Ölrecension: The Trooper

Att etiketter dras tillbaka för att de inte stämmer överens med lagar, regler och praxis har praktiskt taget blivit skåpmat inom den svenska alkoholvärlden. Vanligtvis är det bara entausiasterna som bryr sig men när ölet Trooper som gjorts för hårdrocksgiganterna Iron Maiden nyligen blev försenat i Sverige på grund av etikettbyte blev uppmärksamheten betydligt större. Men hur smakar egentligen ölet som bryggts på Robinsons Brewery?



Enligt etikettexten är bandets sångare, Bruce Dickinsson, en entausiast för real ale. Karln har uppenbart många strängar på sin lira då han dessutom alltså sjunger i ett av världens största band, har ett soloprojekt, är pilot och fortfarande flyger kommersiellt emellanåt, var OS-aktuell för Storbritanniens fäktningslag till Barcelona-OS och är småbarnsfar. Nu har han också varit med och tagit fram den här ölen.

Frågan är om man har försökt göra en smakrik och intressant ale eller om man satsat på något som den breda massan får ner utan protester? Maltsmaken visar visserligen upp ett någorlunda djup initialt men faller snabbt ner till en vattnig avslutning. Det drar lite åt rostat bröd och en mycket mild fruktighet, men också en hel del åt maltskal. Bobec, Goldings och Cascade gör sitt bästa för att lyfta ölen men ges sparsamt med utrymme. En mycket lätt viff av citrus kommer förbi och hälsar men försvinner lika snabbt igen.

Efterbeskan är behaglig och ligger kvar en stund, vilket räddar upp ölen något men överlag känns det här lite för mycket som en brittisk ale där man dragit ner på alla reglage för att det ska passa smaklökar som är vana vid blaskig lager. Kanske borde man inte heller ha förväntat sig något annat?