I Sverige känner vi troligen bäst igen Traquair House som ett bryggeri, men bryggeriet är bara en liten del av Traquair. Här på Skottlands äldsta kontinuerligt bebodda gård finns en rik historia med Bonnie Prince Charles, björngrindar och månghundraåriga bryggartraditioner.

Cirka en timme söder om Edinburgh, i regionen Borders, ligger Traquair House. Det är i källaren till den ena flygeln som det lilla bryggeriet är inkvarterat. När Peter Maxwell Stuart återupptog bryggningen 1965 använde han sig av det gamla bryggverket. Den omoderna utrustning ledde till en väldigt arbetsintenvis bryggning och därmed också ganska små volymer men ölen blev ändå svårsåld. De traditionella stilarna var på utdöende. När sedan CAMRA (Campaign for real ale) bildades väcktes intresset för hans öl och försäljningen tog fart och sedan har det rullat på.

Numera har dottern Lady Catherine Maxwell Stuart, den 21:a generationen Stuarts på Traquair, tagit över gården och även ansvaret för bryggningen. För att klara av volymerna har man köpt in ett modernt bryggverk men man jäser fortfarande sin öl på de gamla tunnorna av rysk ek. Några av de massiva jäskärlen är flera hundra år gamla. Men det leder också till en mer arbetsintensiv process och trots två heltidsanställda bryggare och att man låter Robinsons sköta buteljeringen kan man bara brygga två gånger i veckan.

Jäskärl i rysk ek

Utbudet består av Bear Ale, House Ale och den korianderkryddade Jacobite Ale samt Stuart Ale som bara säljs på fat. Någon gång ibland släpps också engångsbrygder men det hör knappast till vanligheterna. Här är det tradition som härskar över nyskapande, precis som i stort sett allt annat på gården.

Traquair är ett helt resmål i sig och det finns nattlogi för den som vill övernatta. Här kan man slappna av i lummiga trädgårdar, förirra sig i en klassisk häcklabyrint, titta runt i det gamla huset där man bevarat inredning, bibliotek och artefakter tillsammans med utdrag ur dagböcker från tidigare generationer och kungliga dekret. Långt ifrån stadens brus är här nästan helt tyst. Under en kortare promenad runt på gårdens ägor fann jag mig plötsligt helt ensam i en lummig lund med ett avlägset bräkande från en fårhage som det absolut enda ljudet.

Efter en avkopplande promenad kan man sedan återvända till gården för en bit mat och fukta strupen med någon av Traquairs egna öl. Om man hittade ut ur labyrinten alltså.

Utsikt från hus mot labyrint. Foto: Joakim Gustafsson

Utsikt från labyrint mot hus

Blandar du bourbonlagrad Serpent's Stout och brandylagrad Angel's Share har du fått dig en Deliverance. Sitter man inte inne på dessa godbitar har Lost Abbey redan gjort jobbet åt dig och för att göra det ännu enklare släpps Deliverance på Systembolaget i augustisläppet på torsdag.

900 flaskor av denna godbit dyker upp i vinkällarbutikerna och för beställning till butiker runt om i landet. 149 kr för 37,5 cl är förstås ett kraftigt pris, men i det här fallet kan det vara värt det.

Deliverance bjuder nämligen på en smak- och doftkavalkad utan dess like med sköna toner av bourbon, toffee, torkad frukt, choklad och en varm alkoholbränna. Inledningsvis är det mest barley wine för att halvvägs slå över mot stout. Mjuka rostade smaker kommer mot slutet, inlindade i en behaglig sötma.

Det är definitivt en tung öl men samtidigt är den också mycket len och behaglig. En sippare som man gärna sitter länge med för ett utdraget avslut på en god kväll. Detta är också en öl som man kan köpa och ställa undan till ett gott tillfälle, utan att behöva oroa sig för att den blir sämre med ett år eller två på nacken.

England har mycket mer än London att erbjuda och så även i ölväg. I flera andra städer går det att hitta massor av bra pubar som serverar modern brittisk öl, samtidigt som det mesta är betydligt billigare och pubarna närmare varandra när man kommer bort från London. Jag har tittat närmare på öllandskapen i Leeds och Sheffield i Yorkshire. Vi börjar med att titta närmare på Leeds.

Avstånden mellan de bättre pubarna i Leeds är små och det är inga problem att ta sig runt mellan alla till fots. Ett av de för ölnördarna mest kända ställena är North Bar, som nästan kan vara lite svår att få syn på då entrén är både liten och ganska anonym men hittar man väl in blir man väl belönad. Här finns ett rejält utbud av öl på cask, keg och flaska och man lär definitivt hitta något intressant, oavsett om man är ute efter någorlunda traditionell brittisk öl, den senaste vågen av amerikansk IPA och saisons eller importerad öl. Trevlig och pratglad personal gör att man gärna stannar för en extra halvpint.

North Bar är också Yorkshires enda "importör" av Londonbryggeriet Partizan

Om man från North Bar följer Briggate neråt och håller utkik bland gränderna till höger hittar man förhoppningsvis Whitelock's. Här är inredningen traditionellt brittiskt med mörkt, snidat trä, möbler klädda i rödbrunt läder och halvskum belysning. Det är framförallt casksortimentet som är värt att titta närmare på, med företrädelsevis öl från bryggerier som gör klassiska brittiska öl men gärna använder humle från hela världen.

Med kursen inställd på Duck & Drake kommer man på vägen passera väldigt nära Brewdog Bar Leeds, som enligt uppgifter från lokalbefolkning är en av de mindre Brewdogbarerna. En snabb tittin bekräftade att det var ganska litet och framförallt med få öl som inte finns hemma i Sverige. Har man vägarna förbi kan man ju förstås titta in.

Duck & Drake är något av en institution i Leeds. Medan ställen som North Bar, Brewdog Bar och Friends of Ham öppnat under de senaste åren har Duck & Drake funnits sen urminnes tider, något som också syns på, bland annat, de charmigt slitna bordsskivorna. Jag inbillar mig att det här är så nära man kan komma en brittisk landsortspub utan att lämna centrum. Caskölen drar åt det mer traditionella hållet med klassiker som Timothy Taylor’s Landlord på fasta kranar. Väl värt ett besök om ens referensramar för klassisk brittisk öl är Bishops Finger på flaska från Systembolaget.

En sidan av baren i Duck & Drake

Om man från North Bar istället gick västerut längs The Headrow hittar man Mr Foleys, en pub som ligger högt upp på Ratebeers lista över Leeds ölbarer. Såväl lokalbefolkning som kontrasterna mellan mitt besök för ett drygt år sen och under denna resa vittnar om att de har gått ner sig ganska ordentligt med lägre kvalitet på såväl öl som mat. Behöver inte prioriteras, knappt ens om du har vägarna förbi.

Däremot bör man inte missa Friends of Ham, en gastropub i närheten av tågstationen som specialiserar sig på delikatesskinka, sherry och öl – bland mycket annat gott. De firade nyligen ettårsjubileum, bland annat med en smaklig egen svart-IPA brygd ute på Ilkley. Genomtänkt och spännande ölutbud och eftersom det handlar om så mycket annat än bara öl bör det inte vara alltför svårt att övertala partner, vänner eller annat sällskap som inte är lika inne på öl att följa med. Läget gör dessutom att det är en perfekt plats att slå ihjäl väntetid om man ska resa vidare med tåget.

Med tåget kan man lätt och snabbt ta sig vidare till många andra städer med dignande ölutbud, bland annat Huddersfield, Manchester och Sheffield. Själv reste jag vidare till just Sheffield i södra Yorkshire, en timme med tåg från Leeds. Pubguiden till Sheffield kommer inom kort.

Efter en månads uppehåll är det i augusti återigen för nya öl att äntra Systembolagets hyllor. Trots rådande sommarvärme är det ett gäng riktigt tunga imperial stouts, barley wines och dubbel-IPA som dominerar släppet. Och som vanligt blir det inte billigt.

[Namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholhalt, modul - antal]
[Mina noteringar]

[Datummärkning]

Peak Organic Weiss Principal
USA, 65 cl, 72,30 kr, 8,6 %, T5 - 4320 st
Något söt och mycket alkoholig, inslag av vetebullar och mycket milda banantoner. Viss beska i eftersmaken. Alkoholen stör alldeles för mycket för att det ska bli trevligt att dricka.
Bäst före: -

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Svenska Smaker (fyrpack)
Sverige, 1332 cl, 109,60 kr, T5 - 8000 st
#1 Enbär
Lätt, brödig bas med stora inslag av enbär. Ger verkligen en förnimmelse av fjäll och djupa skogar. Låg beska men blir inte söt. För sig själv blir den kanske något enbärstung i längden men lär passa utmärkt till mat.
Bäst före: 29.01.2014

#2 Pors
Sötaktig pors som ger inslag som nästan drar åt eucalyptus. Jag tycker inte om pors i sig och är därför inte heller särskilt förtjust i denna öl, men som porsöl är den mycket välgjord.
Bäst före: 01.01.2014

#3 Fjällkvanne
Betydligt mildare i sin kryddighet än både Enbär och Pors och därför också mer behaglig att dricka utan tillbehör. Fjällkvannen känns mest i doften med sin rätt unika karaktär, medan smaken är mycket mild, på gränsen till vattnig.
Bäst före: -

#4Havtorn
Fruktig doft som nästan får mig att undra om ölen kryddats med en god portion amerikansk humle utöver havtornen. Smaken är lätt och syrligt bärig med tydliga drag av havtornen. Mycket mild astringens i slutet. Spännande öl och min klara favorit i mixpacket.
Bäst före: -

Rodenbach Caractére Rouge
Belgien, 75 cl, 99 kr, 7 %, T5 - 3000 st
Mycket syrlig med drag av ättika. Stor och trevlig bärsmak av körsbär, hallon och röda vinbär men ättikan tar över och slår ut. Synd, tidigare batcher av denna var mästerverk.
Bäst före: -

Brewdog Jack Hammer
Storbritannien, 33 cl, 27,90 kr, 7,2 %, T5 - 30000 st
Humlestinn men med en humlekaraktär som inte jag kommer riktigt överens med. Kryddig med grönpeppar och nyklippt gräs, utan någon större fruktighet. Även maltbasen känns något trist. Ingenting för mig men tilltalar säkert många andra.
Bäst före:12.04.2014

Anderson Valley Hop Ottin IPA
USA, 35,5 cl (burk), 25,90 kr*, 7 %, T5 - 24000 st
Tung karamelldoft som backas upp av citrus och tallbarr från humlen. Mycket karamell och tallbarr även i smaken medan citrusen får stå tillbaka något. Något söt men beskan tar snart över. Att kalla det för IPA är väl på, eller över, gränsen med så här mycket karamellsmak.
Bäst före: -

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere
USA, 71 cl, 89 kr, 6,7 %, T5 - 5000 st
Mild doft men betydligt mer drag i smaken som bjuder på krusbär, päron och vita vinbär. Så pass mycket smak av syrlig frukt och bär är det att det nästan upplevs som syrligt i sig, innan beskan tar över och sätter ner foten ordentligt.
Buteljerad: 23.04.2013 (om jag översatt datumkoden på rätt sätt)

Sierra Nevada Hoptimum Whole-Cone Imperial IPA
USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 10,4 %, T5 - 5184 st
Tung humlebomb på alla plan. En tydlig maltsötma backar upp och passar oerhört bra in bland alla fruktsmaker från humlen. Maffig men ändå lättdrucken, som en ulv i fårakläder. Lååång, mysig efterbeska. Kanske inte en klockren sommaröl men väl värd att sikta in sig på för det.
Buteljerad: 01.05.2013 (om jag översatt datumkoden på rätt sätt)

Lagunitas Undercover Investigator Shut-Down
USA, 35,5 cl, 28,90 kr, 9,7 %, T5 - 21600 st
Söt smak av kola dominerar ölen med vissa fruktiga och jordiga toner. Trevlig men ganska simpel. Mycket låg beska.
Bäst före: -

Brewdog 10 Heads High
Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 7,8 %, T6 - 3000 st
Karamellig och lite söt doft medan smaken har inslag av trä. Inte särskilt humlig. Torr avslutning med inslag av bränt socker. Nja, inte särskilt bra.
Bäst före: 26.04.2014

Great Divide 19th Anniversary Ale
USA, 65 cl, 94,50 kr, 10,2 %, T5 - 3180 st
Stor och något söt smak med inslag av kola och ljus frukt. Björksmaken (brygd med björksav och lagrad på björk) kommer som en nyans och bär ingen större kraft, men ger ölet en extra dimension och passar mycket bra in. En viss alkoholton slår igenom men är inte störande.
Bäst före: -

Omnipollo Agamemnon
Sverige/USA, 65 cl, 99 kr, 12,5 %, T5 - 5000 st
Rå, nästan som koncentrat, med rejält tryck i smakerna. Choklad och kaffe, en del fruktighet och rostad beska men också en maltsötma som balanserar upp. Lönnsirapen och den rökta malten ligger som delikata nyanser som ger ett djup åt en annars ganska rak öl.
Bäst före: -

Harviestoun Ola Dubh 1991
Storbritannien, 33 cl, 69,60 kr, 10,5 %, T6 - 2400 st
Välbalanserad smak med större rökighet än jag minns från andra varianter av Ola Dubh. Kola och choklad smyger in efter rökigheten medan smaken alltjämt håller en bra balans mellan sötma och rostad beska. Mycket trevlig!
Bäst före: 01.04.2016

North Coast Old Stock Ale
USA, 35,5 cl, 43,90 kr, 11,5 %, T5 - 6912 st
Kola, plommon i madeira och rom i doften, alkohol, whisky, kola och frukt i smaken. Något het fortfarande men av erfarenhet vet jag att denna blir bättre med lagring. Mycket sötma och en mycket låg beska men med den stora alkoholen blir det inte för obalanserat.
Bäst före: -

Stone Old Guardian Oaked Barley Wine
USA, 65 cl, 82,90 kr, 11,4 %, T5 - 2100 st
Doftar och smakar prickig korv! Vissa inslag av ek under en matta av kola, frukt och humlebeska. Jag tycker nog inte att fatlagringen har givit särskilt bra utslag här, den något rökiga och köttiga smaken passar inte in.
Bäst före: -
 
Lost Abbey Saints Devotion
USA, 37,5 cl, 84 kr, 6,7 %, T6 - 840 st
Ganska mild smak med drag av brett, som tar över mer och mer. Kryddig och lite pepprig samt med lätta fruktiga inslag. För brettälskare.
Bäst före: -
 
Lost Abbey Deliverance
USA, 37,5 cl, 149 kr, 12,5 %, T7 - 900 st
Tung, mycket tung, i både doft och smak med stora inslag av karamell, toffee, bourbon, choklad och jordnötssmör. Bränner till lite i halsen på vägen ner men smaken störs inte av alkoholen. Mycket, mycket bra öl. (Detta är en blend av brandylagrad Angel's Share och bourbonlagrad Serpent's Stout.)
Buteljerad: januari 2013 (enligt uppgift från Brill)

Det Lille Bryggeri Black Elixir 200
Danmark, 33 cl, 59,90 kr, 14,3 %, T6 - 1600 st
Söt och tung med smak av mörk choklad, lakrits och toffee. Både sötma och rostad beska ligger kvar länge, länge. Lär krävas en timma eller två för att få i sig en flaska på egen hand så den kan med fördel delas med vänner.
Brygd. 05.01.2013

Ugly Duck Imperial Vanilla Coffee Porter
Danmark, 33 cl, 34,80 kr, 10 %, T5 - 12960 st
Mycket kaffe i doften men smaken blir överraskande tunn för en tioprocentig stout. Vaniljen är något tillbakadragen, istället är det kaffe och i viss mån choklad som tar mest uppmärksamhet.
Bäst före:20.02.2015

Brewdog Abstrakt 13
Storbritannien, 37,5 cl, 129 kr, 11,3 %, T6 - 1500 st
Doftar som mörk chokladmousse med björnbär och en klick grädde. Mycket len smak med mer björnbär och en syrlighet som döljer chokladen något. Mixen av bär och mörk malt funkar därför inte till 100 % men det är gott ändå. Visst inslag av trä. En av de bättre i Abstraktserien i min mening.
Brygd: 15.03.2015

Nögne Ö Dark Horizon 4th Edition
Norge, 25 cl, 89 kr, 16 %, T6 - 1440 st
Söt (men inte lika söt som den förra i serien) med små inslag av kaffe och massor av maltsirap, choklad och toffee. Tydlig alkoholton som värmer mer än stör. Hyfsat välbalanserad trots den stora sötman. Trevlig, men inte bäst i serien.
Bäst före: 22.08.2022

Uerige Doppelsticke
Tyskland, 33 cl, 46 kr, 8,5 %, T7 - 1920 st
(Ej med i Systembolagets nyhetsprovning, noteringar från tidigare privat provning.) En sorts imperial altbier som närmast kan liknas vid ett barley wine. Mycket malttung smak med romrussin, råsocker och en lätt alkoholton. Väldigt söt!

*Exkl. pant

Lilla Ilkley ligger vackert placerat mellan böljande gröna kullar, en halvtimmes tågfärd väster om Leeds. Staden har en lång historia och en lång bryggartradition som nu återuppväckts av Ilkley Brewing efter ett hundraårigt uppehåll i stadens bryggande. Sedan fyra år tillbaka förser Ilkley Brewing regionen med förstklassig, handgjord ale och nyligen utökades exporten till att innefatta Sverige. Följ med på ett besök till nästa engelska stjärnskott på den svenska marknaden.

I en liten industrilokal bredvid en kyrkogård just utanför centrum har bryggeriet klämt sig in. Att de lyckats få in två våningar med kontor, ett bryggverk på drygt 3000 liter (80 barrels), sex lagringstankar, kylrum för casks och ett råvaruförråd är smått otroligt, men så är det också trångbott på bryggeriet. Ännu mer förvånande är att de förra året lyckades klämma ur sig 700 000 liter och i år räknar med att öka produktionen till 900 000 liter. Det hela möjliggörs av skiftbryggning och att uppemot 90 % av volymen går till cask. Eftersom ölen lagras färdigt på cask behövs inte lika lång tid på tank.

Det här är i stort sett hela bryggeriet minus kontorsyta

Nästa steg blir att klämma in bland annat en mindre tapplina för egen buteljering och utrustning för att tappa på vanliga fat. Hur de ska få plats är ett mysterium och med ökande efterfrågan både lokalt och på exportmarknaderna kommer det ändå krävas en flytt till större lokaler snart. Då har man ändå redan flyttat en gång sedan starten. För den som gillar jämn könsfördelning i bryggarbranschen är det här ett bryggeri att ge support åt. De har redan en kvinnlig bryggare och personalstyrkan, som nu har växt från sex personer till 14 på bara ett år, ska snart utökas med ytterligare en kvinnlig bryggare.

Grundarna har en bakgrund i fastighetsbranschen men när de i slutet av 00-talet såg att den branschen var på väg utför var de kloka nog att hoppa av det tåget innan det var för sent. Från olika ölfestivaler hade de märkt hur gemytlig ölbranschen var och bestämde sig för att ta en kurs i bryggning. 2009 slog de sedan upp portarna för Ilkley Brewing. Därmed återupplivade man en lång lokal bryggartradition. Det tidigare Ilkley Brewing slog igen omkring det förra sekelskiftet och det var faktiskt en bryggare därifrån som sedan skapade Timothy Taylor’s Landlord, en av de mest klassiska av bitters.

Igenkorkning av nyfyllda casks

Medan man använder modern bryggutrustning har man aktivt valt att behålla en någorlunda manuell process för att få ett öl som är gjort av människor och inte av maskiner. Hantverksöl helt enkelt, och med personlighet dessutom. Man brukade också bjuda in lokalbefolkning på uppskattade bryggeribesök och provsmakningar men med växande efterfrågan har man helt enkelt inte tid längre. Istället anordnar men två årliga små ölfestivaler på gatan utanför bryggeriet för att behålla den lokala förankringen. Nästa år kommer dessutom Tour de France passera genom staden, där cykelsporten är mycket populär, något som man också firar med en liten festival och självklart också ett eget touröl.

I år har man också börjat exportera till Sverige genom Great Brands. I november kommer deras julöl Holy Cow Cranberry Milk Stout till Systembolaget och de batcher som ska skickas till Sverige började bryggas redan i förra veckan. Redan nu kan man dock hitta deras öl på Oliver Twist emellanåt och det kommer dyka upp lite volymer under sensommaren och hösten. Bland annat kommer de skicka en hel batch av sin färskhumlade IPA Green Goddess till Sverige i höst.

Liksom flera andra brittiska bryggerier är Ilkley duktiga på att klämma in mycket smak i öl med låg alkoholhalt. Direkt ur tanken fick jag ett smakprov av Summer, en golden ale på låga 3,6 % som var fullpackad med en djup och härlig maltbas med toner av rostat bröd och en hel massa fruktig humle. Lokalt vatten, brittisk malt och humle från hela världen är deras motto, vilket ger många av deras öl en distinkt brittisk bas men med influenser från många olika bryggartraditioner.

Under andra helgen av Stockholm Beer & Whisky Festival kommer personal från bryggeriet att vara på plats under andra helgen. Leta upp dem (via Great Brands monter) och prata en stund, de är riktigt trevliga killar och tjejer.

Bjäre Pils har funnits i Systembolagets lokala beställningssortiment sedan i april men nu när jag äntligen fått tummen ur och provat det ångrar jag inte att jag väntat nästan fyra månader. Denna pils med rötterna i lilla Bjäre utanför Båstad smakar nämligen snarast som en radler.

Bryggaren har visserligen gått i tysk bryggarskola men inte lär det vara någon tysk radler han har försökt sig på. Det är definitivt ingen citronjuice i ölet i alla fall, Båstad Bryggeri brygger enligt tyska renhetsförordningarna. Ändå smakar det precis som om någon hällt en skvätt citronjuice i en ljus lager. 

Jag vet inte om jag ska säga att det smakar dåligt, på en riktigt varm sommardag kan det kanske vara uppfriskande. Däremot förväntar jag mig inte alls detta från en öl vars etikett pratar om ljus lager med en touch av karamell. Sannolikt är det väl någon liten syraproducerande bakterie eller liknande som fått gotta sig i flaskan i lugn och ro under de nästan fyra månader som passerat sen buteljering.

Nä, eftersom det inte råkar vara någon varm sommardag idag får resten av ölen faktiskt möta vasken.

Skärmklipp från https://www.systembolaget.se/

Om man vill få tag på en öl eller annan alkoholhaltig produkt som varken finns på Systembolagets hyllor eller i beställningssortimentet får man försöka göra en privatimport. Namnet kan vara lite missvisande då det inte handlar om att åka utomlands och köpa med sig hem, utan att via Systembolaget beställa direkt från en leverantör, oavsett om denne finns i Sverige eller ej. Det hela kan vara en aning krångligt, även för Systembolagets personal, så låt oss gå igenom processen steg för steg.

Jag har själv fått krångla med olika stegen några gånger och jag har knappast varit ensam. Eftersom privatimporter sker relativt sällan är det förstås svårt för all personal att ha koll på procedurerna. Att som kund ha lite koll på hur det ska det gå till kan därför underlätta för alla.

Till att börja med måste du veta vilken leverantör som har den produkt du vill ha. Om du inte redan vet är denna BSF-tråd ett bra ställe att börja kolla i, där listas de flesta svenska ölimportörer och vilka bryggerier de tar in i första inlägget. Det går även att beställa hem från leverantörer utanför Sverige men frakten kostar då ansenliga summor. I detta fall måste man även ha en e-postadress till leverantören.

När man har koll på vilka produkter man vill beställa är det dags att göra en privatimportsförfrågan. Detta gör man antingen i lugn och ro hemma framför datorn från https://www.systembolaget.se/Tjanster/Privatimport/ (på denna sida finns även mer info om privatimport, fraktkostnad vid utlandsbeställningar etc) eller så går man till en butik och gör det tillsammans med personalen. Här fyller man i vilken produkt man vill ha och hur många man vill ha. Tänk på att det ofta är krav från leverantören på att man beställer hela kollin.

Med privatimportsförfrågan skickad är det sedan bara att vänta på att Systembolaget hanterar din förfrågan och skickar den vidare till leverantören som sedan skickar tillbaka en offert som Systembolaget skickar tillbaka till dig. Det här steget brukar ta ungefär en vecka. Du genomför sedan din beställning genom att acceptera offerten.

De flesta leverantörer kräver att man lägger en handpenning (Brill är ett känt undantag) innan de skickar din beställning. Du får i sådana fall mail från Systembolaget om detta. Handpenningen är på 30 % av totala summan och betalas på det Systembolaget du beställt varorna till. Det är här det börjar bli värdefullt att känna till alla steg då Systembolagets personal sällan har full koll. Berätta för någon ute på golvet att du vill genomföra en delbetalning av en privatimport. De ska då hitta din beställning i sitt datorsystem (inte i kassan) och därifrån ska de skriva ut en sida med din beställning med en streckkod som de kan scanna i kassan. Sedan är det bara att gå till kassan, där de behöver gå in på en särskild meny i sitt kassasystem för att scanna in din kod för delbetalning. Se till att spara kvittot på din delbetalning och ta för säkerhets skull med det när det är dags att hämta ut varorna.

Från delbetalning till leverans brukar ta 10-14 dagar för svenska leverantörer, ibland något längre. Precis som vid en vanlig beställning får du ett SMS när varorna finns att hämta ut. Om du inte behövde lägga någon handpenning är allt frid och fröjd och du kan betala varorna som vanligt som vid vilken beställning som helst. Om du däremot har lagt handpenning måste du återigen få en lapp med en streckkod utskriven. Denna streckkod scannas sedan in i kassan, återigen från någon undermeny i deras kassasystem, och gör så att din delbetalning dras av från beloppet du ska betala. Att denna lapp behövs verkar inte heller vara något som all personal känner till. Man kan undvika en hel del strul och arga kunder bakom en i kassakön om man vet om det själv. Man kan inte använda samma lapp och streckkod som när man la delbetalningen. Varorna slås in i kassan precis som vanligt med hjälp av artikelnummer som du förhoppningsvis fått med när du fick varorna från lagret.

Förhoppningsvis gör den här lilla genomgången att din nästa privatimport blir smidigare och lättare att genomföra. Ett litet extra tack till Brill & Co och eventuella andra leverantörer som inte tillämpar delbetalning av privatimport. Förutom att man slipper besöka butiken en extra gång eliminerar det också streckkodsstrulet och gör att det väl i butiken blir som en helt vanlig beställning och därmed enklare för oss kunder.

Mr Mohawk har återigen begett sig till De Proef i Belgien för att brygga öl och den här gången är det dessutom en öl i belgisk stil. Belgian Grand Cru ligger precis under tvåsiffrig alkoholhalt på 9,9 % och är kryddad med vanilj och russin.

Det stora skummet är riktigt klistrigt och etsar sig fast på glasets kanter medan det sjunker undan. Den djupt rödbruna vätskan är helt klar och ser mycket inbjudande ut. Doften är tung men inte överväldigande och bjuder på nougat, plommon, dadlar och en touch av vanilj.

Första klara intrycket när man tar en klunk är att ölet är väldigt krämigt och gräddigt med en riktigt len munkänsla. Russinen slår igenom och det påminner inte så lite om en bit nougat med russin i. Vaniljen håller sig mer i bakgrunden, som en nyans som pockar på uppmärksamhet men som kräver lite eftertanke innan man kan placera. Den milda sötman i ölet passar väl in bland smakerna. Alkoholen är nästan farligt väl dold bland ölets silkeslena strykningar mot tunga och gom.

Halvvägs genom ölet plockade jag fram en bit rabarberpaj med smultäcke på kokos och med vaniljsås till. Ölen passade utomordentligt bra till men ändrade också karaktär. Vaniljen lyfts fram mer tillsammans med de fruktigare dragen i ölet som fortfarande har russinen i täten men också ger plats åt en bredare fruktighet. Mycket trevlig kombination!

Det här är överhuvudtaget inte likt något annat av vad Mohawk har släppt tidigare. Faktum är att jag nog inte prövat något annat öl överhuvudtaget som är riktigt som det här. Kryddningen gör det tämligen unikt. Och gott. Det kan nog gå bra att lagra men redan nu har det en mogen smak.

Den här flaskan var ett varuprov

På vissa håll blir Mette-Marit censurerad

Med inspiration från importörerna Cask Norway och Cask Sweden har Brewdog nu fortsatt sin serie Hello My Name Is med Mette-Marit. Denna norska dam tar formen av en DIPA som förutom humlesorterna citra, nelson sauvin och bramling cross också har kryddats med norska lingon.

Namnet har censurerats i Norge, Brewdog drar på stora PR-kuppväxeln och allt känns som vanligt. Jag väljer att ignorera det och ser efter om själva ölen är något att ha istället. Efter en sniff är det förvisso lätt att misstänka att det är mer än humle som kryddat denna öl men att placera det till lingon känns tveksamt. Det artar sig som en något syltig smak med drag av en skogspromenad. Jag har aldrig varit sådär fruktansvärt förtjust i lingonsylt men här gör de sig ganska bra.

Humlen blir däremot ganska tillbakadragen trots att min flaska bara är tre veckor gammal. Någon DIPA av amerikanskt snitt vill jag knappast kalla det. Istället är det just de ganska milda, syltiga inslagen tillsammans med drag av fruktpastiller som bygger upp ölets fruktiga del medan malten ger smaker av sött pajskal och lite vaniljkakor. En liten, liten alkoholton svischar också förbi.

I avslutningen blir ölet väldigt torrt och närmast strävt, utan att för den delen bli astringent, något jag antar att lingonen är skyldiga till. Eftersmaken är mild och utan någon större efterbeska. Lingon i sig är inte särskilt goda att knapra på utan behöver lite socker för att leva upp och det känns också som att en öltyp med högre restsötma hade passat bättre om man ville få fram mer lingon. Som en variant på DIPA blev det här mer intressant än bra skulle jag påstå.

Fatmeny på The Hanging Bat

Edinburgh är ett perfekt weekendresmål för den som behöver en dos av säckpipor, slott, haggis och bra öl. I detta kluster av gamla stenbyggnader gömmer sig nämligen flera riktigt bra barer med öl från både Skottland och England. Häng med runt stan!

Området kring Grassmarket huserar de allra bästa pubarna i Edinburgh. På sidogatan Victoria Street finner man Bow Bar, ett stenkast från Grassmarket Hotel. Denna lilla pub huserar ett roterande sortiment med några av Storbritanniens bästa mikrobrygder, företrädelsevis på cask, samt en del importer på flaska. Traditionellt inrett och fullt med gammal skotsk breweriana på väggarna har Bow Bar en trevlig atmosfär. Värt minst ett besök!

Ett stenkast bort längs Grassmarket, upp mot Cow Gate och precis bredvid Central Hotel, ligger Brewdog Bar med sin moderna, industriella inredning. Atmosfären är avslappnad trots industrilokalen med betonggolv, otäckt ventilationssystem i taket och nakna stålbalkar. Cask är bannlyst här och istället har man ett dussintal kranar med hälften dedikerat till sina egna öl medan den andra hälften dedikeras åt öl från vänbryggerier i både Storbritannien och övriga världen. Flasksortimentet innehåller förstås också en betydande andel av deras egen öl men också ett imponerande importsortiment. Som svensk kan fatutbudet kännas alltför bekant om man jagar nya öl medan flasksortimentet bör kunna bjuda på något enstaka nytt. I matväg kan man välja mellan tre olika pizzor eller en mättande ost- och köttbräda. De flesta bord är låga och designade för avslappnat häng snarare än att vara bekväma att äta vid.

I den andra änden av Grassmarket ligger The Hanging Bat som på mindre en ett år etablerat ett rykte som Edinburghs bästa pub. I dörren blev jag stoppad av vakten, men bara för att hon ville berätta att det var lite trångt den kvällen och att de bara hade craft beer. Med ett snabbt roterande utbud av 6-7 öl på cask och dubbelt så många på fat, samt ett mycket väl valt flasksortiment, allt med i stort sett bara brittiska bryggerier, är den största utmaningen att bestämma sig för vad man ska dricka. Då kan det vara passande att spendera £11,50 på fem smakprover på tredjedelspint. För ett pund extra får man dessutom behålla glaset. Det extra fina med detta erbjudande är att man istället för att få in en provsmakningsbricka kan få poletter, i form av kapsyler förstås, att lösa in en efter en om man hellre dricker en öl i taget. Eller vill komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Fullständigt lysande system! Puben är uppdelad på markplan samt två halvplan med en något moderniserad variant på klassisk träinredning. Har du bara tid att besöka en pub i Edinburgh, gå till Hanging Bat. Har du tid över, besök detta ställe fler gånger.

Andra mer eller oftast mindre nyttiga saker man skriva upp på sin att-göra-lista under ett besök i Edinburgh är att dricka Irn-Bru, en läsk med tuggummiliknande smak som säljer bättre än Coca Cola i Skottland men förbjudits i USA pga att den innehåller misstänkt cancerogena ämnen, äta Haggis, Neeps and Tatties, alltså haggis med palsternacka och potatis, dricka single malt whisky, äta friterad Mars från en chippy, exempelvis Clam Shell på High Street, köpa en kilt och fascineras över hur precis allting verkar vara byggt i sten. Jag misstänker att det ligger en bra golfbana eller tre i närheten av stan också.

Sveriges nya ölmagasin c/o Hops är nu ute och prenumeranter borde få hem första numret i veckan, om inte redan idag. Efter en smygläsning av rykande färska exemplar kan jag bara rekommendera att man skaffar sig en prenumeration.

Det första som slår en är papperskvaliteten och den snygga utformningen. Fyra olika pappersslag har använts genom tidningen för att på bästa sätt accentuera innehållet på de olika sidorna, med allt ifrån glossy till obestruket papper. Bildmaterialet är riktigt snyggt med massor av härliga helsidesbilder och hela utformningen av magasinet känns lyxigt och väldigt visuellt tilltalande. En tidning man gärna låter ligga framme.

Textmässigt har första numret en bra blandning av artiklar om mat, möten med bryggare, ölporträtt, krönikor, notiser och hembryggning, med aktuellt innehåll. Många av skribenterna är handplockade ölbloggare och tillsammans med redaktörernas jobb har vi (jag har skrivit två av artiklarna) fått fram riktigt bra texter. Man har också lyckats med den svåra balansgången där både nybörjare och erfarna kan finna stort nöje i läsningen av de 100 sidorna.

På några få ställen märks det dock att det blev rejält stressigt i färdigställandet av första numret med några rent redaktionella småmissar. Det drar ner helhetsintrycket ett pinnhål men gör egentligen inte särskilt mycket. Tidningen är ändå mycket läsvärd.

För tillfället kan tidningen bara anskaffas via http://www.cohops.se/, antingen i lösnummer eller årsprenumeration (4 nummer). Nästa nummer kommer ut i slutet av september och fram tills dess är det första numret man får hem om man lägger en beställning.

Nio bryggerier, nio öl, 45 minuter. Det var premisserna för eftermiddagens bryggarspeeddating där bryggare och andra representanter från de deltagande bryggerierna fick fem minuter vardera vid vårt bord för att presentera sitt bryggeri med hjälp av en utvald öl.

30th anniversary Ola Dubh är en single barrel specialvariant från Harviestoun som spenderat sex månader på fat. Den har en djup, lyxig chokladig smak, med tydlig men inte dominerande whiskysmak med lätta rökta inslag. Underbar tillsammans med en bit bitter choklad. Faten som Harviestoun använder får vara toma i upp till en månad innan ölen tappas upp på det, men idealt ska ölen komma i så fort det går efter att whiskyn tömts ur.

Shepheard Neame Brilliant Ale hämtar inspiration från gamla traditioner men siktar inte på att återskapa dåtidens öl. Istället har man uppdaterat receptet med bl a cascade för att få en mix av gammalt och nytt i en öl från Storbritanniens äldsta bryggeri. Lätt, frisk, mjuk och lättdrucken med en smak som följer med hela vägen igenom. Mycket trevlig och en stor överraskning!

St Mungo från WEST Brewery är trots bryggeriets placering i Edinburgh en mycket klassisk tysk helles och liksom alla öl från bryggeriet är den brygd enligt de gamla tyska renhetsförordningarna. Den tyska filosofin kommer av att bryggeriets grundare är immigrerad från Tyskland och har inte låtit sig påverkas för mycket av den skotska ölkulturen.

Ilkley utanför Leeds har precis börjat exportera till Sverige genom Great Brands och presenterar idag sin choklad- och chipotlestout The Mayan. Full av chokladsmak med en touch av chili i avslutningen är det en öl som flyter fram genom smakerna. Från början tänkt som en öl för Mayaindianernas apokalyps men släppet skjöts upp en aning för att inte krocka med jultiden. Apokalypsen uteblev, världen överlevde och vi kan nu njuta av en av de bästa chokladfokuserade ölen som gjorts.

Jacobite Ale från Traquair har funnits i flera år på den svenska marknaden men har kanske glömts bort lite i vågen av amerikanska öl. Denna klassiskt skotska öl har kryddats med en dos korianderfrön vilket ger en lätt, frisk citrustouch till en öl som annars är fokuserad kring karamell och mjölkchoklad. Mer om bryggeriet dyker upp senare då vi besöker dem imorgon.

Roaming Roy Dog är utan tvekan den mest spännande öl jag provat från Badger Ales som annars är kända för mer traditionella brittiska bitters och liknande. En mycket fruktig öl på 7,5 % som närmast kan placeras som en porter och utmanar smaklökarna med en liten touch av galaxy i samspel med estrar från jäsningen.

Innis & Gunn Oloroso Cask dyker upp på Systembolaget senare i höst. Olorosofaten (en sorts sherry) ger en extra dimension till den annars ganska tråkiga grundölen som lyfter den en smula, men har man inte gillat deras öl innan kommer man inte göra det nu heller. 75 % av malten är mältad efter egna unika specifikationer, 5 % är ambermalt och resterande 20 % är vetemalt för att ge en krämigare känsla. De smöriga tonerna som är så typiska i framförallt deras flaggskeppsöl kommer inte från diacetyl utan är ett resultat av fatlagringen. Enligt bryggeriets personal, alltså.

Bruno Carillo från Toccalmatto

Bruno Carilli presenterar med stor entuasiasm sin Toccalmatto Surfing Hop, som gjorts med 70 % amarillo och därutöver en del warrior och summit. Maltbasen är däremot mer åt det belgiska hållet vilket gör detta till en mörkare DIPA med egen karaktär. Italien är fritt från bryggartraditioner, något som Bruno ser som en tillgång snarare än ett problem då det låter honom att obehindrat utforska sina egna innovationer. Med Surfing Hop har han också lyckats helt och hållet med en humlefrisk DIPA som balanseras upp av en snygg maltbas med torr karamellighet.

Blackfriar från Inveralmond är ytterligare en öl som funnits på den svenska marknaden men hamnat i kölvattnet av humligare trender. Denna öl får till en början jäsa helt utan kylning vilket gör den väldigt fruktig och när den når sin målstyrka påbörjas kylningen för en diacetylrast och sedan lagring. Vörten får koka i två timmar för att nå en extra karamellighet från maillardreaktioner och humlas sedan med pilgrim för att nå omkring 25 IBU. Trots alla karamellsmakerna är den väldigt torr så den låga beskan räcker väl för att balansera den.

Nio goda öl senare kan såväl bryggare som bloggare pusta ut igen.

Kaffe, rostad malt, rostat korn, havreflingor, farinsocker och förstås mängder av humle trängs i denna svart-DIPA för en rejäl smakupplevelse. Grabbarna på To Öl har återigen vänt sig till De Proef och har återigen fått ut en mycket bra produkt.

Trots den rätt höga alkoholhalten på 9,9 % och den kolsvarta färgen är denna öl härligt och farligt lättdrucken. Ibland har jag svårt att se poängen med hög alkohol i ett lättdrucket öl, man borde så att säga kunna brygga ett lika gott och lättdrucket öl med lägre alkoholhalt, men för Dark Malts & Body Salts är inte det fallet. Den må vara lättdrucken, men den är också mycket smakrik och lättdruckenheten beror snarast på att det är en välsmakande öl med god balans.

Kaffet är inte lika framträdande som i till exempel Mohawks svarta kaffe-IPA utan bidrar snarare med en lätt smak av kaffe utan att bistå med kaffets tyngd och beska. Farinsockret och havren hjälper säkert också till att runda av smaken. Ölet har nämligen en mycket mjuk och fyllig kropp som låter humlen komma fram ordentligt utan kollisioner med andra smaker.

Humlesmaken i sig drar huvudsakligen åt sötare citrussorter och är mycket behaglig, med en efterbeska som inbjuder till fler klunkar. Det är inte många öl som är så mörka och starka som passar så fint att sitta och dricka på en solig uteplats.

En av de bättre svart-IPA jag druckit på ett tag. Den är rätt färsk nu så ser du den nu är det bara att passa på, innan den blir alltför gammal.

En riktigt härlig förrätt till sommarens varma grillkvällar är tomatbruschettan. En frisk och förförande god men samtidigt otroligt enkel liten sak att servera medan grillen blir varm. Den fantastiskt fina Jaipur från Thornbridge passar mycket bra till.

Jan-Erik ”Janko” Svensson är en av Sveriges största ölgurus, om inte den allra största. Om någon förtjänar att döpa sin bok till Stora Ölboken är det han. I detta informativa verk berättas det om öl med en detaljrikedom som jag inte sett hos någon annan svensk ölförfattare.

Med Jankos koncisa språk ryms det, trots många bilder, ohyggligt mycket info på bokens 220 sidor. Istället för att bara presentera de olika bryggartraditionerna förklaras också varför de har uppstått där de har uppstått och varför de skiljer sig åt. Istället för att bara förklara vad som är typiska smaker för olika stilar förklaras också hur dessa smaker uppstår och vilka ämnen som frambringar dem. Janko har inte hållt tillbaka på sina kunskaper.

Här finns inga romantiska utläggningar om varför öl är så bra, varför det är bättre än vin, varför det passar bra till mat eller varför öl är en kulturdryck. Det är full fokus på ölet i sig med dess smak, tillverkning, historia och tradition. Det mesta är faktaspäckat och författarens subjektiva åsikter ges begränsat med utrymme. I det extra utförliga avsnittet om Franken och intilliggande områden kan man dock ana en viss förkärlek för områdets egna ölstilar. Det är egentligen bara trevligt och ger boken lite mer personlighet.

Boken är också uppbyggd så att den med hjälp av sitt ordentliga register ska kunna fungera som ett slags mindre uppslagsverk. På grund av detta har flytet i texten på sina håll fått offras, till nyttan av att det blir lättare att gå tillbaka och läsa om enskilda avsnitt eller slå upp något särskilt. Med all information som klämts in kommer den därför vara användbar i många år framöver.

Ska man nu klaga på något håller bildmaterialet en högst blandad kvalitet och som läsare upplever jag helt enkelt att det har underprioriterats något i bokens produktion. På vissa håll är det väldigt bra, särskilt med gamla teckningar över dåtidens olika tekniska lösningar i de engelska brygghusen. På andra håll är det däremot en hel del fotografier som passar fint till ett privat fotoalbum men som kanske inte håller den standard som jag tycker att man borde kunna förvänta sig i en tryckt och publicerad bok. Det naggar ett mycket gott helhetsintryck i kanten, men inte mer än så.

Är man intresserad av öl och vill köpa sig en bok för att lära sig mer bör den här definitivt höra till ett av förstahandsvalen. Det underlättar definitivt om man har lite grundkunskaper om råvaror, bryggprocessen, historia och bryggtraditioner, men så länge man har ett intresse av att lära sig mer om öl på en hyfsat detaljerad nivå kommer ett köp av denna bok att vara väl spenderade pengar.

För något år sen kom Boon Kriek Mariage Parfait 2008 på Systembolaget. Nu har denna vackra lilla pjäs fyllt fem år men de 400 gram körsbär per liter som den gjorts med känns fortfarande av väldigt tydligt.

Det är ingen syrabomb men den är definitivt något surare med något extra år på nacken. Däremot är den fortfarande väldigt mild i funkigheten, något som inte är ett problem för denna öl. Körsbärssmaken är fortfarande djup och kraftig och bärs väl upp av de 8 % de vilar på.

En mycket trevlig utvecklingen i denna öl är den vinösitet som smugit sig fram och nu lägger en snygg backdrop. Det passar otroligt bra ihop med körsbären och den lite högre alkoholhalten, samtidigt som den binder ihop ölen väldigt snyggt. En liten utvecklingen som gör stor skillnad.

Det ska dessutom påpekas att syran är mycket behaglig och snäll mot gommen även fast ölet har en uttalad syrlighet. Mycket snyggt! Den här ölen har varit väl värd att ge några extra år.

Efter succéer med Moebius och framförallt Nebuchadnezzar har Omnipollo nu gett sig på att göra en ny DIPA. Nathalius är namnet på det nya verket som använder majs och ris för att bli extra krispig och sedan en tid tillbaka finns den på krogar och för privatimport. ”Som vanligt” är den gjord på De Proef i Lochristi i Belgien.

Till skillnad från Omnipollos tidigare försök i stilen är det inte mycket som gått vägen här. Kroppen är för tunn och torr för att bära upp humlen och beskan. Den finns knappt alls förrän alkoholen slår in i slutet och ger en spritig smak. Visst smakar det humligt, men humligheten slår efter en initial trevlig fruktighet över åt det vita mellan skal och fruktkött på citrus, vilket inte smakar speciellt gott. Beskan är också därefter, alltså obehagligt stark.

Nä, den här ölen är helt enkelt inte särskilt trevlig att dricka. Om det har att göra med inblandningen av ris och majs vet jag inte, men efter att ha kämpat mig igenomhalva flaskan åker resten i vasken.

Bara AleSmith IPA och Bells Two Hearted Ale är bättre, om man ska tro Ratebeer. Sculpin IPA från Ballast Point rankas som världens tredje bästa IPA och nu har den kommit till Sverige, på både fat och flaska. Under onsdagen kopplades fat på vid några av Sveriges bästa ölbarer. Jag kilade ner till Gästrike-Hälsingland nations pub GHuben, en av Uppsalas bästa studentpubar, och tog mig några glas av denna världstrea.

En första sniff och leendet sprider sig genast på läpparna. En mjuk fruktighet letar sig upp i näsborrarna. Score! Första sippen bekräftar intrycken och det är bara att luta sig tillbaka och njuta av vad som känns som Kaliforniskt solsken fångat i ölform.

Smaken har massor av aprikos och persika tillsammans med klassisk västkustsk citrus och en aning nyslaget gräs. God balans trots mycket humle är en av anledningarna till att IPA från amerikanska västkusten fått så gott rykte. Sculpin tar det till perfektion med total balans i varje aspekt av ölen. Riktigt, riktigt bra!

Jag har druckit Sculpin pinfärsk på flaska på plats i Kalifornien och mitt intryck var att fatet höll upp bra trots att det gått tre månader sen det tappades och att det har fått resa över Atlanten. Framförallt kunde man inte känna några direkta tecken på ålder och hade jag inte druckit den färsk hade jag kunnat tro att den var väldigt färsk.

En skara av Uppsalas ölälskare tog sig igenom inte bara ett utan två hela 20-litersfat med Sculpin under kvällen. Stundtals var det närmast glasbrist i baren. Att den bara kostade 55 kr för dryga 30 cl skadade förstås inte. Jag var bland de första som köpte den och jag fick även den sista slatten ur det andra fatet. Däremellan slank det förstås ner några till. Jag brukar vanligtvis variera mig över kvällen men den här gången var det bara en sak som gällde. Sculpin.

Haandbryggeriet, Dugges Nögne Ö, To Öl och nu också St Eriks har alla nyligen gjort eller ska snart göra öl med havtorn i. Hembryggarna-about-to-go-pro i Jackdaw har hakat på trenden och satt sin egen twist med en tripel som till sekundärjäsningen matats med havtorn och champagnejäst. Precis som med hjortronölet Chicoute har man låtit den få namn efter den franska översättningen av dess specialingrediens.

Jag gillar Jackdaws koncept. De sätter ofta en twist på sina öl men det känns också genomtänkt. Inget "vi slänger i den här ingrediensen och ser vad som händer", som visserligen också är viktigt att folk gör för att hitta nya kombinationer men som kanske inte riktigt passar den som aspirerar på att bli kommersiell i en nära framtid.

Juli är nyhetsfritt på hyllorna men i lokala beställningssortimentet hålls såklart takten uppe. Ingen vila, ingen ro på den fronten. Den här månaden är det inte mindre än fyra bryggerier som gör premiär på Systembolaget. Samtidigt har Eskilstuna släppt en Anders DIPA, som inte längre fick vara med i lokala beställningssortimentet pga för god försäljning/spridning, under nytt namn och något putsat recept och verkar därmed komma runt bolagets begränsningar.