Mera CBC-öl

Det fanns ju massor av god öl på Copenhagen Beer Celebration och jag inser att jag bara skrivit ett inlägg om det. Skärpning! Låt oss titta tillbaka på festivalen och några fler av dess utomordentligt goda öl.

Inte bara en utan tre årgångar av sin upphajpade kryddstout Hunahpus hade Cigar City med sig. Den senaste årgången var också makalöst god med massor av choklad och kryddor i en sanslös mix. De två tidigare årgångarna hade tappat mycket av kryddorna och blev genast mer slätstrukna. Inte en öl gjord för lagring alltså, men riktigt god färsk. En annan goding de hade med sig var Cheers, en cognacsfatlagrad variant av deras Winter Warmer, som drog åt barley-wine-hållet med djupa fruktiga och toffeeaktiga smakertoppat med en rejäl touch cognac.

Brewdogs uppställning hörde inte till de mest spännande under festivalen då många av deras öl kommer till Sverige. En öl som verkligen stod ut var dock deras berliner weisse kryddad med tayberry (en mix av hallon och björnbär) som de gjort i samarbete med Brodies. Med en stor men välavvägd syra och sköna drag av bär och citrus var den härligt uppiggande bland de många tyngre ölen på festivalen.

En av de intressantaste uppställningarna fann man hos Westbrook. Vi får in en del bra öl från dem till svenska krogar också, men det som fanns på CBC var i en klass för sig. Särskilt Grumpy Old Time, en sur quad lagrad på cognacsfat och Comrade Appleseed, en äppelbrandyfatlagrad imperial stout var riktigt, riktigt grymma. Den senare återvände jag till både en och två gånger.


Det cachacalagrade barley winet från brasilianska Way Beer går kanske inte till historien som det mest välgjorda och balanserade ölet någonsin, men i sin söta enkelhet tyckte jag ändå om det. Fruktsirap, karamell och trä i en väldigt söt smak. Framförallt var den mest spektakulär bland deras medhavda öl.

Tillbaka till de brittiska öarna fann man en mängd spännande öl från Kernel, Siren och Brodies. De två senare hade med sig många öl med specialingredienser där vissa öl blev mer lyckade än andra. Kernel satsade mer på sina välhumlade öl utan krusiduller där Double Citra stod några pinnar högre på stegen än allt det andra.

Därtill fanns förstås också ännu fler goda öl men dessa och de som nämndes i förra artikeln om CBC är de som jag fann allra mest minnesvärda.