Havtornen är överallt

Haandbryggeriet, Dugges Nögne Ö, To Öl och nu också St Eriks har alla nyligen gjort eller ska snart göra öl med havtorn i. Hembryggarna-about-to-go-pro i Jackdaw har hakat på trenden och satt sin egen twist med en tripel som till sekundärjäsningen matats med havtorn och champagnejäst. Precis som med hjortronölet Chicoute har man låtit den få namn efter den franska översättningen av dess specialingrediens.

Jag gillar Jackdaws koncept. De sätter ofta en twist på sina öl men det känns också genomtänkt. Inget "vi slänger i den här ingrediensen och ser vad som händer", som visserligen också är viktigt att folk gör för att hitta nya kombinationer men som kanske inte riktigt passar den som aspirerar på att bli kommersiell i en nära framtid.


Istället tänker man i banor om att göra unik men också bra öl. Zwarte Draak är deras toppexempel men Argousier är också ett sådant öl. I grunden en fruktig tripel som får en liten extra skjuts av ungefär 65 gram havtorn per liter vätska för att skapa ett gott och unikt öl. Det är inte felfritt, men jag tror mest det handlar om att slipa på receptet.

Vid upphällningen bildas ett stort vitt skum men det fräser snabbt ner till en liten ring. Vätskan är disigt guldgul. En liten alkoholton bränner till i näsan men annars är doften dominerad av en fryntlig fruktighet med drag av lemoncurd, havtorn, vetedeg och lite högre alkoholer.

Smaken är något alkoholsöt och bränner lite i gommen men är annars torr. Fruktigheten dominerar men komplimenteras också av en liten kryddighet. Hade den haft lite lägre alkoholhalt och lite mindre av vad jag uppfattar som högre alkoholer hade den varit riktigt bra. Bryggarna själva tror på 12+ % procent och det är också min gissning efter att ha smakat på det.