Bokrecension: 101 öl du måste dricka innan du dör av Örjan Westerlund (4:e utgåvan, för 2013/2014)

Boken tillsammans med några av ölen som måste drickas

 I fjärde utgåvan av 101 öl du måste dricka innan du dör ger Örjan Westerlund återigen sina tips om öl som bör testas till nya öldrickare. För det är vad man får se den här boken som, direkta tips på öl att prova anpassat till vad som finns på den svenska marknaden.

 

Jag själv finner bara en handfull öl jag inte redan druckit. Det här är helt enkelt inte en bok för den som redan döpts till ölnörd utan till den som börjat bli nyfiken, eller till den man vill ska bli nyfiken kanske. Ölvalen i sig är inte mycket att säga om, de täcker in det mesta och med en god balans mellan ölstilarna. Återigen, sett till vad som finns på den svenska marknaden.

På några ställen brister det ändå med det. Bland annat nämns några öl som må ha varit enkla att få tag en gång i tiden men som numera är svåra att hitta eller rent av gått ur produktion. Vidare finns en del andra småfel och brister. Punk IPA anges både i bild och text vara 6 %, trots att den bytte både recept och alkoholhalt för några år sen, vilket får mig att tro att hela recensionen rör den gamla utgåvan. En annan grej som stack i ögonen var att Duvel, som såvitt jag vet bryggs med enbart pilsnermalt, omnämns som en öl i veteölsbranschen. Två exempel bland på sin höjd en handfull, så det är ingen katastrof men det gör att det känns lite onödigt slarvigt.

På varje uppslag är vänstersidan en närbild av ölets etikett,  tyvärr aldrig med en upphälld öl, och på högersidan finns Örjans beskrivning av ölet. Vanligtvis är denna uppdelad på doft, smak och eftersmak, ibland med någon extra kommentar eller anekdot. Trots att det finns mycket ledigt utrymme vid i stort sett alla recensioner  nämns inget mer än ölets namn, dess alkoholhalt, rekommenderad serveringstemperatur (på femgradig skala) samt om den är ekologisk. En klar miss i mitt tycke att inte ta med mer fakta om ölen. Man kunde ju åtminstone få med sådant som bryggerieort och om ölet görs året om eller om det är säsongsöl. Utöver Örjans doft- och smaknoteringar finns också ett ganska litet utrymme för egna kommentarer och en femgradig skala man kan sätta sin egen poäng på.

Rent språkmässigt har Örjan ofta finurliga metaforer och liknelser i sina beskrivningar av doft och smak, men det går liksom inte att komma ifrån att recension på recension blir enformigt efter en stund. Ibland undrar jag också om en redaktör har varit med i arbetet med boken eller inte. Det dyker nämligen upp någon mening här och var med fyra "men" eller på något annat sätt känns mindre bra formulerad. Jag minns att jag har tänkt samma tanke när jag läst andra böcker från samma förlag (Grenadine).

Sammanfattningsvis är det en bok med trevliga recensioner och, utifrån vad som är tillgängligt, väl valda öl. Den ger en utgångspunkt och en ledande hand för den som vill börja upptäcka ölvärlden men inte vill göra det helt i blindo. För den som redan provat flertalet av dessa öl har den däremot ganska lite att tillföra, och den hade alltså också kunnat haft lite mer att ge även för de nya upptäckarna.

Boken som recenserats var ett gratis recensionsexemplar