och smakar nästan mer körsbär än vindruva. Något syrlig från druvorna, lätt funk från bretten och sammantaget en trevlig men knappast kioskvältande öl.

Track #2 - Stairway to Heaven (Led Zeppelin)
En 60/20/20-blandning av bourbonlagrade Angel's Share, Cuvee de Tomme och Project X med lite persika i. En tung rackare men utan spritighet. Bourbontonerna börjar hitta fram efter en stund i glaset, men framförallt smakar det som ett riktigt bra barley wine som sedan går över i surölens toner av körsbär, ättika och mandelmassa för att avsluta med en halsbrännande syra.

Track #3 - Hell's Bells (AC/DC)
En blandning av Mellow Yellow och Phunky Duck med brett, helt utan fruktillsatser. Mycket trevlig "lambic" som påminner en hel del om Drie Fonteinens geuzevarianter med lite jordigare drag och lätta svaveltoner bakom syra och äppeltoner. Snyggt, gott.

Track #4 - Sympathy for the Devil (Rolling Stones)
Hot Rocks Lager blandad med antingen Older Viscosity eller en del av basen till Veritas 009. Mycket grankåda i smaken tillsammans med starka, jordiga toner av brett. Smakerna går inte riktigt ihop och det är nog den enda ölen i lådan som jag inte gillade alls.

Track #5 - Shout at the Devil (Mötley Crüe)
Oklart om det är Framboise de Amorosa och Red Poppy i en blend eller om det är andra basöl med körsbär och hallon. Återigen skiljer sig nämligen infon åt. Oavsett en rejält bärig arom och utan tvekan en av de bättre ölen i lådan, även om syran blir lite väl stark i min mening.

Track #6 - Highway to Hell (AC/DC)
En av de mest uttjatade låtarna men en av de bästa ölen i lådan. Något av en omvänd variant av Deliverance, som är en blandning av Brandy Angel's Share och Bourbon Serpent's Stout. Det här är istället Bourbon Angel's Share och Brandy Serpent's Stout. Det är också väldigt likt Deliverance på alla sätt. Det hade varit intressant (och sjukt nördigt) att prova dem bredvid varandra.

Track #7 - Devil Inside (INXS)
En ljus, sur basöl som fått körsbär, hallon samt apelsin- och mandarinskal tillsatt. Apelsinen känns knappt alls medan bären är desto tydligare. Skillnaden i grundöl gör den dock tydligt annorlunda mot Track #5, som jag tyckte var 2-3 snäpp godare. Här saknas nämligen det fina samspelet mellan bärigheten och grundölet.

Track #8 - The Number of the Beast (Iron Maiden)
Bourbonlagrad Judgement Day med kanel och chili. Låter på papperet inte helt olikt Mayan Apocalypse men är i verkligheten betydligt bättre. Fatlagringen ger sköna vaniljtoner som spelar oerhört snyggt mot kanelen. Chilin känns inte alls, vilket bara är en fördel i min bok. Vanilj, kanel och fruktighet gör att jag associerar väldigt starkt till en av mina favoritefterrätter, nämligen äppelpaj med kanel och vaniljsås. Supergott!

Track #9 - Knockin' on Heaven's Door (Guns n' Roses)
Som en hyllning till Guns n' Roses cover på Dylans gamla dänga har Lost Abbey kryddat sin Cuvee de Tomme med lite svarta vinbär och brettanomyces. En upphottad variant med betydligt mindre toner av vinäger och ättika än den vanliga Cuvee de Tomme. Vinbären är inte helt tydliga i sig men bidrar till en större och komplexare fruktighet. Bretten tycker jag inte riiiiktigt passar in, men resultatet är ändå riktigt bra.

Track #10 - Bat Out of Hell (Meatloaf)
Bourbonlagrad Serpent's Stout med kakao- och kaffebönor. Just kaffebönorna är också de som slår igenom allra mest medan kakaon lurar längre ner i bakgrunden. Dessutom något av en chililiknande smak som slår igenom i många kaffeöl. Riktigt bra men i jämförelse med #6 står den sig slätt.

Track #11 - Devil Went Down to Georgia (Charlie Daniel)
Bourbonfatlagrad Angel's Share med persika, svart te och brettanomyces. En av de ihopkok som jag kände mig mest skeptisk till inför provningen men som visade sig vara en av de mest intressanta. Frukten och teet ger en jättehärlig rondör till ölet och härligt lena, fruktiga inslag som går över i en torr avslutning. Medan man definitivt känner igen basölet har det fått nya nyanser som gör det till något nytt på så många sätt. Häftigt och gott!

Track #12 - Heaven and Hell (Black Sabbath)
En av mina favoritlåtar på "skivan" är en blandning av Gift of the Magi, Avant Garde och en basöl för en suröl som legat på fat och blivit en riktigt trevlig ljus suröl med en stor men mjuk syra och härliga fruktiga och citrusliknande drag.

Track #13 (Bonus Track) - Message In A Bottle (The Police)
En unik barley wine lagrad på cognacsfat med körsbär och apelsinskal. Tyvärr en av de tristare ölen i samlingen med dova fruktiga drag, råsocker och lite kola. Påminner inte så lite om de skotska varianterna på strong ale, men med mer tillbakadragna smaker.

Rent ölmässigt kan man kanske inte påstå att ölen i lådan är prisvärd även om flera av dem är riktigt bra. Däremot skapar Lost Abbey en särskild upplevelse genom konceptet, paketeringen och inte minst alla snygga "omslag"som ritats av Sean Dominguez och med det invägt tycker jag att det hela ändå blev en upplevelse värd priset. Om du får möjligheten att prova en eller flera öl ur lådan, glöm inte att lyssna på den tillhörande musiken under tiden du provar den. På repeat.