Det första jag konstaterar är att det varken doftar eller smakar så mycket av fatlagringen som jag annars blivit van vid från många amerikanska fatlagrade imperial porters och stouts. Jag skulle inte gå så långt som att kalla fat-, whiskey- och bourbontonerna för subtila, men de är definitivt inte dominerande.
Det andra jag konstaterar är att jag tycker det är gott ändå. Bara man släpper förväntningen att en öl med detta namn skulle smaka väldigt mycket från faten så har man en trevlig imperial porter att sippa på. Med en fin mix av kakao och kaffe sätts en god grund som fattonerna sätter extra krydda på.
Alkoholen på 10,9 % känns inte alls av utan är väl maskerad bakom en välavvägd sötma. Humlen som finns i den vanliga Blizzard märks knappt av längre. I avslutningen tar dock en medelstor beska över efter sötman. Den saknar dock lite komplexitet som hade behövts för att göra den riktigt bra. Den är ändå ett bra exempel på hur man kan göra en bra fatlagrad öl utan att smakerna från fatlagring behöver stå i centrum.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar