Poppels har fått mycket god uppmärksamhet sedan starten i slutet av 2012. Två av de senaste tilläggen i ölportföljen är en belgisk witbier och en ny APA som tagits fram tillsammans med Velour by Nostalgi. Tyvärr levde inte ölen upp till mina förväntningar.
Velour by Nostalgi kunde ha varit en trevlig american pale ale med drag av grapefrukt och persika samt en trevlig beska. Tyvärr finns känns den oren med en smått plastig smak, som gör att jag ger upp efter några klunkar.
Inte heller Belgisk Wit känns helt ren med lättare inslag av brett. Wit är dock en stil där lite inslag av brett kan fungera och i det här fallet är det inte störande. Däremot är ölet lite för tunt och närmast vattnigt, även för stilen. Smakerna går aldrig riktigt ihop och tillsammans med den för kraftiga kolsyrningen är det ytterligare en öl som får möta vasken efter några klunkar.
Tidigare i sommar testade jag även deras IPA på fat på Akkurat som var mycket trevlig till en början. Efter en stund började en beska som påminner om det vita mellan skalet och fruktköttet på en citrusfrukt att tränga sig fram, vilket tyvärr drog ner helhetsintrycket något.
Poppels hade en lovande start och jag hoppas att de här ölen var en mindre svacka och att de snart hittar formen igen.
Man in the Moon firar 30 år med en storslagen ölfest
6 timmar sedan
Köpte själv Poppel Velour, men den var infekterad så jag fick hälla ut den tyvärr. Vågar man sig på den igen nångång tro?
SvaraRadera