Mediakoncernen Dalarnas Tidningar (DT) är Dalarnas största mediaföretag och ger ut bland annat Falu Kuriren och Borlänge Tidning. Idag är det premiär för deras nya ölskribent som skriver i helgbilagan Pralin.

Jag är glad och stolt över att kunna säga att jag är den nya ölskribenten. Från och med idag kommer jag ha en halvsida i Pralin med en ölspalt samt några öltips ungefär en gång per månad under hösten och vintern. Pralin ges ut på lördagar tillsammans med Falu Kuriren, Borlänge Tidning och Nya Ludvika Tidning. Jag hoppas också kunna få igenom några idéer för ölrelaterade artiklar utöver spalten, men det återstår att se. En sak i taget. Jag är född och uppvuxen i Dalarna så även om jag numera bor i Uppsala är det riktigt kul att få en ny möjlighet att sprida ölkultur på hemmaplan.

Det är riktigt kul att fler morgontidningar ger utrymme för ölkulturen. Förutom Dalarnas Tidningar har bland annat Borås Tidning, Västerbottenskuriren och Östgöta Correspondenten egna ölskribenter. Dagens Nyheter har också stegvis ökat utrymmet för öl. Skriver din morgontidning om öl? Om inte, maila dem och föreslå att de börjar med det. Har de en ölskribent? Maila dem och berätta att du är glad för det. Det är bara bra att redaktionerna får höra att ölskriverierna uppskattas av läsarna.

Tyvärr tror jag inte att ölspalten i Pralin kommer att gå att läsa online. Den som är nyfiken får lov att köpa tidningen.

Det här är lokalkollen på riktigt. Groundbreaker är bryggd på Slottskällans Bryggeri, mindre än 3 km från min lägenhet. Mer lokalt kan jag inte få tag på just nu. Efter några varv med folköl och uppmärksammade etiketter har nu Train Station bryggt en lager i starkölsstyrka och de har gjort det bra.

Det är lite som att American Dream möter Pilsner Urquell. Mycket humle som släpper ifrån sig både fruktiga och kryddigt gräsiga intryck. Maltigheten är mild men inte underbetonad och levererar en lätt och frisk kropp.

Det finns lite toner av vegetation som gissningsvis kommer av en överdriven humleanvändning i något senare steg i processen. Något störande och det sänker helhetsintrycket på denna lager som annars hade kunna vara riktigt bra.

Jag är glad för att det finns lokala aktörer som trycker ur sig öl som ändå är så här pass bra.

September förnyar det fasta sortimentet rejält, med bland annat ett mixpack från Samuel Adams som, vad jag vet, är det första mixpacket som hamnar i fasta sortimentet. Därtill Omnipollo Leon på storflaska, en uppgraderad variant av Amager Kåååd som går under namnet Modern IPA och så en härlig svart-IPA från Landvetter.

[Namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholhalt, uppskattat antal butiker]
[Mina noteringar]
[Datummärkning]

Sofiero Original
Sverige, 33 cl (burk), 8,40 kr*, 5,2 %, 336 butiker
Tja...det är Sofiero på ny förpackning. Om man inte är ute efter billigast möjliga finns ingen anledning att köpa den.
Bäst före: 12-04-2014

Norrlands Guld Ljus
Sverige, 33 cl (slim can), 9,90 kr*, 4,7 %, 331 butiker
Trist, smaklös, dålig. Köp inte.
Bäst före: 11-08-2014

CBC Classic Lager
Sydafrika, 44 cl, 16,90 kr, 5,1 %, 113 butiker
Tunn, smaklös med en väldigt märklig, men åtminstone svag, bismak. Extremt försiktig humlesmak och mycket mild beska. Om du aldrig druckit öl från Sydafrika och vill bocka av ett nytt land, så visst.
Bäst före: 09-06-2014

Brutal Brewing Sir Taste a Lot Hoppiness
Sverige, 33 cl (burk), 12,90 kr*, 4,5 %, 336 butiker
Ganska bra drag i humlen i doften men med en något unken ton som stör. Smaken blir obalanserad med för mycket humle och för lite malt att bära upp. Helt okej ändå och troligen det bästa alternativet om man vill ha en humlekick på en låg budget.
Bäst före: 12-08-2014


Evil Twin Yellow Cab Lager
Danmark/Skottland, 33 cl, 17,90 kr, 4,8 %, 226 butiker
Småsöt med småkakor och med trevligt fruktiga men inte överdrivna humlesmaker. Väl markerad beska som ligger kvar länge. Riktigt trevlig!
Bäst före: 14-06-2014

Freigeist Ehrenfelder Alt
Tyskland, 33 cl, 19,90 kr, 4,8 %, 69 butiker
Fullständig recension här.
Bäst före: 26-04-2014 

Samuel Adams Variety Pack
USA, 142 cl, 79,60 kr, 164 butiker
Ett intressant mixpack på så sätt att det har ett lågt pris och med öl som är väldigt nybörjarvänliga. Perfekt gåva eller tips till den som vill börja upptäcka ölvärlden, och ett skönt pack att dra med sig när man inte vill analysera varje klunk.
Bäst före: 06-2014

Noble Pils
Lätt med milda smaker. Brödig med kryddiga inslag. Vet av erfarenhet att detta är en mycket trevlig pils när den är färsk men den klarar inte tidens tand särskilt bra.

Boston Lager
Bryggeriets flaggskepp och en av craftölvärldens stora klassiker. Av god anledning dessutom, det är en väl avvägd lager med mer kropp och smak än en internationell ljus lager men samtidigt med en frisk smak och en mycket trevlig, lätt liten karamellton som mina smaklökar uppskattar.

Latitude 48 IPA
Med humle från 48:e breddgraden har denna IPA en trevlig mix av kryddiga och fruktiga toner. Ganska snäll förvisso men bra trevlig ändå.

Imperial Stout
Rostad arom men med stort fokus på mörk, bitter choklad i smaken. En imperial stout som levererar utan att sticka ut. Något söt och med en liten, liten alkoholvärme i avslutningen.

Green's Blond Glutenfri
Belgien, 33 cl, 24,90 kr, 5,8 %, 68 butiker
Estertung med skumbananer och annan frukt. Lite väl mycket för min smak kanske men säkert ett välkommet tillskott till sortimentet för de som är känsliga för gluten. Söt, ingen humlighet, mycket mild beska.
Bäst före: 02-2018

Omnipollo Leon
Sverige/Belgien, 75 cl, 49,90 kr, 6,5 %, 67 butiker
Fräsch amerikansk humle och milda estrar är allt som slår en först men det finns många små nyanser och smakfickor att utforska. Avslutar ganska torrt, med en humlefruktig smak som hänger kvar länge tillsammans med efterbeskan. Grymt bra öl!
Bäst före: 15-07-2015


Lobkowicz Merlin Dark Lager
Tjeckien, 33 cl (burk), 14,90 kr*, 4,7 %, 133 butiker
Behaglig rostad och lite smörig smak med toner av choklad och lättrostat kaffe. Påtaglig sötma som dock klingar av och ersätts av en fin beska. Rätt så bra mörk lager.
Bäst före: 19-04-2014

Green's Dark Glutenfri
Belgien, 33 cl, 24,90 kr, 5,8 %, 68 butiker
Liksom sin blonda broder är den jobbigt tungt estrig, men med en liten nougatton som skiljer dem åt.
Bäst före: -

Amager Modern IPA
Danmark, 50 cl, 35 kr, 6 %, 69 butiker
Detta är en ny etikett på Kåååd för den svenska marknaden. Den recenserade jag tidigare och då hade den problem med för mycket humle på för tunn kropp. Det problemet är nu bortfilat och kvar finns en mycket bra IPA med stor humlefruktig smak och en kropp som nu kan bära den bördan med bravur. Lång, bitande efterbeska. Humleälskare, gläd er.
Bäst före: 05-2014

Dugges Hopblack!
Sverige, 33 cl, 24,70 kr, 7 %, 85 butiker
Lätt rostad med tung humle. Det är nära på att smakerna krockar med varandra men det undviks i sista stund och istället får vi en mycket trevlig svart-IPA. Kanske något för torr för min smak, men det är att peta på små detaljer.
Bäst före: 13-05-2014

BeerHere SoD
Danmark, 50 cl, 41,90 kr, 7,5 %, 31 butiker
En förhållandevis mild baltisk porter med fokus på mjölkchoklad och rostad malt. Låg sötma och utan några större humleinslag. Trevlig och farligt lättdrucken!
Bäst före: 30-07-2016

*Exkl. pant

Under Systembolagets nyhetsprovning för de fasta nyheterna i september (snabbrecensioner kommer imorgon) hade Ehrenfelder Alt en inte helt smickrande doft. Själv tyckte jag den var unken med några kollegor drog till med att den luktade avlopp. Jag fick möjlighet att prova den igen och under bättre förhållanden visade den sig från sin rätta sida.

Problemet under nyhetsprovningen var helt enkelt att våra smakprov höll för hög temperatur. Liksom en del lageröl kan altbier bli en aning otrevliga vid för höga temperaturer och bör serveras kylskåpskalla eller snäppet varmare. I en Ehrenfelder Alt direkt från kylskåpet fanns ingen doft eller smak utan en på alla vis trevlig altbier.

Både smak och doft är maltdominerade, som sig bör, med lätta fruktiga inslag. Rostat bröd, vitt bröd, torr karamell och kakor gottar ihop sig i en smak som ändå lyckas vara förvånansvärt fräsch. Enkelt och välgjort.

Det är ingen smakexplosion men det bör man heller inte förvänta sig från en altbier (Uerige Doppelsticke och liknande är intressanta avvikelser). Det här är helt enkelt vad man får om man tänker sig att tysk renhet möter brittisk ale. Det betyder inte att den är tråkig, men bland dagens öltrender riskerar den att hamna i skymundan bakom humlebomber, kindsnörplande surisar och tunga stouter.

För tyskofiler lär den bli ett välkommet tillskott i det fasta sortimentet och för den som fått sitt ölintresse fostrat bland modernare skapelser blir det en chans att vidga sina vyer och kanske lära sig lite tysk ölhistoria på köpet.

Ehrenfelder Alt släpps i Systembolagets ordinarie sortiment den 2 september (art.nr. 1544) och kommer att kosta 19,90 kr för 33 cl.

England har mycket mer än London att erbjuda och så även i ölväg. I flera andra städer går det att hitta massor av bra pubar som serverar modern brittisk öl, samtidigt som det mest är betydligt billigare när man kommer bort från London. Jag har tittat närmare på öllandskapen i Leeds och Sheffield i Yorkshire. Turen har nu kommit till Sheffield där man enligt uppgift kan hitta över 100 olika öl på cask under samma dag, vilket ska vara engelskt rekord. I stort sett allt på pubar inom promenadavstånd från varandra dessutom.

Medan det inte finns några pubar som har några megastora fat- och caskuppställningar så finns det väldigt många pubar som tar in bra öl på cask och framförallt tenderar de olika pubarna att ha helt olika saker påkopplade samtidigt. Vill man prova många öl på en kväll kan man därför kanske inte nöja sig med ett enda ställe utan får ge sig ut på en liten pubcrawl. Å andra sidan är det bara nyttigt med lite frisk luft mellan varven.

Tapped Brews bryggverk

Det uppenbara stället att börja på är Sheffield Tap som ligger i direkt anslutning till tågstationen. Denna gamla tågstationspub har renoverats upp igen efter att ha varit övergiven i många år och är nu en riktigt snygg pub med flera luftiga rum i olika storlekar, två barer och ett sortiment som man gärna tar tid på sig att utforska. Det är också hem till Tapped Brew, bryggeriet som förser hela Tap-kedjan med sina egna öl. Själva bryggeriet står öppet och synligt i ett av pubens större rum så den som vill kan dricka sin öl blänkande koppar och rostfritt stål i blickfånget. Prismässigt är här något lite dyrare än många andra pubar i stan men för en svensk är det förstås fortfarande billigt. De något högre priserna vägs också upp av läge, sortiment och de trevliga lokalerna.

Inte långt ifrån ligger Rutland Arms där ölsortimentet är något mindre men ständigt aktuellt. Dessutom är maten här riktigt trevlig för en pub och ska man gå på flera pubar under dagen är det definitivt värt att planera sin runda så det passar att äta här. På väg mot andra pubar inne i stan är det också lätt att ta vägen förbi Henry's som har ett gäng trevliga öl på cask och en modernare inredning med mycket vitt och svart samt högt i tak.

I västra delen av centrum ligger bland annat Devonshire Cat som för några år sen var stället att gå till för öl i Sheffield men som nu har blivit ifrånsprunget. Ändå värt att titta in på vägen till någon av de andra ställena i området. En parkpromenad senare är man nämligen vid The Hop som från utsidan inte ser särskilt pubaktigt ut med sina glasfasader men som har mer att bjuda på när man kommer genom dörrarna. Stort, luftigt och med företrädelsevis casköl av intresse. Ytterligare ett stenkast bort och man hamnar på Bath Hotel som precis som namnet antyder varit ett hotell och numera är en av Thornbridge många barer i och omkring Sheffield. Litet och intimt med mycket av den gammeldags känslan kvar. Mestadels Thornbridgeöl förstås, på gott och ont.

Den andra av Thornbridges barer som ligger centralt är DaDa vars moderna inredning står i stark kontrast till Bath Hotel. Återigen är en kort promenad allt som ligger mellan ställena. Kanske var det en tillfällighet, men även ölutbudet här fokuserar något mer på modernare öl, med bland annat Halcyon och Colorado Red på fat under mitt besök.

I ett lite annat område, men fortfarande på promenadavstånd, ligger Shakespeare som av CAMRA blivit utsedd till Sheffields bästa bar 2013. Här har du god chans att finna något från det amerikanskt inspirerade Steel City, ett kontraktbryggeri som brygger hos ett mindre bryggeri (i ärlighetens namn inte mycket mer än ett skjul med lite hopplockad bryggutrustning, men det blir bra öl) några kvarter bort. Överlag ett välvalt casksortiment och dessutom några olika traditionella cider från regionen.

Innan Shakespeare tog över titeln fanns den hos Kelham Island Tavern i inte mindre än nio år i rad, från 2004 till 2012. Dessutom utsåg CAMRA puben till Storbritanniens bästa real-ale-pub både 2008 och 2009. En pub med bra trackrecord alltså, men så var inte heller konkurrensen lika god under tidigare år som den är nu. Fortfarande väl värt ett besök med några trevliga öl på cask och väldigt trevligt och stiligt Viktorianskt inrett. Du blir inte fattig här inne men du kommer inte heller hitta det mest gränsbrytande som Yorkshire har att erbjuda, om det nu skulle vara det du är ut efter. Som allt annat, på promenadavstånd.

I en helt annan del av Sheffield kan man slå sig ner vid Sheaf View med utsikt över River Shief. Hit går man kanske inte på öljakt, även om det finns några trevliga casks. Hit går man för att spendera en trevlig sommarkväll på innergården som ombefattar en gräsklädd sluttning och väldigt trevlig utsikt.

Oktoberfestsläppet innehåller även i år den vanliga raddan ganska trist tyskar. Svenskölen kan man däremot hålla ett öga ute efter, där finns nämligen flera guldkorn. Och så en riktig rökare från Danmark som bubblare.

[Namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholhalt]
[Mina noteringar]
[Datummärkning]

Arboga Oktoberfest
Sverige, 50 cl, 19 kr, 7 %
Söt och något alkoholstark med brödig kropp och en liten kontinental humleton i avslutningen. Sötman blir något kväljande i längden.
Bäst före: 29-07-2014

Kaltenberg Oktober Fest
Sverige, 50 cl, 18 kr, 5,4 %
Ren och brödig med en tydlig men mild humlig ton och en behaglig, lång efterbeska. En trevlig oktoberfestöl!
Bäst före: 10-12-2013

Löwenbräu Oktoberfestbier
Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 6,1 %
Brödig, möjligen något oren, med en diffus humlig ton och mild beska. Något för stark för sitt eget bästa.
Bäst före: 07-2014

Spaten Oktoberfestbier
Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 5,9 %
Kraftigare smak i början men tunnar ur något mot slutet. Ren och brödig, något söt inledningsvis men går över i en mjuk, svag beska.
Bäst före: 07-2014

Hofbräuhaus Oktoberfest
Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 6,3 %
Tunn med en alkoholton över en brödig kropp. Lyfter i avslutningen då både malt och humle kommer fram mer, men är för stark för sitt eget bästa.
Bäst före: 27-06-2014

Paulaner Oktoberfest
Tyskland, 50 cl, 20,90 kr, 6 %
Söt och påminner lite om en bock med en kraftigare maltsmak och nertonad humle. Dock slår alkoholen igenom något för mycket.

St Georgen Bräu Festbier
Tyskland, 50 cl, 24,90 kr, 5,6 %
Fylligare smak än ölen ovan med en grundsmak som drar mer åt rostat bröd. Smakrikare men också dovare smaker. Humletonen blir något diffus innan det slår över i en mycket mild efterbeska.
Bäst före: 10-02-2014

Nils Oscar Oktoberfest
Sverige, 50 cl, 25,90 kr, 5,5 %
Ett tydligt avsteg från de tyska ölen med betydligt mer umph i maltkroppen, till viss del på bekostnad av fräschör. En öl med mer höst i sig. Grovt rostat bröd med en mild jordighet och torr karamellton som avslutas med en behaglig men något återhållsamt kryddig ton från humlen.
Bäst före: 01-2014

S:t Eriks Oktoberfest
Sverige, 33 cl, 17,90 kr, 5,3 %
Ytterligare en mörkare utgåva med en tyngre maltkropp med grovt rostat bröd och jordighet. Något tunn i avslutningen men annars med en trevlig mild humle och en behaglig beska.
Bäst före: 28-04-2014

S:t Eriks & Mathias Dahlgrens Oktoberfest
Sverige, 33 cl, 16,90 kr, 5,3 %
"Något" oortodox oktoberfestöl som snarast kan beskrivas som en modern välhumlad ljus lager. Mycket lätt kropp där maltsmaken ges väldigt lite utrymme bakom den tunga humlefasaden. Trevlig på många vis om än inte det minsta stiltypisk.
Bäst före: -

Samuel Adams Octoberfest
USA, 35,5 cl, 17,90 kr, 5,5 %
Söt och karamellig med underliggande toner av rostat bröd. Knappt någon humlenärvaro, men det är inte heller tanken. Trevlig i sin egen rätt och menad att vara som förr i tiden, innan oktoberfestölen gick över till att vara något starkare ljusa lager.
Bäst före: 07-2014

Widmer Brothers Okto Festival Ale
USA, 35,5 cl, 22,90 kr, 5,3 %
Överraskande tunn med en mild, torr karamellsmak och en dos fruktig humle på det. Ingen favorit.
Tappad: 11-07-2013

Dugges Oktoberdunkel
Sverige, 50 cl, 24,90 kr, 6 %
Den klart mörkaste av årets oktoberöl med sin klara bruna färg. Välhumlad för en dunkel, med fruktiga och kryddiga drag som både kontrasterar och samspelar mycket fint mot den lätt rostade maltkroppen. Bästa ölet i detta släpp!
Bäst före: -

Kissmeyer Smokey October
Danmark, 50 cl, 34,90 kr, 7,5 %
Tungt charkuterirökig arom! I smaken samspelar smaken med karamell, bröd och toffee och känns därför mer balanserad. Riktigt bra rököl och ett av de öl som står ut mest ur mängden i släppet. Rekommenderas för den som gillar rauchbier!
Bäst före: 08-05-2014

Paret Sabina och Arvid driver tillsammans TEMPEL Brygghus, ett hembryggarprojekt med ambitioner på att bli kommersiella. Med rötterna i Västerås är bryggutrustning just på väg att förflyttas till Uppsala för fortsatt verksamhet. Jag fick en kasse med fem av deras öl att prova och det blev verkligen blandad kompott både vad gäller stilar och kvalitet.

Bland ölen jag fick fanns en brittisk bitter, en fatlagrad barley wine, en rökt chiliporter, en imperial stout och en IPA kryddad med ingefära och maskros. Bittern visade sig tyvärr vara infekterad av något syraproducerande och gick inte länge att känna igen som en bitter. Sånt som händer, bara att glömma och gå vidare.

Allra mest spänd var jag på att prova något kryddat med maskros. Jag är tyvärr inte riktigt säker på om det gick att känna så mycket av det. Ingefäran var också anonym till en början men smög fram mer och mer för att till sist bli tydlig utan att ta över. Humlingen var relativt mild för en IPA. Jag skulle beskriva det som en intressant öl men inte något jag skulle välja att köpa i konkurrens med vad som finns på Systembolaget.

Den rökta chiliportern var också spännande med en god mix av chili och choklad i smaken. Rökigheten kändes inte av särskilt mycket och smaken kunde överlag vara något fylligare men annars mycket god. Choklad och chili är som bekant en god smakkombination och den spelar ölen väl på.

Snöstorm är deras imperial stout, en välrostad historia med mycket chokladsmak. Trevlig på många vis med drag av kaffe och lite torkad frukt utöver chokladsmaken, men trots den för stilen helt normala alkoholhalten på 9,5 % känns den lite väl tung efter ett tag och bjuder inte in till en till klunk på det sätt jag önskar. Det är något obalanserat helt enkelt. En okej imperial stout som behöver lite arbete för att bli bra.

Till sist har vi deras barley wine som lagrats på ett miniekfat från Thorslunds Kagge. Sabina varnade mig för att det varit problem med kolsyrningen i vissa flaskor och mycket riktigt fick jag också en som var helt platt. Synd, för ölen i sig är väldigt, väldigt god. Välbalanserad och nyansrik med härliga toner av kola, vanilj, torkad frukt och trä. Lagom söt och vore det inte för bristen på kolsyra hade jag inte haft en enda invändning.

Sammanfattningsvis är mitt intryck av TEMPEL att de har en del bra idéer till öl men att slutresultatet behöver jobbas på innan det är läge att satsa kommersiellt. Även om man bara ser till den lokala konkurrensen i Uppsalaområdet kommer de fortfarande ha Slottskällan, Train Station Brewery och snart också Jackdaw att tävla om kunderna med.

Det finns öl och så finns det öl som närmast definierar en stil. En pilsner kommer jämföras med Pilsner Urquell, en wit med Hoegaarden och en DIPA med Pliny the Elder. På samma sätt får en brittisk bitter finna sig i att jämföras med Landlord från Timothy Taylor.

Landlord har vunnit tonvis med utmärkelser på Great British Beer Festival och både Madonna och Hugh Grant har öppet berättat att det är deras favoritöl. Glöm Fuller's ESB och Bass Pale Ale, om du vill prova en klassisk brittisk öl som fortfarande bryggs på samma sätt som den alltid gjorts, så får du vackert ta dig över till England och hitta en pub med Timothy Taylor's Landlord på cask.

Bryggeriet stammar från 1850-talet och använder fortfarande öppna jäskar och återanvänder sin egen husjäst, gång efter gång. Traditionerna är viktiga, liksom kvaliteten på ingredienserna. Landlord brygdes första gången 1952 och bryggs fortfarande med 100 % av maltsorten Golden Promise och därtill kryddas den med Fuggles, Goldings och Styrian Goldings.

Ordentligt upphälld får man, när den "satt sig", en klar, gyllenbrun bitter med ett fingertjockt tätt vitt skum. En fin, mild fruktighet helt utan tropiska inslag mixas med Grahamskakor, citron och välnyanserade maltsmaker. En mild sötma balanserar en lika mild beska och en klunk rinner ner så lätt, så lätt. Krämig, nästan lite gräddig munkänsla. På 4,3 % är det här själva definitionen av session beer för mig.

Den hör till ölvärldens klassiker men eftersom den sällan reser utanför Storbritannien, särskilt inte på cask, är den kanske något okänd här i Sverige. Om du är i Storbritannien och ser den på cask, tveka inte att prova den oavsett vad du tycker om brittiska bitters som stil. Det här närmast till allmänbildningen för en ölentausiast.

Tre bryggerier på B men inga B-bryggerier. Så kan man sammanfatta denna lokalkoll, där vi tar oss an en trio öl från Beerbliotek, Brygghus 19 och Bålsta. Från lager via pale ale till en DIPA är det genomgående gott.

Bland alla nya bryggerier som poppar upp i Sverige finns det några som står ut lite extra och ett av dem är Beerbliotek från Göteborg. De har redan klämt ur sig många olika öl men den enda som hittills letat sig fram till Systembolaget är Pale Ale Bobek Citra. För den som inte är bekant med humlesorten Bobek så är det en av tre slovenska varianter som tidigare såldes under samlingsnamnet Styrian Goldings (de andra två är Celeia och Savinjski Golding). Östeuropeiskt möter alltså amerikanskt i denna pale ale som sprudlar av citrus och blomster. Smaken levererar inte lika starkt på humlesidan som doften gör och har mer gräs och mindre citrus. Därtill en touch kåda och karamell. Den skulle kunna hålla ihop smakerna något bättre, men jag håller det ändå som en bra pale ale. Jobbar de vidare på den kan det bli riktigt bra.

Bålsta har släppt några lite försiktigare öl till att börja men har nu även klämt ur sig en dubbel-IPA vid namn Extrem. Med 32 gram blandad kompott av Chinook, Galaxy och Citra per liter har de inte snålat in på humlen i alla fall. En stor rund maltkropp gör att humlen inte rusar iväg på egen hand. Vissa tycker säkert att det är för tung maltsmak för en DIPA men jag tycker det funkar. Humlen trycker iväg en rejäl portion grapefrukt som dominerar totalt över de andra humlearomerna. Stor smak, men kanske något endimensionell. Ett bra försök på en DIPA där Bålsta inte gör bort sig.

Från Brygghus 19 i Karlshamn provar jag Premiär, ett försök att återskapa en mellanöl från det gamla Carlshamns Bryggeriaktiebolag. Hur nära den kommer sitt original kan jag förstås inte svara på, däremot kan jag säga att det är vågat att gå ut med en lager som första öl. Små fel slår lätt igenom och det har i viss mån också hänt här med några orenheter som märks. I mångt och mycket är det ändå en trevlig pilsner med en frisk, brödig smak och trevligt kryddiga drag av gräs och citron. Om de fortsätter brygga denna och kan putsa bort orenheterna i takt med att de får "brygga in sig" kommer det nog bli riktigt bra.

Utifrån det lilla jag har smakat från dessa bryggerier känns det lovande. Denna trio av bryggerier på B kan bli något att hålla ögonen på i framtiden och särskilt då Beerbliotek.

Släppet med exklusiva nyheter i september kan vara det minst humliga på länge med bara en enda renodlad IPA. Kvalitet är det däremot ingen brist på med bra belgare, bra stouter och en riktigt grym jubileumsöl för att fira Oliver Twists 20 år i branschen. Se upp för tyskarna bara.

[Namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholhalt, modul - beställt antal]
[Mina noteringar]
[Datummärkning]

Deschutes Red Chair Northwest Pale Ale
USA, 35,5 cl, 27,90 kr, 6,2 %, T5 - 16320 st
Något söt med mycket karamellsmak och mild, fruktig humle. Väldigt trevlig att dricka då smakerna fungerar väldigt väl tillsammans, men någon humlebomb ska man inte tro att det är.
Bäst före: 18-07-13

La Rulles Triple
Belgien, 75 cl, 73 kr, 8,4 %, T5 - 3300 st
Milda estrar, skön fruktighet och nästan några små stalliga drag som man bara skymtar helt kvickt innan de är borta igen. Trevligt alkoholsöt. Härlig tripel!
Bäst före: 10-2014

De Ranke Noir De Dottignies
Belgien, 75 cl, 33 cl, 29 kr, 9 %, T5 - 5760 st
Choklad och fruktiga estrar i en härlig mix! En betryggande sötma backar upp och gör att den går i mål som en vinnare. Alkoholen är farligt väl dold och märks endast som en skön, lätt värmande ton.
Bäst före: 11-2016 

Braufactum Marzus
Tyskland, 65 cl, 59,40 kr, 5,5 %, T5 - 4200 st
God och välbalanserad märzen med karamell och wienerbröd. Men, jag har svårt att tro att den skulle klara av att hålla mitt intresse uppe genom 65 cl. Inte heller upplever jag att den är prisvärd.
Bäst före: 13-11-2014

Braufactum Darkon
Tyskland, 65 cl, 59,40 kr, 5,4 %, T5 - 4200 st
Relativt tam mörk lager som jag tror vill funka bra som matöl men som liksom Marzus lär delas med någon för att man inte ska tröttna på den halvvägs genom flaskan. Småsöt med mycket lätta rostade toner.
Bäst före: 30-11-2014

Braufactum Roog
Tyskland, 65 cl, 64,90 kr, 6,6 %, T5 - 4200 st
Lite kryddig råg men i övrigt relativt menlös och tråkig öl.
Bäst före: 30-11-2014

Fuller's Vintage Ale 2013
Storbritannien, 50 cl, 59 kr, 8,5 %, T5 - 10000 st
Toffee minglar med försiktiga vaniljdrag och ett uns marsipan. Lätt sötma och en lätt markerad beska. Ett öl som går att njuta nu men som är gjort för lagring.
Bäst före: 2023

Left Hand St Vrain Tripel
USA, 65 cl, 88 kr, 9,3 %, T7 - 2100 st
Väldigt spritsig, med stora fruktiga smaker. Söt rakt igenom. Lite väl simpel för att mäta sig med de bättre belgiska triplarna. Man kan dessutom få mycket mer tripel för pengarna.
Bäst före: 04-2016

North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale
USA, 65 cl, 109,90 kr, 11,6 %, T5 - 3240 st
Ska man jaga fel så dör eftersmaken kanske något abrupt, men annars är det här en riktigt bra öl. Karamell, vanilj och bourbon i en otroligt härlig mix. Det här skulle jag vilja ha som sås på vaniljglass. Alkoholen är otroligt väl dold för att vara en så stark öl. En av de bästa ölen i släppet.
Bäst före: -

Lervig Rye IPA
Norge, 33 cl, 28,70 kr, 8,5 %, T5 - 12960 st
Humlefrisk med kryddig rågton och lång efterbeska. Lervigs råg-IPA håller måttet och rekommenderas särskilt för dig som gillar kryddigare IPA/DIPA. Dessutom råkar det vara den enda riktigt humliga ölen bland de exklusiva septembernyheterna.
Bäst före: 28-0-2015

Lervig Konrads Stout
Norge, 33 cl, 29,90 kr, 10,4 %, T5 - 12960 st
Knäckebröd och söt choklad umgås och har det bra. Skönt smakdjup trots att den är ganska enkel. Den har allt jag önskar från en imperial stout utan att gå överstyr.
Bäst före: 23-01-2017

Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti
USA, 65 cl, 96,40 kr, 9,5 %, T6 - 3180 st
Cayennepepparn är relativt mild i år och ligger som ett spännande och gott komplement till chokladen utan att hettan tar över. Trots ganska intensiv choklad känner man att det är gamla goda Yeti i grunden.
Tappad: 28-03-2013

Stone Imperial Russian Stout
USA, 65 cl, 89,90 kr, 10,6 %, T6 - 3480 st
En stout i värdsklass! Många smaker, många nyanser. Choklad, kaffe, toffee, vanilj och mycket mer som samspelar med varandra på ett fantastiskt sätt. För den här kvaliteten anser jag det vara väl prisvärt med 90 pix för en bomber.
Tappad: 22-03-2013

Brewdog Black Tokyo Horizon
Storbritannien, 33 cl, 139 kr, 15,2 %, T6 - 1440 st
Klibbigt sött och med en alkoholbränna, men också lyxig choklad med drag av vanilj och kakor. En öl som nog bör avnjutas när sötman passar in, till exempel till en dessert.
Tappad: 03-05-2013

Xbeeriment Black Force One
Danmark, 50 cl, 59,90 kr, 10,4 %, T5 - 6000 st
En lätt rökighet smyger sig in i denna tunga stout och det fungerar oerhört bra. En egen liten twist på en annars ganska typisk, och mycket välgjord, imperial stout. Väl värd ett köp!
Bäst före: 09-2015

Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake
Danmark/Norge, 33 cl, 58,90 kr, 13 %, T6 - 3096 st
Full recension här. Vanilj och choklad tar över hela ölen. Tjock och kraftig men också len. En dessert i sig själv.
Bäst före: 30-01-2023

Dessutom kommer följande T7-öl med i släppet, men fanns inte med på Systembolagets nyhetsprovning:
Ballast Point Victory At Sea, USA, 89,90 kr, 65 cl, 10 % - 1500 st
Boulevard Smokestack Series Saison Brett, USA, 159 kr, 75 cl, 8,5 % - 1008 st
Boulevard Smokestack Series Love Child No 3, USA, 179 kr, 75 cl, 9,5 % - 1008 st
Evil Twin Imperial Biscotti Break, USA/Danmark, 109 kr, 65 cl, 11,5 % - 1500 st

Av dessa har jag endast provat Victory At Sea som är en otroligt bra imperial porter kryddad med vanilj och kaffe. Kraftig men lättdrucken med massor av choklad, kaffe och vanilj.

Stille Nacht från De Dolle är känd för att lagras väl och sedan något år tillbaka har jag samlat på mig lite olika årgångar av denna belgoöl som nästan kan liknas vid ett barley wine. När det till slut blev dags för provning hade vi årgångarna 2004, 2005, 2007, 2009, 2011 och 2012. Resultatet blev inte helt som väntat.

Denna klassiska öl har gjorts en gång om året sedan 1982. Pale-ale-malt, Nuggethumle, ljust kandisocker och fem timmars vörtkokning ligger bakom denna speciella öl. Förr i tiden låg den på 8 % men har sedan några år tillbaka kommit upp i 12 %, något som bryggeriet menar helt och hållet beror på bättre utjäsning. Med våra årgångar fick vi precis med skiftet då 2004 är på 8 % och 2005 är på 12 %.

2004 var också den helt klart bästa i provningen med en otroligt välintegrerad sötma och mycket mogen smak, inte alls olikt ett lagrat brittiskt barley wine med sina kolaliknande och fruktiga drag, men med mer fokus på frukten. Fantastiskt gott! Ett sådant öl som gör att man påminns om varför man försöker sig på att lagra öl.

Sen hade vi nog förväntat oss att 2005 skulle vara näst bäst, men där var vi fel ute. Alla var rörande överens om att 2007 var näst bäst, ett öl som visade sig vara på god väg mot 2004:as storhet medan 2005, i jämförelse, kändes något oraffinerad och närmast spritig.

Bland de tre yngsta årgångarna var de äldre bättre än de yngre. 2012 hade en stor sötma, tydlig skumbanan och inslag av alkohol medan 2011 dämpat sig något för att bli mindre sretig och gråpäron samsades med skumbananerna. I 2009 var så skumbananerna knappt märkbara och päronen hade fått sällskap av en sherryliknande fruktighet. Alla tre var riktigt goda men hade ändå långt, eller några år helt enkelt, kvar till 2007 och 2004.

Det var också riktigt intressant att se hur alla årgångar tydligt hörde till samma familj men hade sina egna, distinkta personligheter. Med undantag för 2005 kunde man också följa en tydlig och enhetlig utveckling från söt, estrig och något spritig till raffinerat komplex, mogen och välbalanserad. Ett häftigt öl på många vis. Tveka inte på att lagra några flaskor om du får möjlighet.

Som en liten bonus provades även en Stille Nacht Reserva 2010, vilket är en variant som lagrats på Bordeauxfat i 25 månader. Med syrlighet, träsmak, rödvinstoner och komplexitet från fatlagringen var det nästan som en helt annan öl. En mycket god sådan dock och den slog sig in i toppen tillsammans med 2004. Kanske inte helt prisvärd om man köper den i Köpenhamn (350 DKK), men en kul öl att prova och som bara lär bli bättre med något år till på nacken.

Den välkända ölserien Beer Geek från Mikkeller har nyligen utökats med Vanilla Shake och är nu uppe i 25 olika varianter. Serien består av kaffekryddade imperial stouts med havre och finns i allsköns varianter med olika fatlagringar, kryddningar och kaffesorter. Just Vanilla Shake är som kan förstå av namnet kryddad med vanilj och dessutom en av de starkare i serien på stadiga 13 %. Den lanseras på Systembolaget 2 september.

Det här är en hel dessert i sig, med en intensiv choklad- och vaniljsmak med en touch av kaffe. Den har en sötma som matchar dess smaker väl och dessutom ett alkoholsting. Tänk vaniljkryddad Kahlua så är man nära.

Det är rakt på sak med kraftiga smaker och inte särskilt mycket nyanser som får komma fram. Munkänslan är tjock och kraftig men också len. I kombination med vaniljen känns den rent dekadent.

Den bygger helt och hållet på kraften i vanilj- och chokladsmakerna och det fungerar bra. Så länge man inte förväntar sig någon välnyanserad öl lär man inte bli besviken. Den går som sagt alldeles utmärkt att ha som dessert i sig själv men passar också till vanliga desserter, exempelvis morotskaka.

3096 flaskor lanseras på Systembolaget i T6 (de tre vinkällarbutikerna och webben) måndagen den 2 september (Art.nr. 11906). För 58,90 kr är en flaska Vanilla Shake din.

Henrik (t.v.) och Oskar framför ett av kornfälten

Lilla Isala, 3 mil utanför Falun, sattes på kartan redan för femhundra år sen då Gustav Vasa gömde sig undan danskarna just här, förklädd till en dräng. Tillbaka i nutiden är det Oskar Sohlgren och Henrik Lindgren som återigen sätter Isala på kartan med sitt, för vår tid, unika projekt - att själva odla korn och humle för att sedan brygga öl på.

Egentligen är det en rad tillfälligheter som har lett fram till satsningen på ett helt eget öl. Både Henrik och Oskar har haft helt andra karriärer innan men tröttnat på det stressade stadslivet. Oskar flyttade till flickvännens uppväxtort Gårdvik i närheten av Svärdsjö i Falu Kommun, och Henrik tog med sig familjen och flyttade hem till föräldraägorna i Isala på andra sidan Svärdsjö. Vad framtiden skulle innehålla var osäkert för båda men när de genom gemensamma bekanta träffade varandra föll plötsligt alla pusselbitar på plats. De skulle göra öl tillsammans, och själva odla både malt och humle. Lokalproducerat på riktigt.

Det är på Henriks familjeägor som kornet odlas. På 0,6 hektar uppdelat på två åkrar odlar man dels den beprövade kornsorten Tipple och den nyare sorten Rosalina, som eventuellt skulle kunna passa bättre i Dalarnas klimat. Den första sådden beräknas bli mogen för skörd i mitten av september och man hoppas få ihop drygt 2 ton korn. Det finns mer mark att odla på och som mest tror Henrik att de skulle kunna odla korn till omkring 60 000 liter öl per år på de egna markerna.

Kornsorten Tipple

Hur kornet ska bli mältat är ännu något av ett frågetecken. Det finns en del mälterier i Sverige men få som vill hantera så små mängder som Henrik och Oskars första skörd kommer att ge. I framtiden vill de helst mälta kornet själva, men dit är det en bit kvar. Småskaligheten innebär vissa problem men också möjligheter. Till exempel har de en större frihet att experimentera med fler kornsorter med större spridning av smak- och bryggegenskaper än vad som är möjligt för den storskaliga maltindustrin.

Även på humlesidan är de fortfarande i uppstartsfasen. Efter att ha annonserat i lokaltidningen har de fått in tips om ett 40-tal humlerankor i närområdet. Nästa steg blir att åka runt och skörda humle från dessa och testa om det är någon som kan vara bra nog till att krydda sin öl med. Parallellt ska man även testa att odla tysk, tjeckisk och brittisk humle och se om någon av dessa kan producera smaklig humle på de nordliga breddgraderna.

Alla utgifter täcks än så länge med bidrag från länsstyrelsen, men deras arbetsinsats är än så länge helt ideell. Om de lyckas ta sig förbi alla hinder och komma igång med kommersiell bryggning på deras eget korn och humle hoppas de dock kunna få tillräcklig omsättning för att heltidsanställa sig själva. Dit är det dock i bästa fall något år kvar. Första provbrygden med både eget korn och egen humle hoppas man kunna göra under våren eller sommaren 2014.

Ladan där Gustav Vasa sägs ha gömt sig från danskarna

Tanken är att göra ett fullständigt lokalt öl. Om man lyckas få tag på duglig humle från trakten blir det en extra krydda och lokal anknytning, men det viktiga är att råvarorna odlats på gården. Det ska bli gårdsöl så som det gjordes förr i tiden, innan marknadskrafter drev råvaruproduktion till storbruket. Fast med moderna recept och modern utrustning.

Om allting går vägen finns massor av idéer för verksamheten. De vill gärna kunna sälja sin malt och humle till hembryggare och de har även funderat på att odla fler sädesslag till ölbryggningen. Att krydda ölen med örter som odlats på gården eller plockats vilt från markerna runt omkring finns också i tankarna. Liksom att ordna skördefester med egen öl och lokala musiker. Idéer råder det alltså ingen brist på, men först och främst gäller det att få ihop ett eget öl.

Mer om Isala Ölgård kan du läsa på deras hemsida och på bloggen Ölgården kan man följa Henrik och Oskars framfart bland kornfält och humlestörar.

Två bryggerier som är poppis i Sverige har annonserat att de ska brygga öl tillsammans och Sveriges hetaste fantombryggare håller provning på nyöppnade Bishops Arms Gamla Stan. Det är några av nyheterna som presenteras här.

Omnipollo håller provning på nyöppnade Bishops Arms Gamla Stan i Stockholm den 30:e augusti. Bland annat presenteras Bacchanale, en farmhouse ale humlad med Galaxy och Saaz, Hypnopompa, en imperial stout med vanilj och marshmallows samt nya batchen av den prisbelönade DIPAn Nebuchadnezzar. Dessutom kommer Omnipollos nya glas säljas på eventet. Platsbokning sker per mail till gamlastan@bishopsarms.com och provningen kostar 295 kr.

---

Brewdog och Oskar Blues har annonserat att de ska brygga en öl ihop på Brewdogs bryggeri i Skottland. Vad de ska brygga verkar inte ha blivit offentligt än.

---

 Stockholm Beer & Whisky Festival har meddelat att Master Classes till årets festival (26-28/9 och 3-5/10) offentliggörs i slutet av den kommande veckan.

---

En hackerraid har drabbade några svenska webbsidor tidigare under helgen, bland annat belgoklubben.se, men sidan verkar nu vara återställd. Deras kommande låda är fulltecknad men jullådan som levereras i december har redan nu fått sin första öl bekräftad, Enfant Terrible d'Hiver.

---

Gastropuben Churchill Arms öppnade i Uppsala häromdagen i Café 018:s gamla lokaler. Rapporter från premiären vittnar om goda öl i utbudet, bland annat flera olika öl från Ballast Point.

---

Biljetterna till lördagspasset på All In Beer Fest är nu slutsålda. Omkring hälften av fredagspassets biljetter finns fortfarande kvar för den som vill gå på festivalen. Vill man gå på lördagen kan man skriva upp sig på väntelistan. Stigbergets Bryggeri har också tillkommit till utställarlistan och de ska även brygga en festivalöl tillsammans med All In Brewing.

---

Vinnaren i Omnipollos hembryggartävling blev Rick Gordon Lindqvist som nu får åka till Siren Brewing i England och brygga öl.

The Chief är Ilkleys lite mer USA-inspirerade IPA, brygd med engelsk malt och utjäst med engelsk jäst, men humlad med endast amerikanska humlesorter och med 7 % alkohol. Den färdiga produkten är riktigt transatlantisk med tydliga inslag av både brittiska och amerikanska bryggarideal.

Den helt klara och djupt gyllengula ölen ser mycket inbjudande ut i mina ögon och med en liten sniff i glaset blir man inte mindre sugen. Doften är rent fruktig med mango och citrus samt lite kakiga inslag från malten. Trots all amerikansk humle anar man redan i doften de brittiska rötterna.

I smaken blir just den brittiska delen ännu mer framträdande. Istället för den rena utjäsningen och de simpla maltsmakerna som ofta kännetecknar amerikansk pale ale finns här ett betydligt större smakdjup med väl sammanvävda smaker av rostat fruktbröd, småkakor och mineraler.

Det hela toppas med en dos mango och söt citrus, som måhända inte är lika överväldigande som i de varianterna av bästa amerikanska västkust-IPA, men som är väldigt trevlig. Välbalanserat och snyggt är två ord som snabbt sammanfattar denna öl.

Poppels har fått mycket god uppmärksamhet sedan starten i slutet av 2012. Två av de senaste tilläggen i ölportföljen är en belgisk witbier och en ny APA som tagits fram tillsammans med Velour by Nostalgi. Tyvärr levde inte ölen upp till mina förväntningar.

Velour by Nostalgi kunde ha varit en trevlig american pale ale med drag av grapefrukt och persika samt en trevlig beska. Tyvärr finns känns den oren med en smått plastig smak, som gör att jag ger upp efter några klunkar.

Inte heller Belgisk Wit känns helt ren med lättare inslag av brett. Wit är dock en stil där lite inslag av brett kan fungera och i det här fallet är det inte störande. Däremot är ölet lite för tunt och närmast vattnigt, även för stilen. Smakerna går aldrig riktigt ihop och tillsammans med den för kraftiga kolsyrningen är det ytterligare en öl som får möta vasken efter några klunkar.

Tidigare i sommar testade jag även deras IPA på fat på Akkurat som var mycket trevlig till en början. Efter en stund började en beska som påminner om det vita mellan skalet och fruktköttet på en citrusfrukt att tränga sig fram, vilket tyvärr drog ner helhetsintrycket något.

Poppels hade en lovande start och jag hoppas att de här ölen var en mindre svacka och att de snart hittar formen igen.

Närkes cAmarillo på jäsning

Det är en solig fredagsförmiddag när jag kliver in i det gamla militära storköket som nu huserar Närke Kulturbryggeri. Allt är lugnt och stilla inne i bryggeriet där Christoffer tar emot mig. Efter en hård arbetsvecka får både bryggare och bryggverk vila idag. HåGe, Berith och ett gäng vänner och volontärer är ute och plockar vilda örter till en kommande brygd och inne på bryggeriet är det helt stilla.

Närke är ett av de mindre svenska bryggerierna bland de som sedan länge etablerat sig på marknaden. Förra året bryggdes bara 44 000 liter. Med ett nytt, lite större bryggverk hoppas man kunna dubbla den volymen i år. Det blir fortfarande bara en tiondel av volymen som Oppigårds pumpar ut varje år och de drog igång sin verksamhet ungefär samtidigt.

Den ännu oinstallerade buteljeringsmaskinen

Efterfrågan är det däremot ingen brist på. För krogar som vill börja sälja Närkes produkter på fat är det bara att ställa sig i kö. En två år lång kö. Många är det också som vill köpa Närkes öl på flaska, något som Christoffer hoppas ska bli verklighet snart. Buteljeringsmaskinen är inköpt sedan länge men med den stora efterfrågan har man aldrig riktigt kunnat ta sig tid att installera den. Nuvarande tidsplan är att det blir av till hösten eller vintern och det låter som att de inte vill skjuta på det längre. När buteljeringsmaskinen kommit igång öppnar man också för möjligheten att kanske sälja lite av sin öl till Systembolaget.

Lokalerna har sina för- och nackdelar. I källaren finns flera gamla kylrum som nu kan användas som lager. Däremot är planlösningen inte helt optimal för ett bryggeri och den låga takhöjden sätter stopp för några större lagringstankar. Istället för cylindrokoniska kombitankar använder man sig av helt öppna jäskärl i ett rum som ventileras med steril luft och för lagringen har man en rejäl uppsättning av gamla 1000-liters pilsnertankar, alltså sådana som särskilt förr i tiden använts på krogar istället för de idag vanligare 30-litersfaten. Tankarna ligger i långa rader i ett av källarrummen och är namngivna efter ubåtar. Allt från Yellow Submarine, via Das Boot, till U-137.

Rad på rad med lagringstankar

Här och var i de olika källarrummen ligger också flera träfat. Till sist måste jag förstås fråga det som alla går och undrar över. Är det något av dem som innehåller en ny upplaga av Kaggen?
-Jag vet inte riktigt, det är HåGe som sysslar med sånt, svarar Christoffer hemlighetsfullt. Jaja, så länge de inte hoppar i galen tunna är det bara att vänta och se.

Många små projekt är igång för att förbättra livet för öl, bryggare och konsumenter. Nyligen har en ny, automatisk fattvätt installerats som kan tvätta tre fat i taget, istället för den gamla varianten, att tvätta ett fat i taget - manuellt. Nästa projekt är att bygga en liten CIP-station för att förenkla och förbättra rengöringen av lagringstankarna. Och så var det ju det där med buteljeringsmaskinen. I ölväg händer det också nytt, som alltid, från Närkes. Dagen innan mitt besök bryggdes en humlefri öl som istället kryddats med sju sorters örter samt ljunghonung och några av de där träfaten i källaren innehöll visst också nya, ännu hemliga öl.

Precis när jag är på väg att gå kommer Berith och HåGe tillbaka från sin "skördetur" som verkar ha varit lyckad. Förråden är påfyllda och återigen redo att producera ölkultur i toppklass.

Svarte Kungen är en porter i amerikansk stil som efter sex års uppehåll har gjort comeback i år. Det blev också en av ölen som jag firade min födelsedag med tidigare i somras, under en heldag i Stockholm med en första drickapaus på Akkurat.

Utseendet är, som ni kan se på bilden, förföriskt med en helsvart vätska och ett vackert mocchafärgat skum. Kaffe, toffee och choklad minglar med försiktigt humliga toner av citrus och hö i aromen. Det hela är ganska rakt på sak och utlovar en hög drinkabilitet.

Smaken är rostad med milda toner av kaffe och toffee som toppas med en rätt lätt men klart märkbar dos humle som ger lätt fruktiga toner med fokus på citrus samt ett drag åt nyslaget gräs och hö. Medelfyllig munkänsla och en mild men relativt lång efterbeska som bjuder in till fler klunkar. Utmärkt matöl dessutom.

Det är inte riktigt så bra som några av Närkes bästa grejer, men dit upp är det ju förstås svårt att nå. En riktigt hygglig humlad porter får man däremot och det är inte fy skam.

Det är återigen dags för en uppdatering av vad som komma skall på Systembolaget. Förutom en hel massa exklusiva släpp är listan för decembers nytillskott i fasta sortimentet nästan komplett. Där saknas nu bara att pricka in en brittisk stout och en baltisk porter från Polen, Ryssland eller Baltikum.

Mikkeller har i skrivande stund släppt 423 olika öl (enligt RateBeer). En av de senaste är den ljusa lagern Citrus Dream som förutom citrusosande humle också har bryggts med apelsin- och citronskal för en extra citruskick. Och citruskick, det får man.

Kanske är den inte heller helt malplacerad i kategorin pale lager på RateBeer. De har trots allt använt majs. Med den stora citrussmaken har den redan seglat upp i topp i sin kategori. Helt oförtjänt är det förstås inte.

Det osar citrusskal lång väg och om man gillar den härliga doften som uppstår när man river citronskal eller apelsinskal lär man också gilla denna förtjusande lager. Mycket citrusaromatisk! Den har även en touch av grapefrukt och mango från humlen. Maltdofterna är slimmade och ligger långt i bakgrunden.

Jag hade önskat lite mer kropp, kanske genom att hoppa över majsen och istället använda malt fullt ut, för det blir lite väl tunt i smaken. Mycket citrus fortfarande, men tunn kropp. Den är förstås tänkt som en uppfriskande lager som fokuserar på det citrusaromatiska och med det huvudmålet lyckas den med bravur. Den saknar bara det där lilla extra.

Har man vägarna förbi Borlänge, är riktigt hungrig och dessutom sugen på en god öl till maten är Gazoline det optimala depåstoppet. Denna mix av vägkrog och steakhouse serverar nämligen rejäla portioner och har en liten men överraskande trevlig ölmeny.

Är man på väg till eller från (nord)västra Dalarna och åker via Borlänge så ligger det dessutom direkt på vägen. Det ligger dessutom någorlunda nära Maserhallen och äventyrsbadet AquaNova. Särskilt charmigt är det inte, men helt och rent. Hit går man för en bukfylla och en bira, inte en romantisk middag, affärslunch eller fine dining.

Men bukfylla, det kan de. Alla burgare är på 200 g och kommer med en löjligt stor portion pommes frites, gjord på potatis med skal på. Oavsett om man beställer grilltallrik, burgare eller något annat lär man gå därifrån mätt. Väldigt mätt. Jag ställer mig tveksam till att ha en skiva inlagd rödbeta på hamburgaren men den går ju att plocka bort, om man nu inte vill prova något nytt.

Ölmässigt är det ett litet sortiment men med ett par godbitar, bland annat Lervig Rye IPA. Även Buxton Axe Edge och några ytterligare öl i en uppställning med förvånansvärt få blasklager. Huvudsakligen är det produkter från Brewery International som finns på menyn.

I ölväg kan de inte mäta sig med Borlänges ölpärla Broken Dreams, som också ligger något mer centralt. Däremot erbjuder de något annat i matväg. Perfekt ställe att gå till om man är varghungrig!

Södra Maltfabriken har börjat få upp ångan vad gäller att komma ut med nya ölsorter. Två av de senaste är nya american pale ales som båda är avsedda att avnjutas en varm sommardag - dels den lite lättare Summer Ale och dels Easy Street.

Vid första sniffen på Summer Ale anar jag en liten orenhet, den ton av plast som Södra haft problem med tidigare, men efter en stund är den som bortblåst. Kvar finns en stabil APA med toner av citrus och tallbarr och en lätt sötma. Rak, enkel och bra pale ale.

Easy Street är tyngre än Summer Ale med lite mer alkohol, större maltkropp och mindre humlenärvaro. Karamellsötman får därmed träda fram mer och ölen tappar friskhet. Humletonerna drar åt det blommiga hållet och är väldigt lätta, som en viff av parfym på andra sidan rummet. Trots den modesta styrkan på 5 % finns en ton av alkohol som blir riktigt störande och jag väljer till slut att inte dricka upp.

Södra Maltfabriken verkar fortfarande en aning ojämna men utvecklingen går åt rätt håll.

Amagers Kåååd har inte direkt en etikett som är som gjord för Systembolaget. Den kommer ändå dyka upp till hösten, som Amager Modern IPA och kommer till fasta sortimentet i september. Med ny etikett förstås. Det har inte sparats på humlesorterna - Herkules, Tomahawk, Summit, Chinook, Simcoe, Centennial, Amarillo och Cascade har alla fått bidra till denna moderna IPA.

Humlen ger sig också väl tillkänna direkt med en intensivt frisk och fruktig arom med grapefrukt, nyslaget gräs och en kompott av tropisk frukt. Mycket, mycket trevlig humlebukett som lovar gott!

Därför blir det något av ett antiklimax när man tar en klunk och känner att kroppen är för tunn för att orka bära all humle. Det är helt enkelt inte tillräckligt med socker kvar i ölet och effekten blir att humlen slår över och ölen får en lätt aluminiumaktig smak. Ingen total katastrof men gott nog störande. Det blir lite bättre när ölen får värma upp lite men då tappar den istället lite av sin fina friskhet.

Mycket av den fina fruktigheten finns förstås också med i smaken och tillsammans med den trevliga efterbeskan gör det denna IPA rätt hygglig ändå. Men den kunde ha varit så mycket mer om man bara hade balanserat upp den med ett uns mer sötma.

Amager Modern IPA lanseras i Systembolagets fasta sortiment i september och kommer då att kosta 35 kr för 50 cl.

Eskilstuna har fortfarande en stor ölfamilj men tre av de står ut som bra sommaröl. Åtminstone på pappret. Sommar Ale är förstås en självskriven sommaröl, och vem menar att en välhumlad wit eller en lågalkohols-IPA inte passar bäst på sommaren?

Session-IPA, alltså en en öl med mycket aromhumle, låg alkoholhalt och en beska som är anpassad till den tunnare kroppen, är trendigt i staterna just nu och Eskilstuna har inte varit sena att haka på. Jag gillar hela konceptet och när sommarvärmen slog till på riktigt var jag inte sen att öppna en till en lunch i gröngräset. En trevlig fruktighet och nyanserade malttoner mötte näsborrarna men också en infektion som inte gick att ta miste på. Riktigt synd för det kändes som ölen i sig skulle vara riktigt bra annars. Efter en snabb titt på Ratebeer konstaterar jag att det verkar vara ett problem som är isolerat till enstaka flaskor då ingen rating nämner något liknande.

Vidare till Sommar Ale, som är en tweakad version av Mälarbadens Sommar Ale, som startade sin bana som festivalöl vid första upplagan av Allt-om-Öl-festivalen för två år sen. Kanske har jag haft otur med flaskan igen men den når inte upp till tidigare somrars utgåvor då den varit riktigt trevlig. Nu är den mest söt och överdrivet maltbetonad med bara lättare inslag av humle.

Det bästa sparas såklart till sist. Modern Veteöl är en vidareutveckling av förra årets Sommar Wit. Istället för de stilklassiska kryddorna koriander och pomerans har man kryddat den med en god dos moderna humlesorter. Resultatet är en mycket frisk veteöl som osar citrus och krusbär. Lite skumbanan, lite vete, låg beska och fantastiskt drickbar. En fullträff för en varm sommardag.

Ett av de större bryggerierna i den nya vågen av brittiska bryggerier är beläget i lilla Bakewell i Derbyshire. I Sverige känner vi dem kanske allra bäst genom deras flaggskepp Jaipur men de har en bred repertoar och är inte rädda för att använda nya ingredienser, som t ex gurkor, i sina öl. Följ med på besök hos Thornbridge!

Nästa lördag (10/8) är det dags för det efterlängtade släppet av Cantillon Blåbär. Ölen säljs exklusivt på Ölbutikken i Köpenhamn och släpps endast en gång om året, i mycket begränsad upplaga. 

Från klockan 15.00 på lördag kommer den att börja säljas.Som vanligt kommer den på både hel- och halvflaska. Den som inte har möjlighet att åka till Köpenhamn och Ölbutikken på lördagen har kunnat reservera ett set med en stor och en liten flaska för att hämta upp senare, men det verkar som att reservationerna nu är fullbokade. Något pris för årets upplaga har ännu inte avslöjats. Tidigare har de kostat 120 respektive 240 danska kroner för liten respektive stor flaska.

Butan-2,3-dion, mer känt som diacetyl, ger en smak som du säkert känner igen bättre från mejerier än från öl. Diacetyl är nämligen en av de smakämnen som gör att smör smakar just smör. Smaken beskrivs ofta som just smör eller smörkola, men finns även i vissa öl, viner och whisky.

Dess kemiska formel är (CH₃CO)₂ och det är alltså en sorts keton. I rumstemperatur är den en vätska med gulgrön färg och marginellt lägre densitet än vatten. I öl uppstår den genom att jästen bildar α-acetolactate (AAL) under jäsningen, en molekyl som jästen inte kan metabolisera vidare. Jästen släpper därför ut AAL som sedan, genom spontan dekarboxylering (vilket på vanlig svenska betyder att koldioxid "bryter sig loss" från molekylen), "sönderfaller" till diacetyl. Högre temperatur genererar snabbare sönderfall.

Till skillnad från AAL är diacetyl ett ämne som jästen faktiskt kan metabolisera, så om jästen får chansen äter den upp diacetylen som bildats. Om man vill undvika diacetyl i sin öl kan man därför ge ölen en så kallad diacetylrast efter avslutad jäsning. När jäsningen avstannat produceras ju inte heller någon mer AAL. Genom att sedan höja temperaturen skyndar man på omvandlingen från AAL till diacetyl, som jästen sedan kan äta upp. Detta förfarande används framförallt vid lagerbryggning där omvandlingen annars går långsamt på grund av den låga jäsningstemperaturen. Det finns förstås också många fler metoder för att påverka diacetylhalten i öl, bl a kan man förebygga högre mängder genom kröjsning och genom att ha pigg jäst.

Om ölet har mycket AAL kvar vid buteljering kan det ändå smaka som det ska (eftersom AAL är närmast smaklöst), för att sedan få en smörsmak när AAL sönderfaller till diacetyl och koldioxid. Ett enkelt exempel på varför kvalitetskontroll inte bara bör bestå av provsmakning vid buteljering. Som (hem)bryggare kan man göra ett mycket enkelt test av sin grönöl. Häll upp i två glas och täck över båda. Värm det ena glaset i vattenbad under cirka 15-20 minuter och kyl sedan ner igen. Ta bort täckmaterialet och lukta på ölen i de två glasen. Om de luktar likadant är allt frid och fröjd. Om det uppvärmda ölet luktar smör/smörkola finns det fortfarande AAL i grönölet (som under uppvärmningen sönderfallit till diacetyl) och om man buteljerar utan åtgärd kommer ölet så småningom utveckla samma smörkolasmak. Diacetyl kan även uppstå vid infektion av Pediococcus eller Lactobacillus. Om även det ouppvärmda ölet doftar smörkola kan det därför vara ett tecken på infektion.

Diacetyl är en önskad smak i vissa öltyper och anses vara en felsmak i andra. I till exempel tjeckisk pilsner är viss diacetyl önskvärt enligt SHBF:s öltypsdefinitioner, och i många typer av brittisk ale får det förekomma i låga nivåer medan det anses vara en felsmak för i princip alla belgiska stilar. I för stora mängder blir smörkolasmaken närmast obehaglig vilket förstås aldrig är önskvärt, oavsett ölstil. Tröskelvärdet för att detektera diacetyl i öl ligger kring 10-40 mikrogram per liter, beroende på vilken sorts öl det är. I viner är diacetyl särskilt önskvärt i vissa chardonnayviner, där framförallt amerikanska vingårdar gjort sig kända för att avsiktligt producera smörbomber till viner. Tröskelvärdet för att uppfatta diacetyl i vin är betydligt högre än för öl, i storleksordningen 10-100 gånger större än öl beroende på vintyp. Diacetyl är också önskvärt i en del spritsorter, särskilt whisky.

Om man kan få tag på artificiell smörsmaksättare, en produkt som är vanligare i USA än i Sverige, kan man själv testa diacetyl i öl genom att "spika" en öl med detta. Annars finns också diacetyl avsedd just för ölsmaksträning att få tag på, t ex här.

Bilderna i denna artikel är ej copyrightskyddade och får användas fritt av alla

Flerfaldige hembryggarmedaljören Hampus Olofsson (svart) har startat importfirma

Det händer saker i ölvärlden även under semestertider. Nästa öl till serien Game of Thrones är på väg, en ny svensk importör har startat igång med bl a lambic på importlistan och Great American Beer Festival sätter nytt rekord i att sälja slut biljetter på kort tid. Men kanske allra mest spännande är All In Beer Fest.

Augusti 2013 bjuder på det minsta tillskottet till det lokala beställningssortimentet som jag överhuvudtaget kan minnas sedan tjänsten infördes för drygt ett år sedan. Sju nya öl är allt vi får, men bland dessa har det i alla fall klämts in två öl från ett premiärande bryggeri, nämligen Nausta som nu ser ut att få ut sina öl efter lite trubbel med den planerade julilanseringen.

Hornbeer Russian Imperial Stout, 54,90 kr, 50 cl
Lundabryggeriet En Annorlunda Lager, 24,00 kr, 33 cl
Nausta India Pale Ale, 21,50 kr, 33 cl
Nausta Pale Ale, 17,50 kr, 33 cl
South Plains APA, 32,30 kr, 33 cl
South Plains HOW, 29,40 kr, 33 cl
Xbeeriment Smoked Stout, 59,90 kr, 50 cl

Utöver dessa kommer Byaregårdens Brown Ale, IPA och Pilsner på ny flaskstorlek (33 cl).