Lokalkollen: Tvåpar från Eskilstuna och Onsala

Ett av Sveriges nyaste bryggerier, Onsala Hantverks Bryggeri släppte sina första öl i Systembolagets lokala beställningssortiment för en dryg månad sen. Samtidigt släppte det lokala beställningssortimentets meste bryggeri, Eskilstuna Ölkultur, också två nya öl. Nytt mot gammalt i gamet alltså. Portersteken har testat.

Onsalas särskrivning i namnet bådar inte gott i mina ögon. Kopplingen till den gamle kaparen Lars Gathenhielm är däremot lite mer spännande och om inte annat lockar det drickaren att ge sig själv en liten historielektion. Ölen som jag fått tag på heter Constantia Blond och Revange Brown.

Constantia hamnar genomgrumlig i glaset trots (någorlunda) försiktig hantering av flaskorna. Det ser inte speciellt inbjudande ut och tyvärr är inte doften mycket bättre. Det doftar nämligen klockrent av olivspad. Jag tog till och med fram en burk oliver och jämförde dofterna, mycket lika. Det finns också malttoner uppblandat med olivspadet och dessa tar lite mer plats i smaken, men trots att jag gillar älskar oliver är det vasken som väntar.

Revange håller sig som tur är utanför olivburken och levererar en hygglig doft med framförallt milt rostade toner med drag av kakao. Smaken ligger något tunt i munnen, visserligen utan att bli direkt vattnig. Något fruktig toner spelar mot det rostade, samtidigt känns den inte helt ren i smakerna utan att jag kan sätta fingret på vad det är. Får känslan av en lite oslipad bryggning och jag inser ganska snabbt att det inte är något jag är sugen på att klämma i mig 50 cl av.

Eskilstunas nytillskott är dels Vinterale och dels Belgisk IPA och är deras vinteröl för den här säsongen. Passande nog testade jag dessa när vinterns första snöfall drog in över Uppsala. Vinterale påminner till viss del om Oppigårds Winter Ale med mellanmörk färg, en del lätt rostade smaker och toppad med en hyfsad dos amerikansk humle. Medan Oppigårds ställning på toppen av vinterölen är svår att rubba på i min bok klarar sig Eskilstunas tolkning riktigt bra.

Belgisk IPA är ännu bättre, där nyckelordet är just belgisk. Diverse frukttoner från jäsningen spelar förstafiol och ger de friska humlesmakerna står konkurrens om utrymmet. De sju procenten alkohol är närmast omärkbara och ölet rinner ner med ungefär samma motstånd som en sjyst pilsner under en varm sommardag.

Medan flest kanske inte alltid är bäst visar Eskilstuna att gammal är äldst.