I Sverige känner vi troligen bäst igen Traquair House som ett bryggeri, men bryggeriet är bara en liten del av Traquair. Här på Skottlands äldsta kontinuerligt bebodda gård finns en rik historia med Bonnie Prince Charles, björngrindar och månghundraåriga bryggartraditioner.
Cirka en timme söder om Edinburgh, i regionen Borders, ligger Traquair House. Det är i källaren till den ena flygeln som det lilla bryggeriet är inkvarterat. När Peter Maxwell Stuart återupptog bryggningen 1965 använde han sig av det gamla bryggverket. Den omoderna utrustning ledde till en väldigt arbetsintenvis bryggning och därmed också ganska små volymer men ölen blev ändå svårsåld. De traditionella stilarna var på utdöende. När sedan CAMRA (Campaign for real ale) bildades väcktes intresset för hans öl och försäljningen tog fart och sedan har det rullat på.
Numera har dottern Lady Catherine Maxwell Stuart, den 21:a generationen Stuarts på Traquair, tagit över gården och även ansvaret för bryggningen. För att klara av volymerna har man köpt in ett modernt bryggverk men man jäser fortfarande sin öl på de gamla tunnorna av rysk ek. Några av de massiva jäskärlen är flera hundra år gamla. Men det leder också till en mer arbetsintensiv process och trots två heltidsanställda bryggare och att man låter Robinsons sköta buteljeringen kan man bara brygga två gånger i veckan.
 |
| Jäskärl i rysk ek |
Utbudet består av Bear Ale, House Ale och den korianderkryddade Jacobite Ale samt Stuart Ale som bara säljs på fat. Någon gång ibland släpps också engångsbrygder men det hör knappast till vanligheterna. Här är det tradition som härskar över nyskapande, precis som i stort sett allt annat på gården.
Traquair är ett helt resmål i sig och det finns nattlogi för den som vill övernatta. Här kan man slappna av i lummiga trädgårdar, förirra sig i en klassisk häcklabyrint, titta runt i det gamla huset där man bevarat inredning, bibliotek och artefakter tillsammans med utdrag ur dagböcker från tidigare generationer och kungliga dekret. Långt ifrån stadens brus är här nästan helt tyst. Under en kortare promenad runt på gårdens ägor fann jag mig plötsligt helt ensam i en lummig lund med ett avlägset bräkande från en fårhage som det absolut enda ljudet.
Efter en avkopplande promenad kan man sedan återvända till gården för en bit mat och fukta strupen med någon av Traquairs egna öl. Om man hittade ut ur labyrinten alltså.
 |
| Utsikt från hus mot labyrint. Foto: Joakim Gustafsson |
 |
| Utsikt från labyrint mot hus |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar