Lagringsexperiment: Mohawk Barley Wine

Mohawk Barley Wine är inspirerat av skotska recept på imperial ale från början av 1800-talet. I intervju med Ofiltrerat förutspådde bryggaren Stefan Gustavsson att det skulle lagras väl. Med tre år på nacken är det dags att se hur det gick med den saken.

Trots en för stilen trevlig serveringstemperatur känns ölet till en början instängt och obalanserat beskt. Kolasmakerna kommer i förbipasserande men något större smakdjup bjuds det inte på. Det känns närmast ovärdigt att dricka så jag låter det stå.

En kvart senare har ölet öppnat upp sig ordentligt och bjuder nu upp smaklökarna till en vild dans. Beskan har hamnat i fas med de andra smakerna som ger stora drag av kola tillsammans med subtilare nyanser av torkad frukt och salmiak.

När den var färsk noterade jag en touch av bubbelgum såväl som mer exotisk frukt, något som inte alls finns kvar i den lagrade flaskan. Överlag är nyanserna nu mer fokuserade kring kola, toffee och mörkt socker vilket är en trevlig utveckling från den ganska spretiga och ospektakulära smak den hade som färsk.

Har du denna engångsbrygd i källaren behöver du alltså inte vara orolig, den har blivit klart bättre med åldern. Jag skulle tro att den håller i sig några år till också, den visade inga som helst tecken på att ha passerat toppen. Hade jag haft fler flaskor skulle jag spara dem i åtminstone ett år till.